Yaⱪup 1
1 Hudaning wǝ Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨning ⱪuli bolƣan mǝnki Yaⱪuptin tarⱪaⱪ turuwatⱪan muⱨajir on ikki ⱪǝbiligǝ salam!
Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.
2 I ⱪerindaxlirim, ⱨǝrⱪandaⱪ sinaⱪlarƣa duq kǝlsǝnglar, buni zor huxalliⱪ dǝp bilinglar.
Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
3 Qünki silǝrgǝ mǝlumki, bundaⱪ etiⱪadinglarning sinilixi silǝrdǝ sǝwr-qidamliⱪ xǝkillǝndüridu;
och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
4 sǝwr-qidamliⱪning hisliti ⱪǝlbinglarda turup xundaⱪ pixip yetilsunki, xuning bilǝn silǝr pixⱪan, mukǝmmǝl wǝ kǝm-kutisiz bolisilǝr.
Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
5 Biraⱪ ǝgǝr aranglardiki birsi danaliⱪⱪa moⱨtaj bolsa, ⱨǝmmigǝ sehiyliⱪ bilǝn beridiƣan xundaⱪla ǝyiblimǝydiƣan Hudadin tilisun. Xuning bilǝn uningƣa qoⱪum ata ⱪilinidu.
Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
6 Biraⱪ u ⱨeq deliƣul bolmay ixǝnq bilǝn tilisun; qünki deliƣul kixi huddi xamalda urulup uyan-buyan yǝlpüngǝn dengiz dolⱪuniƣa ohxaydu.
Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
7 Undaⱪ kixi Rǝbdin birǝr nǝrsigǝ eriximǝn, dǝp ⱨeq hiyal ⱪilmisun;
En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
8 undaⱪlar üjmǝ kɵngül bolup, barliⱪ yollirida tutami yoⱪ adǝmdur.
en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
9 Namrat bolƣan ⱪerindax ɵzining yuⱪiriƣa kɵtürülgǝnlikigǝ tǝntǝnǝ ⱪilsun; bay bolƣan ⱪerindax bolsa, ɵzining tɵwǝn ⱪilinƣanliⱪiƣa tǝntǝnǝ ⱪilsun, qünki u ot-qɵplǝrning qeqǝkliridǝk tozup ketidu.
Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
11 Ⱪuyax qiⱪip ⱪiziƣanda, ot-qɵplǝrni ⱪurutidu, gülliri tozup ketidu-dǝ, uning güzǝlliki yoⱪilidu; bay adǝmlǝr huddi xuningƣa ohxax, ɵz ⱨǝlǝkqilikidǝ yoⱪilidu.
Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
12 Sinaⱪlarƣa [sǝwrqanliⱪ bilǝn] bǝrdaxliⱪ bǝrgǝn kixi nǝⱪǝdǝr bǝhtlik-ⱨǝ! Qünki u sinaⱪtin ɵtkǝndin keyin, [Huda] Ɵzini sɵygǝnlǝrgǝ wǝdǝ ⱪilƣan ⱨayat tajiƣa muyǝssǝr bolidu.
Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
13 Adǝm azduruluxⱪa duq kǝlgǝndǝ «Huda meni azduruwatidu» demisun. Qünki Huda yaman ixlar bilǝn azduruluxi mumkin ǝmǝs ⱨǝm baxⱪilarni azdurmaydu.
Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
14 Bǝlki birsi azdurulƣanda, ɵz ⱨǝwǝs-nǝpsi ⱪozƣilip, ularning kǝynigǝ kirgǝn bolidu;
Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
15 andin ⱨǝwǝs-nǝps ⱨamilidar bolup gunaⱨni tuƣidu; gunaⱨ ɵsüp yetilip, ɵlümgǝ elip baridu.
Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
16 Xunga sɵyümlük ⱪerindaxlirim, aldinip ⱪalmanglar!
Faren icke vilse, mina älskade bröder.
17 Barliⱪ yüksǝk sehiyliⱪ wǝ ⱨǝrbir mukǝmmǝl iltipat yuⱪiridin, yǝni [asmandiki] [barliⱪ] yoruⱪluⱪlarning Atisidin qüxüp kelidu; Uningda ⱨeqⱪandaⱪ ɵzgirix bolmaydu yaki Uningda «aylinix» bilǝn ⱨasil bolidiƣan kɵlǝnggilǝrmu bolmaydu.
Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
18 U bizni [Ɵzi yaratⱪan barliⱪ] mǝwjudatlarning iqidǝ Ɵzigǝ dǝslǝp pixⱪan mewidǝk bolsun dǝp, Ɵz iradisi boyiqǝ bizni ⱨǝⱪiⱪǝtning sɵz-kalami arⱪiliⱪ tuƣdurdi.
Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
19 Xuning bilǝn, i sɵyümlük ⱪerindaxlirim, ⱨǝr adǝm anglaxⱪa tez tǝyyar tursun, sɵzlǝxkǝ aldirimisun, ƣǝzǝplinixkǝ aldirmisun.
Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
20 Qünki insanning ƣǝzipi Hudaning ⱨǝⱪⱪaniyliⱪini elip kǝlmǝydu.
Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
21 Xuning üqün, barliⱪ iplasliⱪlarni wǝ ⱪininglarƣa patmaywatⱪan rǝzillikni taxlanglar, [ⱪǝlbinglarda] yiltiz tartⱪuzulƣan, silǝrni ⱪutⱪuzalaydiƣan sɵz-kalamni kǝmtǝrlik-mɵminlik bilǝn ⱪobul ⱪilinglar.
Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
22 Əmma ɵz-ɵzünglarni aldap pǝⱪǝt sɵz-kalamni angliƣuqilardin bolmanglar, bǝlki uni ijra ⱪilƣuqilardin bolunglar.
Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
23 Qünki birsi sɵz-kalamni anglap ⱪoyupla, uni ijra ⱪilmisa, u huddi ǝynǝktǝ ɵzining ǝyni ⱪiyapitigǝ ⱪarap ⱪoyup, ketip ⱪalƣan kixigǝ ohxaydu; qünki u ɵz turⱪiƣa ⱪarap bolup, qiⱪipla, xu ⱨaman ɵzining ⱪandaⱪ ikǝnlikini untuydu.
Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
25 Lekin axu kixilǝrni ǝrkinlikkǝ erixtüridiƣan mukǝmmǝl ⱪanunƣa ǝstayidilliⱪ bilǝn dawamliⱪ ⱪarap, untuƣaⱪ angliƣuqi bolmay, bǝlki uning iqidǝ yaxap ijra ⱪilƣuqi bolƣan kixi ixlirida bǝhtlik ⱪilinidu.
Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
26 Birsi ɵzini ihlasmǝn adǝmmǝn dǝp ⱨesabliƣan, lekin tilini tizginlimigǝn bolsa, ɵzini ɵzi aldaydu; bundaⱪ kixining ihlasmǝnliki biⱨudiliktur.
Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
27 Huda’Atimizning nǝziridiki pak wǝ daƣsiz ihlasmǝnlik xuki, ⱪiyinqiliⱪta ⱪalƣan yetim-yesir, tul hotunlarni yoⱪlap, ularƣa ƣǝmhorluⱪ ⱪilix wǝ ɵzini bu dunyaning bulƣixidin daƣsiz saⱪlaxtur.
En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.
