Zebur 2
1 Eller némishqa chuqan salidu? Néme üchün xelqler bikardin-bikar suyiqest oylaydu?
Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?
2 Dunyadiki padishahlar sepke tizilip, Emeldarlar qara niyet eyliship, Perwerdigar we Uning Mesihi bilen qarshiliship: —
Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:
3 «Ularning cheklimilirini chörüwéteyli, Ularning asaretlirini buzup tashlayli!» — déyishidu.
Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.
4 Asmanda olturghuchi külidu, Reb ularni mazaq qilidu;
Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.
5 Hem achchiqida ulargha sözlep, Qehri bilen ularni wehimige sélip: —
Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.
6 «Özüm bolsam Zionda, yeni muqeddes téghimda, Özüm mesih qilghan padishahni tiklidim».
Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.
7 «Men [ershtiki] permanni jakarlaymenki, Perwerdigar manga: — «Sen Méning oghlum; Özüm séni bügünki künde tughuldurdum;
Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.
8 Mendin sora, Men sanga miras bolushqa ellerni, Teelluqung bolushqa yer yüzini chet-chetlirigiche bérimen;
Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.
9 Sen tömür tayaq bilen ularni bitchit qiliwétisen; Sapal chinini kukum-talqan qilghandek, sen ularni pare-pare qiliwétisen» — dédi».
Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.
10 Emdi, hey padishahlar, eqildar bolunglar! Jahandiki soraqchilar sawaq élinglar;
Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.
11 Perwerdigardin qorqush bilen uning xizmitide bolunglar; Titrek ichide xushallininglar!
Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.
12 Oghulning ghezipining qozghalmasliqi üchün, Uni söyünglar; Chünki uning ghezipi sella qaynisa, Yolunglardila halak bolisiler; Uninggha tayan’ghanlar neqeder bextliktur!
Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.
