< Zebur 34 >

1 Dawut yazghan küy: — (Dawut Abimelek [padishahning] aldida yürüsh-turushini bashqiche qiliwalghanda, [Abimelek] uni heydiwetken waqitta yazghan) Men herqandaq waqitlarda Perwerdigargha teshekkür-medhiye qayturimen; Uni medhiyilesh aghzimdin chüshmeydu.
Av David, da han tedde sig som vanvittig for Abimelek, og denne jog ham fra sig, og han gikk bort. Jeg vil love Herren til enhver tid, hans pris skal alltid være i min munn.
2 Qelbim Perwerdigarni iptixarlinip medhiyeleydu, Möminler buni anglap shadliqta bolidu.
Min sjel skal rose sig av Herren; de saktmodige skal høre det og glede sig.
3 Men bilen bille Perwerdigarni ulughlanglar, Birlikte Uning namigha medhiyiler yangritayli.
Pris Herrens storhet med mig, og la oss sammen ophøie hans navn!
4 Perwerdigarni izdidim, U méning duayimni ijabet qildi, Méni basqan barliq wehime-qorqunchlirimdin qutquzdi.
Jeg søkte Herren, og han svarte mig, og han fridde mig fra alt det som forferdet mig.
5 [Möminler] Uninggha telmürüp nurlandi; Yüzliri yerge qaritilmidi.
De så op til ham og strålte av glede, og deres åsyn rødmet aldri av skam.
6 [Men] péqir-bichare [Uninggha] nida qildi, Perwerdigar anglap, méni hemme awarichiliklerdin qutquzdi.
Denne elendige ropte, og Herren hørte, og han frelste ham av alle hans trengsler.
7 Perwerdigarning Perishtisi Uningdin eyminidighanlarni qoghdap etrapigha chédirini tikidu, Ularni qutquzidu.
Herrens engel leirer sig rundt omkring dem som frykter ham, og han utfrir dem.
8 Perwerdigarning méhribanliqini tétip, bilgin, Uninggha ishinip tayan’ghan adem némidégen bextliktur!
Smak og se at Herren er god! Salig er den mann som tar sin tilflukt til ham.
9 I Uning muqeddes bendiliri, Perwerdigardin eymininglar! Chünki Uningdin eyminidighanlarning héch nersisi kem bolmas.
Frykt Herren, I hans hellige! For intet fattes dem som frykter ham.
10 Küchlük arslanlar ozuqsiz qélip ach qalsimu, Emma Perwerdigarni izdigüchilerning héchbir yaxshi nersisi kem bolmas.
De unge løver lider nød og hungrer, men dem som søker Herren, fattes ikke noget godt.
11 Kélinglar balilirim, manga qulaq sélinglar; Men silerge Perwerdigardin eyminishni ögitip qoyay.
Kom, barn, hør mig! Jeg vil lære eder Herrens frykt.
12 Hayatni etiwarlaydighan kishi kim? Kimning uzun we yaxshi künlerni körgüsi bar?
Hvem er den mann som har lyst til liv, som ønsker sig dager til å se lykke?
13 Undaqta tilingni yamanliqtin tartip yür, Lewliring mekkarliqtin néri bolsun;
Hold din tunge fra ondt og dine leber fra å tale svik!
14 Yamanliqtin ayrilip yiraq bolup, güzel emellerni qilip yür; Aman-xatirjemlikni izdep, uni qoghlap yür.
Vik fra ondt og gjør godt, søk fred og jag efter den!
15 Perwerdigarning közi heqqaniylarning üstide turidu, Uning quliqi ularning iltijalirigha ochuq turidu;
Herrens øine er vendt til de rettferdige, og hans ører til deres rop.
16 Perwerdigarning chirayi rezillik qilghuchilargha qarshi chiqar, Ularning herqandaq nam-xatirilirini yer yüzidin élip tashlar;
Herrens åsyn er imot dem som gjør ondt, for å utrydde deres ihukommelse av jorden.
17 Heqqaniylar iltija qilidu, Perwerdigar anglaydu, ularni barliq azab-musheqqetliridin qutquzidu;
Hine roper, og Herren hører, og av alle deres trengsler utfrir han dem.
18 Perwerdigar köngli sunuqlargha yéqindur, Rohi ézilgenlerni qutquzidu.
Herren er nær hos dem som har et sønderbrutt hjerte, og han frelser dem som har en sønderknust ånd.
19 Heqqaniylar duch kelgen awarichilikler köptur; Biraq Perwerdigar ularni bularning hemmisidin qutquzidu.
Mange er den rettferdiges ulykker, men Herren utfrir ham av dem alle.
20 [U heqqaniyning] söngeklirini saq qalduridu, Ulardin birsimu sunup ketmeydu.
Han tar vare på alle hans ben, ikke ett av dem blir sønderbrutt.
21 Yamanliqning özi rezillerni öltüridu; Heqqaniylargha nepretlinidighanlar gunahta qalidu.
Ulykke dreper den ugudelige, og de som hater den rettferdige, dømmes skyldige.
22 Perwerdigar Öz qullirining janlirini bedel tölep hörlükke chiqiridu; Uninggha tayan’ghanlardin héchkimge gunah békitilmeydu.
Herren forløser sine tjeneres sjel, og ingen av dem som tar sin tilflukt til ham, dømmes skyldig.

< Zebur 34 >