Matta 27
1 Tang atⱪandila, pütün bax kaⱨinlar bilǝn hǝlⱪ aⱪsaⱪalliri Əysani ɵlümgǝ mǝⱨkum ⱪildurux üqün mǝsliⱨǝtlǝxti.
Men om morgonen höllo alle öfverste Presterna, och de äldste i folket, råd emot Jesum, att de måtte dräpa honom.
2 Ular uni baƣlap apirip, waliy Pontius Pilatusⱪa tapxurup bǝrdi.
Och ledde honom bundnan, och öfverantvardaden landshöfdinganom Pontio Pilato.
3 Uningƣa satⱪunluⱪ ⱪilƣan Yǝⱨuda uning ɵlümgǝ ⱨɵküm ⱪilinƣanliⱪini kɵrüp, bu ixlarƣa puxayman ⱪildi wǝ bax kaⱨinlar bilǝn aⱪsaⱪallarƣa ottuz kümüx tǝnggini ⱪayturup berip:
När Judas, som honom förrådde, såg att han var dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar till de öfversta Presterna, och till de äldsta;
4 — Mǝn bigunaⱨ bir janning ⱪeni tɵkülüxkǝ satⱪunluⱪ ⱪilip gunaⱨ ɵtküzdüm, — dedi. Buningƣa bizning nemǝ karimiz? Ɵz ixingni bil! — deyixti ular.
Och sade: Jag hafver illa gjort, att jag hafver förrådt menlöst blod. Då sade de: Hvad kommer det oss vid? Der må du se dig om.
5 Yǝⱨuda kümüx tǝnggilǝrni ibadǝthanining iqigǝ qɵriwǝtti wǝ u yǝrdin ketip, talaƣa qiⱪip, esilip ɵlüwaldi.
Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin väg; och gick bort, och hängde sig sjelf.
6 Bax kaⱨinlar kümüx tǝnggilǝrni yiƣiwelip: — Bu hun tɵlümi bolƣan [tǝnggilǝrdur], ularni ibadǝthanining hǝzinisigǝ ⱪoyux ⱨaram, — deyixti.
Men de öfverste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blods värd.
7 Ular ɵzara mǝsliⱨǝtlixip, bu pullar bilǝn yaⱪa yurtluⱪlarƣa yǝrlik bolsun dǝp, sapalqining bir parqǝ etizliⱪini setiwaldi.
Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, till främmandes begrafning;
8 Xunga bu yǝr ⱨazirƣiqǝ «ⱪanliⱪ etiz» dǝp atilip kǝlmǝktǝ.
Af hvilko den platsen heter Blodplats, intill denna dag.
9 Xu ix bilǝn Yǝrǝmiya pǝyƣǝmbǝr tǝripidin burun eytilƣan munu bexarǝt ǝmǝlgǝ axuruldi: — «Israil hǝlⱪi uning üqün baⱨalap bekitkǝn baⱨasini, Yǝni ottuz kümüx tǝnggini ular elixti,
Då vardt fullkomnadt det som sagdt var genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafva tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad vardt, hvilken de köpte af Israels barn.
10 Wǝ Pǝrwǝrdigar manga kɵrsǝtkǝndǝk, Sapalqining etizini setiwelixⱪa hǝjlǝxti».
Och de hafva dem gifvit för en krukomakares åker, som Herren mig befallt hade.
11 Əmdi Əysa waliyning aldiƣa turƣuzuldi. Waliy uningdin: — Sǝn Yǝⱨudiylarning padixaⱨimu? — dǝp soridi. Eytⱪiningdǝk, — dedi Əysa.
Och Jesus stod för landshöfdinganom; och landshöfdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade Jesus till honom: Du säger det.
12 Lekin bax kaⱨinlar wǝ aⱪsaⱪallar uning üstidin ǝrz-xikayǝt ⱪilƣanda, u bir eƣizmu jawab bǝrmidi.
Och när han anklagades af de öfversta Presterna, och af de äldsta, svarade han intet.
13 Buning bilǝn Pilatus uningƣa: — Ularning sening üstüngdin ⱪilƣan xunqǝ kɵp xikayǝtlirini anglimaywatamsǝn? — dedi.
Då sade Pilatus till honom: Hörer du icke, huru mycket de betyga emot dig?
14 Biraⱪ u [Pilatusⱪa] jawabǝn [xikayǝtlǝrning] birsigimu jawab bǝrmidi. Waliy buningƣa intayin ⱨǝyran ⱪaldi.
Och han svarade honom icke till ett ord, så att landshöfdingen förundrade sig storliga.
