Ⱨoxiya 2
1 — Ananglarƣa dǝwayimni yǝtküzüp, uning bilǝn dǝwalixinglar; qünki u Mening ayalim ǝmǝs wǝ Mǝn uning eri ǝmǝs; u paⱨixilik turⱪini qirayidin, zinahorluⱪ ⱨalǝtlirini kɵksining arisidin yaⱪatsun!
Säger edrom brödrom: De äro mitt folk, och edro syster, att hon är i ynnest.
Säger domen öfver edra moder, att hon är intet mer min hustru, och jag vill intet hafva henne; beder henne kasta bort sitt boleri ifrå sig, och sitt horeri ifrå sin bröst;
3 Bolmisa, Mǝn uni ⱪip-yalingaq ⱪilip ⱪoyimǝn, tuƣulƣan künidikidǝk anidin tuƣma ⱪilip ⱪoyimǝn; Mǝn uni huddi qɵl-bayawanƣa ohxax ⱪilimǝn, Uni bir ⱪaƣjiraⱪ yǝrgǝ aylandurimǝn, Uni ussuzluⱪ bilǝn ɵltürimǝn;
På det jag icke skall afkläda henne nakna, och sätta henne, lika som hon var, då hon rådd var, och jag då gör henne såsom ett öde, och såsom ett torrt land, att jag icke låter henne dö af törst;
4 Uning baliliriƣa rǝⱨim ⱪilmaymǝn, Qünki ular paⱨixiliklǝrdin tɵrǝlgǝn balilardur.
Och icke förbarmar mig öfver hennes barn; ty de äro horobarn;
5 Qünki ularning anisi paⱨixilik ⱪilƣan, Ularni ⱪarnida kɵtürgüqi nomussizliⱪ ⱪilƣan; Qünki u: «Mǝn manga nan wǝ süyümni, yung wǝ kanapimni, zǝytun meyim wǝ iqimlik-xarablirimni tǝminligüqi axnilirimƣa intilip ularni ⱪoƣliximǝn» — dedi.
Och deras moder är en hora; och den dem burit hafver, hon häller sig skamliga, I och säger: Jag vill löpa efter mina bolar, hvilke mig gifva bröd, vatten, ull, lin, oljo och dryck.
6 — Xunga mana, Mǝn yolungni tikǝn-jiƣanliⱪlar bilǝn qitlap ⱪorxiwalimǝn, [Israilning] ǝtrapini tam bilǝn tosimǝn, u qiƣir yollirini tapalmaydiƣan bolidu.
Derföre, si, jag skall igentäppa din väg med törne, och gärda der en gård före, att hon icke skall finna sina stigar.
7 Xuning bilǝn u axnilirini ⱪoƣlaydu, biraⱪ ularƣa yetixǝlmǝydu; Ularni izdǝydu, tapalmaydu; Xunglaxⱪa u: «Mǝn berip birinqi erimni tepip, uning yeniƣa ⱪaytimǝn; qünki ǝⱨwalim bügünkidin yahxi idi» — dǝydu.
Och då hon löper efter sina bolar, skall hon intet fä dem, och icke finna dem, när hon söker efter dem, och måste säga: Jag vill gå till min förra man igen, der jag bättre mådde, än jag nu mår.
8 — U ziraǝtlǝrni, yengi xarab wǝ zǝytun meyini tǝminligüqining Mǝn ikǝnlikimni, Ɵzliri «Baal» butlarni yasaxⱪa ixlǝtkǝn kümüx-altunni kɵp ⱪilƣuqining Mǝn ikǝnlikimni zadi bilmidi.
Ty hon vill icke veta, att jag är den som gifver henne korn, must och oljo, och hafver gifvit henne mycket silfver och guld, der de Baal af gjort hafva.
9 Xunga Mǝn ⱪaytip kelimǝn, uningdiki ziraǝtlirimni ɵz waⱪtida, Yengi xarablirimni ɵz pǝslidǝ elip ketimǝn, Ɵzümdiki ularning yalingaqliⱪini yepixⱪa kerǝklik yung-kanaplirimni bǝrmǝy ⱪayturup ketimǝn;
Derföre vill jag taga mitt korn och must igen i sinom tid, och bortvända mina ull och lin, der hon sina blygd med betäcker.
10 Ⱨazir Mǝn uning nomussizliⱪini axnilirining kɵz aldida axkarilaymǝn, Ⱨeqkim uni ⱪolumdin ⱪutⱪuzalmaydu.
Nu vill jag upptäcka hennes skam för hennes bolars ögon, och ingen skall undsätta henne utu mine hand.
11 Xundaⱪ ⱪilip uning tamaxaliriƣa hatimǝ berimǝn; Uning ⱨeytliriƣa! Uning «yengi ay»liriƣa! Uning «xabat»liriƣa! Ⱪisⱪisi, uning barliⱪ «jamaǝt ibadǝt sorun»liriƣa hatimǝ berimǝn!
Och jag skall göra en ända med all hennes fröjd, högtider, nymånader, Sabbather, och alla hennes helgedagar.
