< Zebur 146 >

1 Hemdusana! I jénim, Perwerdigarni medhiyile!
Halleluja! Mi sjæl, lova Herren!
2 Men hayat bolsamla, Perwerdigarni medhiyileymen; Wujudum bar bolsila Xudayimgha küy éytimen.
Eg vil lova Herren so lenge eg liver, syngja lov for min Gud medan eg er til.
3 Ésilzadilergimu, Insan balisighimu tayanmanglar, Ularda héch medet-nijatliq yoqtur.
Set ikkje lit til hovdingar, til ein menneskjeson som ikkje kann hjelpa.
4 Mana, uning nepisi kétidu, U öz tupriqigha qaytip kétidu; Shu kündila arzu-niyetliri yoqap kétidu.
Fer hans ande ut, so vender han attende til si jord, den dagen er det ute med hans tankar.
5 Yaqupning Tengrisi medetkari bolghan adem, Perwerdigar Xudasini öz ümidi qilghan adem bextliktur!
Sæl er den som hev Jakobs Gud til hjelp, som vonar på Herren, sin Gud!
6 U asmanlarni, zéminni, Déngizni hem uningda bar mewjudatlarni yaratqandur; U heqiqet-sadaqette menggü turidu;
han som hev skapa himmel og jord, havet og alt som i deim er, han som er trufast til æveleg tid,
7 Ézilgüchiler üchün U höküm süridu; Ach qalghanlargha nan béridu. Perwerdigar mehbuslarni azad qilidu;
han som gjev dei nedtyngde rett, han som gjev dei hungrige brød. Herren løyser dei bundne.
8 Perwerdigar korlarning közlirini achidu; Perwerdigar égilip qalghanlarni turghuzidu; Perwerdigar heqqaniylarni söyidu.
Herren opnar augo på dei blinde, Herren reiser dei nedbøygde, Herren elskar dei rettferdige,
9 Perwerdigar musapirlardin xewer alidu; Yétim-yésirlerni, tul xotunni yöleydu; Biraq rezillerning yolini egri-bügri qilidu.
Herren varar dei framande, farlause og enkjor held han uppe, men han villar vegen for dei ugudlege.
10 Perwerdigar menggüge höküm süridu; I Zion, séning Xudaying dewrdin-dewrgiche höküm süridu! Hemdusana!
Herren skal vera konge æveleg, din Gud, Sion, frå ætt til ætt. Halleluja!

< Zebur 146 >