Markus 6
1 U u yǝrdin ketip, ɵz yurtiƣa kǝldi. Uning muhlislirimu uningƣa ǝgixip bardi.
Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.
2 Xabat küni kǝlgǝndǝ, u sinagogda tǝlim berixkǝ kirixti. Tǝlimini angliƣanlardin kɵp adǝm intayin ⱨǝyran boluxup: — Bu adǝm bularƣa nǝdin erixkǝndu? Uningƣa muxundaⱪ danaliⱪ ⱪandaⱪ berilgǝn? Uning ⱪolida muxundaⱪ mɵjizilǝr ⱪandaⱪ yaritilidiƣandu?
Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: »Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?
3 U ⱨeliⱪi yaƣaqqi ǝmǝsmu, Mǝryǝmning oƣli, xundaⱪla Yaⱪup, Yosǝ, Yǝⱨuda wǝ Simonlarning akisiƣu? Uning singillirimu bu yǝrdǝ arimizda turuwatmamdu? — deyixti. Xuning bilǝn ular uningƣa ⱨǝsǝt-bizarliⱪ bilǝn ⱪaridi.
Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?» Så blev han för dem en stötesten.
4 Xuning bilǝn Əysa ularƣa: — Ⱨǝrⱪandaⱪ pǝyƣǝmbǝr baxⱪa yǝrlǝrdǝ ⱨɵrmǝtsiz ⱪalmaydu, pǝⱪǝt ɵz yurti, ɵz uruⱪ-tuƣⱪanliri arisida wǝ ɵz ɵyidǝ ⱨɵrmǝtkǝ sazawǝr bolmaydu, — dedi.
Då sade Jesus till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus.»
5 Xuning bilǝn ⱪollirini birⱪanqǝ bimarning üstigǝ tǝgküzüp, ularni saⱪaytⱪandin baxⱪa, xu yǝrdǝ u ⱨeqⱪandaⱪ mɵjizǝ yaritalmidi.
Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.
6 Wǝ u ularning iman-ixǝnqsizlikidin ⱨǝyran ⱪaldi.
Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.
7 Andin u ǝtraptiki yeza-kǝntlǝrni aylinip tǝlim bǝrdi. U on ikkiylǝnni yeniƣa qaⱪirdi wǝ [hǝlⱪ arisiƣa] ikki-ikkidin ǝwǝtixkǝ baxlidi. U ularƣa napak roⱨlarni ⱨǝydǝx ⱨoⱪuⱪini bǝrdi;
Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.
8 wǝ ularƣa: — Sǝpǝrdǝ yeninglarƣa ⱨasidin baxⱪa nǝrsǝ eliwalmanglar, nǝ hurjun nǝ nan eliwalmanglar, bǝlwaƣⱪa pulmu salmanglar,
Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.
9 putunglarƣa kǝxlǝrni kiyinglar, biraⱪ ikki yǝktǝk kiyiwalmanglar, — dǝp tapilidi.
Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.
10 U yǝnǝ: — [Bir yurtⱪa barƣininglarda], kimning ɵyigǝ [ⱪobul ⱪilinip] kirsǝnglar, u yurttin kǝtküqǝ xu ɵydila turunglar.
Och han sade till dem: »När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
11 Ⱪaysi yǝrdikilǝr silǝrni ⱪobul ⱪilmisa, xundaⱪla sɵzünglarni anglimisa, u yǝrdin kǝtkininglarda, ularƣa agaⱨ-guwaⱨ bolsun üqün ayiƣinglardiki topini ⱪeⱪiwetinglar! — dedi.
Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»
12 Xuning bilǝn ular yolƣa qiⱪip, kixilǝrni gunaⱨliriƣa towa ⱪilixⱪa jar selip ündidi.
Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;
13 Ular nurƣun jinlarni ⱨǝydidi, nurƣun bimarlarni zǝytun meyi bilǝn mǝsiⱨ ⱪilip saⱪaytti.
och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
14 Uning nami mǝxⱨur bolƣaqⱪa, Ⱨerod padixaⱨ uning ⱨǝⱪⱪidǝ anglap: «Bu adǝm [qoⱪum] ɵlümdin tirilgǝn Qɵmüldürgüqi Yǝⱨyadur. Xuning üqün muxu alaⱨidǝ ⱪudrǝtlǝr uningda küqini kɵrsitidu» dǝytti.
Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: »Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
15 Baxⱪilar: «U Ilyas [pǝyƣǝmbǝr]» desǝ, yǝnǝ bǝzilǝr: «Burunⱪi pǝyƣǝmbǝrlǝrdǝk bir pǝyƣǝmbǝr bolsa kerǝk» deyixǝtti.
Men andra sade: »Det är Elias.» Andra åter sade: »Det är en profet, lik de andra profeterna.»
16 Biraⱪ bularni angliƣan Ⱨerod: — Mǝn kallisini alƣan Yǝⱨyaning ɵzi xu — u ɵlümdin tiriliptu! — dedi.
Men när Herodes hörde detta, sade han: »Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda.»
17 Ⱨerodning bundaⱪ deyixining sǝwǝbi, u [ɵgǝy] akisi Filipning ayali Ⱨerodiyǝning wǝjidin adǝm ǝwǝtip Yǝⱨyani tutup, zindanƣa taxliƣanidi. Qünki u xu ayal bilǝn nikaⱨlanƣanidi; Yǝⱨya Ⱨerodⱪa [tǝnbiⱨ berip]: «Akangning ayalini tartiwelixing Tǝwrat ⱪanuniƣa hilap» dǝp ⱪayta-ⱪayta degǝnidi.
Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,
och Johannes hade då sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru.»
19 Xuning üqün Ⱨerodiyǝ Yǝⱨyaƣa adawǝt saⱪlaytti; uni ɵltürmǝkqi bolƣan bolsimu, lekin xundaⱪ ⱪilalmaytti.
Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.
20 Qünki Ⱨerod Yǝⱨyani diyanǝtlik wǝ muⱪǝddǝs adǝm dǝp bilip, uningdin ⱪorⱪatti, xunglaxⱪa uni ⱪoƣdaytti; u uning sɵzlirini angliƣan qaƣlirida alaⱪzadǝ bolup ketǝtti, lekin yǝnila sɵzlirini anglaxⱪa amraⱪ idi.
Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.
21 Əmma [Ⱨerodiyǝ kütkǝn] pǝyt ahir yetip kǝldi; Ⱨerod tuƣulƣan künidǝ ɵz ǝmǝldarliri, mingbexiliri wǝ Galiliyǝ ɵlkisidiki katta ǝrbablarni ziyapǝt bilǝn kütüwaldi;
Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.
22 ⱨeliⱪi Ⱨerodiyǝning ⱪizi sorunƣa qüxüp ussul oynap bǝrdi. Bu Ⱨerod wǝ ⱨǝmdastihan bolƣanlarƣa bǝkmu yarap kǝtti. Padixaⱨ ⱪizƣa: — Mǝndin nemǝ tǝlǝp ⱪilsang, xuni berimǝn, — dedi.
Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: »Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det.»
23 Andin u ⱪǝsǝm ⱪilip yǝnǝ: — Mǝndin nemǝ tǝlǝp ⱪilsang, ⱨǝtta padixaⱨliⱪimning yerimini desǝngmu xuni berimǝn, — dedi.
Ja, han lovade henne detta med ed och sade: »Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike.»
24 Ⱪiz sirtⱪa qiⱪip, anisidin: — Nemǝ tǝlǝp ⱪilay? — dǝp soriwidi, anisi: — Qɵmüldürgüqi Yǝⱨyaning kallisini tǝlǝp ⱪil, — dedi.
Då gick hon ut och frågade sin moder: »Vad skall jag begära?» Hon svarade: »Johannes döparens huvud.»
25 Ⱪiz dǝrⱨal padixaⱨning aldiƣa aldirap kirip: — Qɵmüldürgüqi Yǝⱨyaning kallisini ⱨazirla bir tǝhsigǝ ⱪoyup ǝkilixlirini halaymǝn, — dedi.
Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: »Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud.»
