< Korintliⱪlarƣa 2 1 >
1 Hudaning iradisi bilǝn bekitilgǝn, Mǝsiⱨ Əysaning rosuli mǝnki Pawlus wǝ ⱪerindax bolƣan Timotiydin Korint xǝⱨiridǝ turuwatⱪan, Hudaning jamaitigǝ wǝ xuningdǝk pütkül Ahaya ɵlkisidiki barliⱪ muⱪǝddǝs bǝndilǝrgǝ salam!
Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern Timoteus, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.
2 Atimiz Huda ⱨǝm Rǝb Əysa Mǝsiⱨtin silǝrgǝ meⱨir-xǝpⱪǝt wǝ hatirjǝmlik bolƣay!
Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
3 Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨning Atisi, rǝⱨimdilliⱪlarning igisi Ata, barliⱪ riƣbǝt-tǝsǝllining Igisi bolƣan Hudaƣa tǝxǝkkür-mǝdⱨiyǝ oⱪulƣay!
Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,
4 Biz uqriƣan ⱨǝrⱪandaⱪ japa-muxǝⱪⱪǝttǝ U bizgǝ riƣbǝt-tǝsǝlli beriwatidu, xuning bilǝn biz Huda tǝripidin riƣbǝtlǝndürülgǝn bolup U yǝtküzgǝn riƣbǝt-tǝsǝlli bilǝn ⱨǝrⱪandaⱪ baxⱪa japa-muxǝⱪⱪǝtkǝ uqriƣanlarƣa riƣbǝt-tǝsǝlli berǝlǝydiƣan bolduⱪ.
han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd.
5 Qünki, Mǝsiⱨning azab-oⱪubǝtliri biz tǝrǝpkǝ exip taxⱪandǝk, Mǝsiⱨ arⱪiliⱪ bolƣan riƣbǝt-tǝsǝllimizmu exip taxidu.
Ty såsom Kristuslidanden till överflöd komma över oss, så kommer ock genom Kristus tröst till oss i överflödande mått.
6 Əmma biz japa-muxǝⱪⱪǝttǝ ⱪalsaⱪmu bu silǝrning riƣbǝt-tǝsǝlli wǝ nijat tepixinglar üqün bolidu; bular silǝrning biz tartⱪan azab-oⱪubǝtlǝrgǝ ohxax azab-oⱪubǝtlǝrgǝ qidixinglar bilǝn silǝrdimu ⱨasil ⱪilinidu; biz riƣbǝt-tǝsǝlli tapsaⱪmu u silǝrning riƣbǝt-tǝsǝlliringlar wǝ nijatinglar üqün bolidu; xunga bizning silǝrgǝ baƣliƣan ümidimiz mustǝⱨkǝmdur; qünki silǝr azab-oⱪubǝtlǝrdin ortaⱪ nesiwilik bolsanglar, ohxaxla riƣbǝt-tǝsǝllidin ortaⱪ nesiwilik bolisilǝr dǝp bilimiz.
Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker ock detta till tröst för eder, en tröst som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast,
ty vi veta att såsom I delen våra lidanden, så delen I ock den tröst vi undfå.
8 Qünki, i ⱪerindaxlar, silǝrning Asiyada duq kǝlgǝn japa-muxǝⱪⱪǝttin hǝwǝrsiz yürüxünglarni halimaymiz; u waⱪitlarda biz qidiƣusiz eƣir besimƣa duq kǝlduⱪ, ⱨǝtta ⱨayatning ɵzidin ümid üzgüdǝk bolƣaniduⱪ.
Vi vilja nämligen icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om vilken nöd vi fingo utstå i provinsen Asien, och huru övermåttan svårt det blev oss, utöver vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.
9 Əmma ɵzimizgǝ ǝmǝs, bǝlki ɵlgǝnlǝrni tirildürgüqi Hudaƣa tayiniximiz üqün ⱪǝlbimizdǝ ɵlümgǝ mǝⱨkum ⱪilinƣandǝk yürǝttuⱪ.
Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda.
10 U bizni bundaⱪ dǝⱨxǝtlik bir ɵlümdin ⱪutⱪuzƣan wǝ ⱨazir ⱪutⱪuzmaⱪta, wǝ bizni yǝnila ⱪutⱪuzidu, dǝp uningƣa ümid baƣliduⱪ;
Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidare frälsa oss; ja, till honom hava vi satt vårt hopp att han allt framgent skall frälsa oss.
11 silǝrmu buningda ⱨǝm biz üqün dua-tilawǝtlǝr bilǝn mǝdǝt beriwatisilǝr; xundaⱪ ⱪilip talay adǝmlǝrning wasitisi arⱪiliⱪ bizgǝ kɵrsitilgǝn iltipat tüpǝylidin talay adǝmlǝr [Hudaƣa] rǝⱨmǝtlǝr eytidiƣan bolidu.
Också I stån oss ju bi med eder förbön. Och så skola många hembära tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas böner har kommit oss till del.
12 Qünki pǝhrimiz, yǝni wijdanimizning guwaⱨliⱪi xuki, Hudaning aldida sap niyǝtlǝr wǝ sǝmimiylik bilǝn (insaniy parasǝt bilǝn ǝmǝs, bǝlki Hudaning meⱨir-xǝpⱪiti bilǝn) biz bu dunyaƣa nisbǝtǝn wǝ bolupmu silǝrgǝ nisbǝtǝn ɵzimizni tutuwalidiƣan bolduⱪ.
