< Yǝxaya 38 >
1 Xu künlǝrdǝ Ⱨǝzǝkiya ǝjǝl kǝltürgüqi bir kesǝlgǝ muptila boldi. Amozning oƣli Yǝxaya pǝyƣǝmbǝr uning ⱪexiƣa berip, uningƣa: — Pǝrwǝrdigar mundaⱪ dǝydu: — — Ɵyüng toƣruluⱪ wǝsiyǝt ⱪilƣin; qünki ǝjǝl kǝldi, yaximaysǝn, — dedi.
På den tiden vardt Hiskia dödssjuk. Och Propheten Esaia, Amos son, kom till honom, och sade till honom: Så säger Herren: Beställ om ditt hus; ty du måste dö, och icke vid lif blifva.
2 Ⱨǝzǝkiya yüzini tam tǝrǝpkǝ ⱪilip Pǝrwǝrdigarƣa dua ⱪilip:
Då vände Hiskia sitt ansigte till väggena, och bad till Herran;
3 — I Pǝrwǝrdigar, Sening aldingda ⱨǝⱪiⱪǝt wǝ pak dil bilǝn mengip yürgǝnlikimni, nǝziring aldingda durus bolƣan ixlarni ⱪilƣanliⱪimni ǝslǝp ⱪoyƣaysǝn, — dedi. Wǝ Ⱨǝzǝkiya yiƣlap eⱪip kǝtti.
Och sade: Tänk dock, Herre, huru jag för dig vandrat hafver uti sanning, med fullkommeligo hjerta, och hafver gjort hvad dig hafver täckt varit. Och Hiskia gret svårliga.
4 Andin Pǝrwǝrdigarning sɵzi Yǝxayaƣa yetip mundaⱪ deyildi: —
Då kom Herrans ord till Esaia, och sade:
5 Berip Ⱨǝzǝkiyaƣa mundaⱪ degin: — Pǝrwǝrdigar, atang Dawutning Hudasi mundaⱪ dǝydu: — «Duayingni anglidim, kɵz yaxliringni kɵrdüm; mana, künliringgǝ yǝnǝ on bǝx yil ⱪoximǝn;
Gack bort, och säg Hiskia: Så säger Herren dins faders Davids Gud: Jag hafver hört dina bön, och sett dina tårar; si, jag vill ännu föröka dina dagar femton år;
6 Xuning bilǝn Mǝn seni wǝ bu xǝⱨǝrni Asuriyǝ padixaⱨining ⱪolidin ⱪutⱪuzimǝn; Mǝn sepil bolup bu xǝⱨǝrni ⱪoƣdaymǝn.
Och skall fria dig med denna staden utu Konungens hand af Assyrien; ty jag vill väl beskärma denna staden.
7 Xuning bilǝn Pǝrwǝrdigarning Ɵzi eytⱪan ixini jǝzmǝn ⱪilidiƣanliⱪini sanga ispatlax üqün Pǝrwǝrdigardin mundaⱪ bexarǝtlik alamǝt boliduki,
Och haf detta för ett tecken af Herranom, att Herren detta göra skall, som han sagt hafver:
8 Mana, Mǝn ⱪuyaxning Aⱨaz padixaⱨ ⱪurƣan pǝlǝmpǝy üstigǝ qüxkǝn sayisini on ⱪǝdǝm kǝynigǝ yandurimǝn». Xuning bilǝn ⱪuyaxning qüxkǝn sayisi on basⱪuq kǝynigǝ yandi.
Si, jag vill tillbakadraga skuggan på Ahas säjare; tio streck, de han öfverlupit hafver; så att solen skall gå tillbaka tio streck, de hon på säjaren öfverlupit hafver.
9 Yǝⱨuda padixaⱨi Ⱨǝzǝkiya kesǝl bolup, andin kesilidin ǝsligǝ kǝlgǝndin keyin mundaⱪ hatirilǝrni yazdi:
Detta är Hiskia skrift, Juda Konungs, då han hade krank varit, och var helbregda vorden af sine krankhet:
10 — «Mǝn: «Ɵmrümning otturisida tǝⱨtisaraning dǝrwaziliriƣa beriwatimǝn, Ⱪalƣan yillirimdin mǝⱨrum boldum» — dedim. (Sheol )
Jag sade: Nu måste jag fara till helvetes portar, förr än jag det mig förmodde, och tänkte ännu länger lefva. (Sheol )
11 Mǝn: — «Tiriklǝrning zeminida turup Hudayim Yaⱨni, Yaⱨni kɵrǝlmǝydiƣan, Xundaⱪla «ⱨǝmmǝ nǝrsǝ yoⱪ bolƣan» jayda turƣanlar bilǝn billǝ turup, insannimu kɵrǝlmǝydiƣan boldum» — dedim.
Jag sade: Nu måste jag icke mer se Herran, ja, Herran uti de lefvandes lande; nu måste jag icke mer se menniskor, när dem som deras tid utlefva.
