Yǝrǝmiya 33
1 Yǝrǝmiya tehi ⱪarawullarning ⱨoylisida ⱪamap ⱪoyulƣan waⱪtida, Pǝrwǝrdigarning sɵzi uningƣa ikkinqi ⱪetim kelip mundaⱪ deyildi: —
Och HERRENS ord kom till Jeremia för andra gången, medan han ännu var inspärrad i fängelsegården; han sade:
2 Ixni ⱪilƣuqi Mǝn Pǝrwǝrdigar, ixni xǝkillǝndürgüqi ⱨǝm uni bekitküqi Mǝnki Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝymǝn — Pǝrwǝrdigar Mening namimdur —
Så säger HERREN, han som ock utför sitt verk, HERREN, som bereder det för att låta det komma till stånd, han vilkens namn är HERREN:
3 Manga iltija ⱪil, Mǝn sanga jawab ⱪayturimǝn, xundaⱪla sǝn bilmǝydiƣan, büyük ⱨǝm tilsimat ixlarni sanga ayan ⱪilimǝn.
Ropa till mig, så vill jag svara dig och förkunna för dig stora och förunderliga ting, som du icke känner.
4 Qünki [düxmǝnning] dɵng-potǝylirigǝ ⱨǝm ⱪiliqiƣa taⱪabil turuxⱪa istiⱨkamlar ⱪilix üqün qeⱪilƣan bu xǝⱨǝrdiki ɵylǝr wǝ Yǝⱨuda padixaⱨlirining ordiliri toƣruluⱪ Israilning Hudasi Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: —
Ty så säger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda konungars hus, som nu brytas ned för belägringsvallarna och värden:
5 «Kaldiylǝr bilǝn ⱪarxiliximǝn» dǝp xǝⱨǝrgǝ kirgǝnlǝrning ⱨǝmmisi, pǝⱪǝt Mǝn ƣǝzipim wǝ ⱪǝⱨrimdǝ uriwǝtkǝnlǝrning jǝsǝtliri bilǝn bu ɵylǝrni toldurux üqün kǝlgǝnlǝr, halas. Qünki Mǝn ularning barliⱪ rǝzilliki tüpǝylidin yüzümni bu xǝⱨǝrdin ɵrüp yoxurƣanmǝn.
Man har kommit hitin för att strida med kaldéerna, och man skall så fylla husen med döda kroppar av människor som jag har slagit i min vrede och förtörnelse, människor som genom all sin ondska hava vållat att jag har måst dölja mitt ansikte för denna stad.
6 Ⱨalbuki mana, Mǝn bu xǝⱨǝrgǝ xipa ⱪilip dǝrdigǝ dǝrman bolimǝn; Mǝn ularni saⱪaytimǝn, ularƣa qǝksiz arambǝhx ⱨǝm ⱨǝⱪiⱪǝtni yexip ayan ⱪilimǝn.
Dock, jag skall hela dess sår och skaffa läkedom och läka dem, och jag skall låta dem skåda frid och trygghet i överflöd.
7 Mǝn Yǝⱨudani ⱨǝm Israilni sürgündin ⱪayturup ǝsligǝ kǝltürimǝn; ularni awwalⱪidǝk ⱪurup qiⱪimǝn.
Och jag skall åter upprätta Juda och Israel och uppbygga dem, så att de bliva såsom förut.
8 Mǝn ularni Mǝn bilǝn ⱪarxilixip gunaⱨⱪa petip sadir ⱪilƣan barliⱪ ⱪǝbiⱨlikidin paklandurimǝn, Mening aldimda gunaⱨⱪa petip, Manga asiyliⱪ ⱪilƣan barliⱪ ⱪǝbiⱨliklirini kǝqürimǝn;
Och jag skall rena dem från all missgärning varmed de hava syndat mot mig, och förlåta alla missgärningar genom vilka de hava syndat mot mig och avfallit från mig.
9 yǝr yüzidiki barliⱪ ǝllǝr Mǝn ularƣa yǝtküzgǝn barliⱪ iltipatni anglaydu, xuning bilǝn bu [xǝⱨǝr] kixini xadlandurup, Ɵzümgǝ mǝdⱨiyǝlǝrni ⱪozƣap, xan-xǝrǝp kǝltürüp nam-xɵⱨrǝt ⱨasil ⱪilidu; ǝllǝr Mǝn ularƣa yǝtküzgǝn barliⱪ iltipat wǝ arambǝhxliktin [Mǝndin] ⱪorⱪup titrǝydiƣan bolidu.
