Korintliⱪlarƣa 1 1
1 Hudaning iradisi bilǝn Mǝsiⱨ Əysaning rosuli dǝp qaⱪirilƣan mǝnki Pawlustin wǝ ⱪerindiximiz Sostenistin Korint xǝⱨiridiki jamaǝtkǝ, Mǝsiⱨ Əysada pak-muⱪǝddǝs ⱪilinip, «muⱪǝddǝs bǝndilirim» dǝp qaⱪirilƣanlarƣa wǝ xuningdǝk ⱨǝr yǝrlǝrdǝ Rǝb Əysa Mǝsiⱨning (U ularƣa wǝ bizgǝ mǝnsup!) namiƣa nida ⱪilƣuqilarning ⱨǝmmisigǝ salam!
Paulus, kallad till Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, och Sosthenes, broderen;
Guds församling, som är i Corintho, dem helgadom genom Christum Jesum, kalladom heligom; samt med allom dem som åkalla vårs Herras Jesu Christi Namn, uti hvart och ett rum, deras och vårt.
3 Atimiz Huda ⱨǝm Rǝb Əysa Mǝsiⱨtin silǝrgǝ meⱨir-xǝpⱪǝt wǝ hatirjǝmlik bolƣay!
Nåd vare eder, och frid af Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.
4 Hudaning Mǝsiⱨ Əysada silǝrgǝ ata ⱪilinƣan meⱨir-xǝpⱪiti tüpǝylidin Hudayimƣa ⱨǝrdaim tǝxǝkkür eytimǝn;
Jag tackar min Gud alltid för edra skull, för den Guds nåd, som eder gifven är genom Christum Jesum;
5 buning bilǝn silǝr Uningda ⱨǝr tǝrǝptǝ, ⱨǝrⱪandaⱪ sɵzdǝ, ⱨǝr tǝrǝptiki bilimlǝrdǝ bay ⱪilinƣansilǝr,
Att I uti all stycke rike vordne ären genom honom, i all ord, och all kunskap.
6 huddi Mǝsiⱨning guwaⱨliⱪi silǝrdǝ tǝstiⱪlanƣandǝk.
Såsom predikanen om Christo i eder kraftig vorden är;
7 Xuning bilǝn silǝrdǝ ⱨǝrⱪandaⱪ roⱨiy iltipat kǝmlik ⱪilmastan, Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨning ayan ⱪilinixini kütisilǝr;
Så att eder icke fattas någor gåfva, och vänten vårs Herras Jesu Christi uppenbarelse.
8 U yǝnǝ silǝrni ahirƣuqǝ mustǝⱨkǝmlǝyduki, Rǝb Əysa Mǝsiⱨning küni kǝlgüqǝ ǝyibsiz saⱪlinisilǝr;
Hvilken eder ock stadfäster intill ändan, att I ostraffelige ären på vårs Herras Jesu Christi dag.
9 Huda sɵzidǝ turƣuqidur — silǝrni Ɵz Oƣli Rǝb Əysa Mǝsiⱨning sirdax-ⱨǝmdǝmlikigǝ qaⱪirƣuqi dǝl Uning Ɵzidur.
Ty Gud är trofast, genom hvilken I kallade ären till hans Sons Jesu Christi, vårs Herras, delaktighet.
10 Əmdi mǝn silǝrdin Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨning nami bilǝn xuni ɵtünimǝnki, i ⱪerindaxlar, gepinglar bir yǝrdin qiⱪsun, aranglarda bɵlgünqilik bolmisun, bir pikirdǝ, bir niyǝttǝ kamil birlǝxtürülünglar;
Men, käre bröder, jag förmanar eder, vid vårs Herras Jesu. Christi Namn, att I talen alle ett, och att ibland eder ingen tvedrägt är; utan att I ären fullborda uti ett sinne och ene mening.
11 Qünki Klowining ailisidikilǝrning manga silǝr toƣranglarda eytixiqǝ, i ⱪerindaxlirim, aranglarda talax-tartixlar bar ikǝn.
Ty mig är förekommet, mine bröder, om eder, med dem som tjena Chloe, att ibland eder äro trätor.
