Rosullarning paaliyǝtliri 1
1 I [ⱨɵrmǝtlik] Teofilos, mǝn dǝslǝp yazƣan bayan Əysa ɵzi talliƣan rosullarƣa Muⱪǝddǝs Roⱨ arⱪiliⱪ ǝmrlǝrni tapxurup asmanƣa kɵtürülgǝn küngüqǝ bolƣan uning barliⱪ ǝmǝlliri ⱨǝm barliⱪ tǝlim berixlirining baxlanmisi toƣrisida idi.
I min förra skrift, gode Teofilus, har jag berättat om allt vad Jesus gjorde och lärde,
ända till den dag då han blev upptagen, sedan han genom helig ande hade givit sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt.
3 U azab-oⱪubǝtlǝrni tartⱪandin keyin, ularƣa kɵp ispatlar bilǝn ɵzining tirik ikǝnlikini kɵrsǝtkǝn; u ularƣa ⱪiriⱪ kün iqidǝ kɵrüngǝn bolup, Hudaning padixaⱨliⱪiƣa ait ixlar toƣruluⱪ sɵzlǝp bǝrgǝn;
För dem hade han ock genom många säkra bevis tett sig såsom levande, efter utståndet lidande; ty under fyrtio dagar lät han sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.
4 wǝ ular bilǝn jǝm ⱪilinƣanda mundaⱪ ǝmr ⱪildi: — «Yerusalemdin ayrilmay, silǝr mǝndin angliƣan, Atining wǝdisini kütünglar.
När han då var tillsammans med dem, bjöd han dem och sade: "Lämnen icke Jerusalem, utan förbiden där vad Fadern har utlovat, det varom I haven hört av mig.
5 Qünki Yǝⱨya suda qɵmüldürgǝn, lekin silǝr bolsanglar kɵp künlǝr ɵtmǝy Muⱪǝddǝs Roⱨta qɵmüldürülisilǝr».
Ty Johannes döpte med vatten, men få dagar härefter skolen I bliva döpta i helig ande."
6 Rosullar [uning bilǝn] jǝm ⱪilinƣanda, uningdin: — I Rǝb, sǝn muxu waⱪitta Israilning padixaⱨliⱪini ǝsligǝ kǝltürmǝkqimusǝn? — dǝp soraxⱪa baxlidi.
Då de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade: "Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?"
7 U ularƣa mundaⱪ dedi: — Ata Ɵz ⱨoⱪuⱪiƣa asasǝn bekitkǝn waⱪit-pǝytlǝrni silǝrning bilix nesiwǝnglar yoⱪ.
Han svarade dem: "Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.
8 Biraⱪ Muⱪǝddǝs Roⱨ üstünglarƣa qüxkǝndǝ silǝr küq-ⱪudrǝtkǝ igǝ bolisilǝr, Yerusalem, pütün Yǝⱨudiyǝ wǝ Samariyǝ boyiqǝ ⱨǝm jaⱨanning qǝtlirigiqǝ manga guwaⱨqi bolisilǝr.
Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända."
9 U bu sɵzlǝrni ⱪilip bolup, ular ⱪarap turƣanda kɵtürüldi, bir parqǝ bulut uni ariƣa aldi-dǝ, u ularning nǝziridin ƣayib boldi.
När han hade sagt detta, lyftes han inför deras ögon upp i höjden, och en sky tog honom bort ur deras åsyn.
10 U asmanƣa kɵtürülgǝndǝ, ular kɵzlirini kɵkkǝ tikip ⱪaraxⱪanda, mana tuyuⱪsiz ularning yenida aⱪ kiyim kiygǝn ikki adǝm pǝyda bolup:
Och medan de skådade mot himmelen, under det han for upp, se, då stodo hos dem två män i vita kläder.
11 — Əy Galiliyǝliklǝr, nemixⱪa ɵrǝ turƣininglarqǝ asmanƣa ⱪarap ⱪaldinglar? Silǝr silǝrdin ayrilip ǝrxkǝ kɵtürülgǝn xu Əysaning asmanƣa ⱪandaⱪ kɵtürülginini kɵrgǝn bolsanglar, yǝnǝ xu ⱨalda ⱪaytip kelidu, — dedi.
Och dessa sade: "I galileiske män, varför stån I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen."
12 Andin ular Yerusalemƣa yeⱪin, uningdin bir qaⱪirimqǝ yiraⱪliⱪtiki Zǝytun teƣidin Yerusalemƣa ⱪaytip kǝldi.
Sedan vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas Oljeberget, vilket ligger nära Jerusalem, icke längre därifrån, än man får färdas på en sabbat.
13 Ular xǝⱨǝrgǝ kirip, ɵzliri turuwatⱪan ɵyning üstünki ⱪǝwitidiki bir ɵygǝ qiⱪti. Xu yǝrdǝ Petrus, Yuⱨanna, Yaⱪup, Andiriyas, Filip, Tomas, Bartolomay, Matta, Alfayning oƣli Yaⱪup, «millǝtpǝrwǝr» Simon wǝ [yǝnǝ bir] Yaⱪupning oƣli Yǝⱨuda bar idi.
Och när de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i övre våningen, där de plägade vara tillsammans: Petrus och Johannes och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs son.