Och staden skall bliva mig till fröjd och berömmelse, och till lov och ära inför alla jordens folk, när de få höra allt det goda som jag gör med dem; och de skola förskräckas och darra vid åsynen av all den lycka och all den framgång som jag bereder henne.
10 Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — Silǝr muxu yǝr toƣruluⱪ: «U bir harabilik, adǝmzatsiz wǝ ⱨaywanatsiz boldi!» dǝysilǝr — durus. Lekin harabǝ bolƣan, adǝmzatsiz, aⱨalisiz, ⱨaywanatsiz bolƣan Yǝⱨudaning xǝⱨǝrliridǝ wǝ Yerusalem koqilirida
Så säger HERREN: På denna plats, om vilken I sägen att den är så öde att varken människor eller djur kunna bo där, ja, här i Juda städer och på Jerusalems gator, som äro så ödelagda att inga människor, inga invånare, inga djur där finnas,
11 yǝnǝ tamaxining sadasi, xad-huramliⱪ sadasi wǝ toyi boluwatⱪan yigit-ⱪizning awazi anglinidu, xundaⱪla Pǝrwǝrdigarning ɵyigǝ «tǝxǝkkür ⱪurbanliⱪliri»ni aparƣanlarning «Samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigarƣa tǝxǝkkür eytinglar, qünki Pǝrwǝrdigar meⱨribandur, uning muⱨǝbbiti mǝnggülüktur» dǝydiƣan awazliri ⱪaytidin anglinidu; qünki Mǝn sürgün bolƣanlarni ⱪayturup zemindiki awatliⱪni ǝsligǝ kǝltürimǝn, — dǝydu Pǝrwǝrdigar.
här skall man ännu en gång höra fröjderop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, rop av människor som säga: »Tacken HERREN Sebaot, ty HERREN är god, ty hans nåd varar evinnerligen», och av människor som frambära lovoffer i HERRENS hus. Ty jag vill åter upprätta landet, så att det bliver såsom förut, säger HERREN.
12 Qünki samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — Harabǝ bolƣan adǝmzatsiz wǝ ⱨaywanatsiz bolƣan bu yǝrdǝ wǝ uning barliⱪ xǝⱨǝrliridǝ ⱪoy baⱪⱪuqilarning ɵz padilirini yatⱪuzidiƣan ⱪotanliri ⱪaytidin bar bolidu.
Så säger HERREN Sebaot: På denna plats, som nu är så öde att varken människor eller ens djur kunna bo här, ja ock i alla hithörande städer, här skola åter en gång finnas betesmarker där herdar kunna låta sina hjordar lägra sig.
13 [Jǝnubiy] taƣliⱪtiki xǝⱨǝrlǝrdǝ, [ƣǝrbtiki] Yǝⱨudaning «Xǝfǝlaⱨ» egizlikidiki xǝⱨǝrlǝrdǝ, jǝnubiy bayawanlardiki xǝⱨǝrlǝrdǝ, Binyaminning yurtida, Yerusalemning ǝtrapidiki yezilirida wǝ Yǝⱨudaning xǝⱨǝrliridimu ⱪoy padiliri ularni saniƣuqining ⱪoli astidin ⱪaytidin ɵtidu, — dǝydu Pǝrwǝrdigar.
I Bergsbygdens, Låglandets och Sydlandets städer, i Benjamins land i Jerusalems omnejd och i andra Juda städer skola ännu en gång hjordar draga fram, förbi herdar som räkna dem, säger HERREN.
14 Mana, xu künlǝr keliduki, — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — Mǝn Israil jǝmǝtigǝ ⱨǝm Yǝⱨuda jǝmǝtigǝ eytⱪan xǝpⱪǝtlik wǝdǝmgǝ ǝmǝl ⱪilimǝn.
Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall uppfylla det löftesord som jag har talat om Israels hus och angående Juda hus.
15 Xu künlǝr wǝ u qaƣda Mǝn Dawut nǝslidin «Ⱨǝⱪⱪaniy Xah»ni zeminda ɵstürüp qiⱪirimǝn; U zeminda toƣra ⱨɵküm wǝ ⱨǝⱪⱪaniyliⱪ yürgüzidu.
I de dagarna och på den tiden skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.
16 Xu künlǝrdǝ Yǝⱨuda ⱪutⱪuzulidu, Yerusalem arambǝhxtǝ turidu; [xu qaƣda] Yerusalem: «Pǝrwǝrdigar ⱨǝⱪⱪaniyliⱪimizdur» degǝn nam bilǝn atilidu.
I de dagarna skall Juda varda frälst och Jerusalem bo i trygghet; och man skall kalla det så: HERREN vår rättfärdighet.