15 Ⱨǝr ⱪetimliⱪ [ɵtüp ketix] ⱨeytida, waliyning halayiⱪ tǝlǝp ⱪilƣan bir mǝⱨbusni ularƣa ⱪoyup berix aditi bar idi.
Men om högtidsdagen plägade landshöfdingen gifva folkena en fånga lös, hvilken som de begärade.
16 Əyni waⱪitta, [rimliⱪlarning] Barabbas isimlik atiⱪi qiⱪⱪan bir mǝⱨbusi [zindanda] idi.
Och hade han på den tid en beryktad fånga, som het Barabbas.
17 Halayiⱪ jǝm bolƣanda, Pilatus ulardin: — Kimni silǝrgǝ ⱪoyup beriximni halaysilǝr? Barabbasnimu yaki Mǝsiⱨ dǝp atalƣan Əysanimu? — dǝp soridi
Och när de voro församlade, sade Pilatus till dem: Hvilken viljen I att jag skall gifva eder lös, Barabbam, eller Jesum, som kallas Christus?
18 (qünki u [bax kaⱨin ⱪatarliⱪlarning] ⱨǝsǝthorluⱪi tüpǝylidin uni tutup bǝrgǝnlikini bilǝtti).
Ty han visste, att de hade öfverantvardat honom för afunds skull.
19 Pilatus «soraⱪ tǝhti»dǝ olturƣanda, ayali uningƣa adǝm ǝwǝtip: — U ⱨǝⱪⱪaniy kixining ixiƣa arilaxmiƣin. Qünki tünügün keqǝ uning sǝwǝbidin qüxümdǝ kɵp azab qǝktim, — dǝp hǝwǝr yǝtküzdi.
Och när han satt på domstolen, sände hans hustru till honom, och lät säga honom: Befatta dig intet med denna rättfärdiga mannen; jag hafver mycket lidit i dag i sömnen för hans skull.
20 Lekin bax kaⱨinlar wǝ aⱪsaⱪallar bolsa halayiⱪni maⱪul ⱪilip, Barabbasni ⱪoyup berixni wǝ Əysani yoⱪitixni tǝlǝp ⱪildurdi.
Men de öfverste Presterna, och de äldste, gåfvo folkena in, att de skulle begära Barabbam, och förgöra Jesum.
21 Waliy jawabǝn ulardin yǝnǝ: — Silǝrgǝ bu ikkisining ⱪaysisini ⱪoyup beriximni halaysilǝr? — dǝp soridi. Barabbasni, — deyixti ular.
Då svarade landshöfdingen, och sade till dem: Hvilken af dessa två viljen I att jag skall gifva eder lös? De sade: Barabbam.
22 Pilatus ǝmdi: — Undaⱪ bolsa, Mǝsiⱨ dǝp atalƣan Əysani ⱪandaⱪ bir tǝrǝp ⱪilay? — dedi. Ⱨǝmmǝylǝn: — U krestlǝnsun! — deyixti.
Då sade Pilatus till dem: Hvad skall jag då göra af Jesu, som kallas Christus? Sade de till honom alle: Låt korsfästa honom.
23 Pilatus: — Nemixⱪa? U zadi nemǝ yamanliⱪ ɵtküzüptu? — dǝp soridi. Biraⱪ ular tehimu ⱪattiⱪ warⱪirixip: U krestlǝnsun! — dǝp turuwelixti.
Då sade landshöfdingen: Hvad hafver han dock illa gjort? Då skriade de ännu mer, och sade: Låt korsfästa honom.
24 Pilatus sɵzliwerixning biⱨudǝ ikǝnlikini, bǝlki buning orniƣa malimanqiliⱪ qiⱪidiƣanliⱪini kɵrüp, su elip, kɵpqilikning aldida ⱪolini yuƣaq: — Bu ⱨǝⱪⱪaniy adǝmning ⱪeniƣa mǝn jawabkar ǝmǝsmǝn, buningƣa ɵzünglar mǝs’ul bolunglar! — dedi.
Men när Pilatus såg, att han kunde intet skaffa, utan sorlet blef ju mer, tog han vatten, och tvådde sina händer för folkena, och sade: Oskyldig är jag i denna rättfärdiga mansens blod; I mågen se eder der om.
25 Pütün hǝlⱪ jawabǝn: — Uning ⱪeni bizning üstimizgǝ wǝ balilirimizning üstigǝ qüxsun! — deyixti.
Då svarade allt folket, och sade: Hans blod komme öfver oss, och öfver vår barn.
