< Tesalonikaliⱪlarƣa 1 5 >

1 Lekin i ⱪerindaxlar, silǝrgǝ xu ixlarning waⱪitliri wǝ zamanliri toƣrisida yeziximning ⱨajiti yoⱪ.
Vad åter angår tid och stund härför, så är det icke behövligt att därom skriva till eder, käre bröder.
2 Qünki ɵzünglar obdan bilisilǝr, Rǝbning küni huddi keqidǝ kirgǝn oƣrining kelixigǝ ohxax [tuyuⱪsiz] kelidu.
Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten.
3 Əmdi kixilǝr «[Dunya] tinq-aman boluwatidu» dǝp turƣanda, huddi ⱨamilidar ayalning tolƣiⱪi uxtumtut tutⱪinidǝk, ⱨalakǝt ularning bexiƣa tuyuⱪsiz qüxidu; xuning bilǝn ular uningdin ⱪeqip ⱪutulalmaydu.
Bäst de säga: »Allt står väl till, och ingen fara är på färde», då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan.
4 Lekin silǝr, i ⱪerindaxlar, ⱪarangƣuluⱪta turƣuqilar ǝmǝssilǝr; xuning bilǝn u kün silǝrni oƣridǝk qɵqütüp kǝlmǝydu.
Men I, käre bröder, I leven icke mörker, så att den dagen kan komma över eder såsom en tjuv;
5 Qünki silǝr ⱨǝmminglar yoruⱪluⱪning pǝrzǝntliri, kündüzning pǝrzǝntliridursilǝr; biz keqigǝ tǝwǝ yaki ⱪarangƣuluⱪⱪa mǝnsup ǝmǝsmiz.
I ären ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi höra icke natten eller mörkret till;
6 Xuning üqün baxⱪa ⱨǝmmisidǝk uhlimayli, bǝlki sǝgǝk wǝ salmaⱪ bolayli.
låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra.
7 Qünki uhlaydiƣanlar keqisi uhlaydu, mǝst bolidiƣanlarmu keqisi mǝst bolidu.
De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna, de äro druckna om natten;
8 Biraⱪ ɵzimiz kündüzgǝ mǝnsup bolƣandin keyin, salmaⱪ bolayli, kɵkrikimizgǝ etiⱪad wǝ meⱨir-muⱨǝbbǝtni sawut ⱪilip, beximizƣa nijatⱪa baƣlanƣan ümidni dubulƣa ⱪilip kiyiwalayli;
men vi som höra dagen till, vi må vara nyktra, iklädda trons och kärlekens pansar, med frälsningens hopp såsom hjälm.
9 qünki Huda bizni Ɵz ƣǝzipigǝ uqritix üqün ǝmǝs, bǝlki Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨ arⱪiliⱪ nijatⱪa erixtürüx üqün tallap bekitkǝn.
Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus,
10 U biz üqün ɵldi — mǝⱪsiti, ⱨayat ⱪelip oyƣaⱪ tursaⱪmu yaki [ɵlümdǝ] uhliƣan bolsaⱪmu, bizning Uning bilǝn billǝ ⱨayatta boluximiz üqündur.
som har dött för oss, på det att vi må leva tillika med honom, vare sig vi ännu äro vakna eller vi äro avsomnade.
11 Xuning üqün, ⱨazir ⱪiliwatⱪininglarƣa ohxax, bir-biringlarni dawamliⱪ riƣbǝtlǝndürüp, bir-biringlarning [etiⱪadini] ⱪurunglar.
Trösten därför varandra, och uppbyggen varandra inbördes, såsom I ock redan gören.
12 Əmdi i ⱪerindaxlar, aranglarda japaliⱪ ixlǝwatⱪan wǝ Rǝbdǝ silǝrgǝ yetǝkqilik ⱪilip, nǝsiⱨǝt beriwatⱪanlarni ⱪǝdirlixinglarni ɵtünimiz.
Vi bedja eder, käre bröder, att rätt uppskatta de män som arbeta bland eder, och som äro edra föreståndare i Herren och förmana eder.