14 Bular bir jan bir dil bolup üzüldürmǝy berilip dua-tilawǝt ⱪilixti; bu ixta bir yǝrgǝ jǝm bolƣanlardin birⱪanqǝ ayal, jümlidin Əysaning anisi Mǝryǝm ⱨǝmdǝ Əysaning inilirimu bar idi.
Alla dessa höllo endräktigt ut i bön tillika med Maria, Jesu moder, och några andra kvinnor samt Jesu bröder.
15 Xu künlǝrning biridǝ, Petrus ⱪerindaxlar otturisida ɵrǝ turup (jǝm boluxⱪanlar bir yüz yigirmigǝ yeⱪin idi) mundaⱪ dedi:
En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland bröderna, som då voro församlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han sade:
16 — Ⱪerindaxlar, Əysani tutⱪanlarƣa yol baxliƣuqi bolƣan Yǝⱨuda ⱨǝⱪⱪidǝ Muⱪǝddǝs Roⱨning burun Dawut arⱪiliⱪ aldin eytⱪan muⱪǝddǝs yazmilardiki sɵzliri ǝmǝlgǝ exixi muⱪǝrrǝr idi.
"Mina bröder, det skriftens ord skulle fullbordas, som den helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas, vilken blev vägvisare åt de män som grepo Jesus.
17 Qünki [Yǝⱨuda]mu arimizdin biri ⱨesablanƣan wǝ [Hudaning] bu hizmitidin nesiwisi bar idi
Han var ju räknad bland oss och hade också fått detta ämbete på sin lott.
18 (u ⱪilƣan ⱪǝbiⱨlikning in’amidin erixkǝn pulƣa bir parqǝ yǝr setiwalƣanidi, u xu yǝrdǝ bexiqilap yiⱪilip, üqǝy-ⱪerini quwulup kǝtti;
Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning förvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut.
19 bu ix pütkül Yerusalemdikilǝrgǝ mǝlum bolup, ular u yǝrni ɵz tili bilǝn «Ⱨaⱪǝldǝma» dǝp ataxti. Buning mǝnisi «ⱪan tɵkülgǝn yǝr» degǝnliktur)
Detta blev bekant för alla Jerusalems invånare, och så blev den åkern på deras tungomål kallad Akeldamak (det betyder Blodsåkern).
20 Qünki Zǝburda [Yǝⱨudaƣa] [ⱪaritilƣan] munu sɵzlǝr pütülgǝn: — «Uning turalƣusi qɵlgǝ aylansun, Uningda ⱨeq turƣuqi bolmisun!» Wǝ: — «Uning yetǝkqilik orniƣa baxⱪa birsi qiⱪsun!»
Så är ju skrivet i Psalmernas bok: 'Hans gård blive öde, och ingen må finnas, som bor däri'; och vidare: 'Hans ämbete tage en annan.'
21 Xuning üqün, Rǝb Əysaning tirilgǝnlikigǝ biz bilǝn tǝng guwaⱨliⱪ berixi üqün, bir kixini talliximiz kerǝk. Bu kixi Əysa arimizda yürgǝn künlǝrdǝ, Yǝⱨya [pǝyƣǝmbǝr]din qɵmüldürüxni ⱪobul ⱪilƣan kündin baxlap taki asmanƣa kɵtürülgǝn küngiqǝ biz bilǝn baxtin-ahir billǝ bolƣan kixilǝrdin boluxi kerǝk, — dedi.
Därför bör nu någon av de män som följde oss under hela den tid då Herren Jesus gick ut och in bland oss,
allt ifrån den dag då han döptes av Johannes ända till den dag då han blev upptagen och skildes ifrån oss -- någon av dessa män bör insättas till att jämte oss vittna om hans uppståndelse."
23 Xuning bilǝn ular Yüsüp (yǝnǝ Barsabas dǝpmu atalƣan, yǝnǝ bir ismi Yustus) bilǝn Mattiyas degǝn ikki kixini bekitip, mundaⱪ dua ⱪilixti:
Därefter ställde de fram två: Josef (som kallades Barsabbas och hade tillnamnet Justus) och Mattias.
24 — Sǝn, i ⱨǝmmǝ adǝmning ⱪǝlbini bilgüqi Pǝrwǝrdigar! Yǝⱨuda teyilip bu hizmǝt wǝ rosulluⱪtin mǝⱨrum bolup ɵzigǝ has bolƣan yǝrgǝ kǝtti. Əmdi u taxlap ⱪoyƣan hizmǝt wǝ rosulluⱪning nesiwisigǝ igǝ boluxⱪa bu ikkiylǝndin ⱪaysisini talliƣanliⱪingni kɵrsǝtkǝysǝn!
Och de bådo och sade: "Herre, du som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa två du har utvalt
till att få den plats såsom tjänare och apostel, vilken Judas övergav, för att gå till den plats som var hans."
26 Andin ular bu ikki kixigǝ qǝk taxliwidi, qǝk Mattiyasⱪa qiⱪti. Xuning bilǝn u on bir rosul bilǝn bir ⱪatardin orun alƣan ⱨesablandi.
Och de drogo lott om dem, och lotten föll på Mattias. Och så blev denne, jämte de elva, räknad såsom apostel.
