< Zebur 73 >

1 Asaf yazghan küy: — Derweqe Xuda Israilgha, Qelbi sap bolghanlargha méhribandur;
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 Lékin özüm bolsam, putliship yiqilip chüshüshke tasla qaldim; Ayaghlirim téyilip ketkili qil qaldi;
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 Chünki rezillerning ronaq tapqanliqini körüp, Hakawurlargha heset qildim;
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 Chünki ular ölümide azablar tartmaydu, Eksiche téni mezmut we saghlam turidu.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 Ular insan’gha xas japani körmeydu, Yaki xeqlerdek balayi’apetke uchrimaydu.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Shunga meghrurluq marjandek ulargha ésilidu, Zorluq-zomigerlik tondek ulargha chaplishidu.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 Ular semrip ketkenlikidin közliri tompiyip chiqti; Ularning qelbidiki xiyaletler heddidin éship kétidu.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 Bashqilarni mesxire qilip zeherlik sözleydu; Halini üstün qilip diwinip, doq qilidu.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 Ular aghzini pelekke qoyidu, Ularning tilliri yer yüzini kézip yüridu.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Shunga [Xudaning] xelqi mushulargha mayil bolup, Ularning dégenlirini su ichkendek axirighiche ichip: —
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 «Tengri qandaq bileleytti?», «Hemmidin Aliy Bolghuchida bilim barmu?» — deydu.
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Mana bular rezillerdur; Ular bu dunyada rahet-paraghetni köridu, Bayliqlarni toplaydu.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 «Ah, heqiqeten bikardin-bikar könglümni paklanduruptimen, Gunahsiz turup qolumni artuqche yuyup keptimen;
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 Bikargha kün boyi japa chékiptimen; Shundimu her seherde [wijdanning] eyibige uchrap keldim!».
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 Biraq men: — «Bundaq [désem], Bu dewrdiki perzentliringge asiyliq qilghan bolmamdimen?» — dédim.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 Ularni kallamdin ötküzey désem, Közümge shundaq éghir köründi.
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 Tengrining muqeddes jaylirigha kirgüche shundaq oylidim; Kirgendila [yamanlarning] aqiwitini chüshendim.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Derweqe Sen ularni téyilghaq yerlerge orunlashturisen, Ularni yiqitip pare-pare qiliwétisen.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 Ular közni yumup achquchila shunche parakende bolidu, Dehshetler ularni bésip yoqitidu!
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 Sen i Reb, chüshtin oyghan’ghandek oyghinip, Ornungdin turup ularning siyaqini közge ilmaysen.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 Yüreklirim qaynap, Ichlirim sanjilghandek bolghan chaghda,
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 Özümni héchnéme bilmeydighan bir hamaqet, Aldingda bir haywan ikenlikimni bilip yettim.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 Halbuki, men hemishe Sen bilen bille; Sen méni ong qolumdin tutup yöliding;
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 Öz nesiheting bilen méni yétekleysen, Shan-sheripngni namayan qilghandin kéyin, Axirida Sen méni özüngge qobul qilisen.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Ershte Sendin bashqa méning kimim bar? Yer yüzide bolsa Sendin bashqa héchkimge intizar emesmen.
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 Etlirim hem qelbim zeiplishidu, Lékin Xuda qelbimdiki qoram tash hem menggülük nésiwemdur!
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 Chünki mana, Sendin yiraq turghanlar halak bolidu; Wapasizliq qilghan pahishe ayaldek Sendin waz kechkenlerning herbirini yoqitisen.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 Biraq men üchün, Xudagha yéqinlishish ewzeldur! Uning barliq qilghan ishlirini jakarlash üchün, Reb Perwerdigarni tayanchim qildim.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.

< Zebur 73 >