Yǝrǝmiya 40
1 Ⱪarawul begi Nebuzar-Adan uni Ramaⱨ xǝⱨiridin ⱪoyuwǝtkǝndǝ, Pǝrwǝrdigar Yǝrǝmiyaƣa sɵz ⱪildi. U qaƣda Nebuzar-Adan Yerusalem ⱨǝm Yǝⱨudadiki barliⱪ ǝsirlǝrni elip Babilƣa sürgün ⱪilmaⱪqi idi; Yǝrǝmiyamu ularning arisida zǝnjir bilǝn baƣlanƣan ⱨalda elip mengilƣanidi.
Detta är det ord, som af Herranom skedde till Jeremia, då NebuzarAdan, höfvitsmannen, gaf honom lös i Rama; ty han var ock bunden med kedjor ibland alla dem som i Jerusalem och Juda fångne voro, att man dem till Babel bortföra skulle.
2 Ⱪarawul begi Yǝrǝmiyani bir qǝtkǝ tartip uningƣa mundaⱪ dedi: «Pǝrwǝrdigar Hudaying muxu yǝrgǝ balayi’apǝt qüxürimǝn dǝp agaⱨlandurdi;
Då nu höfvitsmannen hade låtit hemta Jeremia till sig, sade han till honom: Herren din Gud hafver talat denna olyckona öfver detta rummet;
3 Mana, Pǝrwǝrdigar Ɵz degini boyiqǝ xundaⱪ ⱪilip uni kǝltürdi; qünki silǝr Pǝrwǝrdigar aldida gunaⱨ sadir ⱪilƣansilǝr wǝ uning awaziƣa ⱪulaⱪ salmiƣansilǝr; xunga bu ix bexinglarƣa qüxti.
Och Herren hafver också låtit kommat, och gjort som han det sagt hafver; ty I hafven syndat emot Herran, och icke lydt hans röst, derföre är eder sådant vederfaret.
4 Lekin mǝn ⱪolungni ixkǝllǝngǝn zǝnjirlǝrdin yexip seni ⱪoyuwetimǝn; mǝn bilǝn billǝ Babilƣa berix sanga muwapiⱪ kɵrünsǝ, ⱪeni kǝl, mǝn sǝndin hǝwǝr alimǝn; ǝmma mǝn bilǝn billǝ Babilƣa berixni muwapiⱪ ǝmǝs dǝp ⱪarisang, kerǝk yoⱪ. Mana, pütkül zemin aldingda turidu; ⱪǝyǝrgǝ berix sanga layiⱪ, durus kɵrünsǝ xu yǝrgǝ barƣin».
Nu si, jag hafver i dag gjort dig lös utu kedjorna, der dina händer med bundna voro; lyster dig draga med mig till Babel, så kom, jag vill veta ditt bästa; lyster dig ock icke draga med mig till Babel, så låt det blifva; Si, der hafver du hela landet för dig; hvar dig tycker godt vara och dig behagar, dit gack.
5 Yǝrǝmiya tehi yenidin mangmay turup, Nebuzar-Adan uningƣa: «Boldi, Xafanning nǝwrisi, Aⱨikamning oƣli Gǝdaliyaning yeniƣa ⱪayt; Babil padixaⱨi uni Yǝⱨudadiki xǝⱨǝrlǝrgǝ ⱨɵkümranliⱪ ⱪilixⱪa bǝlgiligǝn; hǝlⱪ arisida uning bilǝn billǝ turiwǝr, yaki ⱨǝrⱪandaⱪ baxⱪa yǝrgǝ baray desǝng xu yǝrgǝ barƣin» — dedi. Xuning bilǝn ⱪarawul begi uningƣa ozuⱪ-tülük ⱨǝmdǝ bir sowƣat berip uni ⱪoyuwǝtti.
Ty fram länger varder ingen omvändning mer; derföre må du vända om igen till Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, den Konungen i Babel öfver Juda städer satt hafver, och blifva när honom ibland folket, eller gå bort, dit dig bäst täckes. Och höfvitsmannen gaf honom täring och skänker, och lät honom gå.
6 Xuning bilǝn Yǝrǝmiya Mizpaⱨ xǝⱨirigǝ, Xafanning nǝwrisi, Aⱨikamning oƣli Gǝdaliyaning yeniƣa kǝldi; u uning bilǝn billǝ, puⱪralar arisida turdi.
Alltså kom Jeremia till Gedalia, Ahikams son, i Mizpa, och blef när honom ibland folket, som ännu i landena qvart blifvet var.
7 Dalada ⱪalƣan Yǝⱨudaning lǝxkǝr baxliⱪliri ⱨǝm lǝxkǝrliri Babil padixaⱨining Xafanning nǝwrisi, Aⱨikamning oƣli Gǝdaliyani zemin üstigǝ ⱨɵkümranliⱪ ⱪilixⱪa bǝlgiligǝnlikini, xuningdǝk uningƣa Babilƣa sürgün bolmiƣan zemindiki yoⱪsul ǝr-ayallar bala-qaⱪiliri bilǝn tapxurulƣanliⱪini anglap ⱪaldi;
Då nu de höfvitsmän, som i markene lågo, samt med deras folk, fingo veta, att Konungen i Babel hade satt Gedalia, Ahikams son, öfver landet, och både öfver män och qvinnor, barn och de ringesta i landena, som till Babel icke förde voro,
8 xuning bilǝn bu lǝxkǝr baxliⱪliri adǝmliri bilǝn Mizpaⱨ xǝⱨirigǝ, Gǝdaliyaning yeniƣa kǝldi; baxliⱪliri bolsa Nǝtaniyaning oƣli Ixmail, Kareaⱨning oƣulliri Yoⱨanan ⱨǝm Yonatan, Tanhumǝtning oƣli Seraya, Nǝtofatliⱪ Əfayning oƣulliri wǝ Maakatliⱪ birsining oƣli Yǝzaniya idi.
Kommo de till Gedalia i Mizpa, nämliga: Ismael, Nethanja son, Johanan och Jonathan, Kareahs söner, och Seraja, Thanhumeths son, och Ephai söner af Nethophat, och Jesania, Mahachati son, samt med deras män.
9 Xafanning nǝwrisi, Aⱨikamning oƣli Gǝdaliya ular wǝ adǝmlirigǝ: «Kaldiylǝrgǝ beⱪinixtin ⱪorⱪmanglar; zeminda olturaⱪlixip Babil padixaⱨiƣa beⱪininglar, xundaⱪ ⱪilsanglar silǝrgǝ yahxi bolidu.
Och Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, gjorde dem och deras män en ed, och sade: Frukter eder intet att vara de Chaldeer underdånige; blifver i landena, och varer Konungenom i Babel underdånige, så varder eder väl gåendes.
10 Mǝn bolsam Kaldiylǝr zeminƣa kǝlgǝndǝ [silǝrgǝ] wǝkil bolup ularning aldida turux üqün Mizpaⱨ xǝⱨiridǝ turimǝn; silǝr bolsanglar, xarab, ǝnjür-hormilar wǝ zǝytun meyi mǝⱨsulatlirini elip küp-idixinglarƣa ⱪoyunglar, ɵzünglar tutⱪan xǝⱨǝrlǝrdǝ turiweringlar» — dǝp ⱪǝsǝm iqti.
Si, jag bor här i Mizpa, på det jag skall tjena de Chaldeer, som till oss komma; derföre församler in vin, och fikon, och oljo, och låter det uti edor fat, och bor uti edra städer, som I fått hafven.
11 Ohxaxla Moabda, Ammoniylar arisida, Edomda ⱨǝm baxⱪa ⱨǝrbir yurtlarda turƣan Yǝⱨudiylarmu Babil padixaⱨi Yǝⱨudada hǝlⱪning bir ⱪaldisini ⱪaldurƣan wǝ ular üstigǝ ⱨɵkümranliⱪ ⱪilixⱪa Xafanning nǝwrisi, Aⱨikamning oƣli Gǝdaliyani bǝlgiligǝn dǝp anglidi;
Och alle de Judar, som i Moabs land voro, och Ammons barnas, och i Edom, och i all land, då de hörde att Konungen i Babel hade låtit somliga qvara blifva i Juda, och satt Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, öfver dem,
12 xuning bilǝn barliⱪ Yǝⱨudiylar ⱨǝydǝp tarⱪitiwetilgǝn ⱨǝmmǝ jay-yurtlardin ⱪaytip, Yǝⱨuda zeminiƣa, Mizpaⱨ xǝⱨirigǝ, Gǝdaliyaning yeniƣa kǝldi. Ular xarab, ǝnjür-hormilarning mǝⱨsulatlirini zor kǝngriqiliktǝ aldi.
Kommo de alle igen ifrån all rum, dit de hade fördrefne varit, in uti Juda land, till Gedalia i Mizpa, och församlade in ganska mycket vin och fikon.
13 Kareaⱨning oƣli Yoⱨanan wǝ dalada ⱪalƣan lǝxkǝrlǝrning barliⱪ baxliⱪliri Mizpaⱨ xǝⱨirigǝ, Gǝdaliyaning yeniƣa kelip uningƣa:
Men Johanan, Kareahs son, samt med alla höfvitsmännerna, som i markene legat hade, kommo till Gedalia i Mizpa;
14 «Sǝn Ammoniylar padixaⱨi Baalis Nǝtaniyaning oƣli Ixmailni seni ɵltürüxkǝ ǝwǝtkǝnlikini bilmǝmsǝn?» — deyixti. Lekin Aⱨikamning oƣli Gǝdaliya ularning gepigǝ ixǝnmidi.
Och sade till honom: Vetst du ock, att Baalis, Ammons barnas Konung, hafver sändt hit Ismael, Nethanja son, att han skall slå dig ihjäl. Så ville Gedalia, Ahikans son, icke tro dem.
15 Kareaⱨning oƣli Yoⱨanan Mizpaⱨda Gǝdaliyaƣa astirtin sɵz ⱪilip: «Manga ruhsǝt ⱪilƣaysǝn, baxⱪilar uningdin hǝwǝr tapⱪuqǝ mǝn berip Nǝtaniyaning oƣli Ixmailni ɵltürǝy; ⱨeqkim buni bilmǝydu. Uning seni ɵltürüp, xuning bilǝn ǝtrapingƣa yiƣilƣan Yǝⱨudadikilǝrning ⱨǝmmisi tarⱪitiwetilip, Yǝⱨudaning ⱪaldisi yoⱪitiwetilixining nemǝ ⱨajiti bar? — dedi.
Då sade Johanan, Kareahs son, till Gedalia hemliga i Mizpa: Käre, jag vill gå bort, och slå Ismael, Nethanja son, ihjäl, så att ingen skall få vetat; hvi skall han slå dig, att alle de Judar, som till dig församlade äro, skola förströdde varda, och de som ännu af Juda qvare blefne äro, förgås?
16 Biraⱪ Gǝdaliya Kareaⱨning oƣli Yoⱨananƣa: «Sǝn undaⱪ ⱪilma; qünki sǝn Ixmail toƣruluⱪ yalƣan eytiwatisǝn» — dedi.
Men Gedalia, Ahikams son, sade till Johanan, Kareahs son: Det skall du icke göra; det är intet sant, som du om Ismael säger.
