Rosullarning paaliyǝtliri 13
1 Antakyadiki jamaǝt iqidǝ bǝzi pǝyƣǝmbǝrlǝr wǝ tǝlim bǝrgüqilǝr bar idi. Ular Barnabas, «Ⱪara» dǝpmu atilidiƣan Ximeon, Kurinilik Lukius, Ⱨerod han bilǝn billǝ qong bolƣan Manaǝn wǝ Saullar idi.
Och voro uti den församling i Antiochien någre Propheter och Lärare; ibland dem var Barnabas, och Simeon, som kallas Niger; och Lucius af Cyrenen, och Manahen, som var uppfödd med Herode Tetrarcha; och Saulus.
2 Ular Rǝbning ibaditidǝ bolup roza tutuwatⱪan bir mǝzgildǝ, Muⱪǝddǝs Roⱨ ularƣa: — Barnabas bilǝn Saulni Mǝn ularni ⱪilixⱪa qaⱪirƣan hizmǝt üqün Manga ayrip ⱪoyunglar, — dedi.
När de samme tjente Herranom, och fastade, sade den Helge Ande: Skiljer mig ut Barnabam och Saulum, till det verk, som jag hafver kallat dem till.
3 Xuning bilǝn, ular yǝnǝ roza tutup dua ⱪilƣandin keyin, ikkiylǝnning üstigǝ ⱪollirini tǝgküzüp uzitip ⱪoydi.
Då fastade de, och bådo, och lade händer på dem, och läto dem fara.
4 Ular Muⱪǝddǝs Roⱨ tǝripidin ǝwǝtilgǝn bolup, Sǝlyukiyǝ xǝⱨirigǝ berip, u yǝrdin kemigǝ qiⱪip Siprus ariliƣa ⱪarap yolƣa qiⱪti.
Och som de sände voro af den Helga Anda, drogo de till Seleuciam; och seglade dädan intill Cypren.
5 Salamis xǝⱨirigǝ yetip kelip, ular Yǝⱨudiylarning sinagoglirida Hudaning sɵz-kalamini yǝtküzüxkǝ baxlidi. Yuⱨanna ularning yardǝmqisi idi.
Och då de voro i den staden Salamine, predikade de Guds ord uti Judarnas Synagogor; och Johannem hade de för en tjenare.
6 Ular pütün aralni arilap qiⱪip, Pafos xǝⱨirigǝ kǝldi. Ular u yǝrdǝ Baryǝxua isimlik bir kixi bilǝn uqrixip ⱪaldi. U seⱨirgǝr bolup, sahta pǝyƣǝmbǝr bolƣan bir Yǝⱨudiy idi.
Och då de öfverfarit hade öna allt intill ( den staden ) Paphum, funno de der en trollkarl, som var en falsk Prophet, en Judo som het BarJesus.
7 U kixi bu [aralning] rimliⱪ waliyisi Sergiyus Pawlusning ⱨǝmraⱨi idi. Waliy uⱪumuxluⱪ bir kixi bolup, Barnabas bilǝn Saulni qaⱪirtip, Hudaning sɵz-kalamini anglimaⱪqi boldi.
Han var med landshöfdinganom, som het Sergius Paulus, hvilken en förståndig man var. Han kallade till sig Barnabam och Saulum, och begärade höra Guds ord.
8 Lekin ⱨeliⱪi seⱨirgǝr (uning grekqǝ ismi Əlimas bolup, «seⱨirgǝr» degǝn mǝnidǝ) ularƣa ⱪarxi qiⱪip, waliyning rayini etiⱪadtin ⱪayturuxni urunmaⱪta idi.
Men trollkarlen Elymas, ty hans namn uttydes så, stod dem emot, och ville vända landshöfdingan ifrå trone.