13 Bu hizmǝtliri üqün ularni qongⱪur ⱨɵrmǝt wǝ meⱨir-muⱨǝbbǝt bilǝn ⱪǝdirlǝnglar. Bir-biringlar bilǝn inaⱪ ɵtünglar.
Låten dem vara eder övermåttan kära, för det verks skull som de utföra. Hållen frid inbördes.
14 Əmma, i ⱪerindaxlar, silǝrdin xunimu ɵtünimizki, tǝrtipsiz yürgǝnlǝrgǝ nǝsiⱨǝt beringlar, yürǝksizlǝrni riƣbǝtlǝndürünglar, ajizlarƣa yar-yɵlǝk bolunglar wǝ ⱨǝmmǝ adǝmgǝ sǝwriqan bolunglar.
Vi bjuda eder, käre bröder: Förmanen de oordentliga, uppmuntren de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen tålamod mot var man.
15 Ⱨeqⱪaysinglar yamanliⱪⱪa yamanliⱪ ⱪilmasliⱪⱪa kɵngül bɵlünglar, bir-biringlarƣa wǝ barliⱪ kixilǝrgǝ ⱨǝmixǝ yahxiliⱪ ⱪilixⱪa intilinglar.
Sen till, att ingen vedergäller någon med ont för ont; faren fastmer alltid efter att göra vad gott är mot varandra och mot var man.
16 Ⱨǝrdaim xadlininglar.
Varen alltid glada.
17 Tohtimay dua ⱪilinglar.
Bedjen oavlåtligen.
18 Ⱨǝrⱪandaⱪ ixta tǝxǝkkür eytinglar. Qünki mana bular Hudaning Mǝsiⱨ Əysada silǝrgǝ ⱪaratⱪan iradisidur.
Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus.
19 Roⱨning otini ɵqürmǝnglar.
Utsläcken icke Anden,
20 Aranglarda pǝyƣǝmbǝrlǝrqǝ yǝtküzülgǝn bexarǝtlik sɵzlǝrni kǝmsitmǝnglar;
förakten icke profetisk tal,
21 ⱨǝmmǝ gǝpni tǝkxürüp ispatlap kɵrünglar; durus bolsa uni qing tutup [ⱪoldin bǝrmǝnglar].
men pröven allt, behållen vad gott är,
22 Yamanliⱪning ⱨǝrⱪandaⱪ xǝklidin ɵzünglarni yiraⱪ tutunglar.
avhållen eder från allt ont, av vad slag det vara må.
23 Hatirjǝmlikning Igisi bolƣan Huda Ɵzi silǝrni ɵzül-kesil pak-muⱪǝddǝs ⱪilƣay, Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨ ⱪayta kǝlgüqǝ pütkül roⱨinglar, jeninglar wǝ teninglarni ǝyibsiz saⱪliƣay.
Men fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, så att hela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse.
24 Silǝrni Qaⱪirƣuqi bolsa sadiⱪ-wapadur, U uni jǝzmǝn ada ⱪilmay ⱪalmaydu.
Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk.
25 Ⱪerindaxlar, biz üqün dua ⱪilinglar.
Käre bröder, bedjen för oss.
26 Ⱨǝmmǝ ⱪerindaxlar bilǝn pak sɵyüxlǝr bilǝn salamlixinglar.
Hälsen alla bröderna med en helig kyss.
27 Mǝn Rǝbdǝ silǝrgǝ xuni jiddiy tapilaymǝnki, bu hǝtni [xu yǝrdiki] ⱨǝmmǝ muⱪǝddǝs ⱪerindaxlarƣa oⱪup beringlar!
Jag besvär eder vid Herren att låta uppläsa detta brev för alla bröderna.
28 Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨning meⱨir-xǝpⱪiti silǝrgǝ yar bolƣay!
Vår Herres, Jesu Kristi, nåd vare med eder.

< Tesalonikaliⱪlarƣa 1 5 >