Zebur 2
1 Eller némishqa chuqan salidu? Néme üchün xelqler bikardin-bikar suyiqest oylaydu?
Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
2 Dunyadiki padishahlar sepke tizilip, Emeldarlar qara niyet eyliship, Perwerdigar we Uning Mesihi bilen qarshiliship: —
Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
3 «Ularning cheklimilirini chörüwéteyli, Ularning asaretlirini buzup tashlayli!» — déyishidu.
"Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss."
4 Asmanda olturghuchi külidu, Reb ularni mazaq qilidu;
Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
5 Hem achchiqida ulargha sözlep, Qehri bilen ularni wehimige sélip: —
Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
6 «Özüm bolsam Zionda, yeni muqeddes téghimda, Özüm mesih qilghan padishahni tiklidim».
"Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg."
7 «Men [ershtiki] permanni jakarlaymenki, Perwerdigar manga: — «Sen Méning oghlum; Özüm séni bügünki künde tughuldurdum;
Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig.
8 Mendin sora, Men sanga miras bolushqa ellerni, Teelluqung bolushqa yer yüzini chet-chetlirigiche bérimen;
Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
9 Sen tömür tayaq bilen ularni bitchit qiliwétisen; Sapal chinini kukum-talqan qilghandek, sen ularni pare-pare qiliwétisen» — dédi».
Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem."
10 Emdi, hey padishahlar, eqildar bolunglar! Jahandiki soraqchilar sawaq élinglar;
Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
11 Perwerdigardin qorqush bilen uning xizmitide bolunglar; Titrek ichide xushallininglar!
Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
12 Oghulning ghezipining qozghalmasliqi üchün, Uni söyünglar; Chünki uning ghezipi sella qaynisa, Yolunglardila halak bolisiler; Uninggha tayan’ghanlar neqeder bextliktur!
Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
