Petrus 2 1
1 Əysa Mǝsiⱨning ⱪuli wǝ rosuli bolƣan mǝnki Simeon Petrustin Hudayimiz wǝ Ⱪutⱪuzƣuqimiz Əysa Mǝsiⱨning ⱨǝⱪⱪaniyliⱪi arⱪiliⱪ biz bilǝn ohxax ⱪimmǝtlik bir etiⱪadⱪa muyǝssǝr ⱪilinƣanlarƣa salam!
Simon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, hälsar dem som i och genom vår Guds och Frälsarens, Jesu Kristi, rättfärdighet hava fått sig beskärd en lika dyrbar tro som vi.
2 Silǝr Hudani wǝ Rǝbbimiz Əysani qongⱪur tonuƣanseri, meⱨir-xǝpⱪǝt wǝ hatirjǝmlik silǝrgǝ ⱨǝssilǝp axⱪay!
Nåd och frid föröke sig hos eder, i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus.
3 Bu [duayimning] asasi — biz bizni Ɵzining xan-xǝripi wǝ esil pǝzilitining tǝsiri arⱪiliⱪ Qaⱪirƣuqini qongⱪur tonuƣanliⱪimiz üqün, Uning ilaⱨiy küq-ⱪudriti ⱨayatimizƣa wǝ ihlasmǝnliktǝ mengiximizƣa kerǝklik bolƣan ⱨǝmmini ata ⱪildi.
Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss medelst sin härlighet och underkraft.
4 U muxu pǝzilǝtliri arⱪiliⱪ bizgǝ ⱪimmǝtlik, ǝng uluƣ wǝdilǝrni bǝrdi, bular bilǝn silǝr bu dunyadiki ⱨawayi-ⱨǝwǝslǝrdin bolƣan iplasliⱪtin ⱪutulup, Hudaliⱪ tǝbiǝtkǝ ortaⱪ nesip bolalaysilǝr.
Genom dem har han ock skänkt oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av gudomlig natur och undkomma den förgängelse som i följd av den onda begärelsen råder i världen.
5 Dǝl muxu sǝwǝbtin, silǝr pütün küqünglar bilǝn etiⱪadinglarƣa esil pǝzilǝtni, esil pǝzilitinglarƣa bilimni,
Vinnläggen eder just därför på allt sätt om att i eder tro bevisa dygd, i dygden kunskap,
6 biliminglarƣa tǝmkinlikni, tǝmkinlikinglarƣa qidamliⱪni, qidamliⱪinglarƣa ihlasmǝnlikni,
i kunskapen återhållsamhet, i återhållsamheten ståndaktighet, i ståndaktigheten gudsfruktan,
7 ihlasmǝnlikinglarƣa ⱪerindaxliⱪ meⱨribanliⱪni, ⱪerindaxliⱪ meⱨribanliⱪinglarƣa meⱨir-muⱨǝbbǝtni kɵrsitixni ⱪoxuxⱪa intilinglar.
i gudsfruktan broderlig kärlek, i den broderliga kärleken allmännelig kärlek.
8 Qünki bu hususiyǝtlǝr silǝrdǝ bar bolsa, xundaⱪla exip beriwatⱪan bolsa, bular silǝrni Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨni qongⱪur tonuxⱪa [intilixtǝ] ix-ǝmǝlsiz wǝ mewisiz ⱪaldurmaydu.
Ty om detta finnes hos eder och mer och mer förökas, så tillstädjer det eder icke att vara overksamma eller utan frukt i fråga om kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.
9 Əmmǝ ǝgǝr birsidǝ bular kǝm bolsa, u kor adǝmdur — u burnining uqinila kɵrǝlǝydiƣan, ilgiriki gunaⱨliridin pak ⱪilinƣinini untuƣan bolidu.
Den åter som icke har detta, han är blind och kan icke se; han har förgätit att han har blivit renad från sina förra synder,
10 Xuning üqün, i ⱪerindaxlar, silǝr [Huda tǝripidin] qaⱪirilƣanliⱪinglarni, xundaⱪla tallanƣanliⱪinglarni jǝzmlǝxtürüxkǝ intilinglar. Xundaⱪ ⱪilsanglar, ⱨeqⱪaqan teyilip kǝtmǝysilǝr.
Vinnläggen eder därför, mina bröder, så mycket mer om att göra eder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det gören, skolen I aldrig någonsin komma på fall.
11 Xundaⱪ bolƣanda Rǝbbimiz wǝ Ⱪutⱪuzƣuqimiz Əysa Mǝsiⱨning mǝnggülük padixaⱨliⱪidimu ⱪizƣin ⱪarxi elinisilǝr. (aiōnios g166)
Så skall inträdet i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, eviga rike förlänas eder i rikligt mått. (aiōnios g166)
12 Xunga, gǝrqǝ silǝr bu ixlarni bilgǝn bolsanglarmu, xundaⱪla bizgǝ igǝ ⱪilinƣan ⱨǝⱪiⱪǝttǝ mustǝⱨkǝmlǝngǝn bolsanglarmu, mǝn yǝnila ⱨǝrdaim bu ixlarni esinglarƣa salmaⱪqimǝn.
