Korintliⱪlarƣa 2 2

1 Lekin mǝn iqimdǝ, ⱪexinglarƣa barsam yǝnǝ azar elip barmaymǝn degǝn ⱪararƣa kǝldim.

Men jag hafver det betänkt med mig sjelf, att jag icke åter med ångest vill komma till eder.

2 Qünki ǝgǝr mǝn silǝrgǝ azar bǝrsǝm, mening tüpǝylimdin azar yegǝnlǝrdin baxⱪa ⱪaysibiri meni xadlanduralisun?

Ty om jag bedröfvar eder, ho är då den som fröjdar mig, utan den som varder af mig bedröfvad?

3 Mǝn ǝsli meni xadlanduruxi tegixlik bolƣanlardin ǝksiqǝ azar yǝp ⱪalmay degǝn mǝⱪsǝttǝ xu hǝtni yazdim; qünki mening xadliⱪim silǝr ⱨǝmminglarningmu xadliⱪidur dǝp silǝr ⱨǝmminglarƣa ixǝnq baƣlidim.

Och detsamma hafver jag skrifvit eder, att, när jag komme till eder, jag icke skulle få sorg af dem, der jag heldre skulle få glädje af; efter jag hafver den tröst till eder alla, att min fröjd är allas edra fröjd.

4 Qünki ǝslidǝ ɵzüm eƣir azab iqidǝ ⱪǝlbimdiki dǝrd-ǝlǝmdin kɵp kɵz yaxlirimni tɵkküzüp turup silǝrgǝ xu hǝtni yazƣanidim; mǝⱪsitim silǝrgǝ azar berix ǝmǝs, bǝlki silǝrgǝ qongⱪur baƣlanƣan, exip taxⱪan muⱨǝbbitimni bilixinglar üqün idi.

Ty jag skref eder till uti stor bedröfvelse och hjertans ångest, med många tårar; icke på det I skullen bedröfvas, utan på det I skullen förstå den kärlek, som jag enkannerliga hafver till eder.

5 Əmma birǝrsi azar yǝtküzgǝn bolsa, uning azar yǝtküzgini mǝn ǝmǝs dǝymǝn, u bǝlki mǝlum dǝrijidǝ (bu ixni ziyadǝ eƣir ⱪilƣum yoⱪ) ⱨǝmminglarƣa azar yǝtküzdi.

Hvar nu någor hafver bedröfvelse åstadkommit, den hafver icke bedröfvat mig, utan endels; på det jag icke skall betunga eder alla.

6 Bundaⱪ adǝmning kɵpinqinglar tǝripidin tǝnbiⱨlǝngini yetǝrliktur;

Men det är nog, att den samme af mångom så straffad är;

7 Xunga ⱨazir ǝksiqǝ, silǝr uningƣa meⱨir-xǝpⱪǝt kɵrsitip riƣbǝt-tǝsǝlli berixinglarƣa toƣra kelidu; bolmisa bundaⱪ bir kixi bǝlkim ƣayǝt zor dǝrd-ǝlǝmdin ɵzini yoⱪitiximu mumkin.

Så att I nu dess mer tvärtemot skolen öfverse med honom, och hugsvala honom, på det han icke skall uppsluken varda uti för mycken bedröfvelse.

8 Xunga mǝn silǝrgǝ uningƣa muⱨǝbbitinglarni ispatlixinglarni jekilǝymǝn.

Derföre förmanar jag eder, att I bevisen honom kärlek.

9 Xu hetimni yǝnǝ bir mǝⱪsǝttǝ, yǝni silǝrning ⱨǝmmǝ ixlarda itaǝtmǝn yaki itaǝtmǝn ǝmǝslikinglarni sinap bilixim üqün yazdim.

Ty derföre hafver jag ock skrifvit eder till, att jag skulle bepröfva eder, om I lydige ären i all ting.

10 Lekin silǝr ⱪaysibirini mǝlum ix üqün kǝqürüm ⱪilƣan bolsanglar, mǝnmu ⱨǝm uni xundaⱪ ⱪilƣan bolimǝn; mǝnmu mǝlum bir ixni kǝqürüm ⱪilƣinimda (birǝr ixni kǝqürüm ⱪilƣan bolsam), mǝn silǝrni dǝp Mǝsiⱨning ⱨuzurida xundaⱪ ⱪildim.

Den I förlåten något, den förlåter ock jag; ty hvem ock jag förlåter något, det förlåter jag för edra skull, i Christi stad;

11 Xuning bilǝn Xǝytan bizdin ⱨeq üstünlükkǝ erixǝlmǝydu; qünki biz uning ⱨiylǝ-mikirliridin bihǝwǝr ǝmǝsmiz.

På det vi icke skole varda bedragna af Satana; ty oss är icke ovetterligit, hvad han i sinnet hafver.

12 Əmdi Mǝsiⱨning hux hǝwirini jakarlaxⱪa Troas xǝⱨirigǝ kǝlginimdǝ wǝ xundaⱪla Rǝb tǝripidin [pursǝt] ixiki manga eqilƣini bilǝn,

Men då jag kom till Troadem, till att predika Christi Evangelium, och mig upplåten vardt en dörr i Herranom;

13 ⱪerindixim Titusni tapalmiƣinim tüpǝylidin roⱨim aram tapmidi; xuning bilǝn mǝn xu yǝrdikilǝr bilǝn hoxlixip, Makedoniyǝgǝ sǝpǝr aldim.

Hade jag ingen ro uti min anda; derföre att jag icke fann min broder Titum; utan gjorde der min afsked, och for till Macedonien.

14 Əmma bizni Mǝsiⱨdǝ ⱨǝmixǝ tǝntǝnǝ bilǝn ƣalibanǝ baxlaydiƣan, biz arⱪiliⱪ ⱨǝr yǝrdǝ Ɵzigǝ dost tartⱪuqi huxpuraⱪni qaqⱪuqi Hudaƣa tǝxǝkkür!

Men Gudi vare lof, som alltid låter oss seger behålla i Christo, och uppenbarar lukten af sin kunskap, genom oss, allestäds.

15 Qünki biz Hudaƣa yǝtküzüliwatⱪan Mǝsiⱨning huxpuriⱪidurmiz, ⱨǝm ⱪutⱪuzuluwatⱪanlar arisida ⱨǝm ⱨalakǝtkǝ ketiwatⱪanlar arisida xundaⱪmiz;

Ty vi äre Gudi en god Christi lukt, både ibland dem som salige varda, också ibland dem som förtappade varda;

16 keyinkilǝrgǝ ɵlümgǝ bolƣan ɵlümning puriⱪi, aldinⱪilarƣa ⱨayatliⱪⱪa bolƣan ⱨayatliⱪning puriⱪidurmiz; ǝmdi muxundaⱪ ixlarning ⱨɵddisidin kim qiⱪalaydu?

Dessom en döds lukt till döden; men dem androm lifsens lukt till lifs. Ho är nu här dogse till?

17 Qünki biz kɵp kixilǝrning ⱪilƣinidǝk Hudaning kalam-sɵzini soda-setiⱪ ixi ⱪilmaymiz; ǝksiqǝ biz sǝmimiylik bilǝn Huda aldida Hudadin [ǝwǝtilgǝnlǝr] süpitidǝ Mǝsiⱨdǝ sɵzlǝymiz.

Ty vi äre icke såsom månge, de der förfalska Guds ord; utan af renhet, och såsom af Gudi, tale vi för Gud i Christo.