Luⱪa 23
1 Andin [kengǝxmidikilǝrning] ⱨǝmmisi ornidin turuxup, uni [waliy] Pilatusning aldiƣa elip berixti.
Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.
2 U yǝrdǝ ular uning üstidin xikayǝt ⱪilip: — Ɵzini Mǝsiⱨ, yǝni padixaⱨ dǝp atiwelip, hǝlⱪimizni azdurup wǝ ⱪutritip, Ⱪǝysǝrgǝ baj-seliⱪ tapxuruxni tosⱪan bu adǝmni bayⱪap uni tuttuⱪ, — deyixti.
Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.»
3 Pilatus uningdin: — Sǝn Yǝⱨudiylarning padixaⱨimusǝn? — dǝp soridi. U: — Eytⱪiningdǝk, — dǝp jawab bǝrdi.
Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.»
4 Andin Pilatus bax kaⱨinlar bilǝn kɵpqilikkǝ: — Bu adǝmdin birǝr xikayǝt ⱪilƣudǝk ixni tapalmidim, — dedi.
Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.»
5 Lekin ular tehimu ⱪǝt’iy ⱨalda: — U Galiliyǝdin tartip taki bu yǝrgiqǝ, pütkül Yǝⱨudiyǝdimu tǝlim berix bilǝn hǝlⱪni ⱪutritidu.
Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.»
6 Pilatus «Galiliyǝ» degǝn sɵzni anglap: — Bu kixi Galiliyǝlikmu? — dǝp soridi
När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.
7 wǝ uning Ⱨerod [hanning] idarǝ kilƣan ɵlkidin kǝlgǝnlikidin hǝwǝr tepip, uni Ⱨerodⱪa yollap bǝrdi (u künlǝrdǝ Ⱨerodmu Yerusalemda idi).
Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem.
8 Ⱨerod Əysani kɵrgǝndǝ intayin huxal boldi. Qünki u uzundin beri uningƣa dair kɵp ixlarni anglap, uningdin bir mɵjizǝ kɵrüx ümididǝ bolup, uni kɵrüx pursitini izdǝwatatti.
När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.
9 U Əysadin kɵp soallarni soridi, lekin u Ⱨerodⱪa bir eƣizmu jawab bǝrmidi.
Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet.
10 Bax kaⱨinlar wǝ Tǝwrat ustazliri yeⱪin turup uning üstidin ⱨǝ dǝp ǝrz-xikayǝt ⱪiliwatatti.
Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt.
11 Ⱨerod han wǝ uning lǝxkǝrliri uni harlap mǝshirǝ ⱪilixip, uningƣa xaⱨanǝ ton-kiyim kiydürüp, uni yǝnǝ Pilatusning aldiƣa ⱪayturup yollidi.
Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.
12 Mana xu kündin baxlap, Pilatus bilǝn Ⱨerod dost bolup ⱪaldi; qünki ilgiri ular arisida adawǝt bolƣanidi.
Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.
13 Waliy Pilatus bax kaⱨinlarni, [Yǝⱨudiy] ⱨɵkümdarlarni wǝ halayiⱪni yiƣip,
Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket
14 ularƣa: — Silǝr bu adǝmning üstidin «Hǝlⱪni azduridu wǝ ⱪutritidu» dǝp xikayǝt ⱪilip uni aldimƣa tartip kǝldinglar. Mana, mǝn silǝrning aldinglarda uni soraⱪ ⱪilƣinim bilǝn, uningdin silǝr xikayǝt ⱪilƣan jinayǝtlǝrdin birinimu tapalmidim.
och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för.
15 Ⱨerodmu tapmidi; qünki mǝn silǝrni uning aldiƣa ǝwǝttim. Mana, uningda ɵlümgǝ layiⱪ ⱨeqⱪandaⱪ jinayǝt yoⱪ ikǝn.
Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden.
16 Xunga mǝn uni jazalap, andin ⱪoyup berimǝn, — dedi
Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.»
17 (uning ⱨǝr ⱪetimliⱪ [ɵtüp ketix] ⱨeytida, [Yǝⱨudiy] [mǝⱨbuslardin] birini ularƣa ⱪoyup berix mǝjburiyiti bar idi).
18 Lekin kɵpqilik tǝngla quⱪan selixip: — Buni yoⱪiting! Bizgǝ Barabbasni ⱪoyup bering! — deyixti
Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.»
19 (Barabbas bolsa xǝⱨǝrdǝ topilang kɵtürgǝnliki wǝ ⱪatilliⱪ ⱪilƣanliⱪi üqün zindanƣa taxlanƣan mǝⱨbus idi).
(Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)
20 Xuning bilǝn Pilatus Əysani ⱪoyup berixni halap, kɵpqilikkǝ yǝnǝ sɵz ⱪilƣili turdi.
Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös.
21 Lekin ular jawabǝn yǝnǝ quⱪan selixip: — Krestligin, uni krestligin! — dǝp warⱪiraxti.
Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!»
22 [Pilatus] üqinqi ⱪetim ularƣa: — Nemixⱪa? U zadi nemǝ yamanliⱪ ⱪilƣan? Mǝn uningdin ɵlümgǝ layiⱪ ⱨeq jinayǝt tapalmidim. Xuning üqün mǝn uni jazalap, ⱪoyup berimǝn, — dedi.
Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.»
23 Biraⱪ ular yǝnila ⱨǝ dǝp quⱪan selixip: «U krestlǝnsun!» dǝp tǝlǝp ⱪilip qing turuwaldi. Ularning ⱨǝmdǝ bax kaⱨinlarning quⱪanliri ahir küqlük kǝldi.
Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.
24 Pilatus ularning tǝlipi boyiqǝ ada ⱪilinsun dǝp ⱨɵküm qiⱪardi.
Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.
25 Wǝ ularning tiliginini, yǝni topilang kɵtürüx wǝ ⱪatilliⱪ üqün zindanƣa taxlanƣanni ⱪoyup berip, Əysani ularning haⱨixiƣa tapxurup bǝrdi.
Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.
26 Wǝ ular uni elip ketiwatⱪanda, yolda Kurini xǝⱨirilik Simon isimlik bir kixi sǝⱨradin keliwatatti; ular uni tutuwelip, krestni uningƣa kɵtürgüzüp, Əysaning kǝynidin mangdurdi.
När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.
27 Əysaning kǝynidǝ zor bir top hǝlⱪ, xundaⱪla uningƣa eqinip yiƣa-zar kɵtürüxiwatⱪan ayallarmu ǝgixip keliwatatti.
Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom.
28 Lekin Əysa kǝynigǝ burulup ularƣa: — Əy Yerusalemning ⱪizliri! Mǝn üqün yiƣlimanglar, bǝlki ɵzünglar wǝ baliliringlar üqün yiƣlanglar!
Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn.
29 Qünki silǝrgǝ xundaⱪ eƣir künlǝr keliduki, kixilǝr: «Tuƣmaslar, bala kɵtürmigǝn ⱪorsaⱪlar wǝ emitmigǝn ǝmqǝklǝr bǝhtliktur!» — deyixidu.
Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.'
30 Xu qaƣda kixilǝr taƣlarƣa: «Üstimizgǝ ɵrül!», dɵnglüklǝrgǝ: «üstimizni yap!» dǝp nida ⱪilixidu.
Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.'
31 Qünki adǝmlǝr yapyexil dǝrǝhkǝ xundaⱪ ixlarni ⱪilƣan yǝrdǝ, ⱪurup kǝtkǝn dǝrǝhkǝ nemǝ ixlar bolar?! — dedi.
Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!»
32 Ikki jinayǝtqimu ɵlümgǝ mǝⱨkum ⱪilinƣili uning bilǝn tǝng elip kelingǝnidi.
Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.
33 Wǝ ular «bax sɵngǝk» dǝp atalƣan jayƣa kǝlgǝndǝ, u yǝrdǝ uni wǝ yǝnǝ ikki jinayǝtqini, birini uning ong yenida wǝ yǝnǝ birini sol yenida krestkǝ tartti.
Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
34 Əysa: — I Ata, ularni kǝqürgin, qünki ular ɵzining nemǝ ⱪiliwatⱪanliⱪini bilmǝydu, — dedi. [Lǝxkǝrlǝr] qǝk taxlap, uning kiyimlirini bɵlüxüwaldi.
Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. --
35 Halayiⱪ ⱪarap turatti, Yǝⱨudiy ⱨɵkümdarlarmu yenida turup uningƣa dimiƣini ⱪeⱪip mǝshirǝ ⱪilip: Baxⱪilarni ⱪutⱪuzuptikǝn! Əgǝr u rasttin Hudaning Mǝsiⱨi, Uning talliwalƣini bolsa, ɵzini ⱪutⱪuzup baⱪsun! — deyixti.
Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.»
36 Lǝxkǝrlǝrmu uni mǝshirǝ ⱪilixip, yeniƣa berip uningƣa sirkǝ tǝnglǝp:
Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin
37 — Əgǝr sǝn Yǝⱨudiylarning Padixaⱨi bolsang, ɵzüngni ⱪutⱪuzup baⱪ! — deyixti.
och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.»
