Yǝrǝmiya 46
1 Yǝrǝmiya pǝyƣǝmbǝrgǝ kǝlgǝn Pǝrwǝrdigarning ǝllǝr toƣruluⱪ sɵzi tɵwǝndǝ: —
Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om hednafolken.
2 Misir toƣruluⱪ: Əfrat dǝryasi boyidiki Karkemix xǝⱨirining yenida turuwatⱪan, Pirǝwn-Nǝⱪoning ⱪoxuni toƣruluⱪ (bu ⱪoxunni Babil padixaⱨi Neboⱪadnǝsar Yǝⱨuda padixaⱨi Yǝⱨoakimning tɵtinqi yili bitqit ⱪilƣan): —
Om Egypten, angående den egyptiske konungen Farao Nekos här, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår.
3 «Ⱪalⱪan-siparlarni elip sǝpkǝ qüxünglar! Jǝnggǝ qiⱪixⱪa tǝyyarlininglar!
Reden till sköld och skärm, och rycken fram till strid.
4 Atlarni ⱨarwilarƣa ⱪetinglar! Atliringlarƣa mininglar! Bexinglarƣa dubulƣa selip sǝptǝ turunglar! Nǝyziliringlarni bilǝp ittiklitinglar! Sawut-ⱪuyaⱪlarni kiyiwelinglar!
Spännen för hästarna och bestigen springarna, och ställen upp eder, med hjälmarna på. Gören spjuten blanka, ikläden eder pansaren.
5 Lekin Mǝn nemini kɵrimǝn?! — dǝydu Pǝrwǝrdigar; — Mana, muxu [lǝxkǝrlǝr] dǝkkǝ-dükkigǝ qüxüp qekinidu; batur-palwanliri bitqit ⱪilinip kǝynigǝ ⱪarimay bǝdǝr ⱪaqidu! Tǝrǝp-tǝrǝplǝrni wǝⱨimǝ basidu! — dǝydu Pǝrwǝrdigar.
Men varav kommer detta som jag nu ser? De äro förfärade. De vika tillbaka; deras hjältar bliva slagna. De taga till flykten utan att vända sig om. Skräck från alla sidor! säger HERREN.
6 — Əmdi ǝng qaⱪⱪanlarmu ⱪaqalmaydu, batur-palwanlarmu aman-esǝn ⱪutulup ⱪalmaydu; mana, ximal tǝripidǝ, Əfrat dǝryasi boyida ular putlixip yiⱪilidu!
Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hjälten kan rädda sig. Norrut, invid floden Frat, där stappla de och falla.
7 Suliri dǝryalardǝk ɵzlirini dolⱪunlitip, Nil dǝryasi [kǝlkün kǝbi] kɵtürülgǝndǝk ɵzini kɵtürgǝn kimdur!?
Vem är denne som stiger upp såsom Nilfloden, denne vilkens vatten svalla såsom strömmar?
8 Suliri dǝryalardǝk ɵzlirini dolⱪunlitip, Nil dǝryasidǝk ɵzini kɵtürgǝn dǝl Misir ɵzidur; u: «Mǝn ɵzümni kɵtürüp pütkül yǝr yüzini ⱪaplaymǝn; mǝn xǝⱨǝrlǝr ⱨǝm ularda turuwatⱪanlarni yoⱪitimǝn!» — dǝydu.
Det är Egypten som stiger upp såsom Nilfloden, och såsom strömmar svalla hans vatten. Han säger: »Jag vill stiga upp och övertäcka landet; jag vill fördärva städerna och dem som bo därinne.»
9 Etilinglar, i atlar! Ⱨǝ dǝp alƣa besip qepinglar, i jǝng ⱨarwiliri! Ⱪalⱪan kɵtürgǝn Efiopiyǝ ⱨǝm Liwiyǝdikilǝr, oⱪyalirini egildürgǝn Lidiyǝdikilǝr, palwan-baturlar jǝnggǝ qiⱪsun!
Ja, dragen ditupp, I hästar; stormen fram, I vagnar. Må hjältarna tåga fram, etiopier och putéer, rustade med sköldar, och ludéer, rustade med bågar, bågar som de spänna.
