Ⱨekmǝt topliƣuqi 7
1 Yahxi nam-abroy ⱪimmǝtlik tutiyadin ǝwzǝl; adǝmning ɵlüx küni tuƣulux künidin ǝwzǝldur.
Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?
2 Matǝm tutux ɵyigǝ berix ziyapǝt-toy ɵyigǝ berixtin ǝwzǝl; qünki axu yǝrdǝ insanning aⱪiwiti ayan ⱪilinidu; tirik bolƣanlar buni kɵngligǝ püküxi kerǝk.
Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
3 Ƣǝxlik külkidin ǝwzǝldur; qünki qirayning pǝrixanliⱪi bilǝn ⱪǝlb yahxilinidu.
Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
4 Dana kixining ⱪǝlbi matǝm tutux ɵyidǝ, biraⱪ ǝhmǝⱪning ⱪǝlbi tamaxining ɵyididur.
Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
5 Əhmǝⱪlǝrning nahxisini angliƣandin kɵrǝ, dana kixining tǝnbiⱨini angliƣin;
De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
6 Qünki ǝhmǝⱪning külkisi ⱪazan astidiki yantaⱪlarning paraslixidǝk, halas; bumu bimǝniliktur.
Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
7 Jǝbir-zulum dana adǝmni nadanƣa aylanduridu, Para bolsa ⱪǝlbni ⱨalak ⱪilidu.
Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
8 Ixning ayiƣi bexidin ǝwzǝl; Sǝwr-taⱪǝtlik roⱨ tǝkǝbbur roⱨtin ǝwzǝldur.
Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
9 Roⱨingda hapa boluxⱪa aldirima; Qünki hapiliⱪ ǝhmǝⱪlǝrning baƣrida ⱪonup yatidu.
Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
10 «Nemixⱪa burunⱪi künlǝr ⱨazirⱪi künlǝrdin ǝwzǝl?» — demǝ; qünki sening bundaⱪ soriƣining danaliⱪtin ǝmǝs.
Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
11 Danaliⱪ mirasⱪa ohxax yahxi ix, ⱪuyax nuri kɵrgüqilǝrgǝ paydiliⱪtur.
Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.
12 Qünki danaliⱪ pul panaⱨ bolƣandǝk, panaⱨ bolidu; biraⱪ danaliⱪning ǝwzǝlliki xuki, u ɵz igilirini ⱨayatⱪa erixtüridu.
Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
13 Hudaning ⱪilƣanlirini oylap kɵr; qünki U ǝgri ⱪilƣanni kim tüz ⱪilalisun?
Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
14 Awat künidǝ ⱨuzur al; wǝ yaman künidimu xuni oylap kɵr: — Huda ularning birini, xundaⱪla yǝnǝ birinimu tǝng yaratⱪandur; xuning bilǝn insan ɵzi kǝtkǝndin keyin bolidiƣan ixlarni bilip yetǝlmǝydu.
Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
15 Mǝn buning ⱨǝmmisini bimǝnǝ künlirimdǝ kɵrüp yǝttim; ⱨǝⱪⱪaniy bir adǝmning ɵz ⱨǝⱪⱪaniyliⱪi bilǝn yoⱪilip kǝtkǝnlikini kɵrdüm, xuningdǝk rǝzil bir adǝmning ɵz rǝzilliki bilǝn ɵmrini uzaratⱪanliⱪini kɵrdüm.
Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
16 Ɵzüngni dǝp ⱨǝddidin ziyadǝ ⱨǝⱪⱪaniy bolma; wǝ ɵzüngni dǝp ⱨǝddidin ziyadǝ dana bolma; sǝn ɵz-ɵzüngni alaⱪzadǝ ⱪilmaⱪqimusǝn?
Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
17 Ɵzüngni dǝp ⱨǝddidin ziyadǝ rǝzil bolma, yaki ǝhmǝⱪ bolma; ɵz ǝjiling toxmay turup ɵlmǝkqimusǝn?
Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
18 Xunga, bu [agaⱨni] qing tut, xuningdin u [agaⱨnimu] ⱪolungdin bǝrmigining yahxi; qünki Hudadin ⱪorⱪidiƣan kixi ⱨǝr ikkisi bilǝn utuⱪluⱪ bolidu.
Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
19 Danaliⱪ dana kixini bir xǝⱨǝrni baxⱪuridiƣan on ⱨɵkümrandin ziyadǝ küqlük ⱪilidu.
Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
20 Bǝrⱨǝⱪ, yǝr yüzidǝ daim meⱨribanliⱪ yürgüzidiƣan, gunaⱨ sadir ⱪilmaydiƣan ⱨǝⱪⱪaniy adǝm yoⱪtur.
Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
21 Yǝnǝ, hǝⱪlǝrning ⱨǝmmila gǝp-sɵzlirigǝ anqǝ diⱪⱪǝt ⱪilip kǝtmǝ; bolmisa, ɵz hizmǝtkaringning sanga lǝnǝt oⱪuƣanliⱪini anglap ⱪelixing mumkin.
Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
22 Qünki kɵnglüngdǝ, ɵzüngningmu xuningƣa ohxax baxⱪilarƣa kɵp ⱪetim lǝnǝt ⱪilƣanliⱪingni obdan bilisǝn.
Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
23 Bularning ⱨǝmmisini danaliⱪ bilǝn sinap baⱪtim; mǝn: «Dana bolimǝn» desǝmmu, ǝmma u mǝndin yiraⱪ idi.
Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
24 Barliⱪ yüz bǝrgǝn ixlar bolsa ǝⱪlimizdin yiraⱪ, xuningdǝk intayin sirliⱪtur; kim uni izdǝp bilip yetǝlisun?
Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.
25 Mǝn qin kɵnglümdin danaliⱪ wǝ ǝⱪliy bilimni bilixkǝ, sürüxtürüxkǝ wǝ izdǝxkǝ, xundaⱪla rǝzillikning ǝhmǝⱪliⱪini, ǝhmǝⱪliⱪning tǝlwilik ikǝnlikini bilip yetixkǝ zeⱨnimni yiƣdim.
Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
26 Xuning bilǝn kɵngli tor wǝ ⱪiltaⱪ, ⱪolliri asarǝt bolƣan ayalning ɵlümdin aqqiⱪ ikǝnlikini bayⱪidim; Hudani hursǝn ⱪilidiƣan kixi uningdin ɵzini ⱪaquridu, biraⱪ gunaⱨkar adǝm uningƣa tutulup ⱪalidu.
När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
27 Bu bayⱪiƣanlirimƣa ⱪara, — dǝydu ⱨekmǝt topliƣuqi — pakitlarni bir-birigǝ baƣlap selixturup, ǝⱪil izdidim;
då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
28 mening ⱪǝlbim uni yǝnila izdimǝktǝ, biraⱪ tehi tapalmidim! — Ming kixi arisida bir durus ǝrkǝkni taptim — biraⱪ xu ming kixi arisidin birmu durus ayalni tapalmidim.
Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
29 Mana kɵrgin, mening bayⱪiƣanlirim pǝⱪǝt muxu birla — Huda adǝmni ǝsli durus yaratⱪan; biraⱪ adǝmlǝr bolsa nurƣunliƣan ⱨiylǝ-mikirlǝrni izdǝydu.
Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.
