Batur Ⱨakimlar 21
1 Əslidǝ Israilning adǝmliri Mizpaⱨda ⱪǝsǝm ⱪilixip: — Bizning iqimizdin ⱨeqkim ɵz ⱪizini Binyaminlarƣa hotunluⱪⱪa bǝrmisun, — deyixkǝnidi.
Och de män af Israel hade svorit i Mizpa, och sagt: Ingen af oss skall gifva sina dotter de BenJamiter till hustru.
2 Xuning üqün hǝlⱪ Bǝyt-Əlgǝ kelip, u yǝrdǝ kǝq kirgüqǝ Hudaning aldida pǝryad kɵtürüp ⱪattiⱪ yiƣlixip: —
Och folket kom till Guds hus, och blef der för Gudi allt intill aftonen; och de upphofvo sina röst, och greto svårliga,
3 Əy Israilning Hudasi Pǝrwǝrdigar, Israilda nemixⱪa xundaⱪ ix yüz beridu, nemixⱪa Israilning ⱪǝbililiridin biri yoⱪap kǝtsun? — deyixti.
Och sade: O Herre Israels Gud, hvi är detta skedt i Israel, att en slägt är i dag nederlagd i Israel?
4 Ətisi hǝlⱪ sǝⱨǝr ⱪopup, u yǝrdǝ ⱪurbangaⱨ yasap, kɵydürmǝ ⱪurbanliⱪ wǝ inaⱪliⱪ ⱪurbanliⱪliri sundi.
Och andra dagen var folket bittida uppe och byggde der ett altare, och offrade bränneoffer och tackoffer.
5 Israillar ɵzara: — Israilning ⱨǝrⱪaysi ⱪǝbililiridin jamaǝtkǝ ⱪoxulup Pǝrwǝrdigarning aldida ⱨazir boluxⱪa kǝlmigǝn kimlǝr bar? — dǝp soraxti, qünki ular kimki Mizpaⱨⱪa Pǝrwǝrdigarning aldida ⱨazir bolmisa, u xǝksiz ɵlümgǝ mǝⱨkum ⱪilinsun, dǝp ⱪattiⱪ ⱪǝsǝm ⱪilixⱪanidi.
Och Israels barn sade: Hvilken är den af Israels slägter, som icke hit uppkommen är med menighetene inför Herran? Ty en stor ed var gången, att den som icke uppkomme till Herran i Mizpa, han skulle döden dö.
6 Israil ɵz ⱪerindixi bolƣan Binyamin toƣruluⱪ puxayman ⱪilip: — Mana, ǝmdi Israil arisidin bir ⱪǝbilǝ üzüwetildi.
Och Israel ångrade sig öfver sin broder BenJamin, och sade: I dag är en slägt i Israel nederlagd.
7 Biz Pǝrwǝrdigarning namida bizning iqimizdin ⱨeqⱪaysimiz ɵz ⱪizimizni Binyaminlarƣa hotunluⱪⱪa bǝrmǝymiz, — dǝp ⱪǝsǝm ⱪilƣaniduⱪ; ǝmdi ⱪandaⱪ ⱪilsaⱪ ulardin ⱪalƣanlirini hotunluⱪ ⱪilalaymiz — deyixti.
Huru vilje vi göra, att de som qvare äro måga få hustrur? Ty vi hafve svorit vid Herran, att vi icke skole gifva dem hustrur utaf våra döttrar;
8 Ular yǝnǝ ɵzara: — Israil ⱪǝbililiridin ⱪaysisi Mizpaⱨⱪa, Pǝrwǝrdigarning aldiƣa qiⱪmidi? — dǝp soraxti. Mana, Yabǝx-Gileadliⱪlardin ⱨeqⱪaysisi qedirgaⱨⱪa, jamaǝtkǝ ⱪoxuluxⱪa kǝlmigǝnidi.
