Zebur 38
1 Dawut yazghan küy: — (Eslime üchün) I Perwerdigar, ghezipingde tenbih bermigeysen, Qehringde méni jazalimighaysen!
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
2 Chünki oqliring méni zeximlendürüp sanjidi, Qolung üstümdin qattiq basti.
Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
3 Qattiq gheziping tüpeylidin etlirimde héch saqliq yoq, Gunahim tüpeylidin ustixanlirimda aram yoqtur.
Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
4 Chünki gunahlirim boyumdin tashti; Ular kötürelmigüsiz éghir yüktek méni bésiwaldi.
Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
5 Exmeqliqimdin jarahetlirim sésip, shelwerep ketti.
Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
6 Azabtin bellirim tolimu pükülüp ketti, Kün boyi ghemge pétip yürimen!
Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
7 Chatiraqlirim otqa toldi, Etlirimning saq yéri yoqtur.
Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
8 Men tolimu halsirap, ézilip kettim; Qelbimdiki azab-qayghu tüpeylidin hörkireymen.
Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
9 Reb, barliq arzuyum köz aldingdidur; Uh tartishlirim Sendin yoshurun emes;
Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
10 Yürikim jighildap, halimdin kettim; Közlirimning nuri öchti.
Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
11 Yar-buraderlirimmu méni urghan waba tüpeylidin, özlirini mendin tartti; Yéqinlirimmu mendin yiraq qachti.
Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
12 Jénimni almaqchi bolghanlar tuzaq quridu; Manga ziyanni qestligenler zehirini chachmaqta; Ular kün boyi hiyle-mikirlerni oylimaqta.
Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
13 Lékin men gas ademdek anglimaymen, Gacha ademdek aghzimni achmaymen;
Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
14 Berheq, men angliyalmaydighan gaslardek bolup qaldim; Aghzimda qilidighan reddiye-tenbih yoq.
Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
15 Chünki ümidimni Sen Perwerdigargha baghlidim; Reb Xudayim, Sen iltijayimgha ijabet qilisen.
Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
16 Chünki men: — «Ular méning üstümge chiqip maxtanmighay; Bolmisa, putlirim téyilip ketkende, ular shadlinidu» — dédim men.
Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
17 Chünki men deldengship, tügishey dep qaldim, Azabim köz aldimdin ketmeydu.
Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
18 Chünki men öz yamanliqimni iqrar qilimen; Gunahim üstide qayghurimen.
Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
19 Lékin düshmenlirim jushqun hem küchlüktur; Qara chaplap, manga nepretlen’genlerning sani nurghundur.
Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
20 Wapagha japa qilidighanlar bolsa, men bilen qarshilishidu; Chünki men yaxshiliqni közlep, intilimen.
Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
21 I Perwerdigar, mendin waz kechmigeysen! I Xudayim, mendin yiraqlashmighaysen!
Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
22 I Reb, méning nijatliqim, Manga chapsan yardem qilghaysen!
Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
