Ⱨabakkuk 3
1 Ⱨabakkuk pǝyƣǝmbǝrning duasi, «Xiggaon» aⱨangida: —
En bön av profeten Habackuk; till Sigjonót.
2 «Pǝrwǝrdigar, mǝn hǝwiringni anglidim, ǝyminip ⱪorⱪtum. I Pǝrwǝrdigar, yillar arisida ixingni ⱪaytidin janlandurƣaysǝn, Yillar arisida ixingni tonutⱪaysǝn; Dǝrƣǝzǝptǝ bolƣiningda rǝⱨimdilliⱪni esinggǝ kǝltürgǝysǝn!
HERRE, jag har hört om dig och häpnat. HERRE, förnya i dessa år dina gärningar, låt oss förnimma dem i dessa år. Mitt i din vrede må du tänka på förbarmande.
3 Tǝngri Temandin, Pak-Muⱪǝddǝs Bolƣuqi Paran teƣidin kǝldi; (Selaⱨ) Uning xan-xǝripi asmanlarni ⱪaplidi, Yǝr yüzi uning mǝdⱨiyiliri bilǝn toldi;
Gud kommer från Teman, den helige från berget Paran. (Sela) Hans majestät övertäcker himmelen, och av hans lov är jorden full.
4 Uning parⱪiraⱪliⱪi tang nuridǝk boldi, Ⱪolidin qaⱪmaⱪ qaⱪⱪandǝk ikki nur qiⱪti; Xu yǝrdǝ uning küq-ⱪudriti yoxurunup turidu.
Då uppstår en glans såsom av solljus, strålar gå ut ifrån honom, och han höljer i dem sin makt.
5 Uning aldidin waba, Putliridin qoƣdǝk yalⱪun qiⱪmaⱪta idi;
Framför honom går pest, och feberglöd följer i hans spår.
6 U turup yǝr yüzini mɵlqǝrlidi; U ⱪariwidi, ǝllǝrni dǝkkǝ-dükkigǝ saldi; «mǝnggü taƣlar» parǝ-parǝ ⱪilindi, «ǝbǝdiy dɵng-egizliklǝr» egildürüldi, Uning yolliri bolsa ǝbǝdiydur.
Han träder fram -- därmed kommer han jorden att darra; en blick -- och han kommer folken att bäva. De uråldriga bergen splittras, de eviga höjderna sjunka ned. Han vandrar de vägar han fordom gick.
7 Mǝn Kuxan ⱪǝbilisining qedirlirining parakǝndiqiliktǝ bolƣanliⱪini, Midiyan zeminidiki pǝrdilǝrni titrǝk basⱪanliⱪini kɵrdum.
Jag ser Kusans hyddor hemsökta av fördärv; tälten darra i Midjans land.
8 Pǝrwǝrdigar dǝryalarƣa aqqiⱪlandimikin? Sening ƣǝziping dǝryalarƣa ⱪaritildimikin? Ⱪǝⱨring dengizƣa ⱪaritildimikin? Atliringƣa, nijat-ⱪutⱪuzuxni epkelidiƣan jǝng ⱨarwiliringƣa minip kǝlgǝnƣusǝn!
Harmas då HERREN på strömmar? Ja, är din vrede upptänd mot strömmarna eller din förgrymmelse mot havet, eftersom du så färdas fram med dina hästar, med dina segerrika vagnar?
9 Sening oⱪyaying ayan ⱪilindi, Sɵzüng boyiqǝ, [Israil] ⱪǝbililirigǝ iqkǝn ⱪǝsǝmliring üqün ayan ⱪilindi! (Selaⱨ) Sǝn yǝr yüzini dǝrya-kǝlkünlǝr bilǝn ayriwǝtting.
Framtagen och blottad är din båge, ditt besvurna ords pilar. (Sela) Till strömfåror klyver du jorden.
10 Taƣlar Seni kɵrüp, azablinip tolƣinip kǝtti; Dolⱪunlap aⱪⱪan sular kǝlkündǝk ɵtüp kǝtti; Qongⱪur dengiz awazini ⱪoyuwetip, Ⱪollirini yuⱪiriƣa ɵrlǝtti.
Bergen se dig och bäva; såsom en störtskur far vattnet ned. Djupet låter höra sin röst, mot höjden lyfter det sina händer.