12 Wǝ Mǝn uning üzüm tallirini wǝ ǝnjür dǝrǝhlirini wǝyran ⱪilimǝn; U bularni: «Bular bolsa axnilirim manga bǝrgǝn ix ⱨǝⱪⱪilirimdur!» degǝnidi; Mǝn bularni janggalƣa aylandurimǝn, yawayi ⱨaywanlar ularni yǝp ketidu.
Jag skall öde göra hennes vinträ och fikonaträ, efter hon säger: Det är min lön, som mine bolar gifva mig; jag skall göra en skog deraf, att vilddjuren skola uppäta det.
13 Mǝn uning bexiƣa «Baal»larning künlirini qüxürimǝn; Qünki u [xu künliridǝ] ularƣa isriⱪ salatti, U ɵzini üzükliri wǝ zibu-zinnǝtliri bilǝn pǝrdazlap, Axnilirini ⱪoƣlixip, Meni untudi — dǝydu Pǝrwǝrdigar.
Alltså skall jag hemsöka Baalims dagar öfver henne, hvilkom hon rökoffer gör, och pryder sig med spann och halsband, och löper efter sina bolar, och förgäter mig, säger Herren.
14 Xunga mana, Mǝn uning kɵnglini alimǝn, Uni dalaƣa elip kelimǝn, kɵngligǝ sɵzlǝymǝn.
Derföre, si, jag vill locka henne, och föra henne uti öknena, och tala ljufliga med henne.
15 Xundaⱪ ⱪilip Mǝn uningƣa xu yǝrdǝ üzümzarlirini ⱪayturimǝn, «Aⱪor jilƣisi»ni «ümid ixiki» ⱪilip berimǝn; Andin u xu yǝrdǝ yaxliⱪ künliridikidǝk, Misir zeminidin qiⱪⱪan künidǝk küy-nahxa eytidu.
Der vill jag gifva henne sin rätta vingård, och Achors dal, der man predika skall det I hoppas skolen; och der skall hon sjunga, lika som i hennes ungdoms tid, då hon utur Egypti land drog.
16 Wǝ xu küni ǝmǝlgǝ axuruliduki, — dǝydu Pǝrwǝrdigar —«Sǝn Meni «erim» dǝp qaⱪirisǝn, Ikkinqi Meni «Baal»im demǝysǝn.
Och på den tiden, säger Herren, skall du kalla mig: min man, och icke mer kalla mig: min Baal.
17 Qünki Mǝn «Baal»larning namlirini sening aƣzingdin elip taxlaymǝn, Ular bu nami bilǝn ikkinqi ⱨeqⱪandaⱪ ǝslǝnmǝydu.
Ty jag skall låta Baalims namn bortkomma utu hennes mun, så att man deras namn icke mer ihågkomma skall.
18 Xuning bilǝn Mǝn ular üqün daladiki ⱨaywanlar, asmandiki uqar-ⱪanatlar wǝ yǝr yüzidiki ɵmüligüqilǝr bilǝn ǝⱨdǝ tüzimǝn; Mǝn oⱪya, ⱪiliq wǝ jǝngni sundurup zemindin elip taxlaymǝn; [hǝlⱪimni] aman-esǝn yatⱪuzimǝn.
Och jag skall på den tiden göra dem ett förbund med vilddjuren på markene, med foglarna under himmelen, och med matkarna på jordene; och skall borttaga båga, svärd och krig utu landena, och låta dem bo säkre.
19 Xundaⱪ ⱪilip Mǝn seni ǝbǝdil’ǝbǝd Ɵzümgǝ baƣlaymǝn; ⱨǝⱪⱪaniyliⱪta, meⱨir-muⱨǝbbǝttǝ, rǝⱨim-xǝpⱪǝtlǝrdǝ seni Ɵzümgǝ baƣlaymǝn;
Jag vill trolofva dig mig i evig tid; jag skall trolofva dig mig uti rättfärdighet och dom, uti nåd och barmhertighet;
20 Sadaⱪǝtliktǝ seni Ɵzümgǝ baƣlaymǝn, xuning bilǝn sǝn Pǝrwǝrdigarni bilip yetisǝn.
Ja, uti trone vill jag trolofva dig mig; och du skall känna Herran.
21 Wǝ xu künidǝ ǝmǝlgǝ axuruliduki, «Mǝn anglaymǝn» — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — «Mǝn asmanlarning tǝlipini anglaymǝn, bular yǝr-zeminning tǝlipini anglaydu;
På den tiden, säger Herren, vill jag höra; jag skall höra himmelen, och himmelen skall höra jordena;
22 Yǝr-zemin ziraǝtlǝrning, yengi xarab wǝ zǝytun meyining tǝlipini anglaydu; wǝ bular «Yizrǝǝl»ning tǝlipini anglaydu!
Och jorden skall höra kornet, must och oljo, och de skola höra Jisreel.
23 Wǝ Mǝn Ɵzüm üqün uni zeminda teriymǝn; Mǝn «Lo-ruⱨamaⱨ»ƣa rǝⱨim ⱪilimǝn; Mǝn «Lo-ammi»ƣa: «Mening hǝlⱪim!» dǝymǝn; wǝ ular Meni: «Mening Hudayim!» — dǝydu.
Och jag skall behålla henne mig för en säd på jordene, och förbarma mig öfver henne som i ogunst var, och säga till det som intet var mitt folk: Du äst mitt folk; och det skall säga: Du äst min Gud.
