Ibraniylarƣa 12
1 Əmdi ǝtirapimizda guwaⱨqilar xunqǝ qong buluttǝk bizni oruwalƣaqⱪa, ⱨǝrhil eƣir yük ⱨǝm bizgǝ asanla qirmixiwalidiƣan gunaⱨni qɵrüp taxlap, aldimizƣa ⱪoyulƣan yügürüx yolini qidamliⱪ bilǝn besip yügürǝyli; buningda kɵzimizni etiⱪadimizning Yol Baxliƣuqisi wǝ Takamullaxturƣuqisi bolƣan Əysaƣa tikǝyli. U Ɵzini kütkǝn huxalliⱪ üqün kresttiki azabⱪa bǝrdaxliⱪ bǝrdi ⱨǝm uningda bolƣan ⱨaⱪarǝtkǝ pisǝnt ⱪilmidi. Xuning bilǝn U Hudaning tǝhtining ong tǝripidǝ olturƣuzuldi.
Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd.
Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.
3 Kɵnglünglǝrning ⱨerip sowup kǝtmǝsliki üqün, gunaⱨkarlarning xunqǝ ⱪattiⱪ horlaxliriƣa bǝrdaxliⱪ Bǝrgüqini kɵngül ⱪoyup oylanglar.
Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.
4 Gunaⱨⱪa ⱪarxi kürǝxlǝrdǝ tehi ⱪan aⱪⱪuzux dǝrijisigǝ berip yǝtmidinglar.
Ännu haven I icke stått emot ända till blods, i eder kamp mot synden.
5 Hudaning silǝrgǝ Ɵz pǝrzǝntlirim dǝp jekilǝydiƣan [muⱪǝddǝs yazmilardiki] munu sɵzlirini untudunglar: — «I oƣlum, Pǝrwǝrdigarning tǝrbiyisigǝ sǝl ⱪarima, Əyiblǝnginingdǝ kɵnglüng sowup kǝtmisun,
Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar med eder, såsom man talar med söner: »Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom.
6 Qünki Pǝrwǝrdigar sɵyginigǝ tǝrbiyǝ beridu, Mening oƣlum dǝp ⱪobul ⱪilƣanlarning ⱨǝmmisini dǝrrilǝydu».
Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.»
7 Azab qǝkkininglarni Hudaning tǝrbiyisi dǝp bilip, uningƣa bǝrdaxliⱪ beringlar. Qünki silǝrning tǝrbiyǝ elixinglarning ɵzi Hudaning silǝrni oƣlum dǝp muamilǝ ⱪilƣanliⱪini kɵrsitidu. Ⱪaysi pǝrzǝnt atisi tǝripidin tǝrbiyilǝnmǝydu?
Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?
8 Əmdi [Hudaning] tǝrbiyilixidǝ ⱨǝrbir pǝrzǝntining ɵz ülüxi bar; lekin bu ix silǝrdǝ kǝm bolsa ⱨǝⱪiⱪiy oƣulliridin ǝmǝs, bǝlki ⱨaramdin bolƣan pǝrzǝnti bolup qiⱪisilǝr.
Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta.
9 Uning üstigǝ ⱨǝmmimizning ɵzimizgǝ tǝrbiyǝ bǝrgǝn ǝt jǝⱨǝttiki atilirimiz bar, biz ularnimu ⱨɵrmǝtlǝp kǝlduⱪ. Xundaⱪ ikǝn, roⱨlarning atisiƣa tehimu itaǝt ⱪilmamduⱪ? Xundaⱪta ⱨayatimiz yaxnimamdu?
Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva?
10 Ət jǝⱨǝttiki atilirimiz bǝrⱨǝⱪ pǝⱪǝt ɵzi muwapiⱪ kɵrgǝn yol boyiqǝ azƣinǝ waⱪit bizni tǝrbiyiligǝn. Lekin U bolsa bizgǝ paydiliⱪ bolsun dǝp, pak-muⱪǝddǝslikidin muyǝssǝr boluximiz üqün tǝrbiyilǝydu.
