Rosullarning paaliyǝtliri 9
1 Əmma [xu qaƣlar] Saul ⱨǝr nǝpisidǝ Rǝbning muhlisliriƣa tehiqǝ izqil ⱪirƣinqiliⱪ tǝⱨditliri seliwatⱪan pǝyt idi. U Bax kaⱨinning aldiƣa berip,
Men Saulus, som alltjämt andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen
2 Dǝmǝxⱪ xǝⱨiridiki sinagoglarƣa tǝwsiyǝ heti yezip berixni soridi. Xundaⱪ bolƣanda, u Dǝmǝxⱪtǝ [Mǝsiⱨ] yolidikilǝrdin birǝrsini, mǝyli ǝr bolsun, ayal bolsun tepiwalsila, baƣlap tutⱪun ⱪilip, Yerusalemƣa elip kelixkǝ ruhsǝt bolatti.
och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, för att, om han funne några som voro på »den vägen», vare sig män eller kvinnor, han skulle kunna föra dem bundna till Jerusalem.
3 Saul yolƣa qiⱪip, Dǝmǝxⱪ xǝⱨirigǝ yeⱪinlaxⱪanda, tuyuⱪsiz asmandin küqlük bir nur qüxüp, uning ǝtrapini yorutuwǝtti.
Men när han på sin färd nalkades Damaskus, hände sig att ett sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom.
4 U yǝrgǝ yiⱪildi wǝ ɵzigǝ: — Saul, Saul! Manga nemixⱪa ziyankǝxlik ⱪilisǝn? — degǝn bir awazni anglidi.
Och han föll ned till jorden och hörde då en röst som sade till honom: »Saul, Saul, varför förföljer du mig?»
5 — I Rǝb, sǝn kimsǝn? — dǝp soridi u. Awaz: — Mǝn sǝn ziyankǝxlik ⱪiliwatⱪan Əysadurmǝn.
Då sade han: »Vem är du, Herre?» Han svarade: »Jag är Jesus, den som du förföljer.
6 Ornungdin tur, xǝⱨǝrgǝ kir, nemǝ ⱪilixing kerǝkliki sanga eytip berilidu» — dedi.
Men stå nu upp och gå in i staden, så skall där bliva dig sagt vad du har att göra.»
7 Uning bilǝn billǝ mangƣan adǝmlǝr awazni anglisimu, ⱨeqkimni kɵrǝlmigǝqkǝ, xu yǝrdǝ ün qiⱪiralmay turupla ⱪaldi.
Och männen som voro med honom på färden stodo mållösa av skräck, ty de hörde väl rösten, men sågo ingen.
8 Saul yǝrdin turup, kɵzlirini eqip ⱪaridi, lekin ⱨeq nǝrsini kɵrǝlmidi. Ⱨǝmraⱨliri uni ⱪolidin yetilǝp Dǝmǝxⱪⱪǝ elip kirdi.
Och Saulus reste sig upp från jorden, men när han öppnade sina ögon, kunde han icke mer se något. De togo honom därför vid handen och ledde honom in i Damaskus.
9 U üq küngiqǝ kɵzi kɵrmǝs bolup nǝ yemidi nǝ iqmidi.
Och under tre dagar såg han intet; och han varken åt eller drack.
10 Dǝmǝxⱪtǝ Ananiyas isimlik mǝlum bir muhlis bar idi. Rǝb uningƣa bir ƣayibanǝ kɵrünüxtǝ kɵrünüp uni: — Ananiyas! — dǝp qaⱪirdi. — Mana mǝn, i Rǝb, — dǝp jawab bǝrdi u.
Men i Damaskus fanns en lärjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: »Ananias!» Han svarade: »Här är jag, Herre.»
11 Rǝb uningƣa: — Sǝn dǝrⱨal «Tüz» dǝp atalƣan koqiƣa berip, Yǝⱨudaning ɵyidin Tarsusluⱪ Saul isimlik birini sorap tap; qünki mana, u dua-tilawǝt ⱪiliwatidu.
Och Herren sade till honom: »Stå upp och gå till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus, från Tarsus. Ty se, han beder.
