Luⱪa 24
1 Əmdi ⱨǝptining birinqi künidǝ tang yuray dǝp ⱪalƣanda, ayallar ɵzliri tǝyyarliƣan ǝtirlǝrni elip, ⱪǝbrigǝ kǝldi.
Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
2 Ular ⱪǝbrining aƣzidiki taxning domilitiwetilgǝnlikini kɵrdi;
Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
3 wǝ ⱪǝbrigǝ kirip ⱪariwidi, Rǝb Əysaning jǝsiti yoⱪ turatti.
Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
4 Wǝ xundaⱪ boldiki, ular buningdin patiparaⱪ bolup turƣanda, mana, nur qaⱪnap turidiƣan kiyimlǝrni kiygǝn ikki zat ularning yenida tuyuⱪsiz pǝyda boldi.
När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
5 Ayallar ⱪattiⱪ wǝⱨimgǝ qüxüp, yüzlirini yǝrgǝ yeⱪixti. Ikki zat ularƣa: — Nemǝ üqün tirik bolƣuqini ɵlgǝnlǝrning arisidin izdǝysilǝr?
Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
6 U bu yǝrdǝ ǝmǝs, bǝlki u tirildi! U tehi Galiliyǝdǝ turƣan waⱪtida, uning silǝrgǝ nemini eytⱪinini, yǝni: «Insan’oƣlining gunaⱨkar adǝmlǝrning ⱪoliƣa tapxurulup, krestlinip, üqinqi küni ⱪayta tirilixi muⱪǝrrǝrdur» degǝnlirini ǝslǝp beⱪinglar! — dedi.
Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
8 Wǝ ular uning [dǝl] xundaⱪ deginini esigǝ elixti;
Då kommo de ihåg hans ord.
9 wǝ ⱪǝbridin ⱪaytip, bu ixlarning ⱨǝmmisini on birǝylǝngǝ, xundaⱪla ⱪalƣan muhlislarning ⱨǝmmisigǝ yǝtküzdi.
Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
10 Rosullarƣa bu ixlarni yǝtküzgüqilǝr bolsa Magdalliⱪ Mǝryǝm, Yoanna wǝ Yaⱪupning anisi Mǝryǝm ⱨǝmdǝ ular bilǝn billǝ bolƣan baxⱪa ayallar idi.
Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
11 Lekin [ayallarning bu eytⱪanliri] ularƣa ǝpsanidǝk bilindi, ular ularning sɵzlirigǝ ixǝnmidi.
Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
12 Biraⱪ Petrus ornidin turup, ⱪǝbrigǝ yügürüp bardi. U engixip ⱪǝbrǝ iqigǝ ⱪariwidi, yalƣuz kanap kepǝnlikning tilim-tilim parqilirini kɵrüp, yüz bǝrgǝn ixlarƣa tǝǝjjüplinip ɵygǝ ⱪaytip kǝtti.
Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
13 Wǝ mana, xu kündǝ ulardin ikkiylǝn Yerusalemdin on bir qaⱪirim yiraⱪliⱪtiki Emayus degǝn kǝntkǝ ketip baratti.
Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
14 Ular yüz bǝrgǝn barliⱪ ixlar toƣrisida sɵzlixip ketiwatatti.
Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
15 Wǝ xundaⱪ boldiki, ular sɵzlixip-mulaⱨizilixip ketiwatⱪanda, mana Əysa ɵzi ularƣa yeⱪinlixip kelip, ular bilǝn billǝ mangdi;
Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
16 lekin ularning kɵzliri uni tonuxtin tutuldi.
Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
17 U ulardin: — Ketiwetip nemǝ ixlar toƣruluⱪ munazirǝ ⱪilixiwatisilǝr? — dǝp soridi. Ular ⱪayƣuluⱪ ⱪiyapǝttǝ tohtap,
Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
18 ulardin Kliyopas isimlik biri jawab berip: — Yerusalemda turupmu, muxu künlǝrdǝ xu yǝrdǝ yüz bǝrgǝn wǝⱪǝlǝrdin birdinbir hǝwǝr tapmiƣan musapir sǝn ohximamsǝn?! — dedi.
Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
19 Wǝ u ulardin: — Nemǝ wǝⱪǝlǝr boldi? — dǝp soridi. «Nasarǝtlik Əysaƣa munasiwǝtlik wǝⱪǝlǝr!» — dedi ular, — «U ɵzi Hudaning aldidimu, barliⱪ hǝlⱪning aldidimu ǝmǝldǝ wǝ sɵzdǝ ⱪudrǝtlik bir pǝyƣǝmbǝr bolup,
Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
20 bax kaⱨinlar wǝ ⱨɵkümdarlirimiz uni ɵlüm ⱨɵkümigǝ tapxurup, krestlǝtti.
huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
21 Biz ǝslidǝ uni Israilƣa ⱨǝmjǝmǝt bolup azad ⱪilidiƣan zat ikǝn, dǝp ümid ⱪilƣaniduⱪ. Lekin ixlar xundaⱪ boldi, ⱨazir bu wǝⱪǝlǝr yüz bǝrginigǝ üqinqi kün boldi;
Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
22 yǝnǝ kelip, arimizdiki birnǝqqǝ ayal ⱨǝm bizni ⱨang-tang ⱪalduruwǝtti. Qünki ular bügün tang sǝⱨǝrdǝ ⱪǝbrigǝ beriptikǝn,
Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
23 uning jǝsitini tapalmay ⱪaytip kelip: «Bizgǝ birnǝqqǝ pǝrixtǝ ƣayibanǝ kɵrünüxtǝ ayan bolup, «U tirik!» dedi» dǝp eytiptu.
och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
24 Buning bilǝn arimizdin birnǝqqǝylǝn ⱪǝbrigǝ berip, ǝⱨwalning dǝl ayallarning eytⱪinidǝk ikǝnlikini bayⱪaptu. Lekin uni ularmu kɵrmǝptu».
Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
25 Əysa ularƣa: — Əy nadanlar, pǝyƣǝmbǝrlǝrning eytⱪanlirining ⱨǝmmisigǝ ixinixkǝ ⱪǝlbi gallar!
Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
26 Mǝsiⱨning ɵzigǝ has xan-xǝripigǝ kirixtin burun, muxu japa-muxǝⱪⱪǝtlǝrni bexidin ɵtküzüxi muⱪǝrrǝr ǝmǝsmidi? — dedi.
Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
27 Andin pütün Tǝwrat-Zǝburdin, Musa wǝ baxⱪa barliⱪ pǝyƣǝmbǝrlǝrning yazmiliridin baxlap u ɵzi ⱨǝⱪⱪidǝ aldin pütülgǝnlirini ularƣa xǝrⱨ berip qüxǝndürdi.
Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
28 Ular baridiƣan kǝntkǝ yeⱪinlaxⱪanda, u yiraⱪraⱪ bir yǝrgǝ baridiƣandǝk turatti.
När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
29 Lekin ular uni tutuwelip: — Kǝq kirip ⱪaldi, ⱨelila kün olturidu. Biz bilǝn billǝ ⱪonup ⱪalƣin, — dǝp ɵtündi. Xuning bilǝn u ular bilǝn ⱪonƣili ɵygǝ kirdi.
Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
30 Wǝ xundaⱪ boldiki, u ular bilǝn dastihanda olturƣanda, nanni ⱪoliƣa elip, Hudaƣa tǝxǝkkür eytti, andin nanni oxtup ularƣa tutti.
Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
31 Ularning kɵzliri xuan eqilip, uni tonudi; xuning bilǝn u ularning aldidin ƣayib boldi.
Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
32 Ular bir-birigǝ: — U yolda biz bilǝn paranglixip, bizgǝ muⱪǝddǝs yazmilarƣa xǝrⱨ bǝrgǝndǝ, yürǝk-baƣrimiz goya ottǝk yanmidimu?! — deyixti.
Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
33 Wǝ ular xu ⱨaman turup Yerusalemƣa ⱪaytip kǝldi. Ular ikkisi on birǝylǝn bilǝn ularning ⱨǝmraⱨlirining bir yǝrgǝ yiƣilip turƣinining üstigila qüxti, ular: «Rǝb rasttin tiriliptu. U Simonƣa kɵrünüptu!» deyixiwatatti.
Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
35 Xuning bilǝn ular ikkiylǝnmu yolda yüz bǝrgǝn ixlarni wǝ u nanni oxtuwatⱪanda uning ɵzlirigǝ ⱪandaⱪ tonulƣinini kɵpqilikkǝ sɵzlǝp bǝrdi.
Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
36 Wǝ ular bu ixlar üstidǝ sɵzlixiwatⱪanda, [Əysa] ɵzi tosattin ularning otturisida pǝyda bolup: — Silǝrgǝ aman-hatirjǝmlik bolƣay! — dedi.
Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
37 Ular birǝr roⱨni uqrattuⱪmu nemǝ, dǝp hiyal ⱪilip, alaⱪzadǝ boluxup wǝⱨimigǝ qüxti.
Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38 U ularƣa: — Nemigǝ xunqǝ alaⱪzadǝ bolup kǝttinglar? Nemixⱪa ⱪǝlbinglarda xǝk-guman qiⱪip turidu?
Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39 Ⱪollirimƣa wǝ putlirimƣa ⱪarap beⱪinglar! Mening ɵzüm ikǝnlikimni bilinglar! Meni tutup kɵrünglar, roⱨning ǝt bilǝn sɵngiki yoⱪ, lekin mǝndǝ barliⱪini kɵrisilǝr, — dedi.
Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
40 Wǝ xundaⱪ degǝq ularƣa put-ⱪolini kɵrsǝtti.
Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41 Ular huxluⱪtin [kɵzlirigǝ] ixǝngüsi kǝlmǝy ⱨǝyranuⱨǝs turƣinida u ulardin: — Silǝrning bu yǝrdǝ yegüdǝk nǝrsǝnglar barmu? — dǝp soridi.
Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
42 Ular bir parqǝ beliⱪ kawipi wǝ bir parqǝ ⱨǝsǝl kɵnikini uningƣa sunuwidi,
Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43 u elip ularning aldida yedi.
och han tog det och åt därav i deras åsyn.
44 Andin u ularƣa: — Mana bu mǝn silǝr bilǝn bolƣan waⱪtimda silǝrgǝ eytⱪan: «Musa hatiriligǝn Tǝwrat ⱪanuni, pǝyƣǝmbǝrlǝrning yazmiliri wǝ Zǝburda mening toƣramda pütülgǝnning ⱨǝmmisi qoⱪum ǝmǝlgǝ axurulmay ⱪalmaydu» degǝn sɵzlirim ǝmǝsmu? — dedi.
Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
45 Xuning bilǝn u muⱪǝddǝs yazmilarni qüxinixi üqün ularning zeⱨinlirini aqti
Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
46 wǝ ularƣa mundaⱪ dedi: — [Muⱪǝddǝs yazmilarda] xundaⱪ aldin pütülgǝnki wǝ xu ix Mǝsiⱨning ɵzigǝ toƣra kǝldiki, u azab qekip, üqinqi künidǝ ɵlgǝnlǝr arisidin tirilidu,
Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
47 andin uning nami bilǝn «Towa ⱪilinglar, gunaⱨlarning kǝqürümigǝ muyǝssǝr bolunglar» degǝn hǝwǝr Yerusalemdin baxlap barliⱪ ǝllǝrgǝ jakarlinidu.
och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
48 Silǝr ǝmdi bu ixlarƣa guwaⱨqidursilǝr.
I kunnen vittna härom.
49 Wǝ mana, mǝn Atamning wǝdǝ ⱪilƣinini wujudunglarƣa ǝwǝtimǝn. Lekin silǝr yuⱪiridin qüxidiƣan küq-ⱪudrǝt bilǝn kiygüzülgüqǝ, xǝⱨǝrdǝ kütüp turunglar».
Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
50 Wǝ u ularni Bǝyt-Aniya yezisiƣiqǝ baxlap bardi wǝ ⱪollirini kɵtürüp ularni bǝrikǝtlidi.
Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
51 Wǝ xundaⱪ boldiki, ularni bǝrikǝtligǝndǝ u ulardin ayrilip asmanƣa kɵtürüldi.
Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
52 Ular uningƣa sǝjdǝ ⱪilixti wǝ zor huxal-huramliⱪ iqidǝ Yerusalemƣa ⱪaytip kelip,
Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
53 ⱨǝrdaim ibadǝthanida turup Hudaƣa xükür-sana oⱪuxup turdi.
Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