Ty vad vi kunna berömma oss av, och vad vårt samvete bär oss vittnesbörd om, det är att vi i denna världen hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av köttslig vishet, utan av Guds nåd; så framför allt i vårt förhållande till eder.
13 Qünki silǝrgǝ yazƣinimiz oⱪuyalaydiƣan wǝ tonup yetǝlǝydiƣandin baxⱪa ⱨeq nǝrsǝ ǝmǝs; lekin mǝn silǝrning bizni ⱪismǝn tonup yǝtkininglar boyiqǝ Rǝb Əysaning künidǝ silǝr bizning pǝhrimiz bolidiƣininglardǝk bizlǝrnimu silǝrning pǝhringlar bolidu dǝp bizni toluⱪ tonup yetixinglarni ümid ⱪilimǝn.
Ty i vad vi skriva till eder ligger icke något annat än just vad I läsen och väl kunnen förstå. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo förstå
vad I redan nu delvis förstån om oss: att vi äro eder berömmelse, likasom I ären vår berömmelse, på vår Herre Jesu dag.
15 Xuning bilǝn muxundaⱪ ixǝnqtǝ bolup mǝn ǝslidǝ ikkinqi ⱪetim silǝrgǝ meⱨir-xǝpⱪǝtni yǝtküzüxkǝ awwal silǝrning ⱪexinglarƣa barmaⱪqidim;
Och i denna tillförsikt tänkte jag komma först till eder, för att I skullen få ännu ett kärleksbevis.
16 yǝni, ⱪexinglardin Makedoniyǝgǝ ɵtüp, andin Makedoniyǝdin yǝnǝ ⱪexinglarƣa kelixni, xundaⱪla silǝr tǝripinglardin Yǝⱨudiyǝ ɵlkisigǝ uzitiliximni ümid ⱪilƣanidim.
Genom eder stad ville jag alltså taga vägen till Macedonien, och jag skulle sedan från Macedonien återigen komma till eder, för att då av eder utrustas för resan till Judeen.
17 Mǝndǝ xundaⱪ niyǝt bolƣanda, mǝn uni yeniklik bilǝn ⱪarar ⱪilƣanmu? Mǝn niyǝt ⱪilƣanda, mǝndǝ «ǝtlik» kixilǝrdikidǝk: birdǝm «bǝrⱨǝⱪ, bǝrⱨǝⱪ» wǝ birdǝm «yaⱪ, yaⱪ» deyix barmu?
Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat i vankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efter köttet, så att vad jag säger är på samma gång »ja, ja» och »nej, nej»?
18 Əmma Ɵz sɵzidǝ turƣinidǝk, bizning silǝrgǝ eytⱪan sɵzimiz birdǝm «bǝrⱨǝⱪ» wǝ birdǝm «yaⱪ» bolmaydu;
Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke »ja och nej».
19 Qünki biz (mǝn wǝ Silwanus wǝ Timotiy)ning aranglarda jakarliƣinimiz — Hudaning Oƣli, Əysa Mǝsiⱨ, birdǝm «bǝrⱨǝⱪ» wǝ birdǝm «yaⱪ» ǝmǝstur; bǝlki Uningda «bǝrⱨǝⱪ»la bardur.
Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke såsom »ja och nej», utan »ja» har kommit i och genom honom.
20 Qünki Hudaning ⱪanqilik wǝdiliri boluxidin ⱪǝt’iynǝzǝr, ular Uningda «bǝrⱨǝⱪ»tur, wǝ biz arⱪiliⱪ Uningdimu Hudaƣa xan-xǝrǝp kǝltüridiƣan «Amin» bardur.
Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt »ja»; därför få de ock genom honom sitt »amen», på det att Gud må bliva ärad genom oss.
21 Əmdi bizlǝrni silǝr bilǝn billǝ Mǝsiⱨdǝ qing turƣuzƣuqi bolƣini ⱨǝm bizni mǝsiⱨligini bolsa Hudadur.
Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det är Gud,
22 U yǝnǝ üstimizgǝ mɵⱨür besip, ⱪǝlbimizgǝ Ɵz Roⱨini «kapalǝt» boluxⱪa ata ⱪildi.
han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.
23 Əmma Hudani ɵz jenimƣa guwaⱨqi boluxⱪa qaⱪirimǝnki, Korintⱪa tehi barmiƣanliⱪimning sǝwǝbi kɵnglunglarni ayax üqün idi.
Jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är av skonsamhet mot eder som jag ännu icke har kommit till Korint.
24 Ⱨǝrgiz ɵzimizni iman-etiⱪadinglar üstigǝ ⱨɵküm sürgüqilǝrmiz, demǝk, bǝlki silǝrning xad-huramliⱪinglarni axuruxⱪa silǝrgǝ ⱨǝmkarlaxⱪuqilarmiz; qünki silǝr etiⱪad arⱪiliⱪla mǝzmut turisilǝr.
(Detta säger jag icke, som om vi vore herrar över eder tro; fastmer äro vi edra medarbetare till att bereda eder glädje, ty i tron stån I fasta.)