Rosullarning paaliyǝtliri 19
1 Apollos Korint xǝⱨiridiki waⱪtida, Pawlus sǝpǝr ⱪilip, iqki ⱪuruⱪluⱪ arⱪiliⱪ Əfǝsus xǝⱨirigǝ kǝldi. U yǝrdǝ bǝzi muhlislar bilǝn uqrixip,
Och begaf sig, medan Apollos var i Corintho, att Paulus vandrade genom de öfra landen, och kom till Ephesum; der fann han några Lärjungar.
2 ulardin: — Silǝr etiⱪad ⱪilƣininglarda, Muⱪǝddǝs Roⱨ silǝrgǝ ata ⱪilinƣanmu? — dǝp soridi. — Yaⱪ, biz ⱨǝtta Muⱪǝddǝs Roⱨ bar degǝnni zadi anglimaptikǝnmiz, — dǝp jawab bǝrdi ular.
Och han sade till dem: Hafven I fått den Helga Anda, sedan I trodden? Då sade de till honom: Vi hafve icke ens hört, om någor Helig Ande är till.
3 Pawlus yǝnǝ: — Undaⱪta, silǝr ⱪandaⱪ qɵmüldürülüxtǝ qɵmüldürülgǝnsilǝr? — dǝp soridi. — Biz Yǝⱨya [pǝyƣǝmbǝr] yǝtküzgǝn qɵmüldürülüxni ⱪobul ⱪilduⱪ, — dedi ular.
Och han sade till dem: Hvarmed ären I då döpte? De sade: Med Johannis döpelse.
4 Pawlus: — Yǝⱨya [pǝyƣǝmbǝr] hǝlⱪⱪǝ yǝtküzgǝn qɵmüldülürüx bolsa gunaⱨlarƣa towa ⱪilixni bildüridiƣan qɵmüldürülüx bolup, ularƣa ɵzidin keyin kǝlgüqigǝ, yǝni Əysaƣa etiⱪad ⱪilix kerǝklikini tapiliƣanidi, — dedi.
Då sade Paulus: Johannes döpte med bättringenes döpelse, och sade folkena, att de skulle tro på den som komma skulle efter honom, det är, på Christum Jesum.
5 Ular buni anglap, Rǝb Əysaning namida qɵmüldürülüxni ⱪobul ⱪildi.
Och att, då de det hörde, läto de döpa sig i Herrans Jesu Namn.
6 Pawlus ⱪolini ularning üstigǝ tǝgküzüp turuxi bilǝn, Muⱪǝddǝs Roⱨ ularƣa qüxti. Buning bilǝn ular namǝlum tillarda sɵzlǝxkǝ ⱨǝm pǝyƣǝmbǝrlǝrqǝ wǝⱨiy-bexarǝtlǝrni yǝtküzüxkǝ baxlidi.
Och då Paulus lade händer på dem, kom den Helige Ande öfver dem; och de begynte tala med tungomål, och propheterade.
7 Ular tǝhminǝn on ikki ǝrkǝk kixi idi.
Och alle desse voro vid tolf män.
8 Pawlus üq ay dawamida [Əfǝsus xǝⱨiridiki] sinagogⱪa kirip, yürǝklik bilǝn sɵz ⱪilip, ular bilǝn Hudaning padixaⱨliⱪidiki ixlar toƣrisida munazirilixip ⱪayil ⱪilixⱪa tirixti.
Och han gick in i Synagogon, och talade dristeliga i tre månader, disputerade, och rådde till Guds rike.
9 Lekin bǝziliri jaⱨilliⱪ ⱪilip ixinixni rǝt ⱪilip, halayiⱪ aldida [Rǝbning] yoliƣa ⱨaⱪarǝt kǝltürgǝndǝ, Pawlus ulardin qiⱪip, muhlislarnimu ayrip qiⱪti. U ⱨǝrküni Tirannus isimlik adǝmning leksiyihanisida munazirǝ-muzakirǝ ɵtküzdi.
Och efter det någre af dem vordo förhärde, och icke trodde, utan talade illa om den vägen för den meniga man, gick han ifrå dem, och afskiljde Lärjungarna, disputerandes dageliga uti ens mans skola, som het Tyrannus.
10 Bu ix ikki yil dawamlaxti. Nǝtijidǝ, Asiya ɵlkisidiki pütün hǝlⱪ, Yǝⱨudiylar bolsun, Greklǝr bolsun ⱨǝmmǝylǝn Rǝbning sɵz-kalamini anglidi.
Och detta gick så till i tu år; så att alle de, som bodde i Asien, hörde Herrans Jesu ord, både Judar och Greker.
