Yǝrǝmiya 35
1 Yǝⱨuda padixaⱨi Yosiyaning oƣli Yǝⱨoakimning künliridǝ, Pǝrwǝrdigardin Yǝrǝmiyaƣa sɵz kelip: —
Detta är det ord, som af Herranom skedde till Jeremia, i Jojakims, Josia sons, Juda Konungs, tid, och sade:
2 «Rǝkabning jǝmǝtidikilǝrning yeniƣa berip ular bilǝn sɵzlixip ularni Pǝrwǝrdigarning ɵyigǝ apirip, uning kiqik ɵylirining birigǝ tǝklip ⱪilip ularning aldiƣa xarab tutⱪin» — deyildi.
Gack bort uti de Rechabiters hus, och tala med dem, och haf dem in uti Herrans hus uti en kammar, och skänk dem vin.
3 Xuning bilǝn mǝn Habazziniyaning nǝwrisi, Yǝrǝmiyaning oƣli Jaazaniyani, uning ukilirini wǝ barliⱪ bala-qaⱪilirini, xuningdǝk Rǝkabning pütkül jǝmǝtini elip kelixkǝ qiⱪtim;
Då tog jag Jaasanja, Jeremia son, Habazinia sons, samt med hans bröder, och alla hans söner, och hela de Rechabiters hus;
4 Mǝn ularni Pǝrwǝrdigarning ɵyigǝ, Igdaliyaning oƣli, Hudaning adimi bolƣan Ⱨananning oƣulliriƣa tǝwǝlik ɵygǝ apardim; bu ɵy ǝmirlǝrning ɵyining yenida, Xallumning oƣli, ixikbaⱪar Maaseyaⱨning ɵyining üstidǝ idi;
Och hade dem in uti Herrans hus, uti Hanans barnas, Jigdalja sons, den Guds mansens, kammar, hvilken vid Förstarnas kammar är, ofvanför Maaseja, Sallums sons, dörravaktarens kammar.
5 mǝn Rǝkabning jǝmǝtidikilǝrning aldiƣa xarabⱪa liⱪ tolƣan piyalilǝr wǝ ⱪǝdǝⱨlǝrni ⱪoyup ularƣa: «Xarabⱪa eƣiz teginglar!» — dedim.
Och jag satte de Rechabiters hus barnom kannor före, fulla med vin, och skålar, och sade till dem: Dricker vin.
6 Ular manga mundaⱪ dedi: «Biz xarabni iqmǝymiz; qünki ǝjdadimiz Rǝkabning oƣli Yonadab bizgǝ: «Silǝr wǝ oƣul-ǝwladliringlar zadi xarab iqmǝnglar;
Men de svarade: Vi dricke intet vin; ty vår fader Jonadab, Rechabs son, hafver budit oss, och sagt: I och edor barn skolen aldrig något vin dricka;
7 yǝnǝ kelip ɵylǝrni ⱪurmanglar, nǝ uruⱪ terimanglar, nǝ üzümzarlarni tikmǝnglar, nǝ bulardin ⱨeqⱪaysisiƣa zadi igǝ bolmanglar; barliⱪ künliringlarda qedirlarda turunglar; xuning bilǝn silǝr turuwatⱪan zeminda uzun künlǝrni kɵrisilǝr» — dǝp ǝmr ⱪaldurƣan.
Och intet hus bygga, ingen säd så, ingen vingård plantera, eller hafva; utan skolen bo i tjäll i alla edra lifsdagar; på det I mågen länge lefva i landena, der I uti vandren.
8 Xuning bilǝn bizning ǝjdadimiz Rǝkabning oƣli Yonadabning: «Barliⱪ kününglǝrdǝ zadi xarab iqmǝnglar» degǝn awaziƣa ⱪulaⱪ selip, biz wǝ bizning ayallirimiz ⱨǝm oƣul-ⱪizlirimiz uning ǝmrigǝ toluⱪ ǝmǝl ⱪilip kǝlgǝnmiz;
Alltså lydom vi vår faders röst, Jonadabs, Rechabs sons, i allt det han oss budit hafver, så att vi intet vin dricke i våra lifsdagar, hvarken vi eller våra hustrur, eller söner, eller döttrar;
9 biz yǝnǝ turƣudǝk ɵylǝrni salmiƣan; bizdǝ ⱨeq üzümzar, etiz, uruⱪ degǝnlǝr yoⱪ;
Och byggom ej heller någor hus, der vi uti bo, och hafvom hvarken vingårdar, eller åkrar, eller säd;
10 bǝlki biz qedirlarda turup kǝlduⱪ, ǝjdadimiz Yonadabning bizgǝ barliⱪ ǝmr ⱪilƣanliriƣa ǝmǝl ⱪilip kǝlduⱪ.
Utan bom uti tjäll, och lydom, och görom all ting, såsom vår fader Jonadab oss budit hafver.
11 Lekin Babil padixaⱨi Neboⱪadnǝsar zeminƣa besip kirgǝndǝ, xundaⱪ ix boldiki, biz: «Barayli, Kaldiylǝrning ⱪoxuni ⱨǝm Suriyǝning ⱪoxunidin ⱪeqip Yerusalem xǝⱨirigǝ kirǝyli» — deduⱪ. Mana xu sǝwǝbtin Yerusalemda turuwatimiz».
