Yǝrǝmiya 11
1 Yǝrǝmiyaƣa Pǝrwǝrdigardin kǝlgǝn sɵz mundaⱪ idi:
Detta är det ord som till Jeremia skedde af Herranom, som sade:
2 — Bu ǝⱨdining sɵzlirigǝ ⱪulaⱪ selinglar; xundaⱪla Yǝⱨuda kixilirigǝ, Yerusalemda turuwatⱪanlarƣa ularni yǝtküzünglar,
Hörer detta förbunds ord, att I mågen säga dem till Juda och Jerusalems inbyggare;
3 — sǝn Yǝrǝmiya ularƣa mundaⱪ eytⱪin: — — Pǝrwǝrdigar, Israilning Hudasi mundaⱪ dǝydu: — Bu ǝⱨdining sɵzlirigǝ kim boysunmisa u lǝnǝttǝ ⱪalidu;
Och säg till dem: Så säger Herren Israels Gud: Förbannad vare den som icke lyder detta förbunds ord,
4 Mǝn bu ǝⱨdini ata-bowiliringlarni Misir zeminidin, yǝni tɵmür tawlaydiƣan humdandin ⱪutⱪuzup qiⱪarƣan künidǝ ularƣa tapilap: «Awazimƣa ⱪulaⱪ selip, bu sɵzlǝrgǝ, yǝni Mǝn silǝrgǝ tapxurƣan barliⱪ ǝmrlǝrgǝ ǝmǝl ⱪilinglar; xundaⱪ ⱪilƣininglarda, silǝr Mening hǝlⱪim bolisilǝr, Mǝn silǝrning Hudayinglar bolimǝn;
Som jag edra fäder böd på den dag jag dem utur Egypti land förde, utur jernugnen, och sade: Hörer mina röst, och görer som jag eder budit hafver; så skolen I vara mitt folk, och jag vill vara edar Gud;
5 xundaⱪ bolƣinida Mǝn ata-bowiliringlarƣa: «Silǝrgǝ süt ⱨǝm bal eⱪip turidiƣan bir zemin tǝⱪdim ⱪilimǝn» dǝp iqkǝn ⱪǝsǝmni ǝmǝlgǝ axurimǝn» — degǝnidim. Silǝr bügünki kündǝ dǝl xu zeminda turuwatisilǝr! Mǝn bolsam jawabǝn «Amin, Pǝrwǝrdigar!» — dedim.
På det jag må hålla den ed, som jag edra fäder svorit hafver till att gifva dem ett land, der mjölk och hannog uti flyter, såsom det i denna dag för ögon är. Jag svarade, och sade: Ja, Herre, det ske alltså.
6 Pǝrwǝrdigar manga mundaⱪ dedi: — Yǝⱨudaning xǝⱨǝrliridǝ, Yerusalemning koqilirida bu sɵzlǝrni jakarla: — Bu ǝⱨdining barliⱪ sɵzlirigǝ ⱪulaⱪ selip ǝmǝlgǝ axurunglar!
Och Herren sade till mig: Predika alla dessa orden uti Juda städer, och uppå gatorna i Jerusalem, och säg: Hörer detta förbunds ord, och görer derefter.
7 Qünki Mǝn ata-bowiliringlarƣa Misir zeminidin ⱪutⱪuzup qiⱪarƣan künidin bügünki küngiqǝ «Mening awazimƣa ⱪulaⱪ selinglar!» dǝp jekilǝp agaⱨlandurup keliwatimǝn; Mǝn tang sǝⱨǝrdǝ ornumdin turup ularni agaⱨlandurup kǝldim.
Ty jag hafver betygat edra fäder, ifrå den dagen jag dem utur Egypti land förde, intill denna dag, och betygade städse, och sade: Hörer mina röst.
8 Lekin ular ⱨeq anglimiƣan yaki ⱪulaⱪ salmiƣan; ularning ⱨǝrbiri rǝzil kɵngülliridiki jaⱨilliⱪⱪa ǝgixip mangƣan; xuning bilǝn Mǝn bu ǝⱨdidiki barliⱪ sɵzlǝrni ularning bexiƣa qüxürdüm; Mǝn bularning ⱨǝmmisini ularƣa tapiliƣanmǝn, lekin ular ⱨeq ǝmǝlgǝ axurmiƣan.
