Yǝrǝmiya 22
1 Pǝrwǝrdigar manga mundaⱪ dedi: «Barƣin, Yǝⱨuda padixaⱨining ordisiƣa qüxüp bu sɵzni xu yǝrdǝ ⱪilƣin: —
Så sade HERREN: Gå ned till Juda konungs hus och tala där följande ord;
2 Pǝrwǝrdigarning sɵzini angla, i Dawutning tǝhtigǝ olturƣuqi, Yǝⱨuda padixaⱨi — Sǝn, ǝlǝmdar-hizmǝtkarliring wǝ muxu dǝrwazilardin kirip-qiⱪidiƣan hǝlⱪing, —
säg: Hör HERRENS ord, du Juda konung, som sitter på Davids tron, hör det du med dina tjänare och ditt folk, I som gån in genom dessa portar.
3 Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: Adalǝt wǝ ⱨǝⱪⱪaniyliⱪ yürgüzünglar; bulanƣan kixini ǝzgüqining ⱪolidin ⱪutⱪuzunglar; musapirlarni, yetim-yesirlǝrni wǝ tul hotunlarni ⱨeq harlimanglar yaki bozǝk ⱪilmanglar, gunaⱨsiz ⱪanlarni bu yǝrdǝ tɵkmǝnglar.
Så säger HERREN: Öven rätt och rättfärdighet, och rädden den plundrade ur förtryckarens hand; förorätten icke främlingen, den faderlöse och änkan, gören icke övervåld mot dem, och utgjuten icke oskyldigt blod på denna plats.
4 Silǝr bu ǝmrlǝrgǝ ⱨǝⱪiⱪǝtǝn ǝmǝl ⱪilsanglar, ǝmdi Dawutning tǝhtigǝ olturƣan padixaⱨlar, yǝni ular, ularning ǝmǝldar-hizmǝtkarliri wǝ hǝlⱪi jǝng ⱨarwiliriƣa olturup wǝ atlarƣa minip bu ɵyning dǝrwaziliridin kirip qiⱪixidu.
Ty om I gören efter detta ord, så skola konungar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom portarna till detta hus, på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk.
5 Biraⱪ silǝr bu sɵzlǝrni anglimisanglar, Mǝn Ɵz namim bilǝn ⱪǝsǝm iqkǝnki, — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — bu orda bir harabǝ bolidu.
Men om I icke hören dessa ord, då har jag svurit vid mig själv, säger HERREN, att detta hus skall bliva ödelagt.
6 Qünki Pǝrwǝrdigar Yǝⱨuda padixaⱨining ɵyi toƣruluⱪ mundaⱪ dǝydu: — Sǝn Manga huddi Gilead, Liwanning qoⱪⱪisidǝk bolƣining bilǝn, bǝrⱨǝⱪ Mǝn seni bir qɵl-bayawan, adǝmlǝr waz kǝqkǝn xǝⱨǝrlǝrdǝk ⱪilimǝn.
Ty så säger HERREN om Juda konungs hus: Väl är du för mig såsom ett Gilead, såsom Libanons topp; men jag skall sannerligen göra dig till en öken, till obebodda städer.
7 Mǝn ⱨǝrbiri yahxi ⱪorallanƣan wǝyran ⱪilƣuqilarni sanga ⱪarxi ǝwǝtimǝn; ular «esil kedirliringni» kesiwetip, otⱪa taxlaydu.
Och jag skall inviga fördärvare till att komma över dig, var och en med sina vapen, och de skola hugga ned dina väldiga cedrar och kasta dem i elden
8 Nurƣun ǝllǝr bu xǝⱨǝrdin ɵtüp, ⱨǝrbiri yeⱪinidin: «Nemixⱪa Pǝrwǝrdigar bu uluƣ xǝⱨǝrni bundaⱪ ⱪilƣandu?» dǝp soraydu.
Och många folk skola gå fram vid denna stad, och man skall fråga varandra: »Varför har HERREN gjort så mot denna stora stad?»
9 Wǝ ular jawabǝn: «Qünki ular Pǝrwǝrdigar Hudasining ǝⱨdisidin waz keqip, baxⱪa ilaⱨlarƣa qoⱪunup ularning ⱪulluⱪiƣa kirgǝn» — dǝydu.
Och man skall då svara Därför att de övergåvo HERREN sin Guds, förbund och tillbådo andra gudar och tjänade dem.»
10 Ɵlginigǝ yiƣlimanglar, uning üqün aⱨ-zarlimanglar; bǝlki sürgün bolƣini üqün ⱪattiⱪ yiƣlanglar, qünki u ɵz yurtiƣa ⱨeqⱪaqan ⱪaytip kǝlmǝydu.