De förra agade oss ju för en kort tid, såsom det syntes dem gott, men denne agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet.
11 Əmdi ⱪattiⱪ tǝrbiyǝ berilgǝn waⱪtida adǝmni hux ⱪilmaydu, ǝksiqǝ adǝmni ⱪayƣuƣa qɵmdüridu; biraⱪ buning bilǝn tüzǝlgǝnlǝrgǝ u keyin ⱨǝⱪⱪaniyliⱪtin qiⱪⱪan tinq-hatirjǝmlikning mewisini beridu.
Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet.
12 Xuning üqün, «Telip sanggiliƣan ⱪolunglarni, zǝiplixip kǝtkǝn tizinglarni ruslanglar»
Alltså: »stärken maktlösa händer och vacklande knän»,
13 wǝ «aⱪsaⱪ»larning pükülüp ⱪalmay, bǝlki xipa tepixi üqün pütliringlarni tüz yollarda mangdurunglar.
och »gören räta stigar för edra fötter», så att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.
14 Barliⱪ kixilǝr bilǝn inaⱪ ɵtüxkǝ wǝ pak-muⱪǝddǝs yaxaxⱪa intilinglar; muⱪǝddǝs bolmiƣan kixi ⱨǝrgiz Rǝbni kɵrǝlmǝydu.
Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren.
15 Oyƣaⱪ turunglarki, ⱨeqkim Hudaning meⱨir-xǝpⱪitidin mǝⱨrum ⱪalmisun; aranglarda silǝrgǝ ix tapⱪuzup silǝrni kɵydüridiƣan, xundaⱪla kɵp adǝmlǝrni bulƣap napak boluxⱪa sǝwǝb bolidiƣan birǝr ɵq-adawǝt yiltizi ünmisun.
Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad;
16 Aranglarda ⱨeqbir buzuⱪluⱪ ⱪilƣuqi yaki ɵzining tunji oƣulluⱪ ⱨoⱪuⱪini bir wah tamaⱪⱪa setiwǝtkǝn Əsawdǝk ihlassiz kixi bolmisun.
sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.
17 Qünki silǝrgǝ mǝlumki, Əsaw keyin [atisining] hǝyrlik duasini elixni oyliƣan bolsimu, xundaⱪla uningƣa intilip kɵz yaxlirini eⱪitip yalwurƣan bolsimu, u [bu ixlarni orniƣa] [kǝltüridiƣan] towa ⱪilix yolini tapalmay, rǝt ⱪilindi.
I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter.
18 Qünki silǝr ⱪol bilǝn tutⱪili bolidiƣan, yalⱪunlap ot yenip turuwatⱪan ⱨǝmdǝ sürlük bulut, ⱪarangƣuluⱪ wǝ ⱪara ⱪuyun ⱪapliƣan axu taƣⱪa kǝlmidinglar —
Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga på, ett som »brann i eld», icke till »töcken och mörker» och storm,
19 (u jayda kanay sadasi bilǝn sɵzligǝn awaz yǝtküzülgǝndǝ, bularni angliƣanlar: «Bizgǝ yǝnǝ sɵz ⱪilinmisun!» dǝp [Hudaƣa] yalwuruxti;
icke till »basunljud» och till en »röst» som talade så, att de som hörde den bådo att intet ytterligare skulle talas till dem.
20 qünki ular ⱪilinƣan ǝmrni kɵtürǝlmidi. «Egǝr bu taƣⱪa ⱨǝtta birǝr ⱨaywanning ayiƣi tǝgsimu, qalma-kesǝk ⱪilip ɵltürülsun» [dǝp tapilanƣanidi];
Ty de kunde icke härda ut med det påbud som gavs dem: »Också om det är ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.»
21 u kɵrünüx xundaⱪ ⱪorⱪunqluⱪ idiki, Musamu: «Bǝk ⱪattiⱪ ⱪorⱪup ƣal-ƣal titrǝp kǝttim» degǝnidi).
