Korintliⱪlarƣa 2 12
1 [Əpsus], mahtiniwerixning zɵrüriyiti bar. Gǝrqǝ uning paydisi bolmisimu, mǝn Rǝbdin kǝlgǝn alamǝt kɵrünüxlǝr wǝ wǝⱨiylǝr üstidǝ tohtilay.
Jag måste ytterligare berömma mig. Väl är sådant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava beskärts mig av Herren.
2 Mǝsiⱨdǝ bolƣan bir adǝmni tonuymǝn; u on tɵt yil ilgiri (tǝndǝ bolƣan ⱨaldimu, yaki tǝndin taxⱪirimu bilmǝymǝn, Huda bilidu) üqinqi ⱪat asmanƣa kɵtürüldi.
Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det.
3 Mǝn xundaⱪ bir kixini bilimǝn (tǝndǝ bolƣan ⱨaldimu, yaki tǝndin taxⱪirimu bilmǝymǝn, Huda bilidu) —
Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det --
4 u jǝnnǝtkǝ kɵtürülüp, xu yǝrdǝ til bilǝn ipadiligili bolmaydiƣan, insanlarning deyixi mǝn’i ⱪilinƣan ajayip ixlarni anglidi.
jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala.
5 Xundaⱪ bir adǝm bilǝn mahtinimǝn, ɵzüm ⱨǝⱪⱪidǝ bolsa ajizliⱪmdin baxⱪa birǝr ix bilǝn mahtanmaymǝn.
I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om mig själv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet.
6 Ⱨǝtta mahtinay desǝmmu ǝhmǝⱪ ⱨesablanmaymǝn; qünki mǝn ⱨǝⱪiⱪǝtni eytⱪan bolattim; ǝmma birsi mǝndǝ kɵrginidin yaki mǝn toƣruluⱪ angliƣinidin meni (manga axkarilanƣan wǝⱨiylǝrning ƣayǝt zor uluƣluⱪi tüpǝylidin) yuⱪiri oylap ⱪalmisun dǝp ɵzümni mahtinixtin yiƣdim. Muxu wǝⱨiylǝrning zor uluƣluⱪi tüpǝylidin kɵrǝnglǝp kǝtmǝslikim üqün ǝtlirimgǝ sanjilƣan bir tikǝn, yǝni meni urup tursun dǝp Xǝytanning bir ǝlqisi manga tǝⱪsim ⱪilinƣan; buning mǝⱪsiti, mening kɵrǝnglǝp kǝtmǝslikim üqündur.
Visserligen skulle jag icke vara en dåre, om jag ville berömma mig själv, ty det vore sanning som jag då skulle tala; men likväl avhåller jag mig därifrån, för att ingen skall hava högre tankar om mig än skäligt är, efter vad han ser hos mig eller hör av mig.
Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig.
8 Buning toƣrisida u mǝndin kǝtsun dǝp Rǝbgǝ üq ⱪetim yelindim;
Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett till Herren.
9 lekin U manga: «Mening meⱨir-xǝpⱪitim sanga yetǝrlik; qünki Mening küq-Ⱪudritim insanning ajizliⱪida toluⱪ ǝmǝlgǝ axurulidu» — dedi. Xunga mǝn Mǝsiⱨning küq-ⱪudriti wujudumda tursun dǝp ajizliⱪlirimdin mahtinixni tehimu huxluⱪ bilǝn talliwalimǝn;
Men Herren har sagt till mig; »Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig.
10 xunga mǝn Mǝsiⱨ üqün ajizliⱪlarni, ⱨaⱪarǝtlǝrni, ⱪiyinqiliⱪlarni, ziyankǝxliklǝrni wǝ azab-oⱪubǝtlǝrni hursǝnlik dǝp bilimǝn. Qünki ⱪaqan ajiz bolsam, xu qaƣda küqlük bolimǝn.
Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark.
11 Mǝn [mahtinip] dǝrwǝⱪǝ ǝhmǝⱪ bolup ⱪaldim! Lekin ɵzünglar meni buningƣa mǝjbur ⱪildinglar. Əmǝliyǝttǝ ǝslidǝ mǝn silǝr tǝripinglardin tǝriplinixim kerǝk bolatti; qünki ⱨeq ǝrzimǝs bolsammu, mǝn ⱨeliⱪi «ⱪaltis uluƣ rosullar»din ⱨeq tǝrǝptǝ ⱨeq ixta kǝm ǝmǝsmǝn.
Så har jag nu gjort mig till en dåre; I haven själva nödgat mig därtill. Jag hade ju bort få gott vitsord av eder; ty om jag än är ett intet, så har jag dock icke i något stycke stått tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».
12 Dǝrwǝⱪǝ mǝn aranglarda bolƣan qaƣda rosulning bexarǝtlik alamǝtliri, ⱨǝrtǝrǝplik qidam-sǝwrqanliⱪ iqidǝ mɵjizilik alamǝtlǝr, karamǝtlǝr ⱨǝm ⱪudrǝtlik mɵjizilǝr bilǝn ǝmǝldǝ kɵrsitilgǝn.
De gärningar som äro en apostels kännemärken hava ock med all uthållighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftgärningar.
13 Silǝrni baxⱪa jamaǝtlǝrdin ⱪaysi tǝrǝptǝ tɵwǝn orunƣa ⱪoydum? — pǝⱪǝtla ɵzümni silǝrning üstünglǝrgǝ yük ⱪilip artip ⱪoymiƣinim bilǝnmu?! Mening bu adalǝtsizlikimni ǝpu ⱪilƣaysilǝr!