Gråten icke över en död man, och ömken honom icke; men gråten bitterligen över honom som har måst vandra bort, ty han skall icke mer komma tillbaka och återse sitt fädernesland.
11 Qünki Yǝⱨuda padixaⱨi Yosiyaning oƣli, yǝni atisi Yosiyaning orniƣa tǝhtigǝ olturƣan, bu yǝrdin sürgün bolƣan Xallum toƣruluⱪ Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: U ⱨǝrgiz bu yǝrgǝ ⱪaytmaydu;
Ty så säger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifrån denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,
12 qünki u ǝsir ⱪilinip apirilƣan yurtta ɵlidu, u bu zeminni ikkinqi kɵrmǝydu.
utan på den ort dit han har blivit bortförd i fångenskap, där skall han dö; detta land skall han icke mer få återse.
13 Ɵyini adilsizliⱪ bilǝn, balihana-rawaⱪlirini adalǝtsizlik bilǝn ⱪurƣanning ⱨaliƣa way! U ⱪoxnisini bikar ixlitip, ǝmgikigǝ ⱨeqⱪandaⱪ ⱨǝⱪ bǝrmǝydu;
Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet och dina salar med orätt, du som låter din nästa arbeta för intet och icke giver honom hans lön,
14 u: «Ɵzümgǝ kǝngtaxa bir ordini, azadǝ rawaⱪlar bilǝn ⱪoxup salimǝn; tamliriƣa derizilǝrni kǝng qiⱪirimǝn; tamlirini kedir tahtaylar bilǝn bezǝymǝn, ɵylirini pǝrǝng sirlaymǝn» — dǝydu. [Uning ⱨaliƣa way]!
du som säger: »Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar», och så gör åt dig vida fönster och belägger huset med cederträ och målar det rött med dyrbar färg!
15 Sǝn kedir yaƣiqidin yasalƣan tahtaylarni qaplap, [ata-bowiliring] bilǝn bǝslǝxsǝng ⱪandaⱪmu padixaⱨ boluxⱪa layiⱪ bolisǝn? Sening atang yǝp-iqixkǝ tǝxǝkkür eytip, adalǝt wǝ durus ixlarni yürgüzgǝn ǝmǝsmu? Xunga u buning yahxiliⱪini kɵrgǝn.
Kallar du det att vara konung, att du ävlas med att bygga cederhus? Din fader åt ju och drack, dock övade han rätt och rättfärdighet; och då gick det honom väl.
16 U mɵminlǝrning wǝ namratlarning dǝwasini toƣra soriƣan; xunga hǝlⱪning ǝⱨwali yahxi idi. Bundaⱪ ix Meni tonuxtin ibarǝt ǝmǝsmu?» — dǝydu Pǝrwǝrdigar.
Han skaffade den betryckte och fattige rätt; och då gick det väl. Är icke detta att känna mig? säger HERREN.
17 — Biraⱪ kɵzüng wǝ kɵnglüng bolsa pǝⱪǝt ɵz jazanǝ-mǝnpǝǝtinggǝ erixix, gunaⱨsizlarning ⱪenini tɵküx, zorluⱪ-zumbuluⱪ wǝ bulangqiliⱪ ⱪilix pǝytini kɵzlǝp tikilgǝndur.
Men dina ögon och ditt hjärta stå allenast efter vinning och efter att utgjuta den oskyldiges blod och att öva förtryck och våld.
18 Xunga Pǝrwǝrdigar Yǝⱨuda padixaⱨi Yosiyaning oƣli Yǝⱨoakim toƣruluⱪ mundaⱪ dǝydu: — Hǝlⱪ uning ɵlümidǝ: «Aⱨ, akam! Aⱨ, singlim!» dǝp aⱨ-zarlar kɵtürmǝydu; yaki uning üqün: «Aⱨ, begim! Aⱨ, uning ⱨǝywisi!» dǝp aⱨ-zarlar kɵtürmǝydu;
Därför säger HERREN så om Jojakim, Josias son, Juda konung: Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, min broder! Ack ve, syster!» Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, herre! Ack ve, huru härlig han var!»
19 u exǝkning dǝpnisidǝk kɵmülidu, jǝsiti Yerusalem dǝrwazilirining sirtiƣa qɵrüp taxlinidu.
Såsom man begraver en åsna, så skall han begravas; han skall släpas ut och kastas bort, långt utanför Jerusalems portar.
20 Liwanƣa qiⱪip pǝryad ⱪil, Baxanda awazingni kɵtür, Abarimning qoⱪⱪiliridinmu nalǝ kɵtür; qünki sening «axniliring»ning ⱨǝmmisi nabut ⱪilindi.