Men de hörde intet, och böjde ej heller sin öron härtill, utan hvar och en gick efter sins onda hjertas tycko; derföre vill jag ock öfver dem gå låta, all detta förbunds ord, det jag dem böd att de göra skulle, och de dock derefter icke gjort hafva.
9 Pǝrwǝrdigar manga mundaⱪ dedi: — Yǝⱨudadikilǝr wǝ Yerusalemda turuwatⱪanlarning arisida bir suyiⱪǝst bayⱪaldi;
Herren sade till mig: Jag vet väl, huru de i Juda och Jerusalem gadda sig tillhopa.
10 ular sɵzlirimni anglaxni rǝt ⱪilƣan ata-bowilirining ⱪǝbiⱨliklirigǝ ⱪaytip kǝtti; ularning ibaditidǝ bolayli dǝp baxⱪa ilaⱨlarƣa ǝgixip kǝtti. Israil jǝmǝti ⱨǝm Yǝⱨuda jǝmǝti ata-bowiliri bilǝn tüzgǝn ǝⱨdǝmni buzdi.
De vända sig till sina förfäders synder, hvilke min ord ej heller höra ville, utan följde också andra gudar efter, och tjente dem; alltså hafver Israel hus och Juda hus nu ( allstädes ) brutit mitt förbund, det jag med deras fäder gjort hafver.
11 Xunga Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — Mana, Mǝn ularning üstigǝ ⱨeq ⱪutulalmas apǝt qüxürimǝn; ular Manga pǝryad kɵtüridu, lekin Mǝn ularni anglimaymǝn.
Derföre, si, säger Herren: Jag vill låta en olycko gå öfver dem, den de icke undkomma skola; och när de ropa till mig, så vill jag intet höra dem.
12 Andin Yǝⱨudaning xǝⱨǝrliri wǝ Yerusalemda turuwatⱪanlar isriⱪ yeⱪip qoⱪunƣan butlarni izdǝp ularƣa pǝryad kɵtüridu; lekin apǝt qüxkǝn waⱪtida ular bularni ⱨeq ⱪutⱪuzmaydu.
Så låt då Juda städer och Jerusalems inbyggare gå bort, och ropa till de gudar, hvilkom de rökt hafva; men de skola intet hjelpa dem i deras nöd.
13 Qünki xǝⱨǝrliring ⱪanqǝ kɵp bolƣanseri, butliring xunqǝ kɵp boldi, i Yǝⱨuda; Yerusalemning koqiliri ⱪanqǝ kɵp bolƣanseri, silǝr «yirginqlik bolƣuqi»ƣa xunqǝ ⱪurbangaⱨlarni ⱪurdunglar, yǝni Baalƣa isriⱪ yeⱪix üqün ⱪurbangaⱨlarni bǝrpa ⱪildinglar.
Ty så många städer, så många gudar hafver du, Juda, och så många gator som i Jerusalem äro, så mång blygdealtare hafven I uppsatt, till att röka för Baal.
14 Əmdi sǝn, [i Yǝrǝmiya], bu hǝlⱪ üqün dua ⱪilma, ular üqün ⱨeq pǝryad yaki tilawǝt ⱪilma; qünki apǝt bexiƣa qüxüxi bilǝn ular Manga nida ⱪilƣan waⱪtida Mǝn ularni anglimaymǝn.
Så bed nu du intet för detta folk, och haf ingen åkallan eller bön för dem; ty jag vill intet höra dem, när de ropa till mig i sine nöd.
15 — Mening sɵyümlük hǝlⱪimning ɵyümdǝ turuxiƣa nemǝ ⱨǝⱪⱪi? Qünki kɵpinqinglar ɵzünglarning rǝzil mǝⱪsǝtlirigǝ yetixkǝ orunisilǝr; silǝr rǝzillikinglar ǝmǝlgǝ axⱪanda hursǝn bolsanglar, undaⱪta «muⱪǝddǝs gɵxlǝr» muxu asiyliⱪinglarni silǝrdin elip taxliyalamdu?
Hvad hafva mine vänner till att skaffa i mitt hus? De bedrifva alla falskhet, och mena det heliga köttet skall taga det bort af dem; och när de illa göra, så äro de glade deröfver.