11 Etilƣan oⱪliringning parⱪiraⱪ nurini kɵrüp, Palildiƣan nǝyzǝngning yoruⱪluⱪini kɵrüp, Ⱪuyax ⱨǝm ay ɵz turalƣusida jim turdi.
Sol och måne stanna i sin boning för skenet av dina farande pilar, för glansen av ditt blixtrande spjut.
12 Sǝn aqqiⱪingda yǝr yüzidin ɵtüp yürüx ⱪilding; Əllǝrni ƣǝzipingdǝ ziraǝtni soⱪⱪandǝk soⱪtung;
I förgrymmelse går du fram över jorden, i vrede tröskar du sönder folken.
13 Ɵz hǝlⱪingning nijat-ⱪutⱪuzuluxi üqün, Sǝn Ɵz Mǝsiⱨing bilǝn billǝ nijat-ⱪutⱪuzux üqün qiⱪting; Ulini boyniƣiqǝ eqip taxlap, Rǝzilning jǝmǝtining bexini urup-yanjip, uningdin ayriwǝtting; (Selaⱨ)
Du drager ut för att frälsa ditt folk, för att bereda frälsning åt din smorde. Du krossar taket på de ogudaktigas hus, du bryter ned huset, från grunden till tinnarna. (Sela)
14 Sǝn uning nǝyziliri bilǝn sǝrdarlirining bexiƣa sanjiding; Ular dǝⱨxǝtlik ⱪara ⱪuyundǝk meni tarⱪitiwetixkǝ qiⱪti, Ularning huxalliⱪi ajiz mɵminlǝrni yoxurun jayda yalmap yutuxtin ibarǝttur!
Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, när de storma fram till att förskingra oss, under fröjd, såsom gällde det att i lönndom äta upp en betryckt.
15 Sǝn atliring bilǝn dengizdin, Yǝni dɵwǝ-dɵwǝ ⱪilinƣan uluƣ sulardin ɵtüp mangding!
Du far med dina hästar fram över havet, över de stora vattnens svall.
16 Mǝn bularni anglidim, iqi-baƣrimni titrǝk basti; Awazni anglap kalpuklirim dir-dir ⱪildi, Ustihanlirim qirip kǝtkǝndǝk boldi, Putlirimni titrǝk basti; Qünki mǝn külpǝtlik künidǝ, Yǝni ɵz hǝlⱪimgǝ tajawuz ⱪilƣuqi besip kirgǝn künidimu, Sǝwr-hatirjǝmliktǝ turuxum kerǝk.
Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälva mina läppar; maktlöshet griper benen i min kropp, jag darrar på platsen där jag står. Ty jag måste ju stilla uthärda nödens tid, medan det kommer, som skall tränga folket.
17 Qünki ǝnjür dǝrihi qeqǝklimisimu, Üzüm tallirida mewǝ bolmisimu, Zǝytun dǝrihigǝ ⱪilƣan ǝjir yoⱪⱪa qiⱪⱪan bolsimu, Etizlar ⱨeq ⱨosul bǝrmigǝn bolsimu, Ⱪotandin ⱪoy padisi üzülgǝn bolsimu, Eƣilda kala padisi yoⱪ bolsimu,
Ja, fikonträdet blomstrar icke mer, och vinträden giva ingen skörd, olivträdets frukt slår fel och fälten alstra ingen äring, fåren ryckas bort ur fållorna, och inga oxar finnas mer i stallen.
18 Mǝn ⱨaman Pǝrwǝrdigardin xadlinimǝn, Manga nijatimni bǝrgüqi Hudayimdin xadliⱪⱪa qɵmülimǝn,
Likväl vill jag glädja mig i HERREN och fröjda mig i min frälsnings Gud.
19 Pǝrwǝrdigar, Rǝb, mening küq-ⱪudritimdur; U mening putlirimni keyikningkidǝk ⱪilidu; Meni yuⱪiri jaylirimda mangƣuzidu! (Bu küy nǝƣmiqilǝrning bexiƣa tapxurulup, tarliⱪ sazlar bilǝn oⱪulsun).
HERREN, Herren är min starkhet; han gör mina fötter såsom hindens och låter mig gå fram över mina höjder. För sångmästaren, med mitt strängaspel.