12 U dua ⱪiliwatⱪinida, ƣayibanǝ kɵrünüxtǝ Ananiyas isimlik bir kixining kelip, kɵzini kɵridiƣan ⱪilix üqün üstigǝ ⱪolini tǝgküzgǝnlikini kɵrdi, — dedi.
Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade händerna på honom, för att han skulle få sin syn igen.»
13 Ananiyas: — I Rǝb, mǝn bu adǝmning hǝwirini nurƣun kixilǝrdin anglidim, u Yerusalemdiki muⱪǝddǝs bǝndiliringgǝ xunqǝ kɵp ziyan-zǝhmǝt yǝtküzgǝn!
Då svarade Ananias: »Herre, jag har av många hört huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.
14 Ⱨazir u muxu yǝrdǝ namingƣa nida ⱪilƣanlarning ⱨǝmmisini tutup baƣlax üqün bax kaⱨinlardin ⱨoⱪuⱪ aptu — dedi.
Och han har nu här med sig fullmakt ifrån översteprästerna att fängsla alla dem som åkalla ditt namn.»
15 Lekin Rǝb uningƣa: — Bariwǝr! Qünki u namimni ǝllǝrning wǝ ularning padixaⱨlirining ⱨǝm Israillarning aldida ayan ⱪilix üqün ɵzümgǝ alaⱨidǝ talliƣan bir ǝswabtur.
Men Herren sade till honom: »Gå åstad; ty denne man är mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn;
16 Qünki mǝn uningƣa namim üqün ⱪanqilik azab-oⱪubǝtlǝrni tartixining muⱪǝrrǝr ikǝnlikini ayan ⱪilimǝn, — dedi.
och jag skall visa honom huru mycket han måste lida för mitt namns skull.»
17 Buning bilǝn Ananiyas berip, xu ɵygǝ kirdi; u ⱪollirini Saulning üstigǝ tǝgküzüp uningƣa: — Ⱪerindax Saul, Rǝb, yǝni bu yǝrgǝ keliwatⱪan yolungda sanga kɵrüngǝn Əysa, kɵzliringni kɵrǝlǝydiƣan bolsun dǝp wǝ sening Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa tolduruluxung üqün meni xǝhsǝn ɵzi ǝwǝtti, — dewidi,
Då gick Ananias åstad och kom in i huset; och han lade sina händer på honom och sade: »Saul, min broder, Herren har sänt mig, Jesus, som visade sig för dig på vägen där du färdades; han har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bliva uppfylld av helig ande.»
18 Saulning kɵzliridin huddi beliⱪ ⱪasiriⱪidǝk bolƣan bir nǝrsilǝr qüxüp, kɵzliri eqilip kɵrǝlǝydiƣan boldi. U ornidin turup, qɵmüldürüxni ⱪobul ⱪildi.
Då var det strax såsom om fjäll föllo ifrån hans ögon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig.
19 U ƣizalanƣandin keyin, ⱪuwwǝtlinip maƣdurƣa kirdi.
Sedan tog han sig mat och blev därav stärkt. Därefter var han någon tid tillsammans med lärjungarna i Damaskus.
20 [Saul] Dǝmǝxⱪtiki muhlislarning yenida birnǝqqǝ kün turdi wǝ waⱪitni ɵtküzmǝy sinagoglarƣa kirip, «U kixi Hudaning Oƣlidur» dǝp Əysani jakarlaxⱪa baxlidi.
Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son.
21 Uni angliƣanlar sɵzliridin intayin ⱨǝyran boluxup: — Bu adǝm Yerusalemda bu namƣa nida ⱪilƣuqilarni ⱪattiⱪ wǝyran ⱪilƣan ⱨeliⱪi adǝm ǝmǝsmu? Bu yǝrgimu muxundaⱪlarni baƣlap bax kaⱨinlarƣa tutup berix mǝⱪsitidǝ kǝlgǝnmidu? — deyixti.
Och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad och sade: »Var det icke denne som i Jerusalem förgjorde dem som åkallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, för att han skulle föra sådana människor bundna till översteprästerna?»