Och sade: Hvilken är af Israels slägter, som icke är kommen hitupp till Herran i Mizpa? Och si, der hade ingen varit i menighetenes lägre utaf Jabes i Gilead;
9 Qünki hǝlⱪni sanap kɵrgǝndǝ Yabǝx-Gileadning adǝmliridin u yǝrdǝ ⱨeqkim yoⱪ idi.
Ty de talde folket, och si, der var ingen borgare af Jabes i Gilead.
10 Xuning bilǝn jamaǝt on ikki ming palwanni u yǝrgǝ ǝwǝtip, ularƣa tapilap: — Yabǝx-Gileadta turuwatⱪanlarni, jümlidin ayallar wǝ balilarni urup-ⱪirip ⱪiliqlap ɵltürüwetinglar;
Då sände menigheten tolftusend män af stridsamma män, och bödo dem, och sade; Går bort, och slår med svärdsegg de borgare i Jabes i Gilead, med hustrur och barn.
11 xundaⱪ ⱪilinglarki, barliⱪ ǝrkǝklǝrni wǝ ǝrlǝr bilǝn billǝ bolƣan barliⱪ ayallarni ɵltürüwetinglar, dedi.
Dock skolen I så göra: allt det mankön är, och alla de qvinnor, som när manne legat hafva, skolen I tillspillogifva.
12 Ular xundaⱪ ⱪilip Yabǝx-Gileadtiki hǝlⱪining iqidǝ tehi ǝrlǝr bilǝn billǝ bolup baⱪmiƣan tɵt yüz ⱪizni tepip, ularni tutup Ⱪanaan zeminidiki Xiloⱨⱪa, qedirgaⱨƣa elip kǝldi.
Och de funno när de borgare i Jabes i Gilead fyrahundrade pigor, som jungfrur voro, och när ingen man legat hade; dem förde de i lägret till Silo, som ligger i Canaans land.
13 Andin pütkül jamaǝt Rimmondiki tik yardiki Binyaminlarƣa adǝm ǝwǝtip, ularƣa tinqliⱪ salimini jakarlidi.
Då sände hela menigheten bort, och lät tala med BenJamins barn, som lågo i bergklippone Rimmon, och kallade dem vänliga.
14 Xuning bilǝn Binyaminlar ⱪaytip kǝldi; Israillar Yabǝx-Gileadtiki ⱨayat ⱪalƣan ⱪizlarni ularƣa hotunluⱪⱪa bǝrdi, lekin bular ularƣa yetixmidi.
Alltså kommo BenJamins barn igen på den tiden; och de gåfvo dem till hustrur de som de vid lif behållit hade utaf Jabes qvinnfolk i Gilead; och funno så inga flera.
15 Wǝ hǝlⱪ Binyamin toƣruluⱪ puxayman ⱪildi; qünki Pǝrwǝrdigar Israilning ⱪǝbililirining arisida kǝmtük pǝyda ⱪilip ⱪoyƣanidi.
Då ångrade sig folket öfver BenJamin, att Herren hade gjort ett splitter i Israels slägter.
16 Bu waⱪitta jamaǝtning aⱪsaⱪalliri: — Binyaminning ⱪiz-ayalliri yoⱪutiwetildi, ǝmdi biz ⱪandaⱪ ⱪilsaⱪ ⱪalƣanlirini hotunluⱪ ⱪilalaymiz, — dedi.
Och de äldste i menighetene sade: Hvad vilje vi göra, att de som öfver äro måga ock få hustrur? Ty de qvinnor i BenJamin äro förgjorda;
17 Andin yǝnǝ: — Binyamindin ⱪeqip ⱪutulƣan ⱪaldisiƣa miras saⱪlinixi kerǝkki, Israilning bir ⱪǝbilisimu ɵqüp kǝtmǝsliki kerǝk.
Och sade: De måste ju behålla sitt arf, som igenblefne äro af BenJamin, att icke en slägt nederlägges i Israel.
18 Pǝⱪǝt bizla ⱪizlirimizni ularƣa hotunluⱪⱪa bǝrsǝk bolmaydu, qünki Israillar: «Ɵz ⱪizini Binyaminlarƣa hotunluⱪⱪa bǝrgǝn kixi lǝnǝtkǝ ⱪalsun!» dǝp ⱪǝsǝm ⱪilixⱪan, — deyixti.