Stig upp på Libanon och ropa, häv upp din röst i Basan, och ropa från Abarim, ty alla dina älskare äro krossade.
21 Mǝn aman-esǝn turƣiningda sanga agaⱨlandurdum; lekin sǝn: «Anglimaymǝn!» — deding. Yaxliⱪingdin tartipla bundaⱪ ⱪilip Mening awazimƣa ⱪulaⱪ salmasliⱪ dǝl sening yolung bolup kǝlgǝn.
Jag talade till dig, när det gick dig väl, men du sade: »Jag vill icke höra.» Sådan har din väg varit allt ifrån din ungdom, att du icke har velat höra min röst.
22 Xamal barliⱪ «baⱪⱪuqi»liringƣa «baⱪⱪuqi» bolup ularni uqurup ketidu, xuning bilǝn axniliring sürgün boluxⱪa qiⱪidu; bǝrⱨǝⱪ, sǝn xu qaƣda barliⱪ rǝzilliking tüpǝylidin hijil bolup rǝswa bolisǝn.
Alla dina herdar skola nu få en stormvind till sin herde, och dina älskare måste gå i fångenskap. Ja, då skall du komma på skam och få blygas för all din ondskas skull.
23 I «Liwan»da turƣuqi, kedir dǝrǝhliri üstigǝ uwiliƣuqi, sǝn tolƣaⱪ tutⱪan ayalning azabliridǝk, dǝrd-ǝlǝmlǝr bexingƣa qüxkǝndǝ ⱪanqilik ingrap ketǝrsǝn!
Du som bor på Libanon, du som har ditt näste i cedrarna, huru skall du icke jämra dig, när vånda kommer över dig, ångest lik en barnaföderskas!
24 Ɵz ⱨayatim bilǝn ⱪǝsǝm iqimǝnki, — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — sǝn Yǝⱨoakimning oƣli Koniya ⱨǝtta ong ⱪolumdiki mɵⱨürlük üzük bolsangmu, Mǝn seni xu yǝrdin yulup taxlaymǝn;
Så sant jag lever, säger HERREN, om du, Konja, Jojakims son, Juda konung, än vore en signetring på min högra hand, så skulle jag dock rycka dig därifrån.
25 Mǝn seni jeningni izdigüqilǝrning ⱪoliƣa wǝ sǝn ⱪorⱪⱪan adǝmlǝrning ⱪoliƣa, yǝni Babil padixaⱨi Neboⱪadnǝsarning ⱪoliƣa wǝ kaldiylǝrning ⱪoliƣa tapxurimǝn.
Och jag skall giva dig i de mäns hand, som stå efter ditt liv, och i de mäns hans som du fruktar för, nämligen i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldéernas hand.
26 Mǝn seni ⱨǝm seni tuƣⱪan anang ikkinglarni ɵzünglar tuƣulmiƣan yat bir yurtⱪa qɵriwetimǝn; silǝr xu yǝrdǝ ɵlisilǝr.
Och dig och din moder, den som har fött dig, skall jag slunga bort till ett annat land, där I icke ären födda; och där skolen I dö.
27 Jeninglar ⱪaytip kelixkǝ xunqǝ tǝxna bolƣan bu zeminƣa bolsa, silǝr ⱨǝrgiz ⱪaytip kelǝlmǝysilǝr.
Till det land dit deras själ längtar att återvända, dit skola de icke få vända åter.
28 Koniya degǝn bu kixi qeⱪilƣan, nǝzǝrgǝ elinmaydiƣan sapal kozimu? Ⱨeqkim ⱪarimaydiƣan bir ⱪaqimu? Əmdi nemixⱪa ular, yǝni u wǝ uning nǝsli bolƣanlar qɵriwetilgǝn, ular tonumaydiƣan bir yurtⱪa taxliwetilidu?
Är då han, denne Konja, ett föraktligt, krossat beläte eller ett värdelöst kärl? Eller varför hava de blivit bortslungade, han och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke hava känt?
29 I zemin, zemin, zemin, Pǝrwǝrdigarning sɵzini angla!
O land, land, land, hör HERRENS ord!
30 Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — Bu adǝm «pǝrzǝntsiz, ɵz künidǝ ⱨeq ƣǝlibǝ ⱪilalmiƣan bir adǝm» dǝp yazƣin; qünki uning nǝslidin ⱨeqⱪandaⱪ adǝm ƣǝlibǝ ⱪilip, Dawutning tǝhtigǝ olturup Yǝⱨuda arisida ⱨɵküm sürmǝydu.
Så säger HERREN: Tecknen upp denne man såsom barnlös, såsom en man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans avkomlingar skall vara så lyckosam att han får sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda.
