< Zebur 85 >

1 Neghmichilerning béshigha tapshurulup oqulsun dep, Korahning oghulliri üchün yézilghan küy: — Sen Öz zémininggha iltipat körsitip, Yaqupni sürgünlüktin qayturghaniding, i Perwerdigar.
(Til Sangmesteren. Af Koras Sønner. En Salme.) Du var nådig, HERRE, imod dit land du vendte Jakobs Skæbne,
2 Xelqingning qebihlikini kechürüm qilip, Barliq gunahlirini yapqaniding. (Sélah)
tog Skylden bort fra dit Folk og skjulte al deres Synd. (Sela)
3 Sen pütün qehringni ichingge qayturuwélip, Ghezipingning esheddiylikidin yan’ghanidingsen.
Du lod al din Vrede fare, tvang din glødende Harme.
4 Emdi bizni Öz yéninggha qayturghaysen, i nijatliqimiz bolghan Xuda! Bizge bolghan achchiqinggha hay bergeysen!
Vend tilbage, vor Frelses Gud, hør op med din Uvilje mod os!
5 Sen bizge ebediy ghezeplinemsen? Ewladtin-ewladqiche ghezipingni sozamsen?
Vil du vredes på os for evigt, holde fast ved din Harme fra Slægt til Slægt?
6 Xelqing Özüngdin shadlinishi üchün, Bizni qaytidin yéngilimamsen?
Vil du ikke skænke os Liv På ny, så dit Folk kan glæde sig i dig!
7 Bizge özgermes muhebbitingni körsetkeysen, i Perwerdigar, Bizge nijatliqingni ata qilghaysen!
Lad os skue din Miskundhed, HERRE, din Frelse give du os!
8 Tengri Perwerdigarning némilerni deydighanliqigha qulaq salay; Chünki U Öz xelqige, Öz mömin bendilirige aman-xatirjemlikni sözleydu; Ular yene hamaqetlikke qaytmisun!
Jeg vil høre, hvad Gud HERREN taler! Visselig taler han Fred til sit Folk og til sine fromme og til dem, der vender deres Hjerte til ham;
9 Zéminimizda shan-shöhretning turushi üchün, Derheqiqet, Uningdin eyminidighanlargha Uning nijatliqi yéqindur;
ja, nær er hans Frelse for dem, som frygter ham, snart skal Herlighed bo i vort Land;
10 Özgermes muhebbet we heqiqet özara körüshti; Heqqaniyet we aman-xatirjemlik bir-birini söyüshti;
Miskundhed og Sandhed mødes, Retfærd og Fred skal kysse hinanden;
11 Heqiqet yerdin ünüp chiqmaqta, Heqqaniyet ershlerdin qaraydu.
af Jorden spirer Sandhed frem, fra Himlen skuer Retfærd ned.
12 Perwerdigar beriket béridu, Zéminimiz hosulini béridu;
Derhos giver HERREN Lykke, sin Afgrøde giver vort Land;
13 Heqqaniyet Uning aldida mangidu, Uning qedemlirige yol hazirlaydu!
Retfærd vandrer foran ham og følger også hans Fjed.

< Zebur 85 >