Əzakiyal 9
1 U ⱪuliⱪimƣa küqlük bir awazda towlap: — Yeⱪin kelinglar, xǝⱨǝrgǝ mǝs’ul bolƣuqilar, ⱨǝrbiringlar ɵz ⱨalakǝt ⱪoralinglarni ⱪolunglarƣa tutunglar, — dedi.
Och han ropade med höga röst för min öron, och sade: Det är för handene, att staden skall hemsökt varda, och hvar och en hafve ett mordvapen i sine hand.
2 Wǝ mana, altǝ kixining [ibadǝthanining] ximaliƣa ⱪaraydiƣan «Yuⱪiri dǝrwaza» tǝrǝptin keliwatⱪinini kɵrdüm. Ⱨǝrbirisi ⱪolida bitqit ⱪilƣuqi ⱪoralini tutⱪan; ularning otturisida yeniƣa pütükqining siyaⱨdeni esiⱪliⱪ turƣan, kanap kiyimlǝrni kiygǝn birsi bar idi; wǝ ular [ibadǝthaniƣa] kirip, mis ⱪurbangaⱨning yenida turdi.
Och si, der kommo sex män på vägen ifrå öfra portenom, som norrut är, och hvar och en hade ett skadeligit vapen i sine hand; men der var en ibland dem, som hade linnkläder uppå, och ett skriftyg vid sina sido, och de gingo in, och trädde intill kopparaltaret.
3 Xu qaƣda Israilning Hudasining xan-xǝripi ǝsli turƣan kerubtin kɵtürülüp ɵyning bosuƣisida turdi. Pǝrwǝrdigar yeniƣa pütükqining siyaⱨdeni esiⱪliⱪ turƣan, kanap kiyimlǝrni kiygǝn kixini qaⱪirip uningƣa: —
Och Israels Guds härlighet steg upp ifrå Cherub, öfver hvilkom hon var, intill huströskelen, och ropade till honom, som linnkläden på hade, och skriftyget vid sina sido.
4 Xǝⱨǝrning otturisidin, yǝni Yerusalemning otturisidin ɵtüp, xǝⱨǝr iqidǝ ɵtküzülgǝn barliⱪ yirginqlik ixlar tüpǝylidin aⱨ-nadamǝt qǝkkǝn kixilǝrning pexanlirigǝ bir bǝlgǝ salƣin, — dedi.
Och Herren sade till honom: Gack igenom Jerusalems stad, och teckna de män i ännet med ett tecken, som sucka och jämra sig öfver den styggelse, som derinne sker.
5 Wǝ manga anglitip baxⱪa kixilǝrgǝ: — Bu kixining kǝynidin xǝⱨǝrni kezip, adǝmlǝrni ⱪiringlar; kɵzünglar rǝⱨim ⱪilmisun, ularƣa iqinglarni aƣritmanglar!
Men till de andra sade han, mig åhörande: Går efter dessom igenom staden, och slår derinne; edor ögon skola ingen skona, eller med någon öfverse.
6 Birnimu ⱪoymay ⱨǝmmini — ⱪerilar, yax yigit-ⱪizlar, bowaⱪ-balilar wǝ ayallarni ⱪoymay ɵltürüwetinglar; pǝⱪǝt bǝlgǝ ⱪoyulƣan kixilǝrgǝ yeⱪinlaxmanglar; bu ixni ɵz muⱪǝddǝs jayimdin baxlanglar, — dedi. Xunga ular Hudaning ɵyi aldida turƣan ⱨeliⱪi aⱪsaⱪallardin baxliƣan.
Slår både gamla, ynglingar, jungfrur, barn och qvinnor, till döds; men de som tecknet hafva på sig, ingen af dem skolen I vederkomma; begynner först uppå minom helgedom. Och de begynte på de gamla män, som för husena voro.
7 Wǝ U ularƣa: — Ɵyni bulƣanglar, ⱨoylilirini ɵltürülgǝnlǝr bilǝn toldurunglar; ǝmdi beringlar! — dedi. Xuning bilǝn ular qiⱪip xǝⱨǝr boyiqǝ adǝmlǝrni ⱪirixⱪa baxlidi.
Och han sade till dem: Ohelger huset och görer gårdarna fulla med döda kroppar; går här ut. Och de gingo ut, och slogo i stadenom.
8 Wǝ xundaⱪ boldiki, ular adǝmlǝrni ⱪirƣinida, mǝn yalƣuz ⱪaldim; ɵzümni yǝrgǝ düm taxlidim wǝ: — Aⱨ, Rǝb Pǝrwǝrdigar! Sǝn Yerusalemƣa ⱪaritilƣan ⱪǝⱨringni tɵkkǝndǝ Israilning barliⱪ ⱪaldisini ⱨalak ⱪilamsǝn? — dedim.
Och då de utslagit hade, var jag ännu qvar blifven, och jag föll på mitt ansigte, ropade och sade: Ack! Herre Herre, vill du då förgöra alla de qvarlefda i Israel, att du så utgjuter dina vrede öfver Jerusalem?
9 Wǝ U manga: — Israil wǝ Yǝⱨuda jǝmǝtining ⱪǝbiⱨliki intayin rǝzil; qünki ular: «Pǝrwǝrdigar zeminni taxlap kǝtti; Pǝrwǝrdigar bizni kɵrmǝydu» — dǝydu.
Och han sade till mig: Israels hus och Juda hus missgerning är allt för stor; det är icke annat än öfvervåld och orätt i landena och i stadenom; ty de säga: Herren hafver öfvergifvit landet, och Herren ser oss intet.
10 «Mǝn bolsam, Mening kɵzüm ularƣa rǝⱨim ⱪilmaydu, iqimnimu ularƣa aƣritmaymǝn; Mǝn ularning yolini ɵz bexiƣa qüxürimǝn, — dedi.
Derföre skall mitt öga ock intet skona, och ingen nåd bevisa; utan jag skall göra med dem, som de förtjent hafva.
11 Wǝ mana, yeniƣa pütükqining siyaⱨdenini asⱪan, kanap kiyimlǝrni kiygǝn kixi ⱪilƣan ixni mǝlum ⱪilip: «Manga Sǝn buyruƣan ixni orundidim» — dedi.
Och si, den mannen, som linnkläden uppå hade, och skriftyget vid sina sido, svarade, och sade: Jag hafver gjort såsom du mig budit hafver.
