Luⱪa 1
1 Gǝrqǝ nurƣun adǝmlǝr arimizda mutlǝⱪ ixǝnqlik dǝp ⱪaralƣan ixlarni toplap yezixⱪa kirixkǝn bolsimu,
Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,
2 (huddi sɵz-kalamƣa baxtin-ahir ɵz kɵzi bilǝn guwaⱨqi bolƣanlar, xundaⱪla uni saⱪlap yǝtküzgüqilǝrning bizgǝ amanǝt ⱪilƣan bayanliridǝk),
i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,
3 mǝnmu barliⱪ ixlarni baxtin tǝpsiliy tǝkxürüp eniⱪliƣandin keyin, i ⱨɵrmǝtlik Teofilus janabliri, siligǝ bu ixlarni tǝrtipi boyiqǝ yezixni layiⱪ taptim.
så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,
4 Buningdin mǝⱪsǝt, sili ⱪobul ⱪilƣan tǝlimlǝrning mutlǝⱪ ⱨǝⱪiⱪǝt ikǝnlikigǝ jǝzm ⱪilixliri üqündur.
så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.
5 Yǝⱨudiyǝ ɵlkisigǝ padixaⱨ bolƣan Ⱨerod sǝltǝnǝt ⱪilƣan künliridǝ, «Abiya» kaⱨinliⱪ nɵwitidin bir kaⱨin bar bolup, ismi Zǝkǝriya idi. Uning ayalimu Ⱨarunning ǝwladidin bolup, ismi Elizabit idi.
På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.
6 Ular ikkisi Hudaning alidida ⱨǝⱪⱪaniy kixilǝr bolup, Pǝrwǝrdigarning pütün ǝmr-bǝlgilimiliri boyiqǝ ǝyibsiz mangatti.
De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.
7 Əmma Elizabit tuƣmas bolƣaqⱪa, ular pǝrzǝnt kɵrmigǝnidi. Uning üstigǝ ular ikkisi helila yaxinip ⱪalƣanidi.
Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.
8 U ɵz türkümidiki kaⱨinlar arisida [ibadǝthanida] nɵwǝtqilik wǝzipisini Huda aldida ada ⱪiliwatⱪanda,
Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,
9 [xu qaƣdiki] kaⱨinliⱪ aditi boyiqǝ, ular Pǝrwǝrdigarning «muⱪǝddǝs jay»iƣa kirip huxbuy selixⱪa muyǝssǝr boluxⱪa qǝk taxliƣanda xundaⱪ boldiki, qǝk uningƣa qiⱪti.
hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.
10 Əmdi u huxbuy seliwatⱪan waⱪtida, jamaǝt taxⱪirida turup dua ⱪilixiwatatti.
Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.
11 Tuyuⱪsiz Pǝrwǝrdigarning bir pǝrixtisi uningƣa huxbuygaⱨning ong tǝripidǝ kɵründi.
Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.
12 Uni kɵrgǝn Zǝkǝriya ⱨoduⱪup ⱪorⱪunqⱪa qɵmüp kǝtti.
Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.
13 Biraⱪ pǝrixtǝ uningƣa: — Əy Zǝkǝriya, ⱪorⱪmiƣin! Qünki tiliking ijabǝt ⱪilindi, ayaling Elizabit sanga bir oƣul tuƣup beridu, sǝn uning ismini Yǝⱨya ⱪoyƣin.
Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.
14 U sanga xad-huramliⱪ elip kelidu, uning dunyaƣa kelixi bilǝn nurƣun kixilǝr xadlinidu.
Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.
15 Qünki u Pǝrwǝrdigarning nǝziridǝ uluƣ bolidu. U ⱨeqⱪandaⱪ ⱨaraⱪ-xarab iqmǝsliki kerǝk; ⱨǝtta anisining ⱪorsiⱪidiki waⱪtidin tartipmu Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa toldurulƣan bolidu.
Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.
16 U Israillardin nurƣunlirini Pǝrwǝrdigar Hudasining yeniƣa ⱪayturidu.
Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.
17 U [Rǝbning] aldida Iliyas pǝyƣǝmbǝrgǝ has bolƣan roⱨ wǝ küq-ⱪudrǝttǝ bolup, atilarning ⱪǝlblirini balilarƣa mayil ⱪilip, itaǝtsizlǝrni ⱨǝⱪⱪaniylarning aⱪilanilikigǝ kirgüzüp, Rǝb üqün tǝyyarlanƣan bir hǝlⱪni ⱨazir ⱪilix üqün uning aldida mangidu, — dedi.
Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.»
18 Zǝkǝriya bolsa pǝrixtidin: Mǝnmu ⱪerip ⱪalƣan, ayalimmu heli yaxinip ⱪalƣan tursa, bu ixni ⱪandaⱪ jǝzm ⱪilalaymǝn? — dǝp soridi.
Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»
19 Pǝrixtǝ jawabǝn: — Mǝn Hudaning ⱨuzurida turƣuqi Jǝbrailmǝn. Sanga sɵz ⱪilixⱪa, bu hux hǝwǝrni sanga yǝtküzüxkǝ mǝn ǝwǝtildim.
Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.
20 Waⱪit-saiti kǝlgǝndǝ qoⱪum ǝmǝlgǝ axurulidiƣan bu sɵzlirimgǝ ixǝnmigǝnliking tüpǝylidin, bu ixlar ǝmǝlgǝ axurulƣan künigiqǝ mana sǝn tiling tutulup, zuwanƣa kelǝlmǝysǝn, — dedi.
Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.»
21 Əmdi jamaǝt Zǝkǝriyani kütüp turatti; ular u muⱪǝddǝs jayda nemǝ üqün bunqiwala ⱨayal boldi, dǝp ⱨǝyran ⱪalƣili turdi.
Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;
22 U qiⱪⱪanda ularƣa gǝp ⱪilalmidi; uning ularƣa ⱪol ixarǝtlirini ⱪilixidin, xundaⱪla zuwan sürǝlmigǝnlikidin ular uning muⱪǝddǝs jayda birǝr alamǝt kɵrünüxni kɵrgǝnlikini qüxinip yǝtti.
och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.
23 Xundaⱪ boldiki, uning [ibadǝthanidiki] hizmǝt mudditi toxuxi bilǝnla, u ɵyigǝ ⱪaytti.
Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.
24 Dǝrwǝⱪǝ, birnǝqqǝ kündin keyin uning ayali Elizabit ⱨamilidar boldi; u bǝx ayƣiqǝ tala-tüzgǝ qiⱪmay:
Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;
25 «Əmdi Pǝrwǝrdigar mening ⱨalimƣa nǝzirini qüxürüp, meni halayiⱪ arisida nomusⱪa ⱪelixtin halas ⱪilip, manga bu künlǝrdǝ xunqilik xapaǝt kɵrsǝtti» — dedi.
och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»
26 [Elizabit ⱨamilidar bolup] altǝ ay bolƣanda, pǝrixtǝ Jǝbrail Huda tǝripidin Galiliyǝ ɵlkisidiki Nasarǝt degǝn bir xǝⱨǝrgǝ, pak bir ⱪizning ⱪexiƣa ǝwǝtildi. Ⱪiz bolsa Dawut [padixaⱨning] jǝmǝtidin bolƣan Yüsüp isimlik bir kixigǝ deyixip ⱪoyulƣanidi; ⱪizning ismi bolsa Mǝryǝm idi.
I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,
till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
28 Jǝbrail uning aldiƣa kirip uningƣa: — Salam sanga, ǝy xǝpⱪǝtkǝ muyǝssǝr bolƣan ⱪiz! Pǝrwǝrdigar sanga yardur! — dedi.
Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.»
29 U pǝrixtini kɵrgǝndǝ, uning sɵzidin bǝk ⱨoduⱪup kǝtti, kɵnglidǝ bundaⱪ salam sɵzi zadi nemini kɵrsitidiƣandu, dǝp oylap ⱪaldi.
Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
30 Pǝrixtǝ uningƣa: — Əy Mǝryǝm, ⱪorⱪmiƣin. Sǝn Huda aldida xǝpⱪǝt tapⱪansǝn.
Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.
31 Mana, sǝn ⱨamilidar bolup bir oƣul tuƣisǝn, sǝn uning ismini Əysa dǝp ⱪoyisǝn.
Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.
32 U uluƣ bolidu, Ⱨǝmmidin Aliy Bolƣuqining oƣli dǝp atilidu; wǝ Pǝrwǝrdigar Huda uningƣa atisi Dawutning tǝhtini ata ⱪilidu.
Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.
33 U Yaⱪupning jǝmǝti üstigǝ mǝnggü sǝltǝnǝt ⱪilidu, uning padixaⱨliⱪi tügimǝstur, — dedi. (aiōn g165)
Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.» (aiōn g165)
34 Mǝryǝm ǝmdi pǝrixtidin: — Mǝn tehi ǝr kixigǝ tǝgmigǝn tursam, bu ix ⱪandaⱪmu mumkin bolsun? — dǝp soridi.
Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.»
35 Pǝrixtǝ uningƣa jawabǝn: — Muⱪǝddǝs Roⱨ sening wujudungƣa qüxidu wǝ Ⱨǝmmidin Aliy Bolƣuqining küq-ⱪudriti sanga sayǝ bolup yeⱪinlixidu. Xunga, sǝndin tuƣulidiƣan muⱪǝddǝs [pǝrzǝnt] Hudaning Oƣli dǝp atilidu.
Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.
36 Wǝ mana, tuƣⱪining Elizabitmu yaxinip ⱪalƣan bolsimu, oƣulƣa ⱨamilidar boldi; tuƣmas deyilgüqining ⱪorsaⱪ kɵtürginigǝ ⱨazir altǝ ay bolup ⱪaldi.
Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.
37 Qünki Huda bilǝn ⱨeqⱪandaⱪ ix mumkin bolmay ⱪalmaydu, — dedi.
Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»
38 Mǝryǝm: — Mana Pǝrwǝrdigarning dedikimǝn; manga sɵzüng boyiqǝ bolsun, — dedi. Xuning bilǝn pǝrixtǝ uning yenidin kǝtti.
Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne.
39 Mǝryǝm xu künlǝrdǝ ornidin ⱪopup aldirap Yǝⱨudiyǝ taƣliⱪ rayonidiki bir xǝⱨǝrgǝ bardi.
En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
40 U Zǝkǝriyaning ɵyigǝ kirip, Elizabitⱪa salam bǝrdi.
Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.
41 Wǝ xundaⱪ boldiki, Elizabit Mǝryǝmning salimini angliƣandila, ⱪorsiⱪidiki bowaⱪ oynaⱪlap kǝtti. Elizabit bolsa Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa toldurulup, yuⱪiri awaz bilǝn tǝntǝnǝ ⱪilip mundaⱪ dedi: — Ⱪiz-ayallar iqidǝ bǝhtliktursǝn, ⱪorsiⱪingdiki mewimu bǝhtliktur!
När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!
43 Manga xundaⱪ [xǝrǝp] nǝdin kǝldikin, Rǝbbimning anisi bolƣuqi meni yoⱪlap kǝldi!
Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
44 Qünki mana, saliming ⱪuliⱪimƣa kirgǝndila, ⱪorsiⱪimdiki bowaⱪ sɵyünüp oynaⱪlap kǝtti.
Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.
45 Ixǝngǝn ⱪiz nǝⱪǝdǝr bǝhtliktur; qünki uningƣa Pǝrwǝrdigar tǝripidin eytilƣan sɵz jǝzmǝn ǝmǝlgǝ axurulidu!
Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.»
46 Mǝryǝmmu hux bolup mundaⱪ dedi: — «Jenim Rǝbni uluƣlaydu,
Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren,
47 roⱨim Ⱪutⱪuzƣuqim Hudadin xadlandi,
och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
48 Qünki U dedikining miskin ⱨaliƣa nǝzǝr saldi; Qünki mana, xundin baxlap barliⱪ dǝwrlǝr meni bǝhtlik dǝp ataydu;
Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
49 Qünki Ⱪadir Bolƣuqi mǝn üqün uluƣ ixlarni ǝmǝlgǝ axurdi; Muⱪǝddǝstur Uning nami.
Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.
50 Uning rǝⱨim-xǝpⱪiti dǝwrdin-dǝwrgiqǝ Ɵzidin ⱪorⱪidiƣanlarning üstididur,
Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.
51 U biliki bilǝn küq-ⱪudritini namayan ⱪildi, U tǝkǝbburlarni kɵnglidiki niyǝt-hiyalliri iqidila tarmar ⱪildi.
Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
52 U küqlük ⱨɵkümdarlarni tǝhtidin qüxürdi, Peⱪirlarni egiz kɵtürdi.
Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;
53 U aqlarni nazi-nemǝtlǝr bilǝn toyundurdi, Lekin baylarni ⱪuruⱪ ⱪol ⱪayturdi.
hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.
Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet
55 U ata-bowilirimizƣa eytⱪinidǝk, Yǝni Ibraⱨim ⱨǝm uning nǝsligǝ mǝnggü wǝdǝ ⱪilƣinidǝk, U Ɵz rǝⱨim-xǝpⱪitini esidǝ tutup, Ⱪuli Israilƣa yardǝmgǝ kǝldi». (aiōn g165)
mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.» (aiōn g165)
56 Mǝryǝm Elizabitning yenida üq ayqǝ turup, ɵz ɵyigǝ ⱪaytti.
Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.
57 Elizabitning tuƣutining ay-küni toxup, bir oƣul tuƣdi.
Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.
58 Əmdi uning ⱪolum-ⱪoxniliri wǝ uruⱪ-tuƣⱪanliri Pǝrwǝrdigarning uningƣa kɵrsǝtkǝn meⱨir-xǝpⱪitini xunqǝ ulƣaytⱪanliⱪini anglap, uning bilǝn tǝng xadlandi.
Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
59 Wǝ xundaⱪ boldiki, bowaⱪ tuƣulup sǝkkiz kün bolƣanda, halayiⱪ balining hǝtnisini ⱪilƣili kǝldi. Ular uningƣa Zǝkǝriya dǝp atisining ismini ⱪoymaⱪqi boluxti.
Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
60 Lekin anisi jawabǝn: — Yaⱪ! Ismi Yǝⱨya atalsun — dedi.
Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»
61 Ular uningƣa: — Biraⱪ uruⱪ-jǝmǝtingiz iqidǝ bundaⱪ isimdikilǝr yoⱪⱪu! — deyixti.
Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»
62 Xuning bilǝn ular balining atisidin pǝrzǝntingizgǝ nemǝ isim ⱪoyuxni halaysiz, dǝp ixarǝt bilǝn soraxti.
Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.
63 U bir parqǝ [mom] tahtayni ǝkilixni tǝlǝp ⱪilip: «Uning ismi Yǝⱨyadur» dǝp yazdi. Ⱨǝmmǝylǝn intayin ⱨǝyran ⱪelixti.
Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.
64 Xuan uning aƣzi eqildi, uning tili yexilip, zuwanƣa kǝldi wǝ xuning bilǝn Hudaƣa tǝxǝkkür-mǝdⱨiyǝ eytti.
Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.
65 Ularning ɵpqürisidikilǝrning ⱨǝmmisini ⱪorⱪunq basti; Yǝⱨudiyǝ taƣliⱪ rayonlirida bu ixlarning ⱨǝmmisi ǝl aƣzida pur kǝtti.
Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.
66 Bu ixlardin hǝwǝr tapⱪuqilarning ⱨǝmmisi ularni kɵngligǝ püküp: «Bu bala zadi ⱪandaⱪ adǝm bolar?» deyixti. Qünki Pǝrwǝrdigarning ⱪoli dǝrwǝⱪǝ uningƣa yar idi.
Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.
67 Xu qaƣda balining atisi Zǝkǝriya Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa toldurulup, wǝⱨiy-bexarǝtni yǝtküzüp, mundaⱪ dedi: —
Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:
68 «Israilning Hudasi Pǝrwǝrdigarƣa tǝxǝkkür-mǝdⱨiyǝ oⱪulsun! Qünki U Ɵz hǝlⱪini yoⱪlap, ulardin hǝwǝr elip, bǝdǝl tɵlǝp ularni ⱨɵr ⱪildi.
»Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,
70 U ⱪǝdimdin beri muⱪǝddǝs pǝyƣǝmbǝrlirining aƣzi arⱪiliⱪ wǝdǝ ⱪilƣinidǝk, Ⱪuli bolƣan Dawutning jǝmǝti iqidin biz üqün bir nijat münggüzini ɵstürüp turƣuzdi; Bu zat bizni düxmǝnlirimizdin wǝ bizni ɵq kɵridiƣanlarning ⱪolidin ⱪutⱪuzƣuqi nijattur. (aiōn g165)
såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun. (aiōn g165)
Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,
72 U xu yol bilǝn ata-bowilirimizƣa iltipat ǝylǝp, Muⱪǝddǝs ǝⱨdisini ǝmǝlgǝ axurux üqün, Yǝni atimiz Ibraⱨimƣa bolƣan ⱪǝsimini esidǝ tutup, Bizni düxmǝnlirining ⱪolidin azad ⱪilip, Barliⱪ künlirimizdǝ ⱨeqkimdin ⱪorⱪmay, Ɵz aldida ihlasmǝnlik wǝ ⱨǝⱪⱪaniyliⱪ bilǝn, Hizmǝt-ibaditidǝ bolidiƣan ⱪildi.
och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,
vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,
Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,
ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.
76 Əmdi sǝn, i balam, Ⱨǝmmidin Aliy Bolƣuqining pǝyƣǝmbiri dǝp atilisǝn; Qünki sǝn Rǝbning yollirini tǝyyarlax üqün Uning aldida mangisǝn.
Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,
77 Wǝzipǝng uning hǝlⱪigǝ gunaⱨlirining kǝqürüm ⱪilinixi arⱪiliⱪ bolidiƣan nijatning hǝwirini bildürüxtür;
till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.
78 Qünki Hudayimizning iqi-baƣridin urƣup qiⱪⱪan xǝpⱪǝtlǝr wǝjidin, Ⱪarangƣuluⱪ wǝ ɵlüm kɵlǝnggisi iqidǝ olturƣanlarni yorutux üqün, Putlirimizni amanliⱪ yoliƣa baxlax üqün, Ərxtin tang xǝpiⱪi üstimizgǝ qüxüp yoⱪlidi.
Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,
för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.»
80 Bala bolsa ɵsüp, roⱨta küqlǝndürüldi. U Israil jamaitining aldida namayan ⱪilinƣuqǝ qɵllǝrdǝ yaxap kǝldi.
Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.