11 Huda Pawlusning ⱪolliri arⱪiliⱪ karamǝt mɵjizilǝrni yaratti.
Och Gud gjorde icke ringa krafter genom Pauli händer;
12 Kixilǝr ⱨǝtta ⱪol yaƣliⱪ wǝ pǝrtuⱪlarni Pawlusning tenigǝ tǝgküzüp, andin kesǝllǝrning yeniƣa apirip, ularning üstigǝ yapatti. Nǝtijidǝ, kesǝllǝr saⱪiyip, yaman roⱨlar ulardin qiⱪip ketǝtti.
Så att de ock togo svettedukar och skörte, som vid hans kropp hade kommit, och lade på de sjuka; och sjukdomen gick utaf dem, och de onde andar foro ut.
13 Lekin xu ǝtrapta yüridiƣan, «jinkǝx» Yǝⱨudiylarin bǝzilirimu Rǝb Əysaning namini ixlitip baⱪⱪusi kelip, jin qaplaxⱪanlar üstidǝ turup jinlarƣa: «Pawlus jakarlawatⱪan Əysaning namidin sanga ⱪattiⱪ buyruⱪ berimǝn!» dǝydiƣan boldi.
Så voro någre Judar besvärjare, som foro omkring; de togo sig före åkalla Herrans Jesu Namn, öfver dem som hade de onda andar, sägande: Vi besvärje eder vid Jesum, den Paulus predikar.
14 Bu ixni ⱪilidiƣanlarning arisida Skewa isimlik bir Yǝⱨudiy bax kaⱨinning yǝttǝ oƣlimu bar idi.
Och ibland dem, som detta gjorde, voro en Judes sju söner, Sceve, öfversta Prestens.
15 Lekin [ular ⱪoƣliwǝtmǝkqi bolƣan] yaman Roⱨ ularƣa jawabǝn: — Əysani tonuymǝn, Pawlustin hǝwirim bar, biraⱪ ɵzünglar kim bolisilǝr?! — dewidi,
Då svarade den onde anden, och sade: Jesum känner jag väl, och Paulum vet jag väl; men ho ären I?
16 yaman Roⱨ qaplixiwalƣan kixi ularƣa etilip qiⱪip, ularni urup xama ⱪilip, ularning üstidin ƣalib kǝldi. Ular yalingaq wǝ yarilanƣan ⱨalda ɵydin ⱪeqip qiⱪip kǝtti.
Och mannen, som den onde anden uti var, sprang uppå dem, och vardt dem öfvermägtig; och kastade dem under sig, så att de nakne och sargade undflydde utaf det huset.
17 Bu ix Əfǝsus xǝⱨiridǝ turuwatⱪan barliⱪ Yǝⱨudiylar wǝ Greklǝrgimu mǝlum bolup, ⱪorⱪunq ⱨǝmmisini basti wǝ Rǝb Əysaning nami uluƣlandi.
Och detta vardt allom vetterligit, både Judom och Grekom, som bodde i Epheso; och en räddhåge föll öfver dem alla, och Herrans Jesu Namn vardt storliga prisadt.
18 Nǝtijidǝ, nurƣun etiⱪadqilar burunⱪi ⱪilƣanlirini iⱪrar ⱪilip, aldiƣa qiⱪti.
Och månge af dem, som trodde, kommo och bekände, och förkunnade hvad de uträttat hade.
19 Seⱨirgǝrlik ⱪilƣanlardin nurƣun adǝmlǝr ɵzlirining seⱨirgǝrlik kitab-palnamilirini ǝkelip [bir yǝrgǝ dɵwilǝp], kɵpqilikning aldida kɵydürüxti. Bu kitablarning ⱪimmiti jǝmiy ǝllik ming kümüx tǝnggigǝ yetǝtti.
Men månge af dem, som förvetna konster brukat hade, båro fram böckerna, och brände upp i hvars mans åsyn; och då deras värde räknadt vardt, vardt det funnet till femtiotusend penningar.
20 Xundaⱪ ⱪilip, Rǝbning sɵz-kalami küqgǝ igǝ bolup, bǝrⱪ urup üstünlükkǝ ɵtti.
Så fast växte då Herrans ord, och kom till magt.
21 Bu ixlar yüz bǝrgǝndin keyin, Pawlus kɵnglidǝ, Makedoniyǝ wǝ Ahaya ɵlkisidin ɵtüp Yerusalemƣa berixⱪa niyǝt baƣlidi. U: — U yǝrgǝ barƣandin keyin, Rim xǝⱨirini kɵrüp kelixim kerǝk, — dedi.
Då detta skedt var, satte Paulus sig fore i Andanom att fara genom Macedonien och Achaja till Jerusalem, sägandes: När jag hafver varit der, måste jag ock se Rom.