12 Demǝkqi bolƣinim xuki, ⱨǝrbiringlar: «Mǝn Pawlusning tǝrǝpdari», «Mǝn Apollosning tǝrǝpdari», «Mǝn Kefasning tǝrǝpdari» wǝ «Mǝn Mǝsiⱨning tǝrǝpdari» dǝwatisilǝr.
Men jag säger, som hvar och en af eder säger: Jag är Paulisk, jag är Apollisk, jag är Cephisk, och jag är Christisk.
13 Əjǝba, Mǝsiⱨ bɵlüngǝnmikǝn? Silǝr üqün krestlǝngǝn adǝm Pawlusmidi? Silǝr Pawlusning namiƣa qɵmüldürüldünglarmu?
Månn Christus vara söndrad? Månn Paulus vara korsfäst för eder? Eller ären I döpte i Pauli namn?
14 Mǝn Hudaƣa tǝxǝkkür eytimǝnki, aranglardin Krispus bilǝn Gayustin baxⱪa ⱨeqⱪaysinglarni qɵmüldürmidim;
Jag tackar Gud, att jag ingen edra döpt hafver, utan Crispum, och Gajum;
15 xuning bilǝn ⱨeqkim meni ɵzining namida adǝmlǝrni qɵmüldürdi, deyǝlmǝydu.
Att ingen kan säga, att jag hafver i mitt namn döpt.
16 Durus, mǝn yǝnǝ Istifanasning ɵyidikilǝrnimu qɵmüldürdüm; baxⱪa birawni qɵmüldürginimni ǝsliyǝlmǝymǝn.
Desslikes döpte jag Stephane husfolk; sedan vet jag icke, om jag någon annan döpt hafver.
17 Qünki Mǝsiⱨ meni adǝmlǝrni qɵmüldürüxkǝ ǝmǝs, bǝlki hux hǝwǝrni jakarlaxⱪa ǝwǝtti; uni jakarlax bolsa insanning ⱨekmǝtlik sɵzliri bilǝn bolmasliⱪi kerǝk; undaⱪ bolƣanda Mǝsiⱨning kresttiki [ⱪurbanliⱪining] küqi yoⱪitilƣan bolidu.
Ty Christus hafver icke sändt mig till att döpa, utan till att förkunna Evangelium; icke med klokt tal, på det Christi kors icke skulle omintet varda.
18 Qünki kresttiki ⱪurbanliⱪi toƣruluⱪ sɵz-kalam ⱨalakǝtkǝ ketiwatⱪanlarƣa ǝhmǝⱪliⱪ, ǝmma ⱪutulduruluwatⱪan bizlǝrgǝ Hudaning küq-ⱪudritidur.
Ty det tal om korset är en galenskap dem som förtappas; men oss, som salige vardom, är det en Guds kraft;
19 Qünki mundaⱪ pütülgǝnki, «Mǝn danixmǝnlǝrning danixmǝnlikini yoⱪitimǝn, aⱪillarning aⱪilliⱪini qǝtkǝ ⱪaⱪimǝn».
Ty skrifvet är: Jag skall omintet göra de visas visdom, och de förståndigas förstånd skall jag förkasta.
20 Undaⱪta, danixmǝnlǝr ⱪeni? Tǝwrat ɵlimaliri ⱪeni? Bu dunyadiki bǝs-munazirǝ ⱪilƣuqilar ⱪeni? Huda bu dunyadiki danaliⱪni ǝhmǝⱪliⱪ dǝp kɵrsǝtkǝn ǝmǝsmu? (aiōn g165)
Hvar äro de kloke? Hvar äro de Skriftlärde? Hvar äro denna verldenes vise? Hafver icke Gud denna verldenes vishet gjort till galenskap? (aiōn g165)
21 Qünki Huda danaliⱪi bilǝn bekitkini boyiqǝ, dunya ɵz danaliⱪi arⱪiliⱪ Hudani tonumiƣan, xunga Huda ǝhmiⱪanǝ dǝp ⱪaralƣan, jakarliniwatⱪan sɵz-kalam arⱪiliⱪ uningƣa ixǝngüqilǝrgǝ nijatliⱪ yǝtküzüxni layiⱪ kɵrgǝn.
