Ⱨoxiya 8
1 Kanayni aƣzingƣa salƣin! Pǝrwǝrdigarning ɵyi üstidǝ bir ⱪorultaz aylinip yüridu! Qünki ular Mening ǝⱨdǝmni buzƣan, Tǝwrat-ⱪanunumƣa itaǝtsizlik ⱪilƣan.
Ropa högt, såsom en basun, och säg: Han kommer allaredo öfver Herrans hus, lika som en örn; derföre, att de hafva öfverträdt mitt förbund, och vordit affällige ifrå min lag;
2 Ular Manga: «I Hudayim, biz Israil hǝlⱪi Seni tonuymiz!» dǝp warⱪiraydu.
Skola de då ropa till mig: Du äst min Gud; vi känne dig, vi Israel.
3 Israil yahxiliⱪ-meⱨribanliⱪni taxliwǝtkǝn; Xunga düxmǝn uni ⱪoƣlaydu.
Men ehuru väl man det menar, så låter dock Israel intet säga sig; derföre måste fienden förfölja dem.
4 Ular ɵzliri padixaⱨlarni tikligǝn, biraⱪ Mǝn arⱪiliⱪ ǝmǝs; Ular bǝzilǝrni ǝmir ⱪilƣan, biraⱪ uningdin hǝwirim yoⱪ; Ular ɵz jeniƣa zamin bolux üqün, Ɵzlirigǝ butlarni kümüx-altunliridin yasiƣan.
De söka Konungar, och akta intet mig; de hålla sig intill Förstar, och jag måtte intet vetat; af sitt silfver och guld göra de afgudar, att de ju snarliga förgås skola.
5 I Samariyǝ, sening moziying seni taxliwǝtti! Mening ƣǝzipim ularƣa ⱪozƣaldi; Ular ⱪaqanƣiqǝ pakliⱪtin yiraⱪ turidu?
Din kalf, o Samarla, förkastar han. Min vrede hafver förgrymmat sig öfver dem; det kan icke länge stå, de måste straffade varda.
6 Xu nǝrsǝ Israildin qiⱪⱪanƣu — Uni bir ⱨünǝrwǝn yasiƣan, halas; u Huda ǝmǝs; Samariyǝning moziyi dǝrwǝⱪǝ parǝ-parǝ qeⱪiwetilidu!
Ty kalfven är kommen ifrån Israel, och en mästare hafver gjort honom, och han kan ju ingen Gud vara; derföre skall Samarie kalf till stoft gjord varda.
7 Qünki ular xamal teridi, xunga ⱪara ⱪuyunni oridu! Ularning xadisida ⱨeq baxaⱪlar yoⱪ, u ⱨeq ax bǝrmǝydu; Ⱨǝtta ax bǝrgǝn bolsimu, yat adǝmlǝr uni yutuwalƣan bolatti.
Ty de så väder, och skola uppskära oväder; deras säd skall icke uppkomma, och deras frukt intet mjöl gifva; och om hon det än gifver, så skola dock främmande äta det upp.
8 Israil yutuwelindi; Ular yat ǝllǝr arisida yarimas bir ⱪaqa bolup ⱪaldi;
Israel varder uppäten; Hedningarna hafva sig med honom, lika som med ett oterigt kärile;
9 Qünki ular yalƣuz yürgǝn yawayi exǝktǝk Asuriyǝni izdǝp qiⱪti; Əfraim «axna»larni yalliwaldi.
Derföre, att de löpa upp efter Assur, såsom vildåsnen i villone; Ephraim skänker bolarom;
10 Gǝrqǝ ular ǝllǝr arisidin «yalliwalƣan» bolsimu, Əmdi Mǝn ularni yiƣip bir tǝrǝp ⱪilimǝn; Ular tezla «Əmirlǝrning xaⱨi»ning besimi astida tolƣinip ketidu.
Ja, gifver ock Hedningom skatt; de samma Hedningar vill jag nu församla öfver dem; de skola snart ledse varda vid Konungens och Förstarnas tunga.
11 Əfraim «gunaⱨ ⱪurbanliⱪ»liri üqün ⱪurbangaⱨlarni kɵpǝytkini bilǝn, Bular gunaⱨ ⱪozƣaydiƣan ⱪurbangaⱨlar bolup ⱪaldi.
Ty Ephraim hafver gjort mång altare, till att synda; så skola ock altaren varda honom till synd.
12 Mǝn uning üqün Tǝwrat-ⱪanunumda kɵp tǝrǝplimǝ nǝrsilǝrni yazƣan bolsammu, Ular yat bir nǝrsǝ dǝp ⱨesablanmaⱪta.
Om jag än mycket predikar dem om min lag, så kalla de det kätteri.
13 Ular ⱪurbanliⱪlarƣa amraⱪ! Ular Manga ⱪurbanliⱪlarni ⱪilip, gɵxidin yǝydu, Biraⱪ Pǝrwǝrdigar bulardin ⱨeq hursǝnlik almaydu; U ularning ⱪǝbiⱨlikini ⱨazir esigǝ kǝltürüp, Gunaⱨlirini ɵz bexiƣa qüxüridu; Ular Misirƣa ⱪaytidu!
Det de ännu mycket offra, och frambära kött och äta i så hafver dock Herren intet behag dertill; utan han vill ihågkomma deras ondsko, och hemsöka deras synder, som sig till Egypten vända.
14 Qünki Israil ɵz Yasiƣuqisini untup, «ibadǝthana»larni ⱪuridu; Yǝⱨuda bolsa istiⱨkamlaxturulƣan xǝⱨǝrlǝrni kɵpǝytkǝn; Biraⱪ Mǝn ularning xǝⱨǝrliri üstigǝ ot ǝwǝtimǝn, Ot bularning ⱪǝl’ǝ-ordilirini yǝp ketidu.
Israel förgäter sin skapare, och bygger kyrkor; så gör Juda många fasta städer; men jag skall sända eld uti hans städer i han skall förtära hans hus.
