Rosullarning paaliyǝtliri 11
1 Rosullar wǝ pütkül Yǝⱨudiyǝdiki baxⱪa ⱪerindaxlar [yat] ǝlliklǝrningmu Hudaning sɵz-kalamini ⱪobul ⱪilƣanliⱪini anglidi.
Då fingo Apostlarna, och de bröder som med dem voro i Judeen, höra att ock Hedningarne anammade Guds ord.
2 Xunga, Petrus Yerusalemƣa ⱪaytⱪanda, hǝtnilik bolƣan [ixǝngüqilǝr] uni ǝyibkǝ buyrup:
Och då Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro af omskärelsen kifva med honom;
3 — Sǝn hǝtnǝ ⱪilinmiƣan adǝmlǝrning ɵyidǝ meⱨman bolup, ular bilǝn ⱨǝmdastihan boldung?! — dedi.
Sägande: Du hafver ingångit till de män, som förhud hafva, och hafver ätit med dem.
4 Biraⱪ Petrus pütün ixni baxtin-ahiriƣiqǝ ularƣa bir-birlǝp qüxǝndürüp
Då begynte Petrus förtälja dem af begynnelsen, det ena med det andra, sägandes:
5 mundaⱪ dedi: — Yoppa xǝⱨiridǝ dua ⱪiliwatⱪinimda, ƣayibanǝ kɵrünüx meni oriwelip, bir alamǝtni kɵrdüm. Kǝng dastihandǝk bir nǝrsǝ tɵt burjikidin baƣlanƣan ⱨalda asmandin qüxüp, mening yenimda tohtidi.
Jag var i Joppe stad bedjandes; då kom jag uti en dvala, och såg ena syn; nämliga ett fat nederkomma, såsom ett stort linnet kläde, fyrahörnadt, nederlåtet af himmelen; och det kom intill mig.
6 Uningƣa kɵz tikip ⱪarisam, iqidǝ ⱨǝrhil tɵt putluⱪ ⱨaywanlar, yawayi ⱨaywanatlar, yǝr beƣirliƣuqilar, asmandiki uqar-ⱪanatlarmu bar ikǝn.
Och när jag gaf der akt uppå med ögonen, vardt jag varse, och fick se fyrafött djur på jordene, och vilddjur, och de der krypande äro, och de der flygande äro under himmelen;
7 Andin: «Ornungdin tur Petrus, ulardin soyup yǝ!» degǝn bir awazni anglidim.
Och hörde en röst, sägandes till mig: Statt upp, Petre; slagta, och ät.
8 Mǝn: «Yaⱪ Rǝb, ⱨǝrgiz bolmaydu! Mǝn ⱨeqⱪaqan ⱨǝrⱪandaⱪ napak yaki ⱨaram nǝrsini aƣzimƣa alƣan ǝmǝsmǝn!» dedim.
Och jag sade: Ingalunda, Herre; ty intet menligit eller orent hafver någon tid kommit i min mun.
9 Biraⱪ manga yǝnǝ: «Huda ⱨalal dǝp pakliƣan nǝrsini sǝn ⱨaram demǝ!» degǝn awaz anglandi.
Svarade mig åter rösten af himmelen: Det Gud hafver rent gjort, det måste du icke räkna menligit.
10 Bu ix üq ⱪetim xundaⱪ tǝkrarlinip, ahir bularning ⱨǝmmisi asmanƣa ⱪaytidin tartip ketildi.
Och det skedde tre resor; och vardt allt åter upptaget i himmelen.
11 Mana dǝl xu qaƣda, Ⱪǝysǝriyǝdin meni qaⱪirixⱪa ǝwǝtilgǝn üq kixi mǝn turƣan ɵyning aldiƣa kǝldi.
Och si, i det samma voro tre män för huset, der jag uti var, de der sände voro till mig af Cesareen.
