Korintliⱪlarƣa 1 5
1 Ⱨǝrtǝrǝptin xu angliniwatiduki, aranglarda buzuⱪqiliⱪ bar ikǝn — bundaⱪ buzuⱪqiliⱪ ⱨǝtta taipilǝr arisidimu tilƣa elinmaydu — u bolsimu birsining ɵz atisining ayaliƣa qeⱪilixtin ibarǝt.
Det går ett allmänneligit rykte, att boleri är ibland eder; och sådant boleri, der ock icke Hedningarne veta af säga, att en hafver sins faders hustru.
2 Əmma silǝr yoƣinap kɵrǝnglǝp kǝttinglar! Bu rǝzil ixni sadir ⱪilƣan kixi arimizdin ⱪoƣliwetilsun dǝp ɵkünüxünglarƣa toƣra kǝlmǝmdu!?
Och I ären uppblåste, der I mycket heldre skullen hafva sörjt; på det att den sådant bedrifvit hafver, måtte utkastas ifrån eder.
3 Qünki gǝrqǝ tǝndǝ silǝr bilǝn billǝ bolmisammu, ǝmma roⱨta silǝr bilǝn billǝ bolux süpitidǝ alliⱪaqan xundaⱪ mǝn xu ⱨɵkümni qiⱪardimki,
Men jag, såsom den med kroppen frånvarandes är, dock med andan närvarandes, hafver allaredo såsom närvarandes beslutit,
4 (ⱨǝmminglar Rǝb Əysa Mǝsiⱨning namida jǝm bolƣanda, ɵzümning roⱨim silǝr bilǝn bolup, Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨning küq-ⱪudritigǝ tayinip) —
I vårs Herras Jesu Christi Namn, uti edor församling, med minom anda, och samt med vårs Herras Jesu Christi kraft,
5 xundaⱪ ⱪilƣan kixining ǝtliri ⱨalak ⱪilinsun, xuning bilǝn uning roⱨi Rǝb Əysaning künidǝ ⱪutⱪuzuluxi üqün Xǝytanning ilkigǝ tapxurulsun.
Att den, som det så bedrifvit hafver, skall gifvas Satane i våld, till köttsens förderf; på det anden må salig blifva på Herrans Jesu dag.
6 Silǝrning qongqiliⱪ ⱪilƣininglar yahxi ǝmǝs. «Kiqikkinǝ hemirturuq pütkül hemirni boldurup yoƣinitidu» dǝp bilmǝmsilǝr?
Edor berömmelse är icke god. Veten I icke, att litet surdeg försyrer hela degen?
7 Kona hemirturuqni qiⱪiriwetinglar; xuning bilǝn silǝr ǝsli hemirturuqsiz hemirdǝk yengi bir zuwula bolisilǝr; qünki «ɵtüp ketix ⱨeyti»[diki ⱪozimiz] bolƣan Mǝsiⱨ ⱪurbanliⱪ ⱪilindi;
Renser fördenskull ut den gamla sur degen, att I mågen blifva en ny deg, såsom I ock ären osyrade; ty vi hafve ock ett Påskalamb, som är Christus, offrader för oss.
8 xunga ⱨeytni yaman niyǝtlik wǝ rǝzillik bolƣan hemirturuq bilǝn ǝmǝs, bǝlki sǝmimiylik wǝ ⱨǝⱪiⱪǝt bolƣan petir nan bilǝn tǝntǝnǝ ⱪilip ɵtküzǝyli.
Derföre låter oss hålla Påska, icke uti den gamla surdegen, och icke uti ondskones och arghetenes surdeg; utan uti renhetenes och sanningens osyrade deg.
9 Mǝn [aldinⱪi] hǝttǝ silǝrgǝ buzuⱪqiliⱪ ⱪilƣuqilar bilǝn arilaxmanglar dǝp yazƣanidim;
Jag hafver skrifvit eder till uti brefvena, att I intet skullen hafva skaffa med bolare.
10 ǝmma bu deginim bu dunyadiki buzuⱪqiliⱪ ⱪilƣuqilar, yaki nǝpsaniyǝtqilǝr, yaki kazzaplar yaki butpǝrǝslǝr bilǝn arilaxmanglar deginim ǝmǝs; undaⱪ bolƣanda dunyadin ayrilixⱪa mǝjbur bolattinglar;
Det menar jag icke om denna verldenes bolare, eller om giriga, eller om röfvare, eller om afgudadyrkare; annars måsten I rymma utu verlden.
11 ǝmma ⱨazirⱪi bu hetimdǝ yazƣinim xuki, ɵzini «ⱪerindax» dǝp atiwalƣan ǝmma xundaⱪla buzuⱪluⱪ ⱪilƣuqi, nǝpsaniyǝtqi, butpǝrǝs, ⱨaraⱪkǝx yaki kazzap bolsa, undaⱪ bir kixi bilǝn arilaxmanglar, ⱨǝtta uning bilǝn ⱨǝmdastihanmu bolmanglar.
Men nu hafver jag skrifvit eder, att I skolen intet hafva skaffa med dem, nämliga om någor vore som kallas en broder, och är en bolare, en girig, en afgudadyrkare, en skändare, en drinkare, eller en röfvare; med sådana skolen I ock icke äta.
12 Sirttikilǝrni ⱨɵküm qiⱪirip bir tǝrǝp ⱪilixning mǝn bilǝn nemǝ munasiwiti? Lekin iqinglardikilǝrni ɵzünglar ⱨɵküm qiⱪirip bir tǝrǝp ⱪilix silǝrning ixinglar ǝmǝsmu?
Ty hvad kommer mig vid döma dem, som ute äro? Dömen icke I dem, som inne äro?
13 Lekin sirttikilǝrning üstigǝ bolsa Huda Ɵzi ⱨɵküm qiⱪiridu. Xunga «bu rǝzil adǝmni aranglardin qiⱪiriwetinglar».
Men dem, som ute äro, dömer Gud; drifver ock sjelfve den ut ifrån eder, som onder är.
