Naⱨum 2

1 Bitqit ⱪilidiƣan birsi kɵz aldingƣila kǝldi; Əmdi istiⱨkam üstidǝ kɵzǝt ⱪil, Yolƣa ⱪara, belingni baƣla, küqliringni yiƣip tehimu küqǝyt!

En folkförskingrare drager upp mot dig; bevaka dina fästen. Speja utåt vägen, omgjorda dina länder bruka din kraft, så mycket du förmår.

2 (Qünki Pǝrwǝrdigar Yaⱪupning xan-xǝripini ǝsligǝ kǝltürdi, Uni Israilning xan-xǝripigǝ layiⱪ dǝrijidǝ ǝsligǝ kǝltürdi; Qünki ⱪuruⱪdiƣuqilar ularni ⱪuruⱪdap ⱪoyƣanidi, Ularning üzüm tal xahlirini wǝyran ⱪilƣanidi).

Ty HERREN vill återställa Jakobs höghet såsom Israels höghet, då nu plundrare så hava ödelagt dem och så fördärvat deras vinträd.

3 [Bitqit ⱪilƣuqining] palwanlirining ⱪalⱪanliri ⱪizil boyaldi, Uning baturliri pǝrǝngdǝ kiygüzüldi; Tǝyyarliⱪ künidǝ, jǝng ⱨarwiliri polatning julasida yaltirap ketidu, Nǝyzilǝr oynitilidu;

Hans hjältars sköldar äro färgade röda, stridsmännen gå klädda i scharlakan; vagnarna gnistra av eld, när han gör dem redo till strid; och man skakar lansar av cypressträ.

4 Jǝng ⱨarwiliri koqilarda güldürlixip qepixiwatidu; Kǝng yollarda bir-birigǝ soⱪulidu; Ularning ⱪiyapiti mǝx’ǝllǝrdǝk bolidu, Ular qaⱪmaⱪlardǝk yügürüxidu.

På vägarna storma vagnarna fram, de köra om varandra på fälten; såsom bloss äro de att skåda lika ljungeldar fara de åstad.

5 [Sǝrdar] ǝmirlirigǝ ǝmr qüxüridu; Ular yürüx ⱪilƣinida aldiriƣinidin bir-birigǝ putlixip mangidu; Ninǝwǝning sepiliƣa ⱪarap aldiraydu, [Baxliriƣa] bolsa «muⱨasirǝ ⱪalⱪini» tǝyyarlinidu.

Han vet nogsamt vilka väldiga kämpar han äger; de störta överända, där de rusa framåt. De hasta mot stadens murar, och stormtaken göras redo.

6 «Dǝryalarning dǝrwaziliri» eqilidu, [Padixaⱨning] ordisi erip ketidu.

Strömportarna måste öppna sig, och palatset försmälter av ångest.

7 Huzzabning bolsa uyatliri eqilidu — [Düxmǝn] tǝripidin yalap epketilidu, Dedǝkliri huddi pahtǝklǝrning sadasidǝk aⱨ-uⱨ tartip, Mǝydilirini urup ketidu.

Ja, domen står fast: hon bliver blottad, bortsläpad; hennes tärnor måste sucka likasom duvor och slå sig för sitt bröst.

8 Ninǝwǝ apiridǝ bolƣandin beri kɵl süyidǝk [tinq] bolup kǝldi, Biraⱪ ular ⱨazir ⱪeqip ketidu... Əy tohta! Əy tohta! — Biraⱪ ⱨeqkim kǝynigǝ ⱪarimaydu.

I all sin tid var Nineve lik en vattenrik damm, men nu flyr vattnet bort. »Stannen! Stannen!» -- Nej, ingen vänder sig om.

9 Kümüxlǝrni buliwelinglar, altunlarni buliwelinglar; Qünki uning xǝwkǝtlik hǝzinisidiki ⱪimmǝt ⱪaqa-ⱪuqilirining sani yoⱪtur.

Röven nu silver, röven guld. Här finnas skatter utan ände, överflöd på alla dyrbara håvor.

10 U ⱪuruⱪdalƣan, wǝyran ⱪilinƣan, bǝrbat bolƣan! Yüriki erip ketidu, Tizliri bir-birigǝ jalaⱪlap tǝgmǝktǝ; Bǝlliri tolƣaⱪ tutⱪandǝk tolƣinidu, Barliⱪ yüzlǝr tatirip ketidu.

Ödeläggelse och förödelse och förstörelse! Förfärade hjärtan och skälvande knän! Darrande länder allestädes! Allas ansikten hava skiftat färg.

11 Ⱪeni, xirlarning uwisi? Yax xirlar ozuⱪlinidiƣan jay, Xir, qixi xir, xir arslini ⱨeqkimdin ⱪorⱪmay yürgǝn jay ⱪeni?

Var är nu lejonens kula, den plats där de unga lejonen förtärde sitt rov, där lejonet och lejoninnan hade sin gång, där lejonungen gick omkring, utan att någon skrämde bort den?

12 Xir ɵz arslanlirini ⱪanduruxⱪa owlarni titma-titma ⱪilƣanidi, Qixi xirliri üqün owlarni boƣⱪanidi; Ɵngkürlirini ow bilǝn, uwilirini olja bilǝn toxⱪuzƣanidi.

Var är lejonet som tog rov, så mycket dess ungar ville hava, och dödade åt sina lejoninnor, ja, uppfyllde sina hålor med rov och sina kulor med rövat gods?

13 Mana, Mǝn sanga ⱪarximǝn, — dǝydu samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar; Mǝn sening jǝng ⱨarwiliringni is-tütǝkkǝ aylandurup kɵydüriwetimǝn; Ⱪiliq yax xirliringni yǝwatidu, Owangni yǝr yüzidin elip taxlaymǝn; Əlqiliringning awazliri ⱪayta ⱨeq anglanmaydu.

Se, jag skall vända mig mot dig, säger HERREN Sebaot; dina vagnar skall jag låta gå upp i rök, och dina unga lejon skall svärdet förtära. Jag skall utrota ditt rövade gods från jorden och man skall ej mer höra dina sändebuds röst