38 Uning üstidiki [tahtayƣa] grekqǝ, latinqǝ wǝ ibraniyqǝ ⱨǝrplǝr bilǝn: «Bu kixi Yǝⱨudiylarning Padixaⱨidur» dǝp yezip ⱪoyulƣanidi.
Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.»
39 Uning bilǝn billǝ krestkǝ tartilƣan ikki jinayǝtqining biri uni ⱨaⱪarǝtlǝp: — Sǝn Mǝsiⱨ ǝmǝsmiding? Əmdi ɵzüngnimu, biznimu ⱪutⱪuzǝ! — dedi.
Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.»
40 Biraⱪ yǝnǝ biri uning gepigǝ tǝnbiⱨ berip: Sǝn ɵzüng ohxax ⱨɵkümning tegidǝ turup Hudadin ⱪorⱪmamsǝn?
Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?
41 Bizning jazaliniximiz ⱨǝⱪliⱪ, qünki ɵz ⱪilmixlirimizning tegixlik jazasini tarttuⱪ; lekin bu kixi ⱨeqⱪandaⱪ natoƣra ix ⱪilmiƣanƣu! — dǝp jawab bǝrdi.
Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.»
42 Andin, u Əysaƣa: — I Rǝb, padixaⱨliⱪing bilǝn kǝlginingdǝ, meni yad ⱪilƣin, — dedi.
Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.»
43 Əysa uningƣa: — Bǝrⱨǝⱪ, mǝn sanga eytayki, bügün sǝn mǝn bilǝn billǝ jǝnnǝttǝ bolisǝn, — dedi.
Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»
44 Ⱨazir altinqi saǝt bolup, pütün zeminni toⱪⱪuzinqi saǝtkiqǝ ⱪarangƣuluⱪ basti.
Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen,
45 Ⱪuyax nurini bǝrmidi wǝ ibadǝthanining pǝrdisi tosattin otturisidin yirtilip ikki parqǝ bolup kǝtti.
i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu.
46 Əysa ⱪattiⱪ awaz bilǝn nida ⱪilƣandin keyin: — I Ata! Roⱨimni ⱪolungƣa tapxurdum, — dedi-dǝ, tiniⱪi tohtap, jan üzdi.
Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.
47 U yǝrdǝ turƣan yüzbexi yüz bǝrgǝn ixlarni kɵrüp: — Bu adǝm ⱨǝⱪiⱪǝtǝn durus adǝm ikǝn! — dǝp Hudani uluƣlidi.
Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»
48 Wǝ bu mǝnzirini kɵrüxkǝ yiƣilƣan barliⱪ hǝlⱪ yüz bǝrgǝn ixlarni kɵrüp kɵkrǝklirigǝ urup ɵylirigǝ ⱪaytixti.
Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen.
49 Wǝ uni tonuydiƣan barliⱪ kixilǝr wǝ Galiliyǝdin uningƣa ǝgixip kǝlgǝn ayallar yiraⱪta turup, bu wǝⱪǝlǝrgǝ ⱪarap turdi.
Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.
50 Wǝ mana xu yǝrdǝ kengǝxmidikilǝrdin Yüsüp isimlik biri bar idi. U ɵzi aⱪkɵngül wǝ adil adǝm bolup, ularning mǝsliⱨǝtigǝ wǝ ⱪilƣiniƣa ⱪoxulmiƣanidi. Ɵzi Yǝⱨudiyǝ ɵlkisidiki Arimatiya degǝn bir xǝⱨǝrdin bolup, Hudaning padixaⱨliⱪini tǝlmürüp kütǝtti.
Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man,
som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.
52 U ɵzi Pilatusning aldiƣa berip Əysaning jǝsitini berixni tǝlǝp ⱪildi;
Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
53 Wǝ uni kresttin qüxürüp kanap bilǝn kepǝnlǝp, ⱪoram taxtin oyup yasalƣan, ⱨeqkim ⱪoyulmiƣan bir ⱪǝbrigǝ dǝpnǝ ⱪildi.
Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.
54 Bu «tǝyyarliⱪ küni» bolup, xabat küni yeⱪinlixip ⱪalƣanidi.
Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.
55 Wǝ uning bilǝn Galiliyǝdin kǝlgǝn ayallar [Yüsüpkǝ] ǝgixip, ⱪǝbrini wǝ uning jǝsǝtining ⱪandaⱪ ⱪoyulƣinini kɵrdi.
Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.
56 Andin yenip berip ǝtirlǝr wǝ hux puraⱪliⱪ buyumlarni tǝyyar ⱪildi wǝ [Tǝwrattiki] ǝmr boyiqǝ xabat küni aram elixti.
Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.