26 Padixaⱨ buningƣa naⱨayiti ⱨǝsrǝt qǝkkǝn bolsimu, ⱪǝsǝmliri tüpǝylidin wǝ dastihanda olturƣanlar wǝjidin, uningƣa bǝrgǝn sɵzidin yanƣusi kǝlmidi.
Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.
27 Xunga padixaⱨ dǝrⱨal bir jallat ǝwǝtip, uning kallisini elip kelixni ǝmr ⱪildi. Jallat zindanƣa berip Yǝⱨyaning kallisini elip,
Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset
28 uni bir tǝhsigǝ ⱪoyup, ⱪizning aldiƣa elip kelip uningƣa bǝrdi. Ⱪiz uni anisiƣa tapxurdi.
och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.
29 Bu ixni angliƣan Yǝⱨyaning muhlisliri kelip, jǝsǝtni elip ketip bir ⱪǝbrigǝ ⱪoydi.
Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.
30 Ⱪaytip kǝlgǝn rosullar Əysaning yeniƣa yiƣildi, nemǝ ⱪilƣanliri ⱨǝm nemǝ tǝlim bǝrgǝnlirini uningƣa mǝlum ⱪilixti.
Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.
31 Kelip-ketiwatⱪanlar naⱨayiti kɵplikidin ularƣa tamaⱪlinixⱪimu waⱪit qiⱪmidi. Xunga u ularƣa: — Yürünglar, mǝn bilǝn hilwǝt bir jayƣa berip, birdǝm aram elinglar, — dedi.
Då sade han till dem: »Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet.» Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.
32 Buning bilǝn ular kemigǝ qüxüp, hilwǝt bir qɵl yǝrgǝ ⱪarap mangdi.
De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.
33 Biraⱪ nurƣun kixilǝr ularning ketiwatⱪanliⱪini bayⱪap, ularni tonuweliwidi, ǝtraptiki barliⱪ xǝⱨǝrlǝrdin piyadǝ yolƣa qiⱪip, yügürüp, ulardin burun u yǝrgǝ berip yiƣilixti.
Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.
34 Əysa kemidin qüxüp, zor bir top adǝmni kɵrüp, ularning padiqisiz ⱪoy padisidǝk bolƣanliⱪiƣa iq aƣritti. Xunga u ularƣa kɵp ixlarni ɵgitixkǝ baxlidi.
När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro »lika får som icke hade någon herde»; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.
35 Kǝq kirip ⱪalƣanda, muhlisliri uning yeniƣa kelip: — Bu qɵl bir jay ikǝn, kǝq kirip kǝtti.
Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
36 Halayiⱪni yolƣa seliwǝtkǝn bolsang, ular ǝtraptiki kǝnt-ⱪixlaⱪlarƣa berip, ɵzlirigǝ nan setiwalsun; qünki ularda yegüdǝk nǝrsǝ yoⱪ, — dedi.
Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta.»
37 Lekin u ularƣa jawabǝn: — Ularƣa ɵzünglar ozuⱪ beringlar, — dedi. Muhlislar uningdin: — Ikki yüz kümüx dinarƣa ularƣa nan ǝkelip ularni ozuⱪlanduramduⱪ? — dǝp soridi.
Men han svarade och sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade honom: »Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?»
38 Əysa ularƣa: — Ⱪanqǝ neninglar bar? Berip ⱪarap beⱪinglar, — dedi. Ular ⱪarap baⱪⱪandin keyin: — Bǝxi bar ikǝn, yǝnǝ ikki beliⱪmu bar ikǝn, — deyixti.
Men han sade till dem: »Huru många bröd haven I? Gån och sen efter.» Sedan de hade gjort så, svarade de: »Fem, och därtill två fiskar.»
39 U ularƣa kixilǝrni top-top ⱪilip yexil qimǝndǝ olturƣuzuxni buyrudi.
Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.
40 Halayiⱪ yüzdin, ǝlliktin sǝp-sǝp bolup olturuxti.
Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.
