Galatiyaliⱪlarƣa 4
1 Yǝnǝ xuni eytimǝnki: Gǝrqǝ bir bala pütün mülükning igisi bolsimu, mirashor gɵdǝk waⱪitlirida taki atisi bǝlgiligǝn waⱪit toxmiƣuqǝ, u ɵz ɵyidiki ⱪuldin pǝrⱪi bolmaydu. Qünki u yǝnila hojidarlar wǝ bala baⱪⱪuqilarning baxⱪuruxida bolidu.
Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;
ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.
3 Xuningƣa ohxax, bizmu gɵdǝk waⱪtimizda, bu dunyadiki «asasiy ⱪaidǝ-ⱪanuniyǝtlǝr» astida ⱪul bolƣaniduⱪ.
Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter».
4 Lekin, waⱪit-saiti toluⱪ toxⱪanda, Huda Ɵz Oƣlini [bu dunyaƣa] ǝwǝtti. U bir ayal kixidin tuƣulƣan, xuningdǝk Tǝwrat ⱪanuni astida tuƣulƣanidi.
Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,
5 Buningdiki mǝⱪsǝt, Huda Tǝwrat ⱪanuni astida yaxiƣan [bizlǝrni] bǝdǝl tɵlǝp ⱨɵrlükkǝ qiⱪirip, bizning oƣulluⱪⱪa ⱪobul ⱪiliniximiz üqündur.
för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.
6 Ⱨǝm silǝr Uning oƣulliri bolƣanliⱪinglar üqün, Huda Ɵz Oƣlining: «Abba! Atam!» dǝp qaⱪirƣuqi Roⱨini ǝwǝtip ⱪǝlbimizgǝ saldi.
Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!»
7 Xuning üqün, silǝr ⱨazir ⱪul ǝmǝs, bǝlki oƣulliridursilǝr; oƣulliri bolƣanikǝnsilǝr, Huda arⱪiliⱪ Ɵzigǝ mirashor bolisilǝr.
Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.
8 Burun, Hudani tonumiƣan waⱪtinglarda dǝrwǝⱪǝ yalƣan ilaⱨlarning ⱪulluⱪiƣa tutulƣansilǝr.
Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar.
9 Əmdiliktǝ, ⱨazir [ⱨǝⱪiⱪiy] Hudani tonuƣanikǝnsilǝr, — yaki eniⱪraⱪ ⱪilip eytⱪanda, Huda tǝripidin tonulƣanikǝnsilǝr, ǝmdi silǝr nemǝ dǝp bu dunyadiki küqsiz, ǝbjǝⱪ ǝrzimǝs «asasiy ⱪaidǝ-ⱪanuniyǝtlǝr»gǝ ⱪarap yanisilǝr? Ularning ⱪulluⱪiƣa yengiwaxtin ⱪaytixni halamsilǝr?
Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?
10 Silǝr alaⱨidǝ kün, ay, pǝsil wǝ yillarni etiwarƣa elip hatirilǝxkǝ baxlidinglar!
I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. --
11 Mǝn ilgiri silǝrgǝ singdürgǝn ǝjrim bikar ketǝrmikin, dǝp silǝr üqün ǝnsirǝwatimǝn.
Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.
12 Ⱪerindaxlar, mǝn xuni silǝrdin ɵtünimǝnki, manga ohxax bolunglar; qünki mǝn silǝrgǝ ohxax boldum. Silǝr ǝslidǝ manga ⱨeq azar yǝtküzmigǝnidinglar.
Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.
13 Əmma silǝrgǝ mǝlumki, ǝtlirimdiki bir zǝiplik tüpǝylidin, mǝn hux hǝwǝrni silǝrgǝ birinqi ⱪetim yǝtküzgǝnidim.
I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder.
14 U qaƣda, ǝtlirimdiki bu zǝiplik silǝrgǝ nisbǝtǝn sinaⱪtǝk bolsimu, lekin silǝr meni kǝmsitmidinglar yaki qǝtkǝ ⱪaⱪmidinglar. Əksiqǝ, meni Huda ǝwǝtkǝn bir pǝrixtini, ⱨǝtta Mǝsiⱨ Əysa ɵzini kütkǝndǝk kütüwaldinglar.
Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv.
15 U qaƣdiki bǝht-bǝrikitinglar ǝmdi nǝgǝ kǝtti?! Mǝn silǝrgǝ guwaⱨqi bolup eytalaymǝnki, u qaƣda silǝr mumkin bolsa, manga kɵzliringlarni oyup berixkimu razi idinglar!
När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.
16 Əmdiliktǝ, silǝrgǝ ⱨǝⱪiⱪǝtni sɵzligǝnlikim üqün düxmininglarƣa aylinip ⱪaldimmu?
Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen!