10 Lekin bu kün bolsa samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigarning künidur; u ⱪisasliⱪ bir kün, yǝni Ɵz yawliridin ⱪisas alidiƣan küni bolidu; Uning ⱪiliqi kixilǝrni toyƣuqǝ yutidu; u ⱪanƣuqǝ ularning ⱪanlirini iqidu; qünki samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Rǝb Pǝrwǝrdigarning ximaliy zeminda, Əfrat dǝryasi boyida ⱪilmaⱪqi bolƣan bir ⱪurbanliⱪi bar!
Ty detta är Herrens; HERREN Sebaots, dag, en hämndedag, då han skall hämnas på sina motståndare; nu skall svärdet frossa sig mätt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anställa i nordlandet vid floden Frat.
11 Gileadⱪa qiⱪip tutiya izdǝp tap, i Misirning ⱪizi! Lekin sǝn ɵzünggǝ nurƣun dorilarni alsangmu bikar; sǝn üqün ⱨeq xipaliⱪ yoⱪtur!
Drag upp till Gilead och hämta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men förgäves skaffar du dig läkemedel i mängd; du kan icke bliva helad.
12 Əllǝr hijaliting toƣruluⱪ anglaydu, sening pǝryadliring pütkül yǝr yüzigǝ pur ketidu; palwan palwanƣa putlixidu, ikkisi tǝng mǝƣlup bolup yiⱪilidu!
Folken få höra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hjälten stapplar på den andre, och de falla båda tillsammans.
13 Pǝrwǝrdigarning Babil padixaⱨi Neboⱪadnǝsarning Misir zeminiƣa tajawuz ⱪilip kirixi toƣruluⱪ Yǝrǝmiya pǝyƣǝmbǝrgǝ eytⱪan sɵzi: —
Detta är det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och slå Egyptens land:
14 Misirda jakarla, Migdolda elan ⱪil, Nofta wǝ Taⱨpanǝstimu elan ⱪil: Qing tur, jǝnggǝ bǝl baƣla; qünki ⱪiliq ǝtrapingdikilǝrni yutuwatidu;
Förkunnen i Egypten och kungören i Migdol, ja, kungören i Nof, så ock i Tapanhes, och sägen: »Träd fram och gör dig redo, ty svärdet frossar runt omkring dig.»
15 Sening baturliring nemixⱪa süpürüp taxlinidu? Ular qing turalmaydu; qünki Pǝrwǝrdigar ularni sǝptin ittirip yiⱪitiwetidu.
Varför äro dina väldige slagna till marken? De kunde ej hålla stånd, ty HERREN stötte dem bort.
16 U ulardin kɵplirini putlaxturidu; bǝrⱨǝⱪ, ular ⱪaqⱪanda bir-birigǝ putlixip yiⱪilidu; xuning bilǝn ular: «Bolǝ, turayli, zomigǝrning ⱪiliqidin ⱪeqip ɵz hǝlⱪimizgǝ wǝ ana yurtimizƣa ⱪaytip ketǝyli!» — dǝydu;
Han kom många att stappla, och så föllo de, den ene över den andre; de ropade: »Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk och till vårt fädernesland, undan det härjande svärdet.»
17 Xu yǝrgǝ [ⱪaytⱪanda] ular: «Misir padixaⱨi Pirǝwn pǝⱪǝt bir ⱪiyⱪas-sürǝn, halas! U pǝytni bilmǝy ɵtküziwǝtti!» — dǝydu.
Ja, man ropar där: »Farao är förlorad, Egyptens konung! Han har förfelat sin tid.»
18 Ɵz ⱨayatim bilǝn ⱪǝsǝm ⱪilimǝnki, — dǝydu Padixaⱨ, nami samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar, — taƣlar arisida Tabor teƣi bolƣandǝk, Karmǝl teƣi dengiz boyida [asmanƣa taⱪixip] turƣandǝk birsi kelidu.
Så sant jag lever, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot, en skall komma, väldig såsom Tabor ibland bergen, såsom Karmel vid havet.
19 Əmdi sǝn, i Misirda turuwatⱪan ⱪiz, sürgün boluxⱪa layiⱪ yük-taⱪlarni tǝyyarlap ⱪoy; qünki Nof harabǝ bolup kɵydürülidu, ⱨeq adǝmzatsiz bolidu.
Så reden nu till åt eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Ty Nof skall bliva en ödemark och varda uppbränt, så att ingen kan bo där.
20 Misir bolsa qirayliⱪ bir inǝktur; lekin uni nixan ⱪilƣan bir kɵküyün keliwatidu, ximaldin keliwatidu!
En skön kviga är Egypten; men en broms kommer farande norrifrån.
21 Uning arisidiki yallanma lǝxkǝrlǝr bolsa bordaⱪ torpaⱪlardǝk bolidu; ularmu arⱪiƣa burulup, birliktǝ ⱪeqixidu; ular qing turuwalmaydu; qünki külpǝtlik kün, yǝni jazalinix küni ularning bexiƣa qüxkǝn bolidu.
Också de legoknektar hon har i sitt land, lika gödda kalvar, ja, också de vända då om och fly allasammans, de kunna icke hålla stånd. Ty deras ofärds dag har kommit över dem, deras hemsökelses tid.
22 [Misirning] awazi yilanningkidǝk «küx-küx» ⱪilip anglinidu; qünki [düxmǝn] ⱪoxunliri bilǝn atlinip, otun kǝsküqilǝrdǝk uningƣa ⱪarxi paltilarni kɵtürüp kelidu.
Tyst smyger hon undan såsom en krälande orm, ty med härsmakt draga de fram, och med yxor komma de över henne, såsom gällde det att hugga ved.
23 Ormanliⱪi ⱪoyuⱪluⱪidin kirgüsiz bolsimu, ular uni kesip yiⱪitidu, — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — qünki kǝsküqilǝr qekǝtkǝ topidin kɵp, san-sanaⱪsiz bolidu.
De fälla hennes skog, säger HERREN, ty ogenomtränglig är den; talrikare äro de än gräshoppor, ja, de kunna ej räknas.
24 Misirning ⱪizi hijalǝttǝ ⱪaldurulidu; u ximaliy ǝlning ⱪoliƣa tapxurulidu.
På skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand.
25 Samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar — Israilning Hudasi mundaⱪ dǝydu: — Mana, Mǝn No xǝⱨiridiki but Amonni, Pirǝwnni, xundaⱪla Misir wǝ uning ilaⱨliri bilǝn padixaⱨlirini jazalaymǝn; bǝrⱨǝⱪ, Pirǝwn wǝ uningƣa tayanƣanlarning ⱨǝmmisini jazalaymǝn;
Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemsöka Amon från No, så ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, både Farao och dem som förlita sig på honom.
26 Mǝn ularni ularning jenini izdigüqilǝr, yǝni Babil padixaⱨi Neboⱪadnǝsarning ⱪoliƣa ⱨǝm hizmǝtkarlirining ⱪoliƣa tapxurimǝn. Biraⱪ keyin, [Misir] ⱪǝdimki zamanlardǝk ⱪaytidin aⱨalilik bolidu — dǝydu Pǝrwǝrdigar.
Och jag skall giva dem i de mans hand, som stå efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjänares hand. Men därefter skall landet bliva bebott såsom i forna dagar, säger HERREN.
27 Lekin sǝn, i ⱪulum Yaⱪup, ⱪorⱪma, alaⱪzadǝ bolma, i Israil; qünki mana, Mǝn seni yiraⱪ yurttin, nǝslingni sürgün bolƣan zemindin ⱪutⱪuzup qiⱪirimǝn; xuning bilǝn Yaⱪup ⱪaytip, hatirjǝmlik wǝ arambǝhxtǝ turidu, ⱨeqkim uni ⱪorⱪutmaydu.
Så frukta då icke, du min tjänare Jakob, och var ej förfärad, du Israel; ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet, och dina barn ur deras fångenskaps land. Och Jakob skall få komma tillbaka och leva i ro och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.
28 Ⱪorⱪma, i ⱪulum Yaⱪup, — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — qünki Mǝn sǝn bilǝn billidurmǝn; Mǝn seni tarⱪitiwǝtkǝn ǝllǝrning ⱨǝmmisini tügǝxtürsǝmmu, lekin seni pütünlǝy tügǝxtürmǝymǝn; pǝⱪǝt üstüngdin ⱨɵküm qiⱪirip tǝrbiyǝ-sawaⱪ berimǝn; seni jazalimay ⱪoymaymǝn.
Ja, frukta icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN, ty jag är med dig. Och jag skall göra ände på alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men på dig vill jag ej alldeles göra ände, jag vill blott tukta dig med måtta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.