16 Pǝrwǝrdigar ismingni «Yapyexil, mol mewilik, baraⱪsan zǝytun dǝrihi» dǝp atiƣanidi; lekin [Pǝrwǝrdigar] dǝrǝhkǝ xawⱪunlaydiƣan zor bir otni salidu wǝ xahliri yoⱪ ⱪilinidu.
Herren kallade dig ett grönt, skönt, fruktsamt oljoträ; men nu hafver han med ett stort mordskri, upptändt en eld deromkring, så att dess qvistar måste förderfvade varda.
17 Qünki seni tikkǝn samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar sanga ⱪarap külpǝt bekitip jakarliƣan; sǝwǝbi, Israil jǝmǝti wǝ Yǝⱨuda jǝmǝti ɵzining mǝnpǝǝtini kɵzlǝp rǝzillik ⱪilip, Baalƣa isriⱪ yeⱪip, Mening ƣǝzipimni kǝltürdi.
Ty Herren Zebaoth, som dig planterat hafver, hafver lofvat dig ondt, för Israels hus, och Juda hus ondskos skull, den de bedrifva, så att de förtörna mig, i det de röka för Baal.
18 «Pǝrwǝrdigar manga hǝwǝr yǝtküzdi, xuning bilǝn mǝn qüxǝndim; U manga ularning ⱪilmixlirini ayan ⱪildi;
Herren hafver mig det uppenbarat, så att jag det vet; och viste mig hvad de hafva för händer;
19 mǝn bolsam huddi boƣuzlaxⱪa yetilǝp mangƣan kɵnük paⱪlandǝk idim; mǝn ǝsli ularning manga ⱪarap: «Dǝrǝhni mewisi bilǝn yoⱪitayli, uning ismi ⱪayta ǝskǝ ⱨeq kǝltürülmisun, uni tiriklǝr zeminidin üzüp taxlayli» degǝn ⱪǝstlirini ⱨeq bilmǝyttim;
Nämliga att de vilja slagta mig, likasom ett armt får; ty jag visste icke, att de emot mig rådslagit hade, och sagt: Låt oss förderfva trät med sine frukt, och utrota honom utu de lefvandes land, att på hans namn skall aldrig mer tänkt varda.
20 lekin Sǝn, i adil ⱨɵküm Qiⱪarƣuqi, adǝmning wijdan-ⱪǝlbini Siniƣuqi, samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar, Sening ularning üstigǝ qüxüridiƣan ⱪisasingni ɵz kɵzüm bilǝn kɵrüxkǝ nesip ⱪilƣaysǝn; qünki dǝwayimni Sangila ayan ⱪilip tapxurdum».
Men du, Herre Zebaoth, du rättvise domare, du som bepröfvar njurar och hjerta, låt mig se dina hämnd öfver dem; ty jag hafver befallt dig mina sak.
21 Xuning bilǝn Pǝrwǝrdigar [manga] mundaⱪ dedi: — «Pǝrwǝrdigarning namida bexarǝt bǝrmǝ, bolmisa jening ⱪolimizda tügixidu» — dǝp sanga doⱪ ⱪilip yürgǝn Anatottiki adǝmlǝr jeningni izdǝp yüridu. Əmdi ular toƣrisida mundaⱪ sɵzüm bar: —
Derföre säger Herren alltså emot dem i Anathoth, hvilke efter ditt lif stå, och säga: Spå oss intet i Herrans Namn, om du annars icke dö vill af våra händer.
22 — bu ixⱪa ⱪarap samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dedi: — Mana, Mǝn ularni jazalaymǝn; yigitlǝr ⱪiliq bilǝn ɵlidu, oƣul-ⱪizliri bolsa ⱪǝⱨǝtqilik bilǝn ɵlidu.
Derföre säger Herren Zebaoth alltså: Si, jag vill hemsöka dem; deras unge män skola med svärd dräpne varda, och deras söner och döttrar af hunger dö;
23 Ulardin ⱨeqbir ⱪaldisi ⱪalmaydu; qünki Mǝn ular jazalinidiƣan yilida, xu Anatottiki adǝmlǝr üstigǝ apǝt qüxürimǝn.
Så att intet af dem skall qvart blifva; ty jag skall låta en olycko gå öfver dem i Anathoth, på det året då de skola hemsökte varda.