12 Muⱪǝddǝs Roⱨ meni ⱨeq ikkilǝnmǝy ular bilǝn billǝ berixⱪa buyrudi. Muxu altǝ ⱪerindaxmu mǝn bilǝn billǝ bardi. [Ⱪǝysǝriyǝgǝ yetip kelip], ⱨeliⱪi adǝmning ɵyigǝ kirduⱪ.
Och sade Anden till mig, att jag skulle gå med dem, och tvifla intet. Då följde mig ock desse sex bröderna, och vi kommo uti mansens hus.
13 Bu kixi bizgǝ ɵzining ɵyidǝ payda bolup turƣan bir pǝrixtini ⱪandaⱪ kɵrgǝnlikini eytti. Pǝrixtǝ uningƣa: «sǝn Yoppaƣa adǝm ǝwǝtip, Petrus dǝpmu atilidiƣan Simon isimlik bir adǝmni qaⱪirtip kǝl,
Och han förtäljde för oss, att han hade sett en Ängel i sitt hus, den der för honom stod, och sade till honom: Sänd ut några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus.
14 u sanga seni wǝ pütkül ailǝnggǝ nijatliⱪ yǝtküzidiƣan bir hǝwǝrni eytip beridu» degǝnikǝn.
Den skall säga dig ord, hvarmed du skall frälst varda, och allt ditt hus.
15 Mǝn gǝpni baxliƣinimda, Muⱪǝddǝs Roⱨ huddi baxta bizning üstimizgǝ qüxkinidǝk, ularƣimu qüxti.
När jag hade begynt mitt tal, föll den Helge Ande ned på dem, såsom han ock i förstone nederföll på oss.
16 Xu qaƣda, Rǝbning sɵz-kalamini, yǝni: «Yǝⱨya kixilǝrni suƣa qɵmüldürgǝn, lekin silǝr bolsanglar Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa qɵmüldürülisilǝr» deginini esimgǝ aldim.
Så kom mig ihåg det Herren sagt hade: Johannes hade döpt eder i vatten; men I skolen döpte varda i dem Helga Anda.
17 Xunga, ǝgǝr Huda ǝmdi muxularƣa biz Rǝb Əysa Mǝsiⱨkǝ etiⱪad ⱪilƣinimizdin keyin bizgǝ bǝrgǝn iltipatⱪa ohxax iltipat ata ⱪilƣan bolsa, Hudani tosalƣudǝk mǝn zadi kim idim?
Efter nu Gud hafver gifvit dem lika gåfvo med oss, som troddom på Herran Jesum Christum; ho är jag, att jag kunde stå emot Gud?
18 Ular bu sɵzlǝrni angliƣanda, ǝyiblǝxtin tohtap, Hudaƣa mǝdⱨiyǝ oⱪup: — Bǝrⱨǝⱪ, Huda ǝllǝrgimu ⱨayatliⱪⱪa elip baridiƣan towa ⱪilixni nesip ⱪiliptu! — deyixti.
När de detta hörde, tigde de, och prisade Gud, sägande: Så hafver ock nu Gud gifvit Hedningomen bättring till lifs.
19 U qaƣda, Istipanning ixi bilǝn ziyankǝxlikkǝ uqrap ⱨǝrⱪaysi jaylarƣa tarⱪilip kǝtkǝnlǝr Fǝnikiyǝ rayoni, Siprus arili wǝ Antakya xǝⱨiri ⱪatarliⱪ jaylarƣiqǝ yetip berip, bu jaylarda sɵz-kalamni pǝⱪǝt Yǝⱨudiylarƣila yǝtküzǝtti.
Och de som förströdde voro, för den bedröfvelsens skull, som påkommen var för Stephani skull, vandrade omkring allt intill Phenicen, och Cypren, och Antiochien, talande ordet för ingom, utan allenast för Judomen.
20 Lekin ulardin Siprus arili wǝ Kurini xǝⱨiridin kǝlgǝn bǝzilǝr Antakya xǝⱨirigǝ barƣanda, Rǝb Əysaning hux hǝwirini Greklǝrgimu yǝtküzdi.
Och voro någre män ibland dem, af Cypren och Cyrenen; när de kommo till Antiochien, talade de ock till de Greker, predikandes Herran Jesum.