22 Lekin Saulning ⱪayil ⱪilix küqi barƣanseri exip, Əysaning Mǝsiⱨ ikǝnlikini ispatlap Dǝmǝxⱪtiki Yǝⱨudiylarni parakǝndiqilikkǝ qɵmdürdi.
Men Saulus uppträdde med allt större kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarslösa, i det han bevisade att Jesus var Messias.
23 Kɵp künlǝrdin keyin, Yǝⱨudiylar Saulni yoⱪatmaⱪⱪa ⱪǝst ⱪilmaⱪqi boldi.
När så en längre tid hade förgått, rådslogo judarna om att röja honom ur vägen;
24 Lekin Saul ularning suyiⱪǝstidin hǝwǝr tapti; uni tutup ɵltürüx üqün ular keqǝ-kündüz xǝⱨǝrning ⱪowuⱪlirida paylap yürdi.
men deras anslag blev bekant för Saulus. Och då de nu, för att kunna röja honom ur vägen, till och med höllo vakt vid stadsportarna både dag och natt,
25 Lekin muhlislar bir küni keqidǝ uni qong sewǝtkǝ olturƣuzup, sepil [kamaridin] qüxürdi.
togo hans lärjungar honom en natt och släppte honom ut genom muren, i det att de sänkte ned honom i en korg.
26 Saul Yerusalemƣa yetip berip, u yǝrdiki muhlislarƣa ⱪoxulmaⱪqi boldi, lekin ularning ⱨǝmmisi uning muhlis ikǝnlikigǝ ixǝnmǝy, uningdin ⱪorⱪti.
När han sedan kom till Jerusalem, försökte han att närma sig lärjungarna; men alla fruktade för honom, ty de trodde icke att han verkligen var en lärjunge.
27 Biraⱪ Barnabas uni elip berip, rosullar bilǝn kɵrüxtürdi. U ularƣa Saulning Dǝmǝxⱪning yolida Rǝbni ⱪandaⱪ kɵrgǝnlikini, Rǝbningmu uningƣa gǝp ⱪilƣanliⱪini qüxǝndürdi wǝ uning Dǝmǝxⱪtǝ Əysaning namida ⱪandaⱪ jür’ǝtlik bilǝn sɵz-kalam yǝtküzgǝnlikini uⱪturdi.
Då tog Barnabas sig an honom och förde honom till apostlarna och förtäljde för dem huru han på vägen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn.
28 Buning bilǝn, Saul Yerusalemda rosullar bilǝn billǝ oquⱪ-axkarǝ yürüp, yürǝklik ⱨalda Rǝbning namida sɵz-kalam yǝtküzǝtti.
Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn;
29 U yǝnǝ grekqǝ sɵzlixidiƣan Yǝⱨudiylar bilǝnmu sɵzlixip munazirilixǝtti; nǝtijisi, ular uningƣa ⱪǝst ⱪilmaⱪqi boldi.
och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde försök att röja honom ur vägen.
30 Ⱪerindaxlar bu ixtin hǝwǝr tepip, uni Ⱪǝysǝriyǝ xǝⱨirigǝ elip berip, andin u yǝrdin Tarsus degǝn xǝⱨǝrgǝ yolƣa saldi.
När bröderna förnummo detta, förde de honom ned till Cesarea och sände honom därifrån vidare till Tarsus.
31 U qaƣda, pütkül Yǝⱨudiyǝ, Galiliyǝ wǝ Samariyǝdiki jamaǝtlǝr [bir mǝzgil] tinqliⱪⱪa erixip, [etiⱪadta] ⱪuruldi; Rǝbning ⱪorⱪunqida mengip, Muⱪǝddǝs Roⱨning riƣbǝt-tǝsǝllisi bilǝn ularning sanlirimu barƣanseri kɵpǝymǝktǝ idi.
Så hade nu församlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.
32 Xu waⱪitlarda xundaⱪ boldiki, Petrus ⱨǝrⱪaysi jaylarni arilap yürgǝndǝ, Lidda xǝⱨiridiki muⱪǝddǝs bǝndilǝrnimu yoⱪlaxⱪa qüxti.
Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hände sig att han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.