Och haven I väl i något stycke blivit tillbakasatta för de andra församlingarna? Dock, kanhända i det stycket, att jag för min del icke har legat eder till last? Den oförrätten mån I då förlåta mig.
14 Mana, ⱨazir yeninglarƣa üqinqi ⱪetim berixⱪa tǝyyarmǝn, xuning bilǝn silǝrgǝ ⱨeq yük eƣirimni salƣum yoⱪ. Qünki izdiginim igilikinglar ǝmǝs, bǝlki ɵzünglardur; pǝrzǝntliri ata-anilar üqün ǝmǝs, bǝlki ata-anilar pǝrzǝntliri üqün mal-mülük yiƣixi kerǝk.
Se, det är nu tredje gången som jag står redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert söker jag, utan eder själva. Och barnen äro ju icke pliktiga att spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.
15 Əmdi jeninglar üqün igilikimdin huxluⱪ bilǝn sǝrp ⱪilimǝn ⱨǝmdǝ ɵzümni sǝrp ⱪilimǝn — gǝrqǝ mǝn silǝrni ⱪanqǝ sɵygǝnseri mǝn xunqǝ az sɵyülsǝmmu.
Och för min del vill jag gärna för edra själar både offra vad jag äger och låta mig själv offras hel och hållen. Om jag nu så högt älskar eder, skall jag väl därför bliva mindre älskad?
16 Əmdi xundaⱪ bolƣini bilǝn, mǝn silǝrgǝ ⱨeq yük bolƣan ǝmǝsmǝn; biraⱪ ⱨeligǝrlik ⱪilip, mǝn silǝrni bablap ⱪoydum!
Dock, det kunde ju vara så, att jag visserligen icke själv hade betungat eder, men att jag på en listig omväg hade fångat eder, jag som är så illfundig.
17 Əjǝba, mǝn silǝrgǝ ǝwǝtkǝn adǝmlǝrning birǝrsi arⱪiliⱪ silǝrdin nǝp aldimmu?!
Har jag då verkligen, genom någon av dem som jag har sänt till eder, berett mig någon orätt vinning av eder?
18 Mǝn Titusni silǝrning yeninglarƣa berixⱪa ündidim wǝ yǝnǝ ⱨeliⱪi ⱪerindaxnimu uning bilǝn billǝ ǝwǝttim. Titusning silǝrdin nǝp elip baⱪⱪan yeri barmu? Biz ikkiylǝn ohxax bir roⱨta yüriwatmamduⱪ? Bizning basⱪan izimiz ohxax ǝmǝsmikǝn?
Sant är att jag bad Titus fara och sände med honom den andre brodern. Men icke har väl Titus berett mig någon orätt vinning av eder? Hava vi icke båda vandrat i en och samme Ande? Hava vi icke båda gått i samma fotspår?
19 Yaki silǝr ǝzǝldin bizni «Ular aldimizda ɵzlirini aⱪlap keliwatidu» dǝp oylawatamsilǝr? [Ix undaⱪ ǝmǝs]. Biz pǝⱪǝt Mǝsiⱨdǝ bolup Huda aldida sɵzlǝwatimiz; ⱪiliwatⱪan ⱨǝmmǝ ixlar, i sɵyümlüklirim, silǝrning etiⱪadinglarni ⱪurux üqündur.
Nu torden I redan länge hava menat att det är inför eder som vi försvara oss. Nej, det är inför Gud, i Kristus, som vi tala, men visserligen alltsammans för att uppbygga eder, I älskade.
20 Qünki mǝn yeninglarƣa barƣinimda, silǝrning ümid ⱪilƣan yerimdin qiⱪmay ⱪelixinglardin, ɵzümningmu silǝrning ümid ⱪilƣan yeringlardin qiⱪmay ⱪeliximdin, yǝni aranglarda ƣowƣa-jedǝl, ⱨǝsǝthorluⱪ, ƣǝzǝp-nǝprǝt, mǝnmǝnqilik, tɵⱨmǝthorluⱪ, ƣǝywǝthorluⱪ, tǝkǝbburluⱪ wǝ parakǝndiqiliklǝr bolarmikin dǝp ǝnsirǝymǝn;
Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till äventyrs icke skall finna eder sådana som jag skulle önska, och att jag själv då av eder skall befinnas vara sådan som I icke skullen önska. Jag fruktar att till äventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet, förtal, skvaller, uppblåsthet och oordning råda bland eder.
21 — bu ⱪetim silǝrning yeninglarƣa barƣinimda, aranglardiki gunaⱨ sadir ⱪilip, taki bügüngǝ ⱪǝdǝr ɵtküzgǝn napakliⱪ, buzuⱪluⱪ wǝ xǝⱨwaniy ixlardin tehi towa ⱪilmiƣan nurƣun adǝmlǝrning sǝwǝbidin Hudayim meni aldinglarda tɵwǝn ⱪilip ⱪoyarmikin, xularning ⱪilmixliri tüpǝylidin matǝm tutmay turalmaymǝnmikin, dǝp ǝnsirǝymǝn.
Ja, jag fruktar att min Gud skall låta mig vid min ankomst åter bliva förödmjukad genom eder, och att jag skall få sörja över många av dem som förut hava syndat, och som ännu icke hava känt ånger över den orenhet och otukt och lösaktighet som de hava övat.