12 Mening turalƣum qarwiqining qediridǝk ɵzümdin yɵtkilip kǝtti; Mǝn bapkar ɵz toⱪuƣinini türüwǝtkinidǝk ⱨayatimni türiwǝttim; U meni toⱪux dǝstigaⱨidin kesiwǝtti; Tang bilǝn kǝq ariliⱪida Sǝn [Huda] jenimni alisǝn;
Min tid är borto, och ifrå mig tagen, såsom ens herdas hydda; och jag skär mitt lif tvärtaf såsom en väfvare; han sliter mig sönder såsom en klen tråd; du lyktar dagen för mig, förr än aftonen kommer.
13 Tang atⱪuqǝ mǝn kütüp, ɵzümni tinqlandurup yürimǝn, Biraⱪ U xirƣa ohxax ⱨǝmmǝ sɵngǝklirimni sundurƣandǝk ⱪilidu; Tang bilǝn kǝq ariliⱪida Sǝn [Huda] jenimni alisǝn.
Jag tänkte: Måtte jag dock lefva till morgons; men han sönderbröt mig all min ben, såsom ett lejon; ty du lyktar dagen för mig, förr än aftonen kommer.
14 Mǝn ⱪarliƣaq yaki turnidǝk wiqirlap yürimǝn; Pahtǝktǝk aⱨ-uⱨ urimǝn; Kɵzlirim yuⱪiriƣa ⱪarax bilǝn ajizlixip ketidu; I rǝb, meni zulum basti! Jenimƣa kepil bolƣin!
Jag lät såsom en trana och en svala, och knurlade såsom en dufva; min ögon ville mig brista. Herre, jag lider nöd, lisa mig.
15 Nemǝ desǝm bolar? Qünki U manga sɵz ⱪildi wǝ Ɵzi muxu ixni ⱪildi! Jenim tartⱪan azab tüpǝylidin mǝn bar yillirimda ⱪǝdǝmlirimni sanap besip awaylap mangimǝn.
O! huru vill jag ( gladeliga ) tala, efter han mig tillsagt hafver, och gör det ock; derföre vill jag i alla mina lifsdagar tacka för denna min själs bedröfvelse.
16 I Rǝb, adǝmlǝr muxundaⱪ sawaⱪlar bilǝn yaxixi kerǝk; Roⱨim muxu sawaⱪlardin ⱨayatini tapidu; Sǝn meni ǝslimgǝ kǝltürüp, meni ⱨayat ⱪilding!
Herre, deraf lefver man, och mins andas lif står alltsammans derutinnan; ty du lätst mig somna, och gjorde mig lefvande.
17 Mana, ɵzümning bǝht-tinqliⱪim üqün azab üstigǝ azab tarttim; Manga bolƣan sɵygüng tüpǝylidin jenimni ⱨalakǝt ⱨangidin qiⱪardingsǝn; Sǝn ⱨǝmmǝ gunaⱨlirimni kǝyninggǝ qɵrüwǝttingsǝn.
Si, om tröst var mig stor ängslan; men du lätst dig vårda om mina själ ganska hjerteliga, att hon icke förderfvas skulle; ty du kastade alla mina synder bakom dig.
18 Qünki tǝⱨtisara Sanga rǝⱨmǝt eytalmaydu; Ɵlüm Seni mǝdⱨiyiliyǝlmǝydu; Ⱨangƣa qüxiwatⱪanlar Sening ⱨǝⱪiⱪǝt-wapaliⱪingƣa ümid baƣliyalmaydu. (Sheol )
Ty helvetet lofvar dig intet; så prisar dig icke heller döden, och de som uti gropena fara, vänta intet efter dina sanning; (Sheol )
19 Ɵzüm bügün ⱪilƣinimdǝk Sanga rǝⱨmǝt eytidiƣanlar tiriklǝr, tiriklǝrdur; Ata bolƣuqi oƣulliriƣa ⱨǝⱪiⱪǝt-wapaliⱪingni bildüridu.
Utan allena de, som lefva, lofva dig, såsom ock jag nu gör. Fadren skall lära barnen dina sanning.
20 Pǝrwǝrdigar meni ⱪutⱪuzuxⱪa niyǝt baƣliƣandur; Biz bolsaⱪ, ⱪalƣan ɵmrimizdǝ ⱨǝr küni Pǝrwǝrdigarning ɵyidǝ saz qelip mǝdⱨiyǝ nahxlirimni eytimiz!».
Herre, hjelp mig, så vilje vi sjunga mina visor, så länge vi lefve, uti Herrans hus.
21 (Yǝxaya bolsa: — «Ənjür poxkili tǝyyarlap, yarisiƣa qaplanglar, u ǝsligǝ kelidu», degǝnidi
Och Esaia bad, att man skulle taga ett plåster af fikon, och lägga uppå hans böld, att han måtte helbregda varda.
22 wǝ Ⱨǝzǝkiya: — «Mening Pǝrwǝrdigarning ɵyigǝ qiⱪidiƣanliⱪimni ispatlaydiƣan ⱪandaⱪ bexarǝtlik alamǝt berilidu?» dǝp soriƣanidi).
Men Hiskia sade: Hvilket ett tecken är detta, att jag upp till Herrans hus gå skall?