17 Qünki Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — Dawutning Israil jǝmǝtining tǝhtigǝ olturuxⱪa layiⱪ nǝsli üzülüp ⱪalmaydu,
Ty så säger HERREN: Aldrig skall den tid komma, då icke en avkomling av David sitter på Israels hus' tron,
18 yaki Lawiylardin bolƣan kaⱨinlardin, «kɵydürmǝ ⱪurbanliⱪ», «axliⱪ ⱨǝdiyǝ» wǝ baxⱪa ⱪurbanliⱪlarni Mening aldimda daim sunidiƣan adǝm üzülüp ⱪalmaydu.
aldrig den tid då icke en avkomling av de levitiska prästerna gör tjänst inför mig och alla dagar bär fram brännoffer och förbränner spisoffer och anställer slaktoffer.
19 Pǝrwǝrdigarning sɵzi Yǝrǝmiyaƣa kelip mundaⱪ deyildi: —
Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
20 Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — Silǝr Mening kündüz bilǝn tüzgǝn ǝⱨdǝmni wǝ keqǝ bilǝn tüzgǝn ǝⱨdǝmni buzup, kündüz wǝ keqini ɵz waⱪtida kǝlmǝydiƣan ⱪilip ⱪoysanglar,
Så säger HERREN: Först när I gören om intet mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att det icke bliver dag och natt i rätt tid,
21 xu qaƣda Mening Ⱪulum Dawut bilǝn tüzgǝn ǝⱨdǝm buzulup, uningƣa: «Ɵz tǝhtinggǝ ⱨɵküm süridiƣan bir oƣlung daim bolidu» deginim ǝmǝlgǝ axurulmaydu wǝ hizmǝtkarlirim, kaⱨinlar bolƣan Lawiylar bilǝn tüzgǝn ǝⱨdǝm buzulƣan bolidu.
först då skall mitt förbund med min tjänare David bliva om intet, så att icke längre en avkomling av honom sitter såsom konung på hans tron, och först då mitt förbund med de levitiska prästerna, som göra tjänst åt mig.
22 Asmanlardiki ⱪoxunlar bolƣan yultuzlarni sanap bolƣili bolmiƣandǝk, dengizdiki ⱪumlarni ɵlqǝp bolƣili bolmiƣandǝk, mǝn ⱪulum Dawutning nǝslini wǝ Ɵzümgǝ hizmǝt ⱪilidiƣan Lawiylarni kɵpǝytimǝn.
Lika oräknelig som himmelens härskara är, och lika otalig som sanden är i havet, lika talrik skall jag låta min tjänare Davids säd bliva och lika många leviterna, som göra tjänst åt mig.
23 Pǝrwǝrdigarning sɵzi Yǝrǝmiyaƣa kelip mundaⱪ deyildi: —
Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
24 Bu hǝlⱪning: «Pǝrwǝrdigar Ɵzi talliƣan bu ikki jǝmǝttin waz keqip, ularni taxlidi» deginini bayⱪimidingmu? Xunga ular Mening hǝlⱪimni: «Kǝlgüsidǝ ⱨeq bir ǝl-dɵlǝt bolmaydu» dǝp kɵzgǝ ilmaydu.
Har du icke märkt huru detta folk talar och säger: »De båda släkter som HERREN utvalde, dem har han förkastat»? Och så säga de föraktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett folk.
25 Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — Mening kündüz wǝ keqini bekitkǝn ǝⱨdǝm ɵzgirip kǝtsǝ, yaki asman-zemindiki ⱪanuniyǝtlǝrni bekitmigǝn bolsam,
Men så säger HERREN: Om mitt förbund med dag och natt icke är beståndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning för himmel och jord,
26 Mǝn Yaⱪupning nǝslidin wǝ Dawutning nǝslidin waz keqip ularni taxlaydiƣan bolimǝn, xuningdǝk Ibraⱨim, Isⱨaⱪ wǝ Yaⱪupning nǝsli üstigǝ ⱨɵküm sürüx üqün [Dawutning] nǝslidin adǝm tallimaydiƣan bolimǝn! Qünki bǝrⱨǝⱪ, Mǝn ularni sürgünlüktin ⱪayturup ularni ǝsligǝ kǝltürimǝn, ularƣa rǝⱨimdilliⱪ kɵrsitimǝn.
allenast då skall jag förkasta Jakobs och Davids, min tjänares, säd, så att jag icke mer av hans säd tager dem som skola råda över Abrahams, Isaks och Jakobs säd. Ty jag skall åter upprätta dem och förbarma mig över dem.