9 Biraⱪ Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa toldurulƣan Saul (yǝnǝ «Pawlus» dǝpmu atilidu) ⱨeliⱪi seⱨirgǝrgǝ tikilip ⱪarap
Men Saulus, den ock Paulus het, full med den Helga Anda, såg på honom;
10 uningƣa: — Əy, ⱪǝlbing ⱨǝrhil ⱨiyligǝrlik wǝ aldamqiliⱪ bilǝn tolƣan Iblisning oƣli, ⱨǝmmǝ ⱨǝⱪⱪaniyliⱪning düxmini! Pǝrwǝrdigarning tüz yollirini burmilaxni zadi tohtatmamsǝn?!
Och han sade: O du djefvulsbarn, full med allt bedrägeri, och med alla list, fiende till allt det rättfärdigt är, du låter icke af att förvända Herrans rätta vägar.
11 Əmdi Rǝbning ⱪoli üstünggǝ qüxti! Kɵzliring kor bolup, bir mǝzgil künning yoruⱪini kɵrǝlmǝysǝn! — dedi. Xuan, bir hil tuman wǝ ⱪarangƣuluⱪ uni basti. U yolni silaxturup, kixilǝrdin meni ⱪolumdin yetilǝnglar, dǝp iltija ⱪilatti.
Och nu, si, Herrans hand är öfver dig, och du skall varda blind, och icke se solena en tid långt. Och straxt föll på honom töcken och mörker; och han gick omkring, sökandes efter att någor måtte tågan vid handena, och ledan.
12 Yüz bǝrgǝn ixni kɵrgǝn waliy Rǝbning tǝlimigǝ ⱪattiⱪ ⱨǝyran bolup, Uningƣa etiⱪad ⱪildi.
Då landshöfdingen såg hvad skedt var, trodde han, och förundrade sig öfver Herrans lärdom.
13 Pawlus bilǝn uning ⱨǝmraⱨliri kemigǝ qiⱪip, Pafostin Pamfiliyǝ ɵlkisidiki Pǝrgǝ xǝⱨirigǝ bardi. U yǝrdǝ Yuⱨanna ulardin ayrilip Yerusalemƣa ⱪaytti.
Då Paulus, och de med honom voro, foro ifrå Papho, kommo de till Pergen i Pamphylien; och Johannes skiljdes ifrå dem, och for igen till Jerusalem.
14 Pawluslar bolsa Pǝrgǝ xǝⱨiridin qiⱪip, dawamliⱪ mengip Pisidiyǝ rayonidiki Antakya xǝⱨirigǝ berip, xabat küni sinagogⱪa kirdi.
Men de drogo genom de landsändar ifrå Pergen, och kommo till Antiochien, i det landet Pisidien; och gingo in uti Synagogon, om Sabbathsdagen, och satte sig.
15 Tǝwrat ⱪisimliridin wǝ pǝyƣǝmbǝrlǝrning yazmiliridin oⱪulƣandin keyin, sinagogning qongliri ularni qaⱪirtip: — Ⱪerindaxlar, ǝgǝr halayiⱪⱪa birǝr nǝsiⱨǝt sɵzünglar bolsa, eytinglar, — dedi.
Och sedan lagen var läsen och Propheterna, sände de öfverste af Synagogon till dem, sägande: I män och bröder, hafven I något att tala till folkets förmanelse, så taler.
16 Pawlus ornidin turup, ⱪol ixiriti ⱪilip, halayiⱪⱪa mundaⱪ dedi: — Əy Israillar wǝ Hudadin ⱪorⱪⱪanlar, ⱪulaⱪ selinglar!
Då stod Paulus upp, och gaf tecken med handene, att de skulle vara tyste, och sade: I män af Israel, och I som frukten Gud, hörer härtill.
17 Bu Israil hǝlⱪining Hudasi ata-bowilirimizni tallidi; ular Misirda musapir bolup yaxiƣan waⱪitlarda ularni uluƣ ⱪildi, Ɵzining egiz kɵtürgǝn biliki bilǝn ularni Misirdin ⱪutⱪuzup qiⱪti.