26 Buning bilǝn Pilatus Barabbasni ularƣa qiⱪirip bǝrdi. Əysani bolsa ⱪattiⱪ ⱪamqilatⱪandin keyin, krestlǝxkǝ [lǝxkǝrlirigǝ] tapxurdi.
Då gaf han dem Barabbam lös; men Jesum lät han hudflänga, och öfverantvardade honom, att han skulle korsfästas.
27 Andin waliyning lǝxkǝrliri Əysani uning ordisiƣa elip kirip, pütün lǝxkǝrlǝr topini bu yǝrgǝ uning ǝtrapiƣa yiƣdi.
Då togo landshöfdingens krigsknektar Jesum till sig, in på Rådhuset, och församlade hela skaran till honom;
28 Ular Əysani yalingaqlap, uqisiƣa pǝrǝng rǝnglik ton kiydürüxti.
Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel;
29 Tikǝnlik xahqilarni ɵrüp bir taj yasap, bexiƣa kiydürdi wǝ ong ⱪoliƣa bir ⱪomuxni tutⱪuzdi. Andin uning aldiƣa tizlinip: «Yaxiƣayla, Yǝⱨudiylarning padixaⱨi!» dǝp mazaⱪ ⱪilixti.
Och vredo samman ena törnekrono, och satte på hans hufvud, och fingo honom en rö i sina högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung.
30 Uningƣa tükürüxti, ⱪomuxni elip uning bexiƣa uruxti.
Och de spottade på honom, och togo rön, och slogo dermed hans hufvud.
31 Uni xundaⱪ mazaⱪ ⱪilƣandin keyin, tonni saldurup, uqisiƣa ɵz kiyimlirini kiydürdi wǝ krestlǝx üqün elip mengixti.
Och när de hade begabbat honom klädde de mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort, till att korsfästan.
32 Ular taxⱪiriƣa qiⱪⱪinida, Kurini xǝⱨirilik Simon isimlik bir kixini uqritip, uni tutup kelip Əysaning krestini uningƣa mǝjburiy kɵtürgüzdi.
Och när de gingo ut, funno de en man af Cyrene, som het Simon; honom tvingade de till att han skulle bära hans kors.
33 Ular Golgota, yǝni «Bax sɵngǝk» degǝn yǝrgǝ kǝlgǝndǝ,
Och då de kommo till det rummet, som kallas Golgatha, det är, till hufvudskallaplatsen,
34 [Əysaƣa] iqix üqün kǝkrǝ süyi arilaxturulƣan aqqiⱪ xarab bǝrdi; lekin u uni tetip baⱪⱪandin keyin, iqkili unimidi.
Gåfvo de honom ättiko dricka, blandad med galla; och när han smakade det, ville han icke drickat.
35 Lǝxkǝrlǝr uni krestligǝndin keyin, qǝk taxlixip kiyimlirini ɵzara bɵlüxüwaldi.
Men sedan de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, och kastade lott derom; på det fullbordas skulle det som sagdt var genom Propheten: De hafva bytt min kläder emellan sig, och på min klädnad hafva de kastat lott.
36 Andin u yǝrdǝ olturup uningƣa kɵzǝtqilik ⱪildi.
Och de såto der, och togo vara på honom.
37 Ular uning bexining yuⱪiri tǝripigǝ «Bu Əysa, Yǝⱨudiylarning padixaⱨidur» dǝp yezilƣan xikayǝtnamǝ tahtiyini bekitti.
Och de satte hans sak, skrifven öfver hans hufvud: Denne är Jesus, Judarnas Konung.
38 [Əysa] bilǝn tǝng ikki ⱪaraⱪqimu krestkǝ mihlanƣan bolup, biri ong tǝripidǝ, yǝnǝ biri sol tǝripidǝ idi.
Och då vordo två röfvare korsfäste med honom, den ene på den högra sidon, och den andre på den venstra.
39 Bu yǝrdin ɵtkǝnlǝr baxlirini qayⱪixip, uni ⱨaⱪarǝtlǝp:
Men de, som gingo der fram, hädde honom, och riste sin hufvud;
40 — Ⱪeni, sǝn ibadǝthanini buzup taxlap, üq kün iqidǝ ⱪaytidin yasap qiⱪidiƣan adǝm, ǝmdi ɵzüngni ⱪutⱪuzǝ! Hudaning Oƣli bolsang, kresttin qüxüp baⱪⱪina! — deyixti.
Och sade: Du, som bryter ned Guds tempel, och bygger det i tre dagar upp, hjelp dig sjelf; äst du Guds Son, så stig ned af korset.
