< Zebur 126 >

1 «Yuqirigha chiqish naxshisi» Perwerdigar Ziondin sürgün bolghanlarni qayturup kelgende, Biz chüsh körgendekla bolduq;
En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
2 Aghzimiz külkige, Tilimiz shadlinishqa toldi; Shu tapta eller arisida ular: — «Perwerdigar ulargha zor ishlarni qilip berdi» — déyishti.
Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: "HERREN har gjort stora ting med dem."
3 Perwerdigar derweqe biz üchün zor ishlarni qildi, Biz bulardin shadlinimiz.
Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
4 Jenubtiki quruq ériqlar [shar-shar sulargha] aylandurulghandek, Biz tutqunlarnimu öz erkimizge qayturghaysen, i Perwerdigar;
HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
5 Köz yashlirini éqitip térighanlar shadliq bilen orar;
De som så med tårar skola skörda med jubel.
6 Yighlap yürüp chachidighan uruqni kötürgen kishi, Berheq, shadliq-tentene bilen orighan baghlirini kötürüp qaytip kélidu.
De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.

< Zebur 126 >