Detta folks Israels Gud hafver utvalt våra fäder, och upphöjt folket, då de främlingar voro uti Egypti land, och fört dem derut med högom arm.
18 U qɵldǝ ularƣa tǝhminǝn ⱪiriⱪ yil ƣǝmhorluⱪ ⱪildi
Och vid fyratio år långt led han deras seder uti öknen;
19 andin Ⱪanaan zeminidiki yǝttǝ ǝlni yoⱪitip, ularning zeminlirini ularƣa miras ⱪilip bǝrdi.
Och nederlade sjuhanda folk uti Canaans land; och skifte deras land emellan dem med lott.
20 Bu ixlarƣa aldi-kǝyni bolup tǝhminǝn tɵt yüz ǝllik yil kǝtti. Keyin, taki Samuil pǝyƣǝmbǝr otturiƣa qiⱪⱪiqǝ, u ularƣa batur ⱨakimlarni tiklǝp bǝrdi.
Och sedan, vid femtio och fyrahundrade år, gaf han dem domare, intill Propheten Samuel.
21 Andin ular bizgǝ bir padixaⱨni bǝrsikǝn, dǝp [Samuil pǝyƣǝmbǝrdin] tilidi. Xuning bilǝn Huda ularƣa Binyamin ⱪǝbilisidin Kix isimlik adǝmning oƣli Saulni tiklǝp bǝrdi. U ⱪiriⱪ yil ⱨɵküm sürdi.
Och derefter begärade de Konung; och Gud gaf dem Saul, Kis son, en man af BenJamins slägte, i fyratio år.
22 Biraⱪ [Huda] Saulni sǝltǝnitidin qüxürüp, ularƣa Dawutni padixaⱨ ⱪilip turƣuzup bǝrdi. Huda uning ⱨǝⱪⱪidǝ guwaⱨliⱪ berip: «Kɵnglümdikidǝk bir adǝmni, yǝni Yǝssǝning oƣli Dawutni taptim. U Mening toluⱪ iradǝmgǝ ǝmǝl ⱪilidu», — dedi.
Sedan satte han honom af, och uppsatte öfver dem David till en Konung, hvilkom han gaf vittnesbörd, och sade: Jag hafver funnit David, Jesse son, en man efter mitt hjerta; han skall göra all min vilja.
23 Ɵzi wǝdǝ ⱪilƣandǝk Huda bu adǝmning nǝslidin Israil hǝlⱪigǝ bir Ⱪutⱪuzƣuqi tiklǝp bǝrdi — u bolsa Əysaning ɵzidur!
Af hans säd hafver Gud upptagit Israels Frälsare, Jesum, efter som han lofvat hade;
24 U hǝlⱪning otturisiƣa qiⱪixtin alwwal, Yǝⱨya [pǝyƣǝmbǝr] qiⱪip, barliⱪ Israil hǝlⱪini towa ⱪilixni [bildüridiƣan] qɵmüldürüxni ⱪobul ⱪilinglar, dǝp jakarlidi.
Såsom Johannes predikade Israels folke döpelse till bättring, förr än han begynte.
25 Yǝⱨya [pǝyƣǝmbǝr] wǝzipini tamamliƣanda, halayiⱪⱪa mundaⱪ degǝnidi: «Silǝr meni kim dǝp bilisilǝr? Mǝn silǝr kütkǝn zat ǝmǝsmǝn. Biraⱪ mana, mǝndin keyin birsi kelidu, mǝn ⱨǝtta uning ayaƣ kǝxlirini yexixkimu layiⱪ ǝmǝsmǝn!»
Och när Johannes hade uppfyllt sitt lopp, sade han: Den I hållen mig före, den är jag icke; men si, han kommer efter mig, hvilkens skor jag icke värdig är draga af hans fötter.
