< Zebur 121 >
1 «Yuqirigha chiqish naxshisi» Közlirimni taghlar terepke kötürüp qaraymen; Méning yardimim qeyerdin kélur?
En visa i högre choren. Jag lyfter min ögon upp till bergen, ifrå hvilkom mig hjelp kommer.
2 Méning yardimim Perwerdigardindur; Asman-zéminni Yaratquchidindur.
Min hjelp kommer ifrå Herranom, den himmel och jord gjort hafver.
3 U putungni héch téyildurmaydu; Séni saqlighuchi héch mügdimeydu!
Han skall icke låta din fot slinta; och den dig bevarar, han sofver icke.
4 Mana, qara, Israilni saqlighuchi hem mügdimeydu, hem uxlimaydu!
Si, den som Israel bevarar, han är icke sömnog eller sofver.
5 Perwerdigar séning saqlighuchingdur; Perwerdigar ong yéningdiki sayiwendur.
Herren bevarar dig; Herren är din skygd öfver dina högra hand;
6 Quyash kündüzde, ay kéchide sanga zerer yetküzmeydu;
Att solen icke skall skada dig om dagen, eller månen om nattena.
7 Perwerdigar barliq yamanliqtin séni saqlaydu; U jéningni saqlaydu;
Herren bevare dig för allt ondt; han bevare dina själ.
8 Perwerdigar chiqishingni, kirishingni, Buningdin kéyin ebedil’ebedgiche saqlaydu.
Herren bevara din utgång och ingång, ifrå nu och i evighet.