< Zebur 51 >

1 Neghmichilerning béshigha tapshurulup oqulsun dep, Dawut yazghan küy. Bu [küy] Natan peyghember uning yénigha kélip, uni Bat-Shéba bilen bolghan zinaxorluqi toghruluq eyibligendin kéyin yézilghan: — Özgermes muhebbiting bilen, i Xuda, manga méhir-shepqet körsetkeysen! Rehimdilliqliringning köplüki bilen asiyliqlirimni öchürüwetkeysen!
En Psalm Davids, till att föresjunga; Då den Propheten Nathan till honom kom, när han till BathSeba ingången var. Gud, var mig nådelig, efter dina godhet, och afplana mina synd, efter dina stora barmhertighet.
2 Méni qebihlikimdin yiltizimghiche yuwetkeysen, Gunahimdin méni tazilighaysen.
Två mig väl af mine missgerning, och rensa mig ifrå mine synd.
3 Chünki men asiyliqlirimni tonup iqrar qildim; Gunahim hemishe köz aldimda turidu.
Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig.
4 Séning aldingda, peqet Séning aldingdila gunah ötküzüp, Neziringde rezil bolghan ishni sadir qildim; Shu wejidin, Sen [méni eyiblep] sözliseng, adilliqing ispatlinidu; [Méni] soraq qilghiningda, Özüngning pakliqi ispatlinidu.
Mot dig allena hafver jag syndat, och illa gjort för dig; på det du må rätt blifva i din ord, och icke straffad blifva, då du dömd varder.
5 Mana, men tughulghinimdila, yamanliqta idim, Anamning qarnida peyda bolghinimdila men gunahta boldum.
Si, jag är af syndelig säd född, och min moder hafver mig i synd aflat.
6 Berheq, Sen ademlerning chin qelbidin semimiylik telep qilisen; Ichimdiki yoshurun jaylirimda Sen manga danaliqni bildürisen.
Si, du hafver lust till sanningen, den i det fördolda ligger; du låter mig veta den hemliga visheten.
7 Méni [gunahlirimdin] zofa bilen tazilighaysen, Hem men pak bolimen; Méni pakpakiz yughaysen, men qardinmu aq bolimen.
Skära mig med isop, att jag må ren varda; två mig, att jag må snöhvit varda.
8 Manga shad-xuram awazlarni anglatqaysen; Shuning bilen Sen ezgen ustixanlirim yene shadlinidu.
Låt mig höra glädje och fröjd, att de ben, som du förkrossat hafver, måga fröjda sig.
9 Gunahlirimdin chirayingni yoshurup, Yamanliqlirimni öchüriwetkeysen.
Vänd bort ditt ansigte ifrå mina synder, och afplana alla mina missgerningar.
10 Mende pak qelb yaratqaysen, i Xuda; Wujumdiki sadiq rohimni yéngilighaysen.
Skapa i mig, Gud, ett rent hjerta, och gif i mig en ny viss anda.
11 Méni huzurungdin chiqiriwetmigeysen; Méningdin Muqeddes Rohingni qayturuwalmighaysen.
Förkasta mig icke ifrå ditt ansigte, och tag icke din Helga Anda ifrå mig.
12 Ah, nijatliqingdiki shadliqni manga yéngibashtin hés qildurghaysen; Itaetmen roh arqiliq méni yöligeysen.
Tröst mig igen med dine hjelp, och den frimodige anden uppehålle mig.
13 Buning bilen men itaetsizlerge yolliringni ögitey, We gunahkarlar yéninggha qaytidu.
Ty jag vill lära öfverträdarena dina vägar, att syndarena måga vända sig till dig.
14 Qan töküsh gunahidin méni qutuldurghaysen, I Xuda, manga nijatliq bergüchi Xuda, Shuning bilen tilim heqqaniyliqingni yangritip küyleydu.
Fräls mig ifrå blodskulder, Gud, som min Gud och Frälsare är; att min tunga må lofva dina rättfärdighet.
15 I Rebbim, lewlirimni achqaysen, Aghzim medhiyiliringni bayan qilidu.
Herre, upplåt mina läppar, att min mun må förkunna din pris.
16 Chünki Sen qurbanliqni xush körmeysen; Bolmisa sunar idim; Köydürme qurbanliqlardinmu xursenlik tapmaysen.
Ty du hafver icke lust till offer, eljest ville jag väl gifva dig det; och bränneoffer behaga dig intet.
17 Xuda qobul qilidighan qurbanliqlar sunuq bir rohtur; Sunuq we ézilgen qelbni Sen kemsitmeysen, i Xuda;
De offer, som Gudi behaga, äro en bedröfvad ande. Ett bedröfvadt och förkrossadt hjerta varder du, Gud, icke föraktandes.
18 Shapaiting bilen Zion’gha méhribanliqni körsetkeysen; Yérusalémning sépillirini yéngibashtin bina qilghaysen!
Gör väl vid Zion, efter dina nåde; uppbygg murarna i Jerusalem.
19 U chaghda Sen heqqaniyliqtin bolghan qurbanliqlardin, köydürme qurbanliqlardin, Pütünley köydürülgen köydürme qurbanliqlardin xursenlik tapisen; U chaghda ademler qurban’gahinggha buqa-öküzlerni teqdim qilishidu.
Då skola dig behaga rättfärdighetenes offer, bränneoffer och heloffer; då skall man oxar uppå ditt altare offra.

< Zebur 51 >