Markus 13
1 U ibadǝthanidin qiⱪiwatⱪanda, muhlisliridin biri uningƣa: — Ustaz, ⱪara, bu nemidegǝn ⱨǝywǝtlik taxlar wǝ imarǝtlǝr-ⱨǝ! — dedi.
Då han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lärjungar till honom: »Mästare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!»
2 Əysa uningƣa jawabǝn: — Sǝn bu ⱨǝywǝtlik imarǝtlǝrni kɵrdüngmu? Bir tal taxmu tax üstidǝ ⱪalmaydu, ⱨǝmmisi ⱪaldurulmay gumran ⱪilinidu, — dedi.
Jesus svarade honom: »Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men här skall förvisso icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»
3 U Zǝytun teƣida, yǝni ibadǝthanining udulida olturƣanda, Petrus, Yaⱪup, Yuⱨanna wǝ Andriyaslar uningdin astiƣina:
När han sedan satt på Oljeberget, mitt emot helgedomen, frågade honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, då de voro allena:
4 — Bizgǝ eytⱪinqu, bu ixlar ⱪaqan yüz beridu? Bu barliⱪ wǝⱪǝlǝrning yüz beridiƣanliⱪini kɵrsitidiƣan nemǝ alamǝt bolidu? — dǝp soraxti.
»Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till att tiden är inne, då allt detta skall gå i fullbordan.»
5 Əysa ularƣa jawabǝn sɵz baxlap mundaⱪ dedi: — Ⱨezi bolunglarki, ⱨeqkim silǝrni azdurup kǝtmisun.
Då begynte Jesus tala till dem och sade: »Sen till, att ingen förvillar eder.
6 Qünki nurƣun kixilǝr mening namimda kelip: «Mana ɵzüm xudurmǝn!» dǝp, kɵp adǝmlǝrni azduridu.
Många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och skola förvilla många.
7 Silǝr urux hǝwǝrliri wǝ urux xǝpilirini angliƣininglarda, bulardin alaⱪzadǝ bolup kǝtmǝnglar; qünki bu ixlarning yüz berixi muⱪǝrrǝr. Lekin bu zaman ahiri yetip kǝlgǝnliki ǝmǝs.
Men när I fån höra krigslarm och rykten om krig, så förloren icke besinningen; sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.
8 Qünki bir millǝt yǝnǝ bir millǝt bilǝn uruxⱪa qiⱪidu, bir padixaⱨliⱪ yǝnǝ bir padixaⱨliⱪ bilǝn uruxⱪa qiⱪidu. Jay-jaylarda yǝr tǝwrǝxlǝr yüz beridu, aqarqiliⱪlar wǝ ⱪalaymiⱪanqiliⱪlar bolidu. Mana bu ixlarning yüz berixi «tuƣutning tolƣiⱪining baxlinixi» bolidu, halas.
Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva jordbävningar på den ena orten efter den andra, och hungersnöd skall uppstå; detta är begynnelsen till 'födslovåndorna'.
9 Silǝr bolsanglar, ɵzünglarƣa pǝhǝs bolunglar; qünki kixilǝr silǝrni tutⱪun ⱪilip sot mǝⱨkimilirigǝ tapxurup beridu, sinagoglarda ⱪamqilinisilǝr. Silǝr mening sǝwǝbimdin ǝmirlǝr wǝ padixaⱨlar aldiƣa elip berilip, ular üqün bir guwaⱨliⱪ bolsun dǝp soraⱪⱪa tartilisilǝr.
Men tagen I eder till vara. Man skall då draga eder inför domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och ställas fram inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem.
10 Lekin bulardin awwal hux hǝwǝr pütkül ǝllǝrgǝ jakarlinixi kerǝk.
Men evangelium måste först bliva predikat för alla folk.
11 Əmdi ular silǝrni apirip [soraⱪⱪa] tapxurƣanda, nemǝ deyix ⱨǝⱪⱪidǝ nǝ ǝndixǝ nǝ mulaⱨizǝ ⱪilmanglar, bǝlki xu waⱪit-saitidǝ silǝrgǝ ⱪaysi gǝp berilsǝ, xuni eytinglar; qünki sɵzligüqi silǝr ǝmǝs, Muⱪǝddǝs Roⱨtur.