22 Xuning bilǝn, u ɵzigǝ yardǝmdǝ boluwatⱪanlardin Timotiy bilǝn Erastus ikkiylǝnni Makedoniyǝgǝ ǝwǝtiwetip, ɵzi yǝnǝ bir mǝzgil Asiya ɵlkisidǝ turdi.
Då sände han till Macedonien två af dem som honom tjente, nämliga Timotheum och Erastum; men sjelf blef han qvar till en tid i Asien.
23 Dǝl xu qaƣda, [Əfǝsus xǝⱨiridǝ] [Rǝbning] yoli toƣruluⱪ eƣir malimaqiliⱪ kɵtürüldi.
På den tiden vardt icke litet buller om den vägen.
24 Ayal ilaⱨ Artemisni sürǝtlǝp kümüx tǝkqǝ-ⱨǝykǝllǝrni yasiƣuqi Dimitriy isimlik bir zǝrgǝr bar idi. Uning bu ixi ⱨünǝrwǝnlǝrgǝ kɵp payda tapⱪuzatti.
Ty det var en guldsmed, benämnd Demetrius, som gjorde silftempel till Diana, der de en stor vinning af hade, som det handtverk brukade;
25 Dimitriy ⱨünǝrwǝnlǝrni wǝ xuningƣa ohxax ixlar bilǝn xuƣulliniwatⱪan baxⱪa ustilarni yiƣip, ularƣa: — Buradǝrlǝr, bizning gülliniximizning bu ix bilǝn baƣliⱪ ikǝnlikini bilisilǝr;
Hvilka han tillhopakallade, och de der slikt arbete plägade bruka, och sade: I män, I veten, att vi hafve vår näring af detta handtverket;
26 ⱨazir ⱨeliⱪi Pawlusning nemǝ ixlarni ⱪilip yürgǝnlikini angliƣan ⱨǝm kɵrgǝn boluxunglar kerǝk. U: «Ⱪol bilǝn yasiwalƣan nǝrsilǝr ilaⱨlar ǝmǝs» deyix bilǝn, pǝⱪǝt Əfǝsusta ǝmǝs, bǝlki pütkül Asiya ɵlkisidǝ degüdǝk nurƣunliƣan kixilǝrni ⱪayil ⱪilip, azdurup burawatidu.
Och I sen och hören, att denne Paulus hafver bedragit, ej allenast i Epheso, utan sånär i hela Asien, och förvändt mycket folk, sägandes, att det är icke gudar, som göras med menniskohänder.
27 Əmdi ⱨazir bizning bu sodimizƣa bǝtnam qaplax hǝwpi bolupla ⱪalmay, bǝlki büyük ayal ilaⱨ Artemisning buthanisimu ǝrzimǝs dǝp ⱪarilip, ⱨǝtta Asiya ɵlkisi wǝ pütkül jaⱨan ibadǝt ⱪilidiƣan [bu ayal ilaⱨimizning] xan-xǝripimu yoⱪilix hǝwpigǝ duq keliwatidu! — dedi.
Och varder icke allenast gällandes den delen af vårt handtverk, att det nederläggs; utan jemväl ock att den stora gudinnones Diane tempel varder för intet hållet; och måtte då ske, att hennes härlighet af kommer, den dock hela Asien och hela verlden dyrkar.
28 Bu sɵzlǝrni angliƣan kɵpqilik ƣǝzǝpkǝ qɵmüp, ⱪayta-ⱪayta: — Əfǝsusluⱪlarning Artemisimiz büyüktur! — dǝp quⱪan kɵtürüxkǝ baxlidi.
När de detta hörde, vordo de fulle med vrede, och ropade: Stor är de Ephesiers Diana.
29 Buning bilǝn pütkül xǝⱨǝr malimatang bolup kǝtti. Halayiⱪ Pawlusning sǝpǝrdaxliridin Makedoniyǝlik Gayus wǝ Aristarhuslarni tutup sɵrǝp, serk mǝydaniƣa tǝngla yopurulup mangdi.
Och i hela staden vardt ett upplopp; och de föllo hasteliga till, alle med ett mod, in på skådoplatsen, och togo fatt på Gajus och Aristarchus, som voro af Macedonien, och af Pauli sällskap.
30 Pawlus halayiⱪ arisiƣa kirmǝkqi bolƣanidi, lekin muhlislar uning kirixigǝ yol ⱪoymidi.
Och Paulus ville gångit in i hopen, till folket; då ville Lärjungarna det icke tillstädja.