Och vi kunne icke gifva dem våra döttrar till hustrur; ty Israels barn hafva svorit och sagt: Förbannad vare den, som de BenJamiter gifver hustru.
19 Ular yǝnǝ: — Mana, Bǝyt-Əlning ximal tǝripidiki, Bǝyt-Əldin Xǝkǝmgǝ qiⱪidiƣan yolning xǝrⱪ tǝripidiki, Libonaⱨning jǝnub tǝripidiki Xiloⱨda ⱨǝr yili Pǝrwǝrdigarning bir ⱨeyti bolup turidu, — dedi.
Och de sade: Si, det är en årlig Herrans högtid i Silo, norrut ifrå Guds hus, österut på den vägen, som drager ifrå BethEl intill Sichem, och söder ifrå Lebona.
20 Andin Israillar Binyaminlarƣa buyrup: — Silǝr berip, [xu yǝrdiki] üzümzarliⱪlarƣa yoxuruniwelinglar.
Och de bödo BenJamins barnom, och sade: Går bort, och sitter i försåt i vingårdarna.
21 Kɵzitip turunglar, ⱪaqaniki Xiloⱨdiki ⱪizlarning ussul oyniƣili qiⱪⱪinini kɵrsǝnglar, üzümzarliⱪlardin qiⱪip ⱨǝrbiringlar Xiloⱨning ⱪizliridin birini ɵzünglarƣa hotunluⱪⱪa elip ⱪeqinglar, andin Binyaminning zeminiƣa ketinglar.
När I då sen, att Silo döttrar gå ut i dans, så gifver eder hasteliga utu vingårdarna, och tager hvar och en sig en hustru af Silo döttrar, och går uti BenJamins land.
22 Xundaⱪ boliduki, ǝgǝr ularning atiliri ya aka-ukiliri kelip bizgǝ pǝryad kɵtürsǝ, biz ularƣa: «Bizgǝ yüz-hatirǝ ⱪilip, ularƣa yol ⱪoyunglar, qünki biz jǝngdǝ ularning ⱨǝmmisigǝ hotunluⱪⱪa toluⱪ birdin ⱪiz alalmiduⱪ; uning üstigǝ silǝr bu ⱪetim ⱪizliringlarni ɵz ihtiyarliⱪinglar bilǝn ularƣa bǝrmidinglar; ihtiyarǝn bǝrgǝn bolsanglar, gunaⱨⱪa tartilattinglar», dǝymiz, — dedi.
När nu deras fäder eller bröder komma till att beklaga sig för oss, vilje vi säga till dem: Varer dem barmhertige för våra skull; förty vi hafve icke tagit dem hustrur med strid, utan I villen icke gifva dem dem; det är nu edor skull.
23 Binyaminlar xundaⱪ ⱪilip sani boyiqǝ ussul oynaydiƣan ⱪizlardin ɵzlirigǝ hotunluⱪⱪa elip ⱪeqip, ɵz miras zeminiƣa ⱪaytip berip, xǝⱨǝrlǝrni yǝnǝ yasap u yǝrdǝ turdi.
BenJamins barn gjorde ock så, och togo qvinnor efter sitt tal, hvilka de röfvade utaf dansen; och foro bort, och bodde i sin arfvedel, och byggde städer, och bodde deruti.
24 U waⱪitta Israil u yǝrdin ayrilip, ⱨǝrbiri ɵz ⱪǝbililiri wǝ jǝmǝtigǝ yenip bardi, andin ⱨǝrbiri ɵz miras zeminiƣa kǝtti.
Israels barn foro ock dädan på den tiden, hvar och en till sina slägt, och till sina ätt; och drogo ut dädan, hvar och en till sin arfvedel.
25 Xu künlǝrdǝ Israilda ⱨeq padixaⱨ bolmidi; ⱨǝrkim ɵz nǝziridǝ yahxi kɵrüngǝnni ⱪilatti.
På den tiden var ingen Konung i Israel; utan hvar och en gjorde hvad honom tycktes rätt vara.