41 Bax kaⱨinlarmu, Tǝwrat ustazliri wǝ aⱪsaⱪallar bilǝn birgǝ uni mǝshirǝ ⱪilip:
Sammaledes ock de öfverste Presterna, med de Skriftlärda och de äldsta, begabbade honom och sade:
42 — Baxⱪilarni ⱪutⱪuzuptikǝn, ɵzini ⱪutⱪuzalmaydu. U Israilning padixaⱨimix! Əmdi kresttin qüxüp baⱪsunqu, andin uningƣa etiⱪad ⱪilimiz.
Andra hafver han hulpit, sig sjelf kan han icke hjelpa; är han Israels Konung, så stige nu ned af korset, och vi vilje tro honom.
43 U Hudaƣa tayanƣan! Huda uni ǝzizlisǝ, ⱨazir ⱪutⱪuzup baⱪⱪay! Qünki u: «Mǝn Hudaning Oƣli» degǝnidi, — deyixti.
Han hafver tröst på Gud; han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han hafver sagt: Jag är Guds Son.
44 Uning bilǝn tǝng krestlǝngǝn ⱪaraⱪqilarmu uni xundaⱪ ⱨaⱪarǝtlǝxti.
Det samma kastade ock röfvarena honom före, som med honom korsfäste voro.
45 Əmdi künning altinqi saitidin toⱪⱪuzinqi saitigiqǝ pütkül zeminni ⱪarangƣuluⱪ basti.
Och ifrå sjette timman vardt ett mörker öfver hela landet, intill nionde timman.
46 Toⱪⱪuzinqi saǝtlǝrdǝ Əysa yuⱪiri awazda: «Eli, eli, lǝma sawaⱪtani?» yǝni «Hudayim, Hudayim, meni nemixⱪa taxliwǝtting?» dǝp ⱪattiⱪ nida ⱪildi.
Och vid den nionde timman ropade Jesus med höga röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? det är: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
47 U yǝrdǝ turƣanlarning bǝziliri buni anglap: Bu adǝm Ilyas [pǝyƣǝmbǝr]gǝ murajiǝt ⱪiliwatidu, — deyixti.
Men någre, som der stodo, när de det hörde, sade de: Han åkallar Elias.
48 Ularning iqidin birǝylǝn dǝrⱨal yügürüp berip bir parqǝ bulutni ǝkelip, uni aqqiⱪ xarabⱪa qilap, ⱪomuxning uqiƣa selip uningƣa iqküzüp ⱪoydi.
Och straxt lopp en af dem, och tog en svamp, och fyllde honom med ättiko, och satte den på en rö, och gaf honom dricka.
49 Biraⱪ baxⱪilar: — Tohta! Ⱪarap baⱪayli, Ilyas [pǝyƣǝmbǝr] kelip uni ⱪutⱪuzup ⱪalarmikin? — deyixti.
Men de andre sade: Håll, låt se om Elias kommer, och hjelper honom.
50 Əysa yuⱪiri awaz bilǝn yǝnǝ bir warⱪiridi-dǝ, roⱨini ⱪoyuwǝtti.
Åter ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.
51 Wǝ mana, xu dǝⱪiⱪidǝ ibadǝthanining [iqkiri] pǝrdisi yuⱪiridin tɵwǝngǝ ikki parqǝ bɵlüp yirtildi. Yǝr-zemin tǝwrinip, taxlar yerilip,
Och si, förlåten i templet remnade i tu stycker, ifrån ofvan och ned igenom; och jorden skalf, och hällebergen remnade.
52 Ⱪǝbrilǝr eqildi (U tirilgǝndin keyin, [ɵlümdǝ] uhlawatⱪan nurƣun muⱪǝddǝs bǝndilǝrning tǝnlirimu tirildi; ular ⱪǝbrilǝrdin qiⱪti wǝ muⱪǝddǝs xǝⱨǝrgǝ kirip, u yǝrdǝ nurƣun kixilǝrgǝ kɵründi).
Och grafvarna öppnades; och mång de heligas lekamen, som sofvit hade, stodo upp;
Och gingo ut af sina grafvar, efter hans uppståndelse, och kommo i den heliga staden, och uppenbarades mångom.
54 Əmdi Əysani kɵzǝt ⱪiliwatⱪan yüzbexi ⱨǝm yenidiki lǝxkǝrlǝr yǝrning tǝwrixini wǝ baxⱪa yüz bǝrgǝn ⱨadisilǝrni kɵrüp, intayin ⱪorⱪuxup: — U ⱨǝⱪiⱪǝtǝn Hudaning Oƣli ikǝn! — deyixti.