26 Əy ⱪerindaxlar, Ibraⱨimning jǝmǝtining nǝsilliri wǝ aranglardiki Hudadin ⱪorⱪⱪanlar, bu nijatliⱪning sɵz-kalami silǝrgǝ ǝwǝtildi!
I män och bröder, Abrahams slägtes barn, och de som ibland eder frukta Gud, eder är denna salighetenes ord sändt.
27 Yerusalemda turuwatⱪanlar wǝ ularning ⱨakimliri [Əysani] tonumay, uning üstidin gunaⱨkar dǝp ⱨɵküm qiⱪarƣini bilǝn, ⱨǝr xabat küni oⱪulidiƣan pǝyƣǝmbǝrlǝrning aldin eytⱪan sɵzlirini ǝmǝlgǝ axurdi.
Ty de som bodde i Jerusalem, och deras öfverste, efter de icke kände honom, eller Propheternas röster som alla Sabbather läsas, uppfyllde de dem med sin dom.
28 Gǝrqǝ ular uningdin ɵlüm jazasiƣa ⱨɵküm ⱪilixⱪa tegixlik birǝr gunaⱨ tapalmiƣan bolsimu, waliy Pilatustin yǝnila uni ɵlümgǝ mǝⱨkum ⱪilixni ɵtündi.
Och ändock de ingen dödssak funno med honom, beddes de likväl af Pilato, att han skulle dräpa honom.
29 Ular [bu] [ixlarni ⱪilip] muⱪǝddǝs yazmilarda uning ⱨǝⱪⱪidǝ aldin pütülgǝnlǝrning ⱨǝmmisini [ɵzliri bilmigǝn ⱨalda] ǝmǝlgǝ axurƣandin keyin, uning jǝsitini kresttin qüxürüp, bir ⱪǝbrigǝ ⱪoydi.
Och när de hade fullbordat allt det som skrifvet var om honom, togo de honom neder af trät, och lade honom i grafvena.
30 Lekin Huda uni ɵlümdin tirildürdi!
Men Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda;
31 Tirilgǝndin keyin, u burun ɵzi bilǝn Galiliyǝdin Yerusalemƣiqǝ ǝgixip kǝlgǝnlǝrgǝ kɵp künlǝr iqidǝ [nǝqqǝ ⱪetim] kɵrünüp turdi. Bu kixilǝr ⱨazir [Israil] hǝlⱪigǝ uning guwaⱨqiliri boluwatidu.
Och han hafver varit sedder i många dagar af dem, som med honom uppkomne voro ifrå Galileen till Jerusalem, hvilke hans vittne äro till folket.
32 Bizmu ata-bowilirimizƣa ⱪilinƣan wǝdining hux hǝwirini silǝrgǝ ⱨazir jakarlaymiz — Huda Əysani [arimizda] tiklǝp, bu wǝdini ularning ǝwladliri bolƣan bizlǝrgǝ ǝmǝlgǝ axurdi. Bu ⱨǝⱪtǝ Zǝburning ikkinqi küyidǝ aldin’ala mundaⱪ pütülgǝn: «Sǝn Mening Oƣlum, Ɵzüm seni bügünki künidǝ tuƣdurdum».
Och vi förkunnom eder, att det löfte som till fäderna gjordt var, det hafver Gud fullkomnat oss, deras barnom, i det han uppväckt hafver Jesum;
Såsom i andra Psalmen skrifvet är: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.
34 Əmdiliktǝ Hudaning Əysaƣa qirixni ⱪayta kɵrgüzmǝy ɵlümdin tirildüridiƣanliⱪi ⱨǝⱪⱪidǝ u [muⱪǝddǝs yazmilarda] mundaⱪ aldin eytⱪan: «Dawutⱪa wǝdǝ ⱪilƣan meⱨir-xǝpⱪǝtlǝrni silǝrgǝ ata ⱪilimǝn!»
Men att han uppväckte honom ifrå de döda, så att han icke skall mer igenkomma till förgängelighet, sade han så: Den nåd, som David lofvad är, skall jag eder troliga hålla.
