< Padixaⱨlar 2 11 >
1 Əmdi Aⱨaziyaning anisi Ataliya oƣlining ɵlginini kɵrgǝndǝ, barliⱪ xaⱨ nǝslini ɵltürüxkǝ ⱪozƣaldi.
Men Athalja, Ahasia moder, då hon såg, att hennes son var död, stod hon upp, och förgjorde all Konungslig säd.
2 Lekin Yoram padixaⱨning ⱪizi, yǝni Aⱨaziyaning singlisi Yǝⱨoxeba ɵltürülüx aldida turƣan padixaⱨning oƣullirining arisidin Aⱨaziyaning oƣli Yoaxni oƣriliⱪqǝ elip qiⱪip, uni wǝ inik anisini yastuⱪ-kirlik ambiriƣa yoxurup ⱪoydi. Yoax xu yol bilǝn Ataliyadin yoxurup ⱪelinip ɵltürülmidi.
Men Joseba, Konung Jorams dotter, Ahasia syster, tog Joas, Ahasia son, och stal honom ifrå Konungsbarnen, som dräpne vordo, med hans ammo i sängkammarenom, och hon förgömde honom för Athalja, så att han icke vardt dräpen.
3 Andin keyin [inik anisi] bilǝn Pǝrwǝrdigarning ɵyidǝ altǝ yilƣiqǝ yoxurunup turdi. Xu waⱪitlarda Ataliya zeminda sǝltǝnǝt ⱪildi.
Och han vardt undstungen med henne i Herrans hus i sex år; och Athalja var rådandes i landena.
4 Yǝttinqi yili Yǝⱨoyada adǝm ǝwǝtip Kariylar ⱨǝm orda pasibanlirining yüzbexilirini Pǝrwǝrdigarning ɵyigǝ qaⱪirtip kelip, ular bilǝn ǝⱨdǝ ⱪilixti. U ularƣa Pǝrwǝrdigarning ɵyidǝ ⱪǝsǝm iqküzüp, padixaⱨning oƣlini kɵrsǝtti.
Uti sjunde årena sände Presten Jojada bort, och tog till sig de öfversta öfver hundrade, med höfvitsmännerna och drabanterna, och lät komma dem till sig i Herrans hus, och gjorde ett förbund med dem, och tog en ed af dem i Herrans hus, och viste dem Konungens son;
5 Andin ularƣa buyrup: Mana silǝr ⱪilixinglar kerǝk bolƣan ix xuki: — Xabat künidǝ pasibanliⱪ nɵwiti kǝlgǝn üqtin biri padixaⱨning ordisida pasibanliⱪ kɵziti ⱪilsun.
Och böd dem, och sade: Detta är det I göra skolen; tredjeparten af eder, hvilkens skifte om Sabbathsdagen uppå går, skolen hålla vakt i Konungshusena;
6 Üqtin biri Sür degǝn dǝrwazida tursun wǝ üqtin biri orda pasibanlar ⱨoylisining kǝynidiki dǝrwazida tursun; xundaⱪ ⱪilip silǝr orda üqün pasibanliⱪ ⱪilisilǝr.
Och en tredjepart skall vara vid den porten Sur; och en tredjepart skall vara vid den porten, som är bak drabanterna; och skolen hålla vakt för Massa hus.
7 Xabat künidǝ pasibanliⱪ nɵwitini ⱪilip bolƣan üqtin ikki ⱪismi Pǝrwǝrdigarning ɵyidǝ padixaⱨning ⱪexida pasibanliⱪ ⱪilsun.
Men två parter af eder allom, I som om Sabbathsdagen afgån, skolen vakta i Herrans hus när Konungen;
8 Silǝr padixaⱨning ǝtrapida turup, ⱨǝrbiringlar ⱪolunglarƣa ɵz ⱪoralinglarni elip, kimdǝkim sepinglardin ɵtkili urunsa uni ɵltürünglar; padixaⱨ qiⱪip-kirsǝ uning bilǝn billǝ yürünglar, dedi.
Och skolen ställa eder rundt omkring Konungen, och hvar och en med sine värjo i handene; och ho som kommer in emellan väggarna, han skall dö; så att I ären när Konungen, då han ut och in går.
9 Yüzbexilar kaⱨin Yǝⱨoyada barliⱪ tapiliƣanlirini bǝja kǝltürüxti; ⱨǝrbir yüzbexi ɵz adǝmlirini, ⱨǝm xabat künidǝ pasibanliⱪ nɵwitigǝ kǝlgǝnlǝrni ⱨǝm pasibanliⱪ nɵwitidin yanƣanlarni ⱪaldurup ⱪaldi; andin Yǝⱨoyada kaⱨinning ⱪexiƣa kǝldi.
Och de öfverste öfver hundrade gjorde allt det Presten Jojada dem budit hade; och togo sina män till sig, som på Sabbathsdagen uppå gingo, med de som på Sabbathsdagen af gingo, och kommo till Presten Jojada.
10 Kaⱨin bolsa Dawut padixaⱨning Pǝrwǝrdigarning ɵyidǝ saⱪlaⱪliⱪ nǝyzǝ wǝ ⱪalⱪanlirini yüzbexilarƣa tarⱪitip bǝrdi.
Och Presten fick höfvitsmännerna spetsar, och sköldar, som hade varit Konung Davids, och voro i Herrans hus.
11 Orda pasibanliri tizilip, ⱨǝrbiri ɵz ⱪolida ⱪoralini tutup, ibadǝthanining ong tǝripidin tartip sol tǝripigiqǝ ⱪurbangaⱨ bilǝn ibadǝthanini boylap padixaⱨning ǝtrapida turdi.
