Yuⱨanna 14
1 Kɵnglünglarni parakǝndǝ ⱪilmanglar! Hudaƣa ixinisilǝr, mangimu ixininglar.
»Edra hjärtan vare icke oroliga. Tron på Gud; tron ock på mig.
2 Atamning ɵyidǝ nurƣun makanlar bar. Bolmiƣan bolsa, buni silǝrgǝ eytⱪan bolattim; qünki mǝn ⱨǝrbiringlarƣa orun tǝyyarlax üqün xu yǝrgǝ ketip barimǝn.
I min Faders hus äro många boningar; om så icke voro, skulle jag nu säga eder att jag går bort för att bereda eder rum.
3 Mǝn silǝrgǝ orun tǝyyarliƣili baridiƣanikǝnmǝn, qoⱪum ⱪaytip kelip, silǝrni ɵzümgǝ alimǝn; xuning bilǝn, mǝn ⱪǝyǝrdǝ bolsam, silǝrmu xu yǝrdǝ bolisilǝr.
Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jag är, där skolen I ock vara.
4 Silǝr mening ⱪǝyǝrgǝ ketidiƣanliⱪimni wǝ u yǝrgǝ baridiƣan yolni bilisilǝr.
Och vägen som leder dit jag går, den veten I.»
5 Tomas uningƣa: — I Rǝb, sening ⱪǝyǝrgǝ ketidiƣanliⱪingni bilmǝymiz. Xundaⱪ ikǝn, yolni ⱪandaⱪ bilimiz? — dedi.
Tomas sade till honom: »Herre, vi veta icke vart du går; huru kunna vi då veta vägen?»
6 Əysa uningƣa: — Yol, ⱨǝⱪiⱪǝt wǝ ⱨayatliⱪ ɵzümdurmǝn. Meningsiz ⱨeqkim Atining yeniƣa baralmaydu.
Jesus svarade honom: »Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.
7 Əgǝr meni tonuƣan bolsanglar, Atamnimu tonuƣan bolattinglar. Ⱨazirdin baxlap uni tonudunglar ⱨǝm uni kɵrdünglar, — dedi.
Haden I känt mig, så haden I ock känt min Fader; nu kännen I honom och haven sett honom.»
8 — I Rǝb, Atini bizgǝ kɵrsitip ⱪoysangla, xu kupayǝ, — dedi Filip.
Filippus sade till honom: »Herre, låt oss se Fadern, så hava vi nog.»
9 Əysa uningƣa mundaⱪ dedi: — «I Filip, silǝr bilǝn birgǝ bolƣinimƣa xunqǝ waⱪit boldi, meni tehiqǝ tonumidingmu? Meni kɵrgǝn kixi Atini kɵrgǝn bolidu. Xundaⱪ turuⱪluⱪ, sǝn nemixⱪa yǝnǝ: «Bizgǝ Atini kɵrsǝtkǝysǝn» dǝysǝn?
Jesus svarade honom: »Så lång tid har jag varit hos eder, och du har icke lärt känna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Huru kan du då säga: 'Låt oss se Fadern'?
10 Mǝn Atida, Ata mǝndǝ ikǝnlikigǝ ixǝnmǝmsǝn? Silǝrgǝ eytⱪan sɵzlirimni ɵzlükümdin eytⱪinim yoⱪ; bǝlki mǝndǝ turuwatⱪan Ata Ɵz ǝmǝllirini ⱪiliwatidu.
Tror du icke att jag är i Fadern, och att Fadern är i mig? De ord jag talar till eder talar jag icke av mig själv. Och gärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig; de äro hans verk.
11 Mening Atida bolƣanliⱪimƣa, Atining mǝndǝ bolƣanliⱪiƣa ixininglar. Yaki ⱨeqbolmiƣanda, mening ⱪilƣan ǝmǝllirimdin manga ixininglar.
Tron mig; jag är i Fadern, och Fadern i mig. Varom icke, så tron för själva gärningarnas skull.
12 Bǝrⱨǝⱪ, bǝrⱨǝⱪ, mǝn silǝrgǝ xuni eytip ⱪoyayki, manga ixǝngǝn kixi mening ⱪiliwatⱪan ǝmǝllirimni ⱪilalaydu; wǝ bulardinmu tehimu uluƣ ǝmǝllǝrni ⱪilidu, qünki mǝn Atining yeniƣa [ⱪaytip] ketimǝn.
Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror på mig, han skall ock själv göra de gärningar som jag gör; och ännu större än dessa skall han göra. Ty jag går till Fadern,
13 Wǝ Atining Oƣulda uluƣlinixi üqün, ⱨǝrnemini mening namim bilǝn tilisǝnglar, xularni ijabǝt ⱪilimǝn.
och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag göra, på det att Fadern må bliva förhärligad i Sonen.
14 Mening namim bilǝn ⱨǝrⱪandaⱪ nǝrsini tilisǝnglar, mǝn silǝrgǝ xuni ijabǝt ⱪilimǝn».
Ja, om I bedjen om något i mitt namn, så skall jag göra det.
15 — «Meni sɵysǝnglar, ǝmrlirimgǝ ǝmǝl ⱪilisilǝr.
Älsken I mig, så hållen I mina bud,
16 Mǝnmu Atidin tilǝymǝn wǝ U silǝrgǝ baxⱪa bir Yardǝmqi ata ⱪilidu. U silǝr bilǝn ǝbǝdgiqǝ birgǝ bolidu. (aiōn g165)
och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder: (aiōn g165)
17 U bolsimu Ⱨǝⱪiⱪǝtning Roⱨidur. Uni bu dunyadikilǝr ⱪobul ⱪilalmaydu, qünki Uni nǝ kɵrmǝydu, nǝ tonumaydu. Biraⱪ silǝr Uni tonuysilǝr, qünki U silǝr bilǝn billǝ turuwatidu ⱨǝm silǝrdǝ makan ⱪilidu.
sanningens Ande, som världen icke kan taga emot, ty hon ser honom icke och känner honom icke. Men I kännen honom, ty han bor hos eder och skall vara i eder.
18 Mǝn silǝrni yetim ⱪaldurmaymǝn, yeninglarƣa yǝnǝ ⱪaytip kelimǝn.
Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma till eder.
19 Azƣina waⱪittin keyin, bu dunya meni kɵrmǝydu, lekin silǝr kɵrüsilǝr. Mǝn ⱨayat bolƣanliⱪim üqün, silǝrmu ⱨayat bolisilǝr.
Ännu en liten tid, och världen ser mig icke mer, men I sen mig. Ty jag lever; I skolen ock leva.
20 Xu kündǝ mening Atamda bolƣanliⱪim, silǝrning mǝndǝ bolƣanliⱪinglar wǝ mǝnmu ⱨǝm silǝrdǝ bolƣanliⱪimni bilisilǝr.
På den dagen skolen I förstå att jag är i min Fader, och att I ären i mig, och att jag är i eder.
21 Kim ǝmrlirimgǝ igǝ bolup ularni tutsa, meni sɵygüqi xu bolidu. Meni sɵygüqini Atammu sɵyidu, mǝnmu uni sɵyimǝn wǝ ɵzümni uningƣa ayan ⱪilimǝn».
Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader, och jag skall älska honom och jag skall uppenbara mig för honom.»
22 Yǝⱨuda (Yǝⱨuda Ixⱪariyot ǝmǝs) uningdin: — I Rǝb, sǝn ɵzüngni bu dunyadikilǝrgǝ ayan ⱪilmay, bizgila ayan ⱪilixing ⱪandaⱪ ix? — dǝp soridi.
Judas -- icke han som kallades Iskariot -- sade då till honom: »Herre, varav kommer det att du tänker uppenbara dig för oss, men icke för världen?»
23 Əysa uningƣa jawabǝn mundaⱪ dedi: — «Birkim meni sɵysǝ, sɵzümni tutidu; Atammu uni sɵyidu wǝ [Atam] bilǝn ikkimiz uning yeniƣa berip, uning bilǝn billǝ makan ⱪilimiz.
Jesus svarade och sade till honom: »Om någon älskar mig, så håller han mitt ord; och min Fader skall älska honom, och vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom.
24 Meni sɵymǝydiƣan kixi sɵzlirimni tutmaydu; wǝ silǝr anglawatⱪan bu sɵz bolsa mening ǝmǝs, bǝlki meni ǝwǝtkǝn Atiningkidur.
Den som icke älskar mig, han håller icke mina ord; och likväl är det ord som I hören icke mitt, utan Faderns, som har sänt mig.
25 Mǝn silǝr bilǝn billǝ boluwatⱪan qeƣimda, bularni silǝrgǝ eyttim.
Detta har jag talat till eder, medan jag ännu är kvar hos eder.
26 Lekin Ata mening namim bilǝn ǝwǝtidiƣan Yardǝmqi, yǝni Muⱪǝddǝs Roⱨ silǝrgǝ ⱨǝmmini ɵgitidu ⱨǝm mening silǝrgǝ eytⱪan ⱨǝmmǝ sɵzlirimni esinglarƣa kǝltüridu.
Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag har sagt eder.
27 Silǝrgǝ hatirjǝmlik ⱪaldurimǝn, ɵz hatirjǝmlikimni silǝrgǝ berimǝn; mening silǝrgǝ bǝrginim bu dunyadikilǝrning bǝrginidǝk ǝmǝstur. Kɵnglünglarni parakǝndǝ ⱪilmanglar wǝ jür’ǝtsiz bolmanglar.
Frid lämnar jag efter mig åt eder, min frid giver jag eder; icke giver jag eder den såsom världen giver. Edra hjärtan vare icke oroliga eller försagda.
28 Silǝr mening: «Mǝn [silǝrdin] ayrilip ketimǝn, keyin yeninglarƣa yǝnǝ ⱪaytip kelimǝn» deginimni anglidinglar. Meni sɵygǝn bolsanglar, Atining yeniƣa ketidiƣanliⱪim üqün hursǝn bolattinglar. Qünki Ata mǝndin uluƣdur.
I hörden att jag sade till eder: 'Jag går bort, men jag kommer åter till eder.' Om I älskaden mig, så skullen I ju glädjas över att jag går bort till Fadern, ty Fadern är större än jag.
29 Silǝrning bu ixlar yüz bǝrginidǝ ixinixinglar üqün bu [ixlar] yüz berixtin awwal silǝrgǝ eyttim.
Och nu har jag sagt eder det, förrän det sker, på det att I mån tro, när det har skett.
30 Mundin keyin silǝr bilǝn kɵp sɵzlǝxmǝymǝn; qünki bu dunyaning ⱨɵkümdari kelix aldida turidu wǝ mǝndin kirgüdǝk ⱨeq yoquⱪ tapalmaydu.
Härefter talar jag icke mycket med eder, ty denna världens furste kommer. I mig finnes intet som hör honom till;
31 Lekin bu dunyaning adǝmlirining mening Atini sɵyidiƣanliⱪimni bilixi üqün Ata manga nemǝ ǝmr ⱪilƣan bolsa, mǝn dǝl xuni ǝmǝlgǝ axurimǝn. Turunglar, bu jaydin ketǝyli».
men detta sker, för att världen skall förstå att jag älskar Fadern och gör såsom Fadern har bjudit mig. Stån upp, låt oss gå härifrån.»