35 Xunga yǝnǝ bu ⱨǝⱪtǝ yǝnǝ bir ayǝttǝ: — «[I Huda], Sening muⱪǝddǝs Bolƣuqungƣa tenining qirixini kɵrgüzmǝysǝn».
Derföre säger han ock annorstäds: Du skall icke tillstädja, att din helige skall se förgängelse.
36 Qünki Dawut dǝrwǝⱪǝ Hudaning iradisi boyiqǝ ɵz dǝwri üqün hizmǝt ⱪilip, ɵz ata-bowiliriƣa ⱪoxulup ɵlümdǝ uhlap uning teni qirip kǝtkǝnidi.
Ty då David i sinom tid hade tjent Guds vilja, afsomnade han, och vardt lagd till sina fäder, och såg förgängelse.
37 Lekin Huda ɵlümdin tirildürgüqi bolsa qirixni ⱨeq kɵrmidi.
Men den som Gud uppväckt hafver han såg ingen förgängelse.
38 Əmdi xunga silǝr xuni bilixinglar kerǝkki, i ⱪerindaxlar, ⱨazir gunaⱨlardin kǝqürüm ⱪilinix yoli dǝl xu kixi arⱪiliⱪ silǝrgǝ jakarliniwatidu.
Så skall eder nu vetterligit vara, I män och bröder, att genom honom varder eder förkunnad syndernas förlåtelse;
39 Musa pǝyƣǝmbǝrgǝ qüxürülgǝn Tǝwrat ⱪanuni bilǝn silǝr halas bolalmaywatⱪan ixlardin uningƣa etiⱪad ⱪilƣuqilar u arⱪiliⱪ halas ⱪilinip ⱨǝⱪⱪaniy ⱪilinidu!
Och af allo der I icke med kunden rättfärdige varda, uti Mose lag; men hvilken som tror på denna, han varder rättfärdigad.
40 Xunga, pǝyƣǝmbǝrlǝr aldin eytⱪan xu balayi’apǝt bexinglarƣa qüxmǝsliki üqün eⱨtiyat ⱪilinglar! —
Så ser nu till, att eder icke öfverkommer det som sagdt är i Propheterna:
41 «Ⱪaranglar, i mazaⱪ ⱪilƣuqilar, ⱨǝyranuⱨǝs bolup ⱨalak bolunglar! Qünki silǝrning künliringlarda bir ix ⱪilimǝnki, Uni birsi silǝrgǝ elan ⱪilsimu silǝr xu ixⱪa ⱨǝrgiz ixǝnmǝysilǝr!»
Ser till, I föraktare, och förundrer eder, och varder till intet; ty jag skall verka i edra dagar ett verk, det I icke tro skolen, om någor det eder förtäljer.
42 Pawlus bilǝn Barnabas sinagogdin qiⱪiwatⱪanda, jamaǝt ularƣa kelǝrki xabat küni bu ixlar ⱨǝⱪⱪidǝ yǝnǝ sɵzlǝxni yelindi.
När nu Judarna voro gångne utu Synagogon, bådo Hedningarna, att de ville hafva dessa orden för dem på nästa Sabbathen.
43 Sinagogtiki jamaǝt tarⱪalƣanda, nurƣun Yǝⱨudiylar wǝ Hudadin ⱪorⱪⱪan Tǝwratⱪa etiⱪad ⱪilƣan Yǝⱨudiy ǝmǝslǝrmu Pawlus bilǝn Barnabasⱪa ǝgǝxti. Ikkisi ularƣa sɵz ⱪilip, ularni Hudaning meⱨir-xǝpⱪitidǝ qing turuxⱪa dǝwǝt ⱪildi.
Då folket var åtskildt, följde Paulum och Barnabam månge Judar och gudfruktige Proselyter; till hvilka de talade, och rädde dem, att de skulle blifva stadige i Guds nåd.