Ty efter verlden icke kunde genom sin visdom känna Gud i hans visdom, så täcktes Gudi med dåraktiga predikan frälsa dem som tro.
22 Qünki Yǝⱨudiylar mɵjizilik alamǝtlǝrni, greklar bolsa «danaliⱪ»ni tǝlǝp ⱪilidu;
Efter det Judarna begära tecken, och Grekerna söka efter vishet;
23 ǝmma biz bolsaⱪ Mǝsiⱨni, yǝni krestlǝngǝn Mǝsiⱨni jakarlaymiz; bu Yǝⱨudiylarƣa nisbǝtǝn bizarliⱪ ix, ǝllǝrgǝ nisbǝtǝn ǝhmiⱪanilik dǝp ⱪarilidu;
Men vi predike den korsfästa Christum, Judomen en förargelse, och Grekomen en galenskap.
24 ǝmma qaⱪirilƣanlar üqün eytⱪanda, mǝyli Yǝⱨudiylar bolsun yaki greklar bolsun, Mǝsiⱨ Hudaning küq-ⱪudriti wǝ Hudaning danaliⱪidur.
Men dem samma, Judom och Grekom, som kallade äro, predike vi Christum, Guds kraft, och Guds visdom.
25 Qünki Hudaning ǝhmiⱪaniliki insanlarning danaliⱪidin üstündur, Hudaning ajizliⱪi insanlarning küqidin üstündur.
Ty Guds galenskap är visare än menniskor, och Guds svaghet är starkare än menniskor.
26 Qünki, i ⱪerindaxlar, silǝrning qaⱪirilƣan waⱪittiki ⱨalinglar üstidǝ oylinip beⱪinglar; qaⱪirilƣanlar arisida insaniy tǝrǝptin dana ⱪaralƣanlar anqǝ kɵp ǝmǝs, küq-ⱨoⱪuⱪⱪa igǝ bolƣanlar anqǝ kɵp ǝmǝs, aⱪsɵngǝklǝr anqǝ kɵp ǝmǝs idi;
Käre bröder, ser på edor kallelse; icke månge köttsliga vise, icke månge mägtige, icke månge ädlingar äro kallade.
27 bǝlki Huda danalarni hijalǝtkǝ ⱪaldurux üqün bu dunyadiki ǝhmǝⱪ sanalƣanlarni talliwaldi; küqlüklǝrni hijalǝtkǝ ⱪaldurux üqün bu dunyadiki ajiz sanalƣanlarni talliwaldi;
Men det, som galet var för verldene, hafver Gud utvalt, på det han skulle göra de visa till skam; och det svagt var för verldene hafver Gud utvalt, på det han skulle göra det till skam som starkt är.
28 U yǝnǝ bu dunyadiki ⱪǝdirsizlǝrni, pǝs kɵrülidiƣanlarni talliwaldi, «yoⱪ bolƣan nǝrsilǝr»ni mǝwjut xǝy’ilǝrni yoⱪⱪa qiⱪiriwetix üqün talliwaldi.
Och det, som var oädla, och föraktadt för verldene, hafver Gud utvalt, och det intet är; på det han skulle göra det till intet, som något är;
29 Uning mǝⱪsiti Huda aldida ⱨeq ǝt igisi mahtanmasliⱪ üqündur.
På det intet kött skall kunna berömma sig för honom;
30 Əmma Uning tǝripidin silǝr Mǝsiⱨ Əysada turisilǝr; U bizgǝ Hudadin kǝlgǝn danaliⱪ, ⱨǝⱪⱪaniyliⱪ, pak-muⱪǝddǝslik wǝ ⱨɵrlük-azadliⱪ ⱪilinƣandur;
Af hvilkom I ock ären i Christo Jesu, den oss af Gudi är gjord till visdom, och till rättfärdighet, och till helgelse, och till förlossning;
31 xuningdǝk [Tǝwratta] pütülgǝndǝk: «Pǝhirlinip mahtiƣuqi bolsa Rǝbdin pǝhirlinip mahtisun!».
På det, som skrifvet står: Den som berömmer sig, han berömme sig i Herranom.