När man nu för eder åstad och drager eder inför rätta, så gören eder icke förut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som bliver eder givet i den stunden, det mån I tala. Ty det är icke I som skolen tala, utan den helige Ande.
12 Ⱪerindax ⱪerindixiƣa, ata balisiƣa hainliⱪ ⱪilip ɵlümgǝ tutup beridu. Balilarmu ata-anisi bilǝn zitlixip, ularni ɵlümgǝ mǝⱨkum ⱪilduridu.
Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina föräldrar och skola döda dem.
13 Xundaⱪla silǝr mening namim tüpǝylidin ⱨǝmmǝ adǝmning nǝpritigǝ uqraysilǝr, lekin ahirƣiqǝ bǝrdaxliⱪ bǝrgǝnlǝr ⱪutⱪuzulidu.
Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.
14 «Wǝyran ⱪilƣuqi yirginqlik nomussizliⱪ»ning ɵzi turuxⱪa tegixlik bolmiƣan yǝrdǝ turƣinini kɵrgininglarda, (kitabhan bu sɵzning mǝnisini qüxǝngǝy) Yǝⱨudiyǝ ɵlkisidǝ turuwatⱪanlar taƣlarƣa ⱪaqsun.
Men när I fån se 'förödelsens styggelse' stå där han icke borde stå -- den som läser detta, han give akt därpå -- då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,
15 Ɵgzidǝ turƣan kixi ɵyigǝ qüxmǝy yaki ɵyidiki birǝr nemini alƣili iqigǝ kirmǝy [ⱪaqsun].
och den som är på taket må icke stiga ned och gå in för att hämta något ur sitt hus,
16 Etizlarda turuwatⱪan kixi bolsa qapinini alƣili ɵyigǝ yanmisun.
och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.
17 U künlǝrdǝ ⱨamilidar ayallar wǝ bala emitiwatⱪanlarning ⱨaliƣa way!
Och ve de som äro havande, eller som giva di på den tiden!
18 [Ⱪaqidiƣan] waⱪtinglarning ⱪixⱪa toƣra kelip ⱪalmasliⱪi üqün dua ⱪilinglar.
Men bedjen att det icke må ske om vintern.
19 Qünki u qaƣda Huda yaratⱪan dunyaning apiridǝ ⱪilinƣandin buyan muxu qaƣⱪiqǝ kɵrülüp baⱪmiƣan ⱨǝm kǝlgüsidimu kɵrülmǝydiƣan zor azab-oⱪubǝt bolidu.
Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermöda, så svår att dess like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse, från den tid då Gud skapade världen, intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.
20 Əgǝr Pǝrwǝrdigar u künlǝrni azaytmisa, ⱨeqⱪandaⱪ ǝt igisi ⱪutulalmaydu. Lekin U Ɵz talliƣanliri üqün u künlǝrni azaytidu.
Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.
21 Əgǝr u qaƣda birsi silǝrgǝ: «Ⱪaranglar, bu yǝrdǝ Mǝsiⱨ bar!» yaki «Ⱪaranglar, u ǝnǝ u yǝrdǝ!» desǝ, ixǝnmǝnglar.
Och om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Se där är han', så tron det icke.
22 Qünki sahta mǝsiⱨlǝr wǝ sahta pǝyƣǝmbǝrlǝr mǝydanƣa qiⱪidu, mɵjizilik alamǝtlǝr wǝ karamǝtlǝrni kɵrsitidu; xuning bilǝn ǝgǝr mumkin bolidiƣan bolsa, ular ⱨǝtta [Huda] talliƣanlarni ⱨǝm azduridu.
Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra tecken och under, för att, om möjligt, förvilla de utvalda.
23 Xuning üqün, silǝr ⱨoxyar bolunglar. Mana, mǝn bu ixlarning ⱨǝmmisini silǝrgǝ aldin’ala uⱪturup ⱪoydum.
Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt förut.
24 Əmdi xu künlǝrdǝ, xu azab-oⱪubǝt ɵtüp kǝtkǝn ⱨaman, ⱪuyax ⱪariyidu, ay yoruⱪluⱪini bǝrmǝydu,
Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken,
25 yultuzlar asmandin tɵkülüp qüxidu, asmandiki küqlǝr lǝrzigǝ kelidu.
och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna i himmelen skola bäva.
26 Andin kixilǝr Insan’oƣlining uluƣ küq-ⱪudrǝt wǝ xan-xǝrǝp bilǝn bulutlar iqidǝ keliwatⱪanliⱪini kɵridu.
Och då skall man få se 'Människosonen komma i skyarna' med stor makt och härlighet.
27 U ɵz pǝrixtilirini ǝwǝtidu, ular uning talliƣanlirini dunyaning tɵt tǝripidin, zeminning qǝtliridin asmanning qǝtlirigiqǝ yiƣip jǝm ⱪilidu.
Och han skall då sända ut sina änglar och församla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himmelens ända.
28 — Ənjür dǝrihidin mundaⱪ tǝmsilni biliwelinglar: — Uning xahliri kɵkirip yopurmaⱪ qiⱪarƣanda, yazning yeⱪinlap ⱪalƣanliⱪini bilisilǝr.
Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.
29 Huddi xuningdǝk, [mǝn baya degǝnlirimning] yüz beriwatⱪanliⱪini kɵrgininglarda, uning yeⱪinlap ⱪalƣanliⱪini, ⱨǝtta ixik aldida turuwatⱪanliⱪini biliwelinglar.
Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.
30 Mǝn silǝrgǝ bǝrⱨǝⱪ xuni eytip ⱪoyayki, bu alamǝtlǝrning ⱨǝmmisi ǝmǝlgǝ axurulmay turup, bu dǝwr ɵtmǝydu.
Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.
31 Asman-zemin yoⱪilidu, biraⱪ mening sɵzlirim ⱨǝrgiz yoⱪalmaydu.
Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås.
32 Lekin xu küni yaki waⱪit-saiti toƣruluⱪ hǝwǝrni ⱨeqkim bilmǝydu — ⱨǝtta nǝ ǝrxtiki pǝrixtilǝrmu bilmǝydu, nǝ oƣul bilmǝydu, uni pǝⱪǝt Atila bilidu.
Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.
33 Ⱨoxyar bolunglar, sǝgǝk bolup dua ⱪilinglar, qünki u waⱪit-saǝtning ⱪaqan kelidiƣanliⱪini bilmǝysilǝr.
Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne.
34 Bu huddi yaⱪa yurtⱪa qiⱪmaⱪqi bolƣan adǝmning ǝⱨwaliƣa ohxaydu. Yolƣa qiⱪidiƣan qaƣda, u ⱪulliriƣa ɵz ⱨoⱪuⱪini beⱪitip, ⱨǝrbirigǝ ɵz wǝzipisini tapxuridu wǝ dǝrwaziwǝnningmu sǝgǝk boluxini tapilaydu.
Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka.
35 Xuningdǝk, silǝrmu sǝgǝk bolunglar; qünki ɵyning igisining [ⱪaytip] kelidiƣan waⱪtining — kǝqⱪurunmu, tün yerimimu, horaz qilliƣan waⱪitmu yaki sǝⱨǝr waⱪtimu — uni bilǝlmǝysilǝr;
likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen;
36 u tuyuⱪsiz kǝlgǝndǝ, silǝrning uhlawatⱪininglarning üstigǝ qüxmisun!
vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer.
37 Silǝrgǝ eytⱪinimni mǝn ⱨǝmmǝylǝngǝ eytimǝn: Sǝgǝk turunglar!
Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!» Se Födslovåndor i Ordförklaringarna. Se Förödelsens styggelse i Ordförklaringarna. Se Makter i Ordförklaringarna.