Och drabanterna stodo omkring Konungen, hvar och en med sine värjo i handene; ifrå husens hörn på högra sidone, allt intill det hörnet på den venstra, intill altaret, och till huset.
12 Yǝⱨoyada xaⱨzadini otturiƣa qiⱪirip uning bexiƣa tajni kiygüzüp, uningƣa guwaⱨnamilǝrni berip, padixaⱨ boluxⱪa [huxbuy may bilǝn] mǝsiⱨ ⱪildi. Ⱨǝmmǝylǝn qawak qelip: — «Padixaⱨ yaxisun!» dǝp towlaxti.
Och han lät Konungens son komma fram, och satte ena krono på honom, och tog vittnesbördet, och gjorde honom till Konung, och voro glade, och klappade händerna tillhopa, och sade: Lycka ske Konungenom!
13 Ataliya orda pasibanliri bilǝn hǝlⱪning towlaxlirini angliƣanda, Pǝrwǝrdigarning ɵyigǝ kirip, kɵpqilikning arisiƣa kǝldi.
Och då Athalja fick höra ropet af folket, som lopp dertill, kom hon ut till folket i Herrans hus;
14 U ⱪariwidi, mana padixaⱨ ⱪaidǝ-rǝsim boyiqǝ tüwrükning yenida turatti. Padixaⱨning yenida ǝmǝldarlar bilǝn kanayqilar tizilƣanidi; barliⱪ yurt hǝlⱪi xadlinip, kanay qelixatti. Buni kɵrgǝn Ataliya kiyimlirini yirtip: — Asiyliⱪ, asiyliⱪ! — dǝp warⱪirdi.
Och såg till, si, då stod Konungen invid stodena, såsom sedvänja var, och sångare och trummetare när Konungenom; och allt folket i landena var gladt, och blåste med trummeter. Då ref Athalja sin kläder, och sade: Uppror, uppror.
15 Əmma Yǝⱨoyada kaⱨin ⱪoxunƣa mǝs’ul bolƣan yüzbexilarƣa: Uni sǝpliringlar otturisidin sirtⱪa qiⱪiriwetinglar; kimdǝkim uningƣa ǝgǝxsǝ ⱪiliqlansun, dǝp buyrudi. Qünki kaⱨin: — U Pǝrwǝrdigarning ɵyidǝ ɵltürülmisun, dǝp eytⱪanidi.
Men Presten Jojada böd de öfversta öfver hundrade, som voro satte öfver hären, och sade till dem: Hafver henne utu huset i gården; och om någor följer henne, han dräpes med svärd; ty Presten hade sagt, att hon icke skulle dö i Herrans hus.
16 Xuning bilǝn ular uningƣa yol boxitip bǝrdi; wǝ u padixaⱨ ordisiƣa kiridiƣan at yoliƣa yetip kǝlgǝndǝ, ular u yǝrdǝ uni ɵltürdi.
Och de båro händerna på henne, och hon gick in på den vägen, som hästarna till Konungshuset gå, och vardt der dräpen.
17 Yǝⱨoyada: — «Pǝrwǝrdigarning hǝlⱪi bolayli» dǝp Pǝrwǝrdigarning wǝ padixaⱨ bilǝn hǝlⱪning otturisida bir ǝⱨdǝ tohtatti; padixaⱨ bilǝn hǝlⱪning otturisida ⱨǝm bir ǝⱨdǝ baƣlandi.
Så gjorde Jojada ett förbund emellan Herran, och Konungen, och folket, att de skulle vara Herrans folk; desslikes ock emellan Konungen och folket.
18 Andin barliⱪ zemindiki hǝlⱪ Baalning buthanisiƣa berip uni buzup taxlidi; uning ⱪurbangaⱨliri bilǝn mǝbudlirini qeⱪip parǝ-parǝ ⱪilip, Baalning kaⱨini Mattanni ⱪurbangaⱨlarning aldida ɵltürdi. Andin keyin [Yǝⱨoyada] kaⱨin Pǝrwǝrdigarning ɵyigǝ pasibanlarni tǝyinlidi.
Då gick allt folket i landena in uti Baals hus, och bröto hans altare ned; och sönderslogo hans beläte allt grant, och Matthan, Baals Prest, slogo de ihjäl inför altaret; och Presten beställde ämbeten uti Herrans hus;
19 Andin u yüzbexilar, Kariylar, orda pasibanliri wǝ yurtning ⱨǝmmǝ hǝlⱪini ɵzi bilǝn elip kelip, padixaⱨni Pǝrwǝrdigarning ɵyidin baxlap qüxüp, ordidiki «Pasibanlarning dǝrwazisi»din padixaⱨning ordisiƣa kirgüzdi; Yoax padixaⱨliⱪ tǝhtigǝ olturdi.
Och tog de öfversta öfver hundrade, och de höfvitsmän och de drabanter, och allt folket i landena, och förde Konungen ned ifrå Herrans hus, och kommo den vägen ifrå drabantaporten intill Konungshuset; och han satte sig på Konungsstolen.
20 Yurtning barliⱪ hǝlⱪi xadlinatti; ular Ataliyani padixaⱨning ordisining yenida ⱪiliqlap ɵltürgǝndin keyin, xǝⱨǝr tinq bolup ⱪaldi.
Och allt folket i landet var gladt, och staden vardt stilla. Men Athalja dråpo de med svärd i Konungshuset.
21 Yǝⱨoax yǝttǝ yaxⱪa kirgǝndǝ padixaⱨ boldi.
Och Joas var sju år gammal, då han vardt Konung.