21 Rǝbning ⱪoli ular bilǝn billǝ bolup, tolimu nurƣun kixilǝr ixinip towa ⱪilip Rǝbgǝ baƣlandi.
Och Herrans hand var med dem; och en stor hop togo vid trona, och omvände sig till Herran.
22 Bu hǝwǝr Yerusalemdiki jamaǝtning ⱪuliⱪiƣa yetip kǝldi. Xuning bilǝn ular Barnabasni Antakyaƣiqǝ arilap ɵtüxkǝ ǝwǝtti.
Så kommo då tidende härom för den församling, som var i Jerusalem; då sände de Barnabam, att han skulle fara till Antiochien.
23 Barnabas yetip berip, Hudaning meⱨir-xǝpⱪitini kɵrüp, huxal boldi. U ularning ⱨǝmmisini jan-dilidin ⱪǝt’iylik bilǝn Rǝbgǝ qing baƣlinixⱪa riƣbǝtlǝndürdi.
När han der kom, och fick se Guds nåd, vardt han glad; och förmanade dem alla, att de af hjertat skulle faste blifva, och hålla sig intill Herran;
24 Qünki u Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa wǝ iman-ixǝnqkǝ toldurulƣan bolup, yahxi bir adǝm idi. Xuning bilǝn zor bir top adǝmlǝr Rǝbgǝ ⱪoxuldi.
Ty han var en god man, och full med den Helga Anda, och tro. Och en stor hop med folk förökades intill Herran.
25 Xuning bilǝn Barnabas Tarsus xǝⱨirigǝ Saulni izdǝp bardi.
Sedan for Barnabas till Tarsen, och ville uppsöka Saulum.
26 Uni tepip Antakyaƣa elip kǝldi; xundaⱪ boldiki, ikkiylǝn jamaǝt bilǝn billǝ saⱪ bir yil yiƣilip, nurƣun adǝmgǝ tǝlim bǝrdi. Muhlislarning «Hristianlar» dǝp tunji atilixi Antakyadin baxlandi.
Då han honom fann, tog han honom med sig till Antiochien. Och så begaf det sig, att de ett helt år omgingo med den församlingene, och lärde mycket folk; och att Lärjungarna begynte först der i Antiochien kallas Christne.
27 U künlǝrdǝ bǝzi pǝyƣǝmbǝrlǝr Yerusalemdin Antakyaƣa qüxüp kǝldi.
Och uti de dagar kommo någre Propheter till med af Jerusalem till Antiochien.
28 Bulardin Agabus isimlik birǝylǝn otturiƣa qiⱪip, Roⱨning wǝⱨiyini yǝtküzüp, ⱪattiⱪ bir aqarqiliⱪning pütkül dunyani basidiƣanliⱪini aldin eytti (bu aqarqiliⱪ dǝrwǝⱪǝ «Klawdiyus Ⱪǝysǝr» ⱨɵküm sürgǝn waⱪitta yüz bǝrdi).
Och en af dem, benämnd Agabus, stod upp, och underviste dem genom Andan, att en stor hunger komma skulle öfver hela verldena; hvilken som skedde under den Kejsaren Claudius.
29 Buning bilǝn [Antakyadiki] muhlislarning ⱨǝrbiri ɵz ⱪurbiƣa ⱪarap pul yiƣip, Yǝⱨudiyǝdǝ turuwatⱪan ⱪerindaxlarƣa yardǝm berixni ⱪarar ⱪildi.
Då satte Lärjungarna sig före, efter som hvar förmådde, att sända något till hjelp till de bröder, som bodde i Judeen;
30 Ular bu ⱪararni ada ⱪilip, ianini Barnabas wǝ Saulning ⱪoli arⱪiliⱪ [Yǝⱨudiyǝdiki jamaǝt] aⱪsaⱪalliriƣa yǝtküzüp bǝrdi.
Hvilket de ock gjorde; och sände till de äldsta, genom Barnabe och Sauli hand.