Och så förskräcklig var den syn man såg, att Moses sade: »Jag är förskräckt och bävar.»
22 — Silǝr bǝlki Zion teƣiƣa, yǝni mǝnggü ⱨayat Hudaning xǝⱨiri — ǝrxtiki Yerusalemƣa, tümǝnligǝn pǝrixtilǝrgǝ,
Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental,
23 isimliri ǝrxtǝ pütülgǝn tunji tuƣulƣanlarning ⱨeyt-mǝrikǝ huxalliⱪida jǝm ⱪilinƣan jamaitigǝ, ⱨǝmmǝylǝnning soraⱪqisi Hudaƣa, takamullaxturulƣan ⱨǝⱪⱪaniy kixilǝrning roⱨliriƣa
till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare som är allas Gud, och till fullkomnade rättfärdigas andar,
24 wǝ yengi ǝⱨdining wasitiqisi Əysaƣa, xundaⱪla ⱨǝm Uning sepilgǝn ⱪeniƣa kǝldinglar. Bu ⱪan Ⱨabilningkidin ǝwzǝl sɵz ⱪilidu.
och till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett stänkelseblod som talar bättre än Abels blod.
25 Bu sɵzni ⱪilƣuqini rǝt ⱪilmasliⱪinglar üqün diⱪⱪǝt ⱪilinglar. Qünki yǝr yüzidǝ ɵzlirigǝ wǝⱨiy yǝtküzüp agaⱨlandurƣuqini rǝt ⱪilƣanlar jazadin ⱪeqip ⱪutulalmiƣan yǝrdǝ, ǝrxtǝ bizni agaⱨlandurƣuqidin yüz ɵrüsǝk, ⱨalimiz tehimu xundaⱪ bolmamdu?
Sen till, att I icke visen ifrån eder honom som talar. Ty om dessa icke kunde undfly, när de visade ifrån sig honom som här på jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola då vi kunna det, om vi vända oss ifrån honom som kungör sin vilja från himmelen?
26 Əmdi xu qaƣda Hudaning awazi zeminni tǝwritiwǝtkǝnidi; lekin ǝmdi U: «Ɵzüm yǝnǝ bir ⱪetim zeminnila ǝmǝs, asmannimu tǝwritimǝn» dǝp wǝdǝ ⱪildi.
Hans röst kom då jorden att bäva; men nu har han lovat och sagt: »Ännu en gång skall jag komma icke allenast jorden, utan ock himmelen att bäva.»
27 «Yǝnǝ bir ⱪetim» degǝn bu sɵz tǝwritilidiƣanlarning, yǝni yaritilƣan nǝrsilǝrning tǝwritilixi bilǝn yoⱪitilidiƣanliⱪini, tǝwrǝtkili bolmaydiƣan nǝrsilǝrning mǝnggü muⱪim bolidiƣanliⱪidin ibarǝt mǝnini bildüridu.
Dessa ord »ännu en gång» giva till känna att de ting, som kunna bäva, skola, eftersom de äro skapade, bliva förvandlade, för att de ting, som icke kunna bäva, skola bliva beståndande.
28 Xuning üqün, tǝwrǝtkili bolmaydiƣan bir padixaⱨliⱪⱪa muyǝssǝr bolup, meⱨir-xǝpⱪǝtni qing tutup bu arⱪiliⱪ ihlasmǝnlik wǝ ǝyminix-ⱪorⱪunq bilǝn Hudani hursǝn ⱪilidiƣan ibadǝtlǝrni ⱪilayli.
Därför, då vi nu skola undfå ett rike som icke kan bäva, så låtom oss vara tacksamma. På det sättet tjäna vi Gud, honom till behag, med helig fruktan och räddhåga.
29 Qünki Hudayimiz ⱨǝmmini yǝwǝtküqi bir ottur.
Ty »vår Gud är en förtärande eld».
