< Zebur 76 >

1 Neghmichilerning béshigha, tarliq sazlarda chélinsun dep tapshurulghan, Asafning küy-naxshisi: — Yehudada Xuda tonulghandur; Uning nami Israilda ulughdur.
En Psalm och visa Assaphs, på strängaspel, till att föresjunga. Gud är känd i Juda; i Israel är hans Namn härligit.
2 Uning panahiy jayi Salémda, Zion téghida Uning makani bar.
I Salem är hans tjäll, och hans boning i Zion.
3 U yerde U otluq oqlarni, Qalqan, qilich hem jeng qorallirini chéqip tashlidi. (Sélah)
Der sönderbryter han bågans pilar, sköld, svärd och strid. (Sela)
4 Özüng ow-olja taghliridin neqeder shereplik, neqeder elasen!
Du äst härligare och mägtigare, än de röfvareberg.
5 Baturlar bulandi; Ular uzun uyqugha ketti; Palwanlarning héchqaysisi öz qolini kötürelmidi.
De stolte måste beröfvade varda, och afsomna; och alle krigare måste låta händerna falla.
6 Séning eyiblishing bilen, i Yaqupning Xudasi, Jeng harwisi hem atlar ölüktek uxlitildi.
För ditt näpsande, Jacobs Gud, faller i sömn både vagn och häst.
7 Sendin, Sendin qorqush kérektur; Ghezeplen’giningde kim aldingda turalisun?
Du äst förskräckelig; ho kan för dig stå, då du vred äst?
8 Yer yüzidiki barliq yawash möminlerni qutquzush üchün, Sen Xuda soraq qilishqa ornungdin turghan waqtingda, Asmandin hökümni chiqirip anglatquzdung; Yer bolsa wehimige chüshüp, süküt qildi. (Sélah)
När du låter höra domen af himmelen, så förskräckes jorden, och varder stilla;
9
När Gud uppstår till att döma, på det han skall hjelpa alla elända på jordene. (Sela)
10 Chünki insanlarning qehri Sanga shöhret keltüridu; Ularning qalghan qehri Sanga belwagh bolidu.
När du ena mennisko straffar, så måste man bekänna dig, att du redo äst till att straffa andra flera.
11 Perwerdigar Xudayinglargha qesem qilip, emel qilinglar; Uning etrapidiki yurttikiler qorqushi kérek bolghuchigha hediyeler sunsun;
Lofver, och håller det Herranom edrom Gud, alle I som omkring honom ären. Bärer fram skänker dem förskräckeliga;
12 U emirlerningmu rohini sunduridu; U yer yüzidiki padishahlargha dehshetliktur.
Den der Förstomen borttager modet, och förskräckelig är ibland Konungarna på jordene.

< Zebur 76 >