Ayup 40
1 Pǝrwǝrdigar Ayupⱪa yǝnǝ jawabǝn: —
Så svarade nu HERREN Job och sade:
2 «Ⱨǝmmigǝ Ⱪadir bilǝn dǝwalaxidiƣan kixi uningƣa tǝrbiyǝ ⱪilmaⱪqimu? Tǝngrini ǝyibligüqi kixi jawab bǝrsun!» — dedi.
Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
3 Ayup bolsa Pǝrwǝrdigarƣa jawabǝn: —
Job svarade HERREN och sade:
4 «Mana, mǝn ⱨeqnemigǝ yarimaymǝn; Sanga ⱪandaⱪ jawab berǝlǝymǝn? Ⱪolum bilǝn aƣzimni etip gǝptin ⱪalay;
Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
5 Bir ⱪetim dedim, mǝn yǝnǝ jawab bǝrmǝymǝn; Xundaⱪ, ikki ⱪetim desǝm mǝn ⱪayta sɵzlimǝymǝn» — dedi.
En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
6 Andin Pǝrwǝrdigar ⱪara ⱪuyun iqidin Ayupⱪa jawab berip mundaⱪ dedi: —
Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
7 «Ərkǝktǝk belingni qing baƣla, Andin Mǝn sǝndin soray; Sǝn Meni hǝwǝrdar ⱪilƣin.
Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
8 Sǝn dǝrwǝⱪǝ Mening ⱨɵkümimni pütünlǝy bikarƣa kǝtküzmǝkqimusǝn? Sǝn ɵzüngni ⱨǝⱪⱪaniy ⱪilimǝn dǝp, Meni natoƣra dǝp ǝyiblimǝkqimusǝn?
Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
9 Sening Tǝngrining bilikidǝk [küqlük] bir biliking barmu? Sǝn Uningdǝk awaz bilǝn güldürliyǝlǝmsǝn?
Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
10 Ⱪeni, ⱨazir ɵzüngni xan-xǝrǝp ⱨǝm salapǝt bilǝn beziwal! Ⱨǝywǝt ⱨǝm kɵrkǝmlik bilǝn ɵzüngni kiyindürüp,
Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
11 Ƣǝzipingning ⱪǝⱨrini qeqip taxliƣin, Xuning bilǝn ⱨǝrbir tǝkǝbburning kɵzigǝ tikilip ⱪarap, Andin uni pǝslǝxtürgin.
Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
12 Rast, ⱨǝrbir tǝkǝbburning kɵzigǝ tikilip ⱪarap, Andin uni boysundurƣin, Rǝzillǝrni ɵz ornida dǝssǝp yǝr bilǝn yǝksan ⱪil!
Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
13 Ularni birgǝ topiƣa kɵmüp ⱪoy, Yoxurun jayda ularning yüzlirini kepǝn bilǝn etip ⱪoyƣin;
Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
14 Xundaⱪ ⱪilalisang, Mǝn seni etirap ⱪilip mahtaymǝnki, «Ong ⱪolung ɵzüngni ⱪutⱪuzidu!».
Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
15 Mǝn sening bilǝn tǝng yaratⱪan begemotni kɵrüp ⱪoy; U kalidǝk ot-qɵp yǝydu.
Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
16 Mana, uning belidiki küqini, Ⱪorsaⱪ muskulliridiki ⱪudritini ⱨazir kɵrüp ⱪoy!
Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
17 U ⱪuyruⱪini kedir dǝrihidǝk egidu, Uning yotiliridiki singirliri bir-birigǝ qing toⱪup ⱪoyulƣan.
Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
18 Uning sɵngǝkliri mis turubidǝktur, Put-ⱪolliri tɵmür qoⱪmaⱪlarƣa ohxaydu.
Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
19 U Tǝngri yaratⱪan janiwarlarning bexidur, Pǝⱪǝt uning Yaratⱪuqisila uningƣa Ɵz ⱪiliqini yeⱪinlaxturalaydu.
Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
20 Taƣlar uningƣa yemǝklik tǝminlǝydu; U yǝrdǝ uning yenida daladiki ⱨǝrbir ⱨaywanlar oynaydu.
Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
21 U sǝdǝpgül dǝrǝhlikining astida yatidu, Ⱪomuxluⱪ ⱨǝm sazliⱪning salⱪinida yatidu.
Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
22 Sǝdǝpgüllüklǝr ɵz sayisi bilǝn uni yapidu; Ɵstǝngdiki tallar uni orap turidu.
Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
23 Ⱪara, dǝrya texip ketidu, biraⱪ u ⱨeq ⱨoduⱪmaydu; Ⱨǝtta Iordandǝk bir dǝryamu uning aƣziƣa ɵrkǝxlǝp urulsimu, yǝnila hatirjǝm turiweridu.
Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
24 Uning aldiƣa berip uni tutⱪili bolamdu? Uni tutup, andin burnini texip qülük ɵtküzgili bolamdu?
Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