41 U bǝx nan bilǝn ikki beliⱪni ⱪoliƣa elip, asmanƣa ⱪarap [Hudaƣa] tǝxǝkkür-mǝdⱨiyǝ eytti, andin nanlarni oxtup, kɵpqilikkǝ tutup berix üqün muhlisliriƣa berip turatti; ikki beliⱪnimu ⱨǝmmǝylǝngǝ tarⱪitip bǝrdi.
Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.
42 Ⱨǝmmǝylǝn yǝp toyundi.
Och de åto alla och blevo mätta.
43 [Muhlislar] exip ⱪalƣan nan wǝ beliⱪ parqilirini liⱪ on ikki sewǝtkǝ teriwaldi.
Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.
44 Nanlarni yegǝn ǝrlǝrning sanila bǝx mingqǝ idi.
Och det var fem tusen män som hade ätit.
45 Bu ixtin keyinla, u muhlisliriƣa ɵzüm bu halayiⱪni yolƣa seliwetimǝn, angƣiqǝ silǝr kemigǝ olturup, dengizning ⱪarxi ⱪirƣiⱪidiki Bǝyt-Saida yezisiƣa ɵtüp turunglar, dǝp buyrudi.
Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.
46 Ularni yolƣa seliwǝtkǝndin keyin, u dua-tilawǝt ⱪilix üqün taƣⱪa qiⱪti.
Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.
47 Kǝq kirgǝndǝ, kemǝ dengizning otturisiƣa yǝtkǝnidi, u ɵzi yalƣuz ⱪuruⱪluⱪta idi.
När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
48 U muhlislirining palaⱪni küqǝp uruwatⱪanliⱪini kɵrdi; qünki xamal tǝtür yɵnilixtǝ qiⱪⱪanidi. Keqǝ tɵtinqi jesǝk waⱪtida, u dengizning üstidǝ mengip, muhlisliri tǝrǝpkǝ kǝldi wǝ ularning yenidin ɵtüp ketidiƣandǝk ⱪilatti.
Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
49 Lekin ular uning dengizning üstidǝ mengip keliwatⱪanliⱪini kɵrüp, uni alwasti ohxaydu, dǝp oylap quⱪan selixti.
Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
50 Qünki ularning ⱨǝmmisi uni kɵrüp sarasimigǝ qüxti. Lekin u dǝrⱨal ularƣa: — Yürǝklik bolunglar, bu mǝn, ⱪorⱪmanglar! — dedi.
ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
51 U kemigǝ, ularning yeniƣa qiⱪⱪandila, xamal tohtidi. Ular buningdin ⱨoxidin kǝtküdǝk dǝrijidǝ ⱪattiⱪ ⱨǝyran ⱪelixip, nemini oylaxni bilmǝytti;
Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
52 qünki ular nan berix [mɵjizisini] tehiqǝ qüxǝnmigǝnidi, ularning ⱪǝlbi bihud ⱨalǝttǝ turatti.
ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
53 Ular dengizning ⱪarxi tǝripigǝ ɵtüp, Ginnisarǝt degǝn yurtta [ⱪuruⱪluⱪⱪa] qiⱪip, kemini baƣlap ⱪoydi.
När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.
54 Ular kemidin qüxüxi bilǝnla, [halayi’ⱪ] uni dǝrⱨal tonuwelip,
Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;
55 ǝtraptiki ⱨǝmmǝ jaylarƣa yügürüxüp bardi wǝ «U palanqi yǝrgǝ qüxüptu» dǝp anglixi bilǝnla, bimarlarni zǝmbilgǝ selip, xu yǝrgǝ [uning aldiƣa] elip berixti.
och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.
56 U mǝyli yeza, mǝyli xǝⱨǝr yaki ⱪixlaⱪlarƣa barsun, hǝlⱪ aƣriⱪlarni bazarlarƣa elip qiⱪip yatⱪuzatti; ular uningdin aƣriⱪlar ⱨeq bolmiƣanda sening yepinqangning pexigǝ bolsimu ⱪolini tǝgküzüwalsaⱪ dǝp ɵtündi. Uningƣa ⱪolini tǝgküzgǝnlǝrning ⱨǝmmisi saⱪaydi.
Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna. Se Silverpenning i Ordförklaringarna.