44 Keyinki xabat küni, pütün xǝⱨǝr hǝlⱪi degüdǝk Hudaning sɵz-kalamini angliƣili kelixti.
Men på nästa Sabbathen derefter församlade sig så när hele staden, till att höra Guds ord.
45 Biraⱪ bundaⱪ top-top adǝmlǝrni kɵrgǝn Yǝⱨudiylar ⱨǝsǝtkǝ qɵmüp, Pawlusning sɵzlirigǝ ⱪarxi tǝtür gǝp ⱪilip, uningƣa tɵⱨmǝt ⱪildi.
Och när Judarna sågo folket, vordo de fulle med nit, och sade tvärtemot det som Paulus sade, emotsägandes och talandes hädelse.
46 Əmdi Pawlus bilǝn Barnabas tehimu yürǝklik ⱨalda mundaⱪ dedi: — Hudaning sɵz-kalamini aldi bilǝn silǝr [Yǝⱨudiy hǝlⱪigǝ] yǝtküzüx kerǝk idi. Lekin silǝr uni qǝtkǝ ⱪeⱪip ɵzünglarni mǝnggülük ⱨayatⱪa layiⱪ kɵrmigǝndin keyin, mana biz [silǝrdin] burulup ǝllǝrgǝ yüzlinimiz! (aiōnios g166)
Då togo Paulus och Barnabas tröst till sig, och sade: Eder borde man först säga Guds ord; men efter det I drifven det ifrån eder, och hållen eder ovärdiga till evinnerligit lif, si, så vilje vi vända oss till Hedningarna. (aiōnios g166)
47 Qünki Pǝrwǝrdigar [muⱪǝddǝs yazmilarda] bizgǝ mundaⱪ buyruƣan: — «Mǝn Seni [yat] ǝllǝrgǝ nur boluxⱪa, Yǝr yüzining qǝt-yaⱪiliriƣiqǝ nijatliⱪ boluxung üqün Seni atidim».
Ty Herren hafver så budit oss: Jag hafver satt dig Hedningomen för ett Ljus, att du skall vara salighet intill jordenen ända.
48 Əllǝrdikilǝr bu sɵzni anglap, huxal boluxup Rǝbning sɵz-kalamini uluƣlaxti; mǝnggülük ⱨayatⱪa erixixkǝ bekitilgǝnlǝrning ⱨǝmmisi etiⱪad ⱪildi. (aiōnios g166)
Och Hedningarna hörde detta med glädje, och prisade Herrans ord; och trodde så månge, som beskärde voro till evinnerligit lif. (aiōnios g166)
49 Xundaⱪ ⱪilip, Rǝbning sɵz-kalami pütkül zeminƣa tarⱪaldi.
Och Herrans ord vardt utspridt öfver alla den ängden.
50 Biraⱪ Yǝⱨudiylar Hudadin ⱪorⱪⱪan yuⱪiri tǝbiⱪilik ayallarni ⱨǝm xǝⱨǝr mɵtiwǝrlirini ⱪutritip, Pawlus bilǝn Barnabasⱪa ziyankǝxlik ⱪilƣuzup, ular ikkisini ɵz yurtliridin ⱪoƣlap qiⱪardi.
Men Judarna togo till att egga gudeliga och ärliga qvinnor, och de öfversta i staden; och uppväckte förföljelse emot Paulum och Barnabam, och drefvo dem utu sina landsändar.
51 Əmma Pawlus bilǝn Barnabas ularƣa ⱪarap ayaƣliridiki topini ⱪeⱪixturuwetip, Konya xǝⱨirigǝ ⱪarap mangdi.
Men de skuddade stoftet af sina fötter på dem, och kommo till Iconien.
52 [Antakyadiki] muhlislar bolsa huxalliⱪⱪa ⱨǝmdǝ Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa tolduruldi.
Och Lärjungarna vordo uppfyllde med fröjd och den Helga Anda.