17 [Mǝn eytip ɵtkǝn] ⱨeliⱪi adǝmlǝr silǝrgǝ ⱪizƣinliⱪ kɵrsitidu, ǝmma niyiti durus ǝmǝs; ular pǝⱪǝt silǝrni [nijatning] sirtiƣa qiⱪirip, ⱪizƣinliⱪinglarni ɵzlirigǝ ⱪaritiwalmaⱪqi.
Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.
18 Əmma mǝn silǝr bilǝn birgǝ bolƣan waⱪitlardila ǝmǝs, bǝlki daim yahxi ixⱪa ⱪizƣinliⱪ ⱪilixning ɵzi yahxidur, ǝlwǝttǝ.
Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder,
19 Sɵyümlük balilirim! Mǝsiⱨ silǝrdǝ tɵrǝldürülgüqǝ mǝn silǝr üqün tolƣaⱪ azablirini yǝnǝ bir ⱪetim tartiwatimǝn!
I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.
20 Mening ⱨazirla yeninglarƣa berip, silǝrgǝ baxⱪiqǝ tǝlǝppuz bilǝn sɵzligüm keliwatidu; qünki bu ǝⱨwalinglar toƣruluⱪ nemǝ ⱪilixni zadila bilmǝywatimǝn!
Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.
21 I Tǝwrat ⱪanunining ilkidǝ yaxaxni halaydiƣanlar, silǝrdin xuni sorap baⱪay, silǝr Tǝwratning ɵzidǝ nemǝ deyilgǝnlikigǝ ⱪulaⱪ salmamsilǝr?
Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger?
22 Tǝwratta, Ibraⱨimning ikki oƣli bolup, biri dedǝktin, yǝnǝ biri ⱨɵr ayalidin bolƣan, dǝp hatirilǝngǝn.
Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.
23 Dedǝktin bolƣan oƣul «ǝt bilǝn» tuƣulƣan; ⱨɵr ayalidin bolƣan oƣul bolsa Hudaning wǝdisi arⱪiliⱪ tuƣulƣandur.
Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.
24 Bu ikki ixni bir ohxitix degili bolidu. Bu ikki ayal [Hudaning insanlar bilǝn] tüzgǝn ikki ǝⱨdisining wǝkilidur. Birinqi ǝⱨdǝ Sinay [teƣidin] kelip, dǝrⱨǝⱪiⱪǝt balilirini ⱪulluⱪta boluxⱪa tuƣidu; mana Ⱨǝjǝr uningƣa wǝkildur;
Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.
25 demǝk, Ⱨǝjǝr bolsa Ərǝbistandiki Sinay teƣiƣa simwol ⱪilinip, yǝni bügünki Yerusalemƣa ohxitilidu; qünki u xǝⱨǝr wǝ uning baliliri ⱪulluⱪta turmaⱪta.
Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.
26 Əmma yuⱪiridin bolƣan Yerusalem ⱨɵrdur, u ⱨǝmmimizning anisidur;
Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.
27 Qünki, [muⱪǝddǝs yazmilarda] mundaⱪ yezilƣan: — «Huxal bol, i pǝrzǝnt kɵrmigǝn tuƣmas ayal! Tǝntǝnǝ ⱪilip yangrat, towla, i tolƣaⱪ tutup baⱪimiƣan! — Qünki ƣerib ayalning baliliri eri bar ayalningkidin kɵptur!»
Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.»
28 Əmdi i ⱪerindaxlar, Isⱨaⱪ Hudaning wǝdisidin tuƣulƣandǝk bizmu Hudaning wǝdisi boyiqǝ tuƣulƣan pǝrzǝntlǝrmiz.
Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.
29 Lekin u qaƣda «ǝtlǝrdin tuƣulƣan» bala «roⱨtin tuƣulƣan» baliƣa ziyankǝxlik ⱪilƣinidǝk, ⱨazir xundaⱪ bolidu.
Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.
30 Lekin muⱪǝddǝs yazmilarda nemǝ deyilgǝn? Uningda: «Sǝn bu dedikingni oƣli bilǝn ⱪoxup ⱨǝydiwǝt! Qünki dedǝktin tapⱪan oƣul ⱨǝrgiz ⱨɵr ayalingdin bolƣan oƣul bilǝn mirasⱪa ortaⱪ bolmaydu!» dǝp pütülgǝn.
Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.»
31 Əmdi, ⱪerindaxlar, biz dedǝkning ǝmǝs, bǝlki ⱨɵr ayalning pǝrzǝntliridurmiz. Mǝsiⱨ bizni ⱨɵrlüktǝ yaxisun dǝp ⱨɵr ⱪildi. Xuning bilǝn uningda tapan tirǝp turunglar wǝ ⱪulluⱪning boyunturuⱪiƣa ⱪaytidin ⱪisilip ⱪalmanglar.
Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun. Se Makter i Ordförkl.