Men höfvitsmannen, och de som med honom voro, och vaktade på Jesum, när de sågo jordbäfningen, och de ting som skedde, räddes de svårliga, och sade: Visserliga var denne Guds Son.
55 U yǝrdǝ yǝnǝ bu ixlarƣa yiraⱪtin ⱪarap turƣan nurƣun ayallarmu bar idi. Ular ǝslidǝ Əysaning hizmitidǝ bolup, Galiliyǝdin uningƣa ǝgixip kǝlgǝnidi.
Och der voro många qvinnor, ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de som hade följt Jesum af Galileen, och tjent honom.
56 Ularning arisida Magdalliⱪ Mǝryǝm, Yaⱪup bilǝn Yüsüpning anisi Mǝryǝm, Zǝbǝdiyning oƣullirining anisimu bar idi.
Ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, Jacobi och Jose moder, och Zebedei söners moder.
57 Kǝqⱪurun, Arimatiyaliⱪ Yüsüp isimlik bir bay kǝldi. Umu Əysaning muhlisliridin idi.
Men om aftonen kom en rik man af Arimathia, benämnd Joseph, hvilken ock var Jesu Lärjunge.
58 U Pilatusning aldiƣa berip, Əysaning jǝsitini tǝlǝp ⱪildi. Pilatus jǝsǝtni uningƣa tapxuruxⱪa ǝmr ⱪildi.
Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen; då böd Pilatus, att han skulle varda honom gifven.
59 Yüsüp jǝsǝtni elip, pakiz kanap rǝht bilǝn orap kepǝnlidi
Och när Joseph hade tagit lekamen, svepte han honom i ett rent linkläde;
60 wǝ uni ɵzi üqün ⱪiyada oydurƣan yengi ⱪǝbrisigǝ ⱪoydi. Andin ⱪǝbrining aƣziƣa yoƣan bir taxni domilitip ⱪoyup, ketip ⱪaldi
Och lade honom i sina nya graf, som han uthuggit hade uti ett hälleberg; och välte en stor sten för dörrena åt grafvene, och gick sina färde.
61 (xu qaƣda Magdalliⱪ Mǝryǝm bilǝn yǝnǝ bir Mǝryǝmmu u yǝrdǝ, ⱪǝbrining udulida olturatti).
Då voro der Maria Magdalena, och den andra Maria, sittande emot grafvena.
62 Əmdi ǝtisi, yǝni «Tǝyyarlax küni» ɵtkǝndin keyin, bax kaⱨinlar bilǝn Pǝrisiylǝr jǝm boluxup Pilatusning aldiƣa kelip:
Dagen efter tillredelsedagen kommo tillsamman de öfverste Presterna, och de Phariseer, inför Pilatus;
63 — Janabliri, ⱨeliⱪi aldamqining ⱨayat waⱪtida: «Mǝn ɵlüp üqinqi küni tirilimǝn» degini esimizdǝ bar.
Och sade: Herre, oss kommer ihåg, att den förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar vill jag stå upp.
64 Xuning üqün, ⱪǝbri üqinqi künigiqǝ mǝⱨkǝm ⱪoƣdilixi üqün ǝmr bǝrgǝysiz. Undaⱪ ⱪilinmisa, muhlisliri kelip jǝsǝtni oƣrilap ketip, andin hǝlⱪⱪǝ: «U ɵlümdin tirildi» deyixi mumkin. Bundaⱪ aldamqiliⱪ aldinⱪisidinmu bǝttǝr bolidu, — deyixti.
Bjud fördenskull, att man förvarar grafvena, intill tredje dagen, att hans Lärjungar icke komma, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är uppstånden ifrån de döda; och blifver så den sista villan värre än den första.
65 Pilatus ularƣa: — Bir guruppa kɵzǝtqi lǝxkǝrni silǝrgǝ tapxurdum. Ⱪǝbrini ⱪurbinglarning yetixiqǝ mǝⱨkǝm ⱪoƣdanglar, — dedi.
Då sade Pilatus till dem: Der hafven I vaktena; går och förvarer, som I kunnen.
66 Xuning bilǝn ular [kɵzǝtqi lǝxkǝrlǝr] bilǝn billǝ berip, taxni peqǝtlǝp, ⱪǝbrini muⱨapizǝt astiƣa ⱪoydi.
Då gingo de bort, och förvarade grafvena med väktare, och beseglade stenen.
