Zebur 34
1 Dawut yazghan küy: — (Dawut Abimelek [padishahning] aldida yürüsh-turushini bashqiche qiliwalghanda, [Abimelek] uni heydiwetken waqitta yazghan) Men herqandaq waqitlarda Perwerdigargha teshekkür-medhiye qayturimen; Uni medhiyilesh aghzimdin chüshmeydu.
En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
2 Qelbim Perwerdigarni iptixarlinip medhiyeleydu, Möminler buni anglap shadliqta bolidu.
Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
3 Men bilen bille Perwerdigarni ulughlanglar, Birlikte Uning namigha medhiyiler yangritayli.
Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
4 Perwerdigarni izdidim, U méning duayimni ijabet qildi, Méni basqan barliq wehime-qorqunchlirimdin qutquzdi.
Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
5 [Möminler] Uninggha telmürüp nurlandi; Yüzliri yerge qaritilmidi.
De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
6 [Men] péqir-bichare [Uninggha] nida qildi, Perwerdigar anglap, méni hemme awarichiliklerdin qutquzdi.
De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
7 Perwerdigarning Perishtisi Uningdin eyminidighanlarni qoghdap etrapigha chédirini tikidu, Ularni qutquzidu.
Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
8 Perwerdigarning méhribanliqini tétip, bilgin, Uninggha ishinip tayan’ghan adem némidégen bextliktur!
Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
9 I Uning muqeddes bendiliri, Perwerdigardin eymininglar! Chünki Uningdin eyminidighanlarning héch nersisi kem bolmas.
Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
10 Küchlük arslanlar ozuqsiz qélip ach qalsimu, Emma Perwerdigarni izdigüchilerning héchbir yaxshi nersisi kem bolmas.
De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
11 Kélinglar balilirim, manga qulaq sélinglar; Men silerge Perwerdigardin eyminishni ögitip qoyay.
Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
12 Hayatni etiwarlaydighan kishi kim? Kimning uzun we yaxshi künlerni körgüsi bar?
Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
13 Undaqta tilingni yamanliqtin tartip yür, Lewliring mekkarliqtin néri bolsun;
Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
14 Yamanliqtin ayrilip yiraq bolup, güzel emellerni qilip yür; Aman-xatirjemlikni izdep, uni qoghlap yür.
Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
15 Perwerdigarning közi heqqaniylarning üstide turidu, Uning quliqi ularning iltijalirigha ochuq turidu;
Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
16 Perwerdigarning chirayi rezillik qilghuchilargha qarshi chiqar, Ularning herqandaq nam-xatirilirini yer yüzidin élip tashlar;
Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
17 Heqqaniylar iltija qilidu, Perwerdigar anglaydu, ularni barliq azab-musheqqetliridin qutquzidu;
Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
18 Perwerdigar köngli sunuqlargha yéqindur, Rohi ézilgenlerni qutquzidu.
Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
19 Heqqaniylar duch kelgen awarichilikler köptur; Biraq Perwerdigar ularni bularning hemmisidin qutquzidu.
Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
20 [U heqqaniyning] söngeklirini saq qalduridu, Ulardin birsimu sunup ketmeydu.
Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
21 Yamanliqning özi rezillerni öltüridu; Heqqaniylargha nepretlinidighanlar gunahta qalidu.
Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
22 Perwerdigar Öz qullirining janlirini bedel tölep hörlükke chiqiridu; Uninggha tayan’ghanlardin héchkimge gunah békitilmeydu.
Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