Men då NebuchadNezar, Konungen i Babel, drog hitupp i landet, sade vi: Kommer, låter oss draga till Jerusalem, för de Chaldeers och Syrers här; och så hafve vi sedan blifvit här i Jerusalem.
12 Andin Pǝrwǝrdigarning sɵzi Yǝrǝmiyaƣa kelip mundaⱪ deyildi: —
Då skedde Herrans ord till Jeremia, och sade:
13 «Samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar — Israilning Hudasi mundaⱪ dǝydu: — Barƣin, Yǝⱨudadikilǝr wǝ Yerusalemda turuwatⱪanlarƣa mundaⱪ degin: — Buningdin tǝrbiyǝ almamsilǝr, xuningdǝk Mening sɵzlirimgǝ ⱪulaⱪ salmamsilǝr? — dǝydu Pǝrwǝrdigar.
Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Gack bort, och säg till dem i Juda, och till de inbyggare i Jerusalem: Viljen I då icke bättra eder, så att I lyden min ord? säger Herren.
14 — Mana, Rǝkabning oƣli Yonadabning oƣul-pǝrzǝntlirigǝ «xarab iqmǝnglar» dǝp tapiliƣan sɵzlirigǝ ǝmǝl ⱪilinip kǝlgǝn; bügünki küngiqǝ ular ⱨeq xarab iqip baⱪmiƣan, qünki ular atisining ǝmrigǝ itaǝt ⱪilƣan. Lekin Mǝn tang sǝⱨǝrdǝ ornumdin turup silǝrgǝ sɵz ⱪilip kǝlgǝn bolsammu, silǝr Manga ⱨeq ⱪulaⱪ salmiƣansilǝr.
Jonadabs ord, Rechabs sons, som han sinom barnom budit hafver, att de intet vin dricka skulle, de varda hållen, så att de dricka intet vin intill denna dag, derföre att de lyda deras faders bud; men jag hafver tidigt låtit predika eder, likväl hören I mig intet.
15 Mǝn tang sǝⱨǝrdǝ ornumdin turup ⱪullirim bolƣan pǝyƣǝmbǝrlǝrni ǝwǝtip: «Ⱨǝrbiringlar ⱨazir ɵz rǝzil yolunglardin yenip, ⱪilmixinglarni tüzitinglar, baxⱪa ilaⱨlarƣa ǝgixip qoⱪunmanglar; xundaⱪ ⱪilsanglar Mǝn ata-bowiliringlarƣa tǝⱪdim ⱪilƣan zeminda turuwerisilǝr» dǝp kǝlgǝnmǝn; lekin silǝr Manga ⱪulaⱪ salmay ⱨeq anglimiƣansilǝr.
Så hafver jag ock tidigt sändt till eder alla mina tjenare Propheterna, och låtit säga: Vänder eder om, hvar och en ifrå sitt onda väsende, och bättrer edart lefverne, och efterföljer icke andra gudar, till att tjena dem, så skolen I blifva i landena, som jag eder och edra fäder gifvit hafver; men I villen icke böja edor öron dertill, eller höra mig;
16 Bǝrⱨǝⱪ, Rǝkabning oƣli Yonadabning ǝwladliri atisining ularƣa tapiliƣan ǝmrigǝ ǝmǝl ⱪilƣan; lekin bu hǝlⱪ Manga ⱨeq ⱪulaⱪ salmiƣandur.
Ändock Jonadabs barn, Rechabs sons, sins faders bud hållit hafva, som han dem budit hafver; men detta, folket hörer mig Intet.
17 Xunga samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar — Israilning Hudasi mundaⱪ dǝydu: — Mana, Mǝn Yǝⱨudaning üstigǝ ⱨǝm Yerusalemning üstigǝ Mǝn aldin’ala eytⱪan barliⱪ balayi’apǝtni qüxürimǝn; qünki Mǝn ularƣa sɵz ⱪilƣan, lekin ular anglimiƣan; Mǝn ularni qaⱪirƣan, lekin ular jawab bǝrmigǝn».
Derföre så säger Herren Gud Zebaoth, och Israels Gud: Si, jag skall låta komma öfver Juda, och alla Jerusalems inbyggare, all den olycko, som jag emot dem talat hafver; derföre, att jag hafver talat till dem, och de ville intet höra; jag hafver ropat, men de ville intet svara mig.
18 Andin Yǝrǝmiya Rǝkab jǝmǝtigǝ mundaⱪ dedi: — Samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar — Israilning Hudasi mundaⱪ dǝydu: — Qünki silǝr atanglar Yonadabning ǝmrigǝ itaǝt ⱪilip, barliⱪ yolyoruⱪlirini tutup, silǝrgǝ tapiliƣanlirining ⱨǝmmisi boyiqǝ ix kɵrüp kǝlgǝnsilǝr, —
Och till de Rechabiters hus sade Jeremia: Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud; derföre att I edars faders Jonadabs bud lydt hafven, och hållit all hans bud, och allt det gjort, som han eder budit hafver;
19 ǝmdi samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar — Israilning Hudasi mundaⱪ dǝydu: — Rǝkabning oƣli Yonadabning nǝslidin aldimda hizmǝt ⱪilƣuqi ⱨǝrgiz üzülüp ⱪalmaydu.
Derföre säger Herren Zebaoth, Israels Gud, alltså: Det skall aldrig fela Jonadab, Rechabs sone, att ju någor af hans säd alltid för mig stå skall.