31 Ⱨǝtta Pawlusning dostliri bolƣan ɵlkǝ ǝmǝldarliridin bezilirimu uningƣa hǝwǝr yǝtküzüp, uni serk mǝydaniƣa berixⱪa tǝwǝkkül ⱪilmasliⱪⱪa jekilidi.
Sände ock någre af de Öfversta i Asien, som hans vänner voro, till honom, och bådo att han icke skulle gifva sig in på platsen.
32 Əmdi bǝzilǝr buni dǝp warⱪirisa, bǝzilǝr uni dǝp warⱪirixip, pütün sorun warang-qurungƣa toldi; kixilǝrning kɵpinqisi ɵzlirining nemigǝ yiƣilƣanliⱪinimu bilmǝytti.
Och andre ropade annat; ty menigheten var förbistrad; och mesta delen visste icke, för hvad sak de voro församlade.
33 Yǝⱨudiylar Iskǝndǝr isimlik adǝmni aldiƣa ittirip qiⱪiriwidi, kɵpqilik uni aldiƣa turƣuzdi. Iskǝndǝr kɵpqilikkǝ ⱪol ixariti ⱪilip, [Yǝⱨudiylarni] aⱪlimaⱪqi boldi.
Och somlige af folket drogo Alexandrum fram, den Judarna framstötte. Då tecknade Alexander med handene, att de skulle vara tyste, och aktade försvara sig för folket.
34 Biraⱪ kɵpqilik uning Yǝⱨudiy ikǝnlikini bilip ⱪelip, ⱨǝmmisi tǝngla: — Əfǝsusluⱪlarning Artemisimiz büyüktur! — dǝp ikki saǝtqǝ quⱪan kɵtürüp turuxti.
När de förnummo att han var en Jude, ropade de alle med en mun, sånär i två timmar, sägande: Stor är de Ephesiers Diana.
35 Ahirda, xǝⱨǝrning bax mirzisi halayiⱪni tinqlandurup mundaⱪ dedi: — Əy Əfǝsusluⱪlar! Biz Əfǝsusluⱪlarning xǝⱨirining büyük Artemisning buthanisining wǝ uning asmandin qüxkǝn süritining ⱪoƣdiƣuqisi ikǝnlikini bilmǝydiƣan kim bar!
Då cancelleren hade stillat folket, sade han: I män af Epheso, ho är den menniska som icke vet, att Ephesiers stad dyrkar den stora gudinnan Diana, och det beläte som af himmelen kommet är?
36 Bu ixlarni inkar ⱪilalmiƣanikǝn, ɵzünglarni besiwelixinglar, baxbaxtaⱪliⱪ ⱪilmasliⱪinglar kerǝk.
Så, efter der säger ingen emot, måsten I stilla eder, och intet orådeligit företaga.
37 Qünki silǝr bu kixilǝrni bu yǝrgǝ [soraⱪⱪa tartixⱪa] elip kǝldinglar; lekin ular ya buthanilarni bulƣuqilar ya bizning ayal ilaⱨimizƣa kupurluⱪ ⱪilƣuqilardin ǝmǝs.
I hafven dragit dessa männerna fram, som hvarken äro kyrkoröfvare, eller edor gudinnos försmädare.
38 Əgǝr Dimitriy wǝ uningƣa ⱪoxulƣan ⱨünǝrwǝnlǝrning mǝlum bir kixining üstidin xikayiti bolsa, soraⱪhanilar oquⱪ turmaⱪta wǝ soraⱪqi waliylarmu bar. Ular xu yǝrlǝrdǝ bir-biri bilǝn dǝwalaxsun;
Om Demetrius, och de med honom äro af hans handtverk, hafva sak emot någon, så hafver man Råd, och rättgång, och fogdar; der måga de klaga och svara hvarannan.
39 wǝ baxⱪa birǝr mǝsililiringlar bolsa, rǝsmiy sorunda bir tǝrǝp ⱪilinixi lazim.
Men hafven I om något annat handla, då må det åtskiljas uti någon tillbörlig samqväm.
40 Biz ǝmdi yǝnǝ bügünki wǝⱪǝni topilang dǝp ǝrz ⱪilinix hǝwpidǝ turuwatimiz; qünki bu malimanqliⱪning ⱨeq sǝwǝbi kɵrsitilmigǝqkǝ, ⱨesabinimu berǝlmǝymiz-dǝ!
Ty det är fara att vi komme i skuld, för det upplopp som i dag skedt är, efter ingen sak på färde är, der vi kunne någon skäl af taga till detta upplopp.
41 Bu sɵzlǝrni ⱪilip bolup, u yiƣilƣan halayiⱪni tarⱪitiwǝtti.
Och då han det sagt hade, lät han folket gå.