33 U yǝrdǝ u Əneyas isimlik bir adǝmni uqratti. Bu adǝm palǝq bolup, orun tutup yatⱪili sǝkkiz yil bolƣanikǝn.
Där träffade han på en man vid namn Eneas, som i åtta år hade legat till sängs; han var nämligen lam.
34 Petrus uningƣa: — Əneyas, Əysa, yǝni Mǝsiⱨ bolƣuqi seni saⱪaytidu. Ornungdin turup, palisingni yiƣixtur! — dedi. U dǝrⱨal ornidin turdi.
Och Petrus sade till honom: »Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stå upp och lägg ihop din bädd.» Då stod han strax upp.
35 [Əneyasni] kɵrgǝn Lidda xǝⱨiridiki wǝ Xaron rayonidikilǝrning ⱨǝmmisi towa ⱪilip Rǝbgǝ baƣlandi.
Och alla som bodde i Lydda och i Saron sågo honom; och de omvände sig till Herren.
36 Yoppa xǝⱨiridǝ bolsa Tabita isimlik bir ayal muhlis bar idi (uning ismi grekqidǝ «Dorkas» idi). U ⱨǝrdaim yahxi ǝmǝllǝr wǝ hǝyr-sahawǝtlik ixlarƣa berilǝtti.
I Joppe bodde då en lärjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma som Dorkas). Hon överflödade i goda gärningar och gav allmosor rikligen.
37 Xu künlǝrdǝ xundaⱪ boldiki, u kesǝl bolup, ɵlüp kǝtti. Kixilǝr jǝsǝtni yuyup, üstünki ⱪǝwǝttiki bir ɵygǝ yatⱪuzup ⱪoydi.
Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog. Och man tvådde henne och lade henne i en sal i övre våningen.
38 Yoppa xǝⱨiri Lidda xǝⱨirigǝ yeⱪin bolƣaqⱪa, Yoppadiki muhlislar Petrusning Liddada ikǝnlikini anglap, uning aldiƣa ikki adǝm ǝwǝtti. Ular: «Ⱨayal bolmay yenimizƣa kǝlsǝng!» — dǝp yelindi.
Då nu Lydda låg nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de två män till honom och bådo honom att utan dröjsmål komma till dem.
39 Petrus ornidin turup ular bilǝn billǝ Yoppaƣa bardi. Yoppaƣa yetip kelixi bilǝn ular uni üstünki ⱪǝwǝttiki ɵygǝ baxlap qiⱪti. Barliⱪ tul ayallar Petrusning ǝtrapiƣa olixip, yiƣa-zar ⱪilixip uningƣa Dorkasning ular bilǝn billǝ bolƣan waⱪtida ɵzlirigǝ tikip bǝrgǝn kɵnglǝk-kiyimlirini kɵrsitixti.
Petrus stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit, förde de honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkring honom gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjord, medan hon ännu levde ibland dem.
40 Lekin Petrus ⱨǝmmǝylǝnni qiⱪiriwetip, tizlinip olturup dua ⱪildi. Andin u jǝsǝtkǝ ⱪarap: — Tabita, ornungdin tur! — dedi. Tabita kɵzini eqip, Petrusni kɵrüp, ornida olturdi.
Då tillsade Petrus dem allasammans att gå ut och föll ned på sina knän och bad; sedan vände han sig mot den döda och sade: »Tabita, stå upp.» Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.
41 Petrus uningƣa ⱪolini uzitip uni yɵlǝp turƣuzdi wǝ muⱪǝddǝs bǝndilǝr bilǝn tul ayallarni qaⱪirip, Dorkasni ularƣa tirik tapxurup bǝrdi.
Och han räckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de heliga, jämte änkorna, och ställde henne levande framför den.
42 Bu hǝwǝr pütkül Yoppaƣa tarⱪilip, nurƣun kixilǝr Rǝbgǝ etiⱪad ⱪildi.
Detta blev bekant i hela Joppe, och många kommo till tro på Herren.
43 Xundaⱪ boldiki, Petrus Yoppada Simon isimlik bir kɵnqining ɵyidǝ uzun künlǝr turdi.
Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en garvare vid namn Simon. Se Väg i Ordförkl. Båda namnen betyda hind; det förra är ett arameiskt ord, det senare ett grekiskt.