Därför kommer jag alltid att påminna eder om detta, fastän I visserligen redan kännen det och ären befästa i den sanning som har kommit till eder.
13 Dǝrwǝⱪǝ, mǝn muxu qedirimda bolsamla, bularni sǝminglarƣa selip, silǝrni oyƣitip turuxni layiⱪ kɵrimǝn.
Och jag håller det för rätt och tillbörligt, att så länge jag ännu är i denna kroppshydda, genom mina påminnelser väcka eder.
14 Qünki Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨning burun manga ayan ⱪilƣinidǝk, mening bu qedirim pat arida uqamdin seliwetilidiƣanliⱪini bilip turuptimǝn.
Ty jag vet att jag snart skall lämna min kroppshydda; detta har vår Herre Jesus Kristus givit till känna för mig.
15 Bǝrⱨǝⱪ, mǝn silǝrning bu ixlarni mǝn bu dunyadin kǝtkinimdin keyinmu ⱨǝrwaⱪit esinglarƣa kǝltürüxünglar üqün küqümning bariqǝ intilimǝn.
Men jag vill härmed sörja för, att I också efter min bortgång städse kunnen draga eder detta till minnes.
16 Qünki biz silǝrgǝ Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨning küq-ⱪudriti wǝ ⱨazir boluxini uⱪturƣinimizda ⱨǝrgizmu ⱨiyligǝrliktin oydurup qiⱪilƣan riwayǝtlǝrgǝ ǝgǝxmiduⱪ, bǝlki biz Uning ⱨǝywǝtlik xan-xɵⱨritigǝ ɵz kɵzimiz bilǝn guwaⱨqimiz.
Ty det var icke några slugt uttänkta fabler vi följde, när vi kungjorde för eder vår Herres, Jesu Kristi, makt och hans tillkommelse utan vi hade själva skådat hans härlighet.
17 Qünki U muⱪǝddǝs taƣda Huda’Atidin xan-xɵⱨrǝt wǝ uluƣluⱪⱪa erixkǝndǝ, axu uluƣ xan-xǝrǝplik yǝrdin: «Bu Mening sɵyümlük Oƣlum, Mǝn Uningdin hursǝnmǝn» degǝn xundaⱪ zor bir awaz Uningƣa yǝtküzülüp anglandi.
Ty han fick ifrån Gud, fadern, ära och pris, när från det högsta Majestätet en röst kom till honom och sade: »Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.»
18 Muⱪǝddǝs taƣda biz Uningƣa ⱨǝmraⱨ bolup billǝ turƣan bolƣaqⱪa, ǝrxtin bu awaz anglanƣinida bizmu ɵz ⱪuliⱪimiz bilǝn uni angliduⱪ.
Den rösten hörde vi själva komma från himmelen, när vi voro med honom på det heliga berget.
19 Uning üstigǝ ⱨǝmmimizdǝ pǝyƣǝmbǝrlǝr yǝtküzgǝn tolimu ixǝnqlik bexarǝtlik sɵz-kalam bardur; silǝr tang süzülgüqǝ, tang yultuzi ⱪǝlbinglarni toluⱪ yorutⱪuqǝ bu sɵz-kalamƣa ⱪulaⱪ salsanglar, yahxi ⱪilƣan bolisilǝr (bu sɵz-kalam huddi ⱪarangƣuda qaⱪnap turidiƣan qiraƣⱪa ohxaxtur).
Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och I gören väl, om I akten därpå, såsom på ett ljus som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjärnan går upp i edra hjärtan.
20 Xuni ⱨǝmmidin muⱨim dǝp bilixinglar kerǝkki, muⱪǝddǝs yazmilardiki ⱨeqⱪaysi wǝⱨiy pǝyƣǝmbǝrlǝrning ɵz qüxǝnqisi boyiqǝ yǝtküzülgǝn ǝmǝs.
Men det mån I framför allt veta, att ingen profetia i något skriftens ord kan av någon människas egen kraft utläggas.
21 Qünki ⱨeqⱪandaⱪ wǝⱨiy-bexarǝt insanlarning iradisidin kǝlgǝn ǝmǝs, u bǝlki Hudaning muⱪǝddǝs adǝmliri Muⱪǝddǝs Roⱨ tǝripidin yetǝklinip, Uning türtkisi bilǝn eytⱪan sɵz-kalamdur.
Ty ingen profetia har någonsin framkommit av en människas vilja, utan därigenom att människor, drivna av den helige Ande, talade vad som gavs dem från Gud. Eller: ... vår Guds och Frälsares o. s